En politik för arbete och tillväxt

Motion 2003/04:A310 av Erik Ullenhag m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

Nästan var fjärde svensk i arbetsför ålder arbetar inte idag. Arbetslösheten ökar samtidigt som fler människor än tidigare är antingen sjukskrivna eller förtidspensionerade. Folkpartiet liberalerna vill ha en omfattande reform av arbetsmarknadspolitiken som ger fler människor möjlighet att försörja sig genom eget arbete. Viktiga delar i den är att:

• Lägga ned AMS och öppna för nya utförare inom förmedlingsverksamhet och arbetsmarknadsåtgärder.

• Ge arbetsförmedlingen ansvar för alla arbetssökande.

• Ingen som är arbetsför ska behöva leva på socialbidrag.

• Genomföra en offensiv i utsatta bostadsområden. Sysselsättningen ska vara lägst 60 procent i alla kommuner och större bostadsområden.

• Ge alla långtidsarbetslöa en jobb- och utvecklingsgaranti.

• Modernisera arbetsrätten.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Fler behöver ett arbete ... 4

4.1 ... och sverige behöver fler som arbetar 5

4.2 En politik för företagande och arbete 5

4.3 Öka rörligheten på arbetsmarknaden 6

5 Reformera arbetsmarknadspolitiken 6

5.1 Se arbetsmarknadspolitiken underifrån 6

5.2 Lägg ned ams 6

5.3 Inga socialbidrag till arbetsföra 7

5.4 Stärk platsförmedlingen 7

5.5 Skapa valfrihet i arbetsmarknadsutbildningen 8

5.6 Inför en jobb- och utvecklingsgaranti 8

5.7 Utveckla mikrokrediterna 9

5.8 Förbättra kompetensutvecklingen 9

6 En socialliberal a-kassa 10

7 Särskilt utsatta grupper 10

7.1 Arbetshandikappade 10

7.2 Renodla samhall 11

7.3 Äldre arbetskraft 12

8 Modernisera arbetsrätten 12

8.1 Avskaffa åldersdiskrimineringen i las 13

9 Arbetstid 14

9.1 Ja till flexibel arbetstid 14

9.2 Nej till lagstadgad arbetstidsförkortning 14

10 Anslagsfrågor 15

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målet om lägst 60 % sysselsättning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga ned AMS.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda frågan om att alla arbetssökande skall omfattas av arbetsmarknadspolitiken och således vara statens ansvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en dagpenning för arbetssökande som inte är kvalificerade för arbetslöshetsersättning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reformerad platsförmedling.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en individuell omställningspeng.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfrihet inom arbetsmarknadsutbildningen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en jobb- och utvecklingsgaranti.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla mikrokrediterna och avskaffa starta-eget-bidraget.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de arbetshandikappades ställning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över Samhalls vinstkrav.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om parlamentarisk utredning av arbetsrätten.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny arbetstidslag.

14. Riksdagen anvisar, för budgetåret 2004, med ändring av regeringens förslag, på anslag under utgiftsområdena 13 och 14, följande belopp:

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad – miljoner kronor

Anslag	Regeringens förslag	Anslags-förändringar
22:1 AMV:s förvaltningskostnader	4 742,9	– 1 400
22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	39 253	– 1 000
del 22:2 Höjd egenavgift till arbetslöshetsförsäkring		– 8 100
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader	3 986,6	0
22:4 Särskilda insatser för arbetshandikappade	6 579,6	+ 200
22:9 Bidrag till Samhall	4 235,4	0
Ny jobbgaranti		+ 300
Summa	61 989	– 10 000

Utgiftsområde 14 – Arbetsliv

Anslag	Regeringens förslag	Förändring
23:1 Arbetsmiljöverket	639,9	– 100
23:2 Arbetslivsinstitutet	309,4	– 75
23:3 Särskilda utbildningsinsatser m.m.	46	–10
23:4 Arbetsdomstolen	23,9	–23,9
Summa	1 135,4	– 208,9

4 Fler behöver ett arbete ...

Arbete och en egen inkomst är den grund alla behöver för att få en plats i samhället. Att ha ett arbete är att ha en uppgift som andra efterfrågar. Att ha ett arbete är att ha en plats i den gemenskap som en arbetsplats i de flesta fall är. Att ha en egen lön är att kunna bestämma över sitt liv och forma sin egen framtid.

Vägen till frihet och inflytande går genom arbetslivet. Kvinnornas frigörelse och kamp för lika rättigheter började på allvar när kvinnorna började arbeta utanför hemmet och skaffade sig en egen inkomst. Invandrare kan bara skapa sig en plats i sitt nya land om de lyckas hitta arbete. Det stora misslyckandet i integrationspolitiken i Sverige beror först och sist på att en så stor del av de invandrare som kom till Sverige de senaste tio till femton åren inte fått ordentligt fotfäste i arbetslivet.

Att alla som vill och kan arbeta också har ett arbete är den bästa garanten för ett samhälle i harmoni och gemenskap. Mycket krut läggs på jämförelser av löner mellan olika grupper av arbetande i samhället. Men de största skillnaderna i inkomst finns mellan dem som har ett arbete och dem som står utan. Att ge fler möjlighet att arbeta är därför det bästa sättet att sprida inkomster och livsmöjligheter jämnt i Sverige.

4.1 ... och Sverige behöver fler som arbetar

Nästan var fjärde svensk i arbetsför ålder arbetar inte idag. I årets budgetproposition bekräftade regeringen vad alla andra tyvärr redan visste. Målet att 80 procent av befolkningen i arbetsför ålder ska vara i arbete kommer inte att uppfyllas, varken nästa år eller inom överskådlig framtid. Den öppna arbetslösheten ökar samtidigt som fler människor än tidigare är sjukskrivna eller förtidspensionerade.

Den högkonjunktur som klingade av för snart två år sedan var en gyllene chans att få ut fler i arbete och genom strategiska reformer av bl.a. arbetsmarknaden lägga grunden för en varaktigt högre sysselsättning. Den chansen har regeringen låtit gå förlorad.

Sverige behöver en politik som kan skapa förutsättningar för högre ekonomisk tillväxt och högre sysselsättning. Detta har blivit ännu mer angeläget sedan den svenska befolkningen med klar majoritet sagt nej till ett svenskt medlemskap i den europeiska valutaunionen för en överskådlig framtid. Vi kan inte räkna med den draghjälp för ekonomin som en lägre euroränta skulle ha kunnat innebära. Nu måste vi själva skapa våra egna förutsättningar för tillväxt och en starkare arbetsmarknad.

4.2 En politik för företagande och arbete

Arbetsmarknadspolitiken ska stärka de arbetslösas ställning på arbetsmarknaden så att de kan få ett nytt jobb så snart som möjligt. Därför måste det finnas en effektiv arbetsmarknadspolitik i hela landet. Arbetsmarknadspolitiken kan dock inte ensam – och ska inte heller ensam – skapa nya arbeten.

En politik för ökad sysselsättning måste vila på tre ben:

• En ekonomisk politik för sunda och sanerade statsfinanser.

• En näringslivspolitik för fler jobb genom företagande.

• En offensiv arbetsmarknadspolitik riktad mot den enskilde.

Den absolut viktigaste åtgärden för att få fler människor i arbete är åtgärder som stärker det privata företagandet. Folkpartiet liberalerna har en hel rad förslag för att förbättra för företagen och företagsamheten. Det handlar främst om sänkta skatter på arbete, att ta bort skadliga skatter på företagande samt att göra det mindre krångligt att starta och driva företag. Folkpartiet liberalernas förslag för arbete genom företagande återfinns i första hand i vår näringspolitiska motion. Samtidigt behövs också åtgärder för att se till att de människor som behöver ett arbete är rustade och redo att ta de arbeten som skapas. För att göra det möjligt behövs en ny reformerad arbetsmarknadspolitik.

Dagens arbetsmarknadspolitik litar till en omfattande central byråkrati med för många regleringar och för lite frihet för den enskilde. Den uppfyller inte längre kraven från en lättrörlig och föränderlig arbetsmarknad. Den klarar inte heller av att tillgodose behoven från alla de typer av arbetssökande som finns idag.

Folkpartiet liberalerna vill ha en arbetsmarknads- och integrationsreform som ger fler chans att etablera sig på arbetsmarknaden – och möjlighet att försörja sig själva och kunna förverkliga sina drömmar och livsprojekt. Att fler människor kan försörja sig genom eget arbete är helt avgörande för välfärdens framtid.

4.3 Öka rörligheten på arbetsmarknaden

Fasta arbeten är mindre vanliga idag än för tio till femton år sedan. Projektanställningar, uppdragsjobb och olika former av tidsbegränsade förordnanden står för en allt större andel av de nya jobben.

En fortsatt utveckling i denna riktning innebär att det blir vanligt att byta arbete flera gånger under yrkeslivet, med mellanperioder av arbetssökande eller utbildning. En av arbetsmarknadspolitikens centrala uppgifter kommer framöver att bli att underlätta rörlighet mellan yrken och mellan olika delar av landet. För utvecklingen av nya företag och nya branscher är rörligheten ofta avgörande.

5 Reformera arbetsmarknadspolitiken

5.1 Se arbetsmarknadspolitiken underifrån

Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från ett underifrånperspektiv, där den enskilda människan står i centrum. Beslutsfattande och planering uppifrån är det som allra minst gagnar en god arbetsmarknadspolitik. En arbetsmarknadspolitik ska istället bygga på en tilltro till den enskilda människan.

5.2 Lägg ned AMS

Dagens Arbetsmarknadsstyrelse (AMS) och länsarbetsnämnder är tillsammans en stor och tungrodd koloss som styrs av ett alltför detaljerat regelverk. Folkpartiet liberalerna föreslår att AMS i dess nuvarande form ska läggas ned. AMS ska på central nivå ersättas av en förhållandevis liten organisation för rena myndighetsuppgifter och tillsyn.

Syftet med reformen är att öppna för att AMS serviceuppgifter, arbetsförmedling och arbetsmarknadsåtgärder ska kunna utföras av en rad olika aktörer, både privata och ideella. En reform där makten flyttas från AMS-byråkratin till den enskilde arbetssökanden genom en individuell omställningspeng kommer att stimulera en framväxt av en rad nya aktörer som privata arbetsförmedlingar, branschvisa arbetsförmedlingar, privata utbildningsföretag, ideella föreningar, kooperativ, nätverk samt nya bemanningsföretag.

5.3 Inga socialbidrag till arbetsföra

Ett stort problem är att fullt arbetsföra människor – i första hand nyanlända invandrare – har hänvisats till kommunernas socialkontor och inte får del av arbetsförmedlingens resurser för att hjälpas till ett arbete eller en utbildning. I de invandrartäta bostadsområden som ingick i den s.k. Storstadssatsningen var 13 procent av befolkningen långvarigt beroende av socialbidrag för sin försörjning år 2000, jämfört med mellan 2 och 3 procent i storstadsregionerna i övrigt.

Folkpartiet liberalerna vill att alla arbetsföra som söker arbete ska omfattas av arbetsmarknadspolitiken och således vara statens ansvar. Ingen som är arbetsför ska heller behöva leva på socialbidrag. Arbetssökande, som inte har rätt till arbetslöshetsersättning, bör istället få en dagpenning som är något högre än socialbidraget, under förutsättning att hon eller han deltar i någon form av åtgärd. Båda dessa frågor bör skyndsamt utredas.

En reformerad arbetsmarknadspolitik ska vara mest ambitiös där den behövs som mest. Det mål om 80 procents sysselsättning som regeringen satt upp räcker inte så länge det finns stora områden där sysselsättningen är mycket lägre. I 15 av de 24 förortsområdena i Storstadssatsningen hade bara runt hälften av den arbetsföra befolkningen – eller ännu färre – arbete 2001. Folkpartiet liberalerna vill ställa upp ett nytt sysselsättningsmål som går ut på att minst 60 procent av alla i arbetsför ålder i varje kommun och i varje större bostadsområde ska ha ett arbete.

Redan i dag finns det bra lokala exempel på hur kommuner och arbetsförmedling samarbetar för att hjälpa arbetssökande socialbidragstagare till utbildning eller arbete. Detta gäller i bl.a. Skurup, Skärholmen och Sollentuna.

5.4 Stärk platsförmedlingen

Folkpartiet liberalerna vill reformera platsförmedlingsverksamheten för att stärka den arbetslöses ställning. Arbetsförmedlingen måste få konkurrens. Privata arbetsförmedlingar, branschvisa arbetsförmedlingar, privata utbildningsföretag, ideella föreningar, kooperativ, nätverk och nya bemanningsföretag ska kunna komplettera den statliga arbetsförmedlingen. Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen bör lyftas av från platsförmedlingsverksamheten.

En av de viktigaste liberaliseringarna på arbetsmarknaden under 1990-talet var avskaffandet av förbudet mot privat arbetsförmedling – som skedde under starkt motstånd från Socialdemokraterna. Det öppnade Sverige för personaluthyrningsföretag. Efter en trög start verkar nu en lång rad av privata arbetsförmedlingar och personaluthyrningsfirmor på arbetsmarknaden. Fristående aktivitetscentra, produktions- och distributionsagenter, förmedlare av kunskapstjänster samt stödgrupper för forskare och akademiker, mediefolk och konstnärer har också vuxit fram. Dessa fristående organisationer har bidragit till att flytta initiativ och ansvar från de stora offentliga systemen till människorna. Denna mångfald gynnar alla på arbetsmarknaden.

Uthyrningsföretagen har bidragit till att minska arbetslösheten och segregationen samt att höja låga kvinnolöner, bl.a. i vården. I ett internationellt perspektiv är uthyrningsföretagens andel av den svenska arbetsmarknaden ännu låg. Fortfarande arbetar mindre än en procent av arbetskraften i ett uthyrningsföretag, även om andelen är högre i storstäderna. I bl.a. Nederländerna och Storbritannien används privata bemanningsföretag systematiskt inom arbetsmarknadspolitiken. Detta kräver en modernare arbetsrätt som ger den enskilde en starkare ställning.

Ytterst har det offentliga ansvaret för förmedlingsverksamheten. I vissa delar av Sverige finns det inte underlag för privata aktörer och där måste det offentliga träda in. Mycket har gjorts under senare tid för att göra den statliga arbetsförmedlingen effektivare och det arbetet bör fortsätta. Vi tänker då speciellt på Socsam-försöken (samordning mellan arbetsförmedling, sjukvård, socialtjänst samt försäkringskassan) och de s.k. modellkontoren.

5.5 Skapa valfrihet i arbetsmarknadsutbildningen

Folkpartiet liberalernas reform av arbetsmarknadspolitiken flyttar bestämmanderätten till den arbetssökande genom en individuell omställningspeng.

Den arbetslöse vänder sig till en arbetsförmedling för att få hjälp. Direkt vid den första kontakten med jobbkontoret diskuteras den enskildes behov och vilken insats som är lämplig. Samtidigt ansöker den arbetssökande om en omställningspeng. Hur stor pengen ska vara avgörs av de åtgärder som krävs. Med hjälp av omställningspengen kan sedan den arbetssökande köpa den utbildning eller åtgärd han eller hon behöver.

5.6 Inför en jobb- och utvecklingsgaranti

Inga människor ska leva på bidrag längre än absolut nödvändigt. Långtidsarbetslösa som fastnat i bidragsberoende ska därför omfattas av en jobb- och utvecklingsgaranti. Garantin ska upphandlas av bemannings- och uthyrningsföretag. Även frivilligorganisationer ska kunna delta.

Jobb- och utvecklingsgarantin består av två delar. En del består av samhällsnyttigt arbete. Den andra delen består av utbildning, t.ex. språkinlärning, informationsförmedling och yrkesorienterade kurser. Jobb- och utvecklingsgarantin ska så snart som möjligt slussa den arbetslöse till den öppna arbetsmarknaden. Ersättningen ska ligga något högre än socialbidraget, men den som utan goda skäl vägrar att medverka i bemanningspoolen får en lägre ersättning.

Målet med garantin är att stärka den arbetssökandes ställning. Dagens AMS-kultur präglas av för mycket byråkrati och långa väntetider. Vårt förslag ersätter byråkrati med effektivitet och passivitet med handling. Vårt förslag ställer krav på alla inblandade och på oss övriga, krav på att inte låta den massiva utslagningen från arbetsmarknaden som har pågått under så lång tid fortsätta.

5.7 Utveckla mikrokrediterna

Det är viktigt att det finns någon form av stöd till dem som har en idé och vill starta ett eget företag och inte har något eget kapital att sätta in. Folkpartiet liberalerna anser att det system med mikrokredit som riksdagen beslutade att införa hösten 2001 i samband med behandlingen av den regionalpolitiska propositionen (2001/02:4) måste utvecklas. Detta är ett bättre alternativ än starta-eget-bidraget som skapar en falsk illusion av att det går att få igång ett företag på mycket kort tid. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att den åtgärden avskaffas.

5.8 Förbättra kompetensutvecklingen

Strukturomvandlingen i näringslivet ställer stora krav på arbetskraftens kompetens. Det handlar om både breda och specialiserade kunskaper och färdigheter, men kanske framför allt om förmågan att inhämta nya kunskaper i ett alltmer föränderligt samhälle. Det finns redan idag behov av återkommande fort- och vidareutbildning och det behovet kommer att öka.

Utbildningssystemet har som främsta uppgift att ge en bra grund för fortsatt, livslångt lärande och ska ses som en investering för framtiden.

Arbetsmarknadspolitiken var tidigare inriktad på att förse de stora industrierna med mer eller mindre utbytbar arbetskraft. En följd av det framväxande kunskapssamhället är att kraven idag är högre på kunskaper och personliga färdigheter, t.ex. på kommunikativ förmåga. Det spelar helt enkelt stor roll vem som anställs. Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om och inriktas på den arbetsmarknad som växer fram.

Den snabba teknologiska utvecklingen och nya förutsättningar på de internationella marknaderna gör att planeringshorisonten krymper. Arbetsgivare kan i mindre utsträckning än tidigare bedöma det framtida behovet av arbetskraft. En följd av detta är att de lediga jobb som anmäls till arbetsförmedlingen i mycket stor utsträckning är tidsbegränsade.

Folkpartiet liberalerna anser att kompetensutveckling är en viktig fråga. Vi är mycket kritiska till att regeringen förhalar frågan om det individuella kompetenssparandet och vi har därför i en gemensam motion med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern lagt ett förslag i denna fråga.

6 En socialliberal a-kassa

En väl fungerande arbetslöshetsförsäkring är en frihetsfråga för oss liberaler. Den enskildes trygghet och rörligheten på arbetsmarknaden gynnas av att det finns ett försäkringsskydd vid tillfällig arbetslöshet. Därför behövs en arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla på arbetsmarknaden och ger ett bra tidsbegränsat inkomstskydd när en arbetslös söker ny anställning. En sådan försäkring bör vara en del av den generella välfärdspolitiken.

Folkpartiet liberalerna anser att arbetslöshetsförsäkringen ska utformas som en omställningsförsäkring där en tidsbegränsad ersättning utgår till alla som arbetat länge nog för att kvalificera sig. Ersättningen bör inledningsvis motsvara 80 procent av den förlorade lönen för att successivt trappas ned. Den övre gränsen för inkomster som berättigar till inkomstbortfall ska på sikt höjas tills den blir densamma som i övriga socialförsäkringar.

Att mer än en gång kvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom att delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska ej vara möjligt. För arbetslösa som trots allt blir utförsäkrade, men som står till arbetsmarknadens förfogande, bör ett efterskydd införas på en fast nivå som är högre än socialbidraget. Efterskyddet ska vara kopplat till krav på en insats av den arbetslöse av samma typ som följer av jobbgarantin.

7 Särskilt utsatta grupper

Det finns vissa grupper på arbetsmarknaden som alltid drabbas hårt i tider av hög arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken måste vara utformad så att stöd och kraft riktas mot dessa grupper.

7.1 Arbetshandikappade

Oavsett om konjunkturen är bra eller dålig så har de handikappade alltid en svår situation på arbetsmarknaden. De statliga insatserna för att stärka handikappades ställning är därför mycket viktiga och måste alltid prioriteras. Arbetslinjen måste gälla även för handikappade. Förtidspensioneringar ska undvikas i största möjliga utsträckning. Både lönebidrag och anställningar inom Samhall har visat sig vara värdefulla lösningar för många handikappade.

Folkpartiet liberalerna kommer att fortsätta att stödja de arbetshandikappade och vi kommer att gå emot alla eventuella förslag om försämringar för denna grupp. Vi har därför i vårt budgetalternativ anslagit 200 miljoner kronor extra till stöd till arbeten för arbetshandikappade för budgetåret 2004.

Undersökningar har visat på att både lönebidragsanställningar och anställningar vid Samhall är mycket billiga om man jämför med alternativen a-kassa eller förtidspension. Det är dock viktigt att påpeka att lönebidragsanställningar i största möjliga utsträckning måste vara en åtgärd för arbetshandikappade och inte för andra grupper. Allra svårast är situationen för dem som har någon form av psykiskt funktionshinder, men den är besvärlig också för till exempel personer med hjärt- och kärlsjukdomar, rörelsehinder och dyslexi. Andelen sysselsatta ligger i dessa grupper på 60 procent eller mindre.

Majoriteten av dem med nedsatt arbetsförmåga behöver någon form av hjälp eller anpassning för att kunna arbeta. Det kan handla om hjälpmedel, anpassad lokal, transporter till och från arbetsplatsen eller personligt biträde. Men allra vanligast är behov av anpassning av arbetstiden, arbetstempot eller arbetsuppgifterna. Så långt möjligt ska efterfrågan på arbete för dem med nedsatt arbetsförmåga mötas på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsgivare kan få stöd på olika sätt för att anpassa arbetsplatsen, men utnyttjar dessa möjligheter alltför sällan. Det är därför angeläget att – gärna i samarbete med näringslivets organisationer – bedriva opinionsbildning riktad mot arbetsgivare för att undanröja fördomar och sprida kunskap om de möjligheter som står till buds.

Cirka 50 000 personer har i dag anställningar med lönebidrag. Bidraget utgår normalt under högst fyra år. Enligt vår mening måste antalet lönebidragsanställningar öka för att de behov som finns ska kunna tillmötesgås. Det måste också finnas större möjligheter att inte trappa av eller upphöra med bidraget om detta i praktiken medför att anställningen därmed upphör. Ett alternativ kan vara att inrätta tjänster som inte kräver full arbetskapacitet, såsom vuxna rastvakter i skolan eller personer som kan ledsaga äldre, vid till exempel promenader eller teaterbesök.

Under långa perioder har sådana tjänster i praktiken funnits inom Folkrörelse-Sverige, där många med nedsatt arbetsförmåga kunnat beredas sysselsättning. Arbetsgivarnas möjligheter att ta över anställningen när lönebidraget upphör är dock ofta små. Anställningen förutsätter därför i praktiken att lönebidraget permanentas. Vi anser att detta många gånger är det bästa alternativet för dem det berör. Annars återstår ofta bara förtidspension.

Lönebidragets tak är sedan många år oförändrat. Det har gjort det svårare för funktionshindrade med kvalificerade utbildningar att få lämpliga arbeten. Folkpartiet liberalerna anser att taket för lönebidragsanställningar ska höjas.

För de individer som omfattas av LSS är möjligheterna till arbete i regel än mer begränsade. Men även de måste få möjlighet till en daglig verksamhet.

7.2 Renodla Samhall

Även för personer som inte kan beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden måste det finnas alternativ. Samhall är ett sådant. Även om verksamheten är förenad med en del problem anser vi det angeläget att den finns kvar. I många glesbygdskommuner är Samhalls verksamhet avgörande för arbetshandikappade. Samhalls verksamhet måste renodlas så att den enbart inriktas på funktionshindrade som inte kan få plats på den reguljära arbetsmarknaden.

Samtidigt är Samhall ett företag, som konkurrerar på den öppna marknaden. Detta förhållande är inte lyckat. För det första finns det en risk att Samhall AB snedvrider konkurrensförhållandena på marknaden. För det andra har rapporter som kommit på senare tid visat att vinstkravet på Samhall gör att många av de anställda känner sig stressade. Det är viktigt att de handikappade som jobbar inom Samhall kan få känna lugn och trygghet i sitt arbete. Samhalls vinstkrav bör därför ses över.

7.3 Äldre arbetskraft

Många arbetstagare som fyllt 50 år har det tyvärr betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden efter en period av arbetslöshet än vad yngre har. Många arbetsgivare är tveksamma till att anställa äldre arbetslösa som inte har så många år kvar till pensioneringen. Vad som oftast glöms bort är att äldre har stor erfarenhet och kompetens som kan vara bra för många företag att få del av. Inte sällan kan äldre människor vara mentorer för yngre. Äldre människor stannar dessutom oftare kvar på sin arbetsplats än yngre. Att anställa en 55-åring som har runt tio år kvar på arbetsmarknaden kan därför vara mycket lönsamt. Frågan har blivit än mer aktuell idag eftersom det snart finns en möjlighet att stanna på arbetsmarknaden till 67 års ålder.

Folkpartiet liberalerna är motståndare till alla förslag som innebär att äldre arbetskraft ska pensioneras ut eller generationsväxlas från arbetsmarknaden i förtid.

8 Modernisera arbetsrätten

Liberaler var med och införde både kollektivavtalslagen på 1920-talet och den svenska arbetsrätten på 1970-talet. Tillsammans med Socialdemokraterna röstade Folkpartiet liberalerna i mitten av 1970-talet igenom lagen om anställningsskydd (LAS). Vi har nu, 25 år senare, förslag på hur arbetsrätten ska moderniseras ytterligare.

Dagens lagstiftning bidrar till att cementera arbetslösheten på en högre nivå än nödvändigt och till att skapa problem med lönebildningen. För varje år som går blir det alltmer nödvändigt och uppenbart att lagstiftningen måste förändras och moderniseras. Det går inte att ha en arbetsrättslig lagstiftning som är anpassad till 1970-talets behov och arbetsmarknad där utgångspunkten är att en anställd arbetar hos samma arbetsgivare hela sitt verksamma yrkesliv. Arbetsrätten skapades för att skydda den svagare parten på arbetsmarknaden. I takt med att nya anställningsformer vuxit fram saknar dock allt fler grupper arbetsrättsligt skydd. En reform av arbetsrätten ska därför inriktas bl.a. på att se till att även de som är anställda på projektbasis eller i korttidsanställningar ska få ett bättre skydd än i dag.

Dessbättre har en del hänt med lagstiftningen under senare år, dock utan regeringens medverkan. Genom initiativ från de borgerliga partierna och Miljöpartiet har blockadmöjligheten mot enmans- och familjeföretag tagits bort. Samma partier drev igenom en lagstiftning som möjliggör två undantag från turordningen för småföretag. En fortsatt reformering av arbetsrätten brådskar, eftersom arbetsmarknaden hela tiden förändras.

Folkpartiet liberalerna vill att vetomöjligheterna i Medbestämmandelagen (MBL) vid intagande av entreprenader ska tas bort. De undantag i turordningsreglerna som finns för små företag bör utökas och gälla samtliga företag. Möjligheterna till provanställning bör förlängas från sex till tolv månader.

En moderniserad arbetsrätt bör bli målet för en parlamentarisk utredning. En sådan utredning bör bl.a. studera hur de nya anställningsformerna kan ges plats i det arbetsrättsliga systemet.

8.1 Avskaffa åldersdiskrimineringen i LAS

Lagen om anställningsskydd (1982:80) reglerar bland annat vad som händer när anställda sägs upp. Där finns regler som säger att den som är över 45 år ska gynnas när s.k. turordningslistor ska sättas upp vid återanställningar samt vid skadestånd vid felaktiga uppsägningar och avskedanden. I alla tre fallen får den som är minst 45 år gammal tillgodoräkna sig sin anställningstid dubbelt (upp till 60 månader, alltså fem hela år).

Dessa regler har tillkommit för att skydda äldre anställda men motverkar i dag sitt syfte. Ett av syftena sägs vara att hänsyn ska tas till att äldre anställda oftare har försörjningsansvar för barn. Men är inte sannolikheten lika stor att 35-åringar har barn? Här är åldersgränsen minst sagt godtycklig och diskriminerar yngre föräldrar.

Den verkliga diskrimineringen riktar sig dock mot dem som är minst 45 år och söker ett jobb. Vilken arbetsgivare väljer att anställa en 45-åring framför en likvärdig 35-åring, när lagen säger att 45-åringen har förtur mot yngre kolleger, den dagen arbetsplatsen måste säga upp personal? LAS försvårar därmed för medelålders människor som försöker ta sig in på arbetsmarknaden.

Arbetsgivaren ställs också inför dilemmat att se hur yngre anställda blir passerade i turordningen av senare anställda vid en eventuell arbetsbrist. En 41-åring som har varit anställd i exempelvis fyra år får tillgodoräkna sig 48 månader om företaget måste avskeda folk. En 45-åring som har arbetat hälften så länge får räkna med lika många månader och hamnar på samma plats på turordningslistan.

Vi föreslår därför en ändring av LAS i en särskild motion om de äldres möjligheter i arbetslivet.

9 Arbetstid

9.1 Ja till flexibel arbetstid

Tiotusentals svenskar är stressade och har svårt att få tiden att räcka till. De slits mellan familj och arbete och kraven som ställs på dem känns ofta övermäktiga. Under de senaste åren har larmen om utbrändhet och ett ökat antal sjukskrivna avlöst varandra. För Folkpartiet liberalerna framstår detta som ett av dagens stora samhällsproblem. Vår övertygelse är att stress i första hand uppstår på grund av att människor saknar makt över sin vardag. En del av lösningen är att ge människor större makt över sin arbetstid.

Folkpartiet kräver att det stiftas en ny arbetstidslag. Den nya lagen måste utformas så att den uppmuntrar till flexibilitet samt kommer bort från en lagstadgad normalarbetstid. Lagen måste utformas så att arbetstiden kan läggas upp i en överenskommelse mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren efter deras behov och önskemål. Det är den enskilde själv som tillsammans med sin arbetsgivare ska komma fram till hur mycket han eller hon vill arbeta. Det är inte staten, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som ska bestämma det. De som tror på att man kan lagstifta om arbetstiden lever i tron att alla jobb ser exakt lika ut och att varje människa bara är en liten kugge som snabbt kan bytas mot någon annan utan att denne behöver skolas in i arbetet.

En sådan lag bör bl.a. ge den enskilde möjlighet att ta ut ledighet i timmar. Den femte semesterveckan, inarbetad semester och eventuellt ytterligare lediga dagar ska kunna läggas i en timbank. Den som vill kan använda timbanken för att korta sin normalarbetstid under längre eller kortare perioder. Samtidigt ska det gå att ta ut tiden i timbanken som lön.

Timbanken skulle vara särskilt värdefull för dem som inte har avtal om flexibel arbetstid i dag. Timbanken skulle ge varje arbetstagare möjlighet att ta ut ledighet i timmar och få betydligt större makt över sin vardag. Den småbarnsförälder som under en period vill minska sin arbetstid skulle få den möjligheten. Bara känslan av att veta att man kan ta ut några timmars ledighet för att följa sin mamma till sjukhuset, hämta sina barn på dagis eller bara strosa på stan skulle sannolikt minska stressen. Den ekonomiska stressen skulle minska för dem med små marginaler om de vet att de hade en ekonomisk buffert i form av timbanken.

9.2 Nej till lagstadgad arbetstidsförkortning

Folkpartiet liberalerna motsätter sig dock en lagstadgad arbetstidsförkortning eftersom det skulle hota både tillväxt och välfärd.

Enligt Konjunkturinstitutets rapport Samhällsekonomiska effekter av en allmän arbetstidsförkortning skulle en sänkning av normalarbetstiden med fem timmar per vecka medföra att Sveriges bruttonationalprodukt år 2020 skulle bli 9 procent lägre än annars.

Rapporten visar alltså att vi skulle bli fattigare av en arbetstidsförkortning. Den offentligt finansierade välfärden skulle gå miste om stora resurser. De framtida pensionerna skulle bli lägre, liksom sjukpenning och a-kassa. Sverige skulle få betydligt mindre resurser till vården och skolan. Arbetstidsförkortningen skulle dessutom förvärra den förväntade bristen på arbetskraft, när de stora 40-talistkullarna går i pension.

10 Anslagsfrågor

Vi vill reformera arbetsmarknadspolitiken. Därigenom kan vi anslå mindre till förvaltningen av arbetsmarknadspolitiken i och med att effektiviteten ökar. Arbetslöshetsförsäkringen reformeras så att egenavgiften blir högre och de offentliga utgifterna lägre. Den enskilde kompenseras för den högre avgiften genom sänkt skatt. Vi anslår 300 miljoner kronor för att införa den jobbgaranti som beskrivits i motionen och 200 miljoner kronor mer än regeringen för arbetshandikappade.

Under utgiftsområde 14 Arbetsliv lägger vi sparbeting på vissa myndigheter och på anslaget till särskilda utbildningsinsatser.

På inkomstsidan i budgeten går vi emot det riktade anställningsstödet, vilket är en saldopåverkande skatteavvikelse om 1,9 miljarder kronor för år 2004.

De medel som i budgetpropositionen finns på anslaget för Arbetsdomstolen flyttas till UO 4 Rättsväsendet, i enlighet med förslag att Arbetsdomstolen läggs ned och målen förs över till allmänna domstolar.

Stockholm den 7 oktober 2003
Erik Ullenhag (fp)
Tina Acketoft (fp)	Mauricio Rojas (fp)
Cecilia Wikström (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)