En rättvis skattereform

Motion 1989/90:Sk393 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m.fl. (vpk)
En rättvis skattereform

Mot.

1989/90

Sk393-395

Sverige behöver en skattereform för rättvisa. Regeringen har genom en uppgörelse
med folkpartiet tagit steg i motsatt riktning.

Genom flera skattebeslut under 1980-talet har de bäst ställda gynnats i
skattepolitiken. Ett nytt sådant steg togs den 15 december 1989 genom riksdagens
beslut om inkomstskatten för 1990.

Ett än mer genomgripande skattebeslut väntas under våren 1990. Regeringen
avser att lägga en proposition angående detta den 2 april 1990. Om
regeringen då lägger en proposition enligt den överenskommelse som träffats
mellan socialdemokraterna och folkpartiet, och riksdagsmajoriteten tillstyrker
en sådan proposition, så tas ett avgörande steg bort från principen
skatt efter bärkraft.

Vpk avser att lägga konkreta och mer detaljerade skatteförslag i samband
med den aviserade propositionen. Vpk intar en konstruktiv hållning i skattefrågan.
Om regeringen är beredd att lyssna på kritiken mot skatteuppgörelsen
med folkpartiet så är vpk berett stödja förändringar som skapar en bättre
fördelningspolitisk profil.

En rättvis skattereform

I denna motion redovisar vpk principförslag om inriktning för en rättvis skattereform.
En reform för omfördelning från kapital och höginkomsttagare till
arbete och låginkomsttagare.

Reformbehovet

Det finns många skäl till en grundläggande skattereform. Skattesystemet
skall utjämna inkomst- och förmögenhetsklyftor. Det nuvarande skattesystemet
skall enligt teorin göra detta, bl.a. genom progressiva skalor för inkomstbeskattningen.
Vpk slår vakt om ett progressivt skattesystem.

I praktiken är progressionen i dagens skattesystem kraftigt urholkad.

Många höginkomsttagare betalar i praktiken inte större andel av sin inkomst
i skatt än de som har låga eller normala inkomster. En del höginkomsttagare,
s.k. nolltaxerare, betalar ingen skatt alls.

Den genomsnittliga skatten för de flesta ligger runt 30 %. Verkliga höginkomsttagare
ligger på drygt 40 %. Hushåll med stora förmögenheter ligger
inte på mer än ca 37 % i skatt av disponibel inkomst. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk393-395

Kapitalbeskattningen av personliga förmögenheter fungerar i realiteten
som en negativ skatt. Genom avdrag och olikformigheter i skattesystemet
ger kapitalbeskattningen ett underskott på ca 5 miljarder.

Nuvarande regler för beskattning av aktier och realisationsvinster ger
möjlighet till såväl formellt laglig skatteplanering som avancerade manipulationer
och rent skattefusk. Några inslag i denna karusell är handel med förlust-
och skalbolag, kommanditbolag, utdelningsfonder, etc.

I en genomgång av Riksskatteverket undersökte verket aktieförsäljningar
som gav en vinst på 900 milj. kr. Genom formellt lagliga transaktioner reducerades
detta till ett skatteunderlag på 15 milj. kr. (Skatteutskottets betänkande
1988/89:SkU16 s. 27)

Även andra inslag i skattesystemet fungerar regressivt, dvs det tvingar låginkomsttagare
att betala en högre skatteandel.

Momsen

I merparten länder med mervärdeskatt eller omsättningsskatt så minskas
skattesatsen för livsmedel och vissa andra basvaror. Detta för att minska
skatteuttaget för människor med låga inkomster. I Sverige är momsen generell,
dvs lika hög på mat som på kapitalvaror och lyxbetonade produkter.

I Västeuropa har EG utfärdat direktiv som säger att momsen bör vara generell
men att följande områden kan undantagas: sjukvård, social omvårdnad,
utbildning, kultur, idrott, transporter, fast egendom (hyra) samt bankoch
försäkringsverksamhet.

Vad gäller nivån har EG-kommissionen föreslagit ett system med två intervaller,
en standardsats mellan 14 och 20 % och en reducerad sats mellan
4 och 9 %. Den reducerade skattesatsen skall enligt förslaget omfatta livsmedel
- med undantag av alkoholhaltiga drycker -, energi för belysning och
uppvärmning, vattenleveranser, läkemedel, böcker, tidningar och periodiska
tidskrifter samt persontransporter.(Se SOU 1989:35, sid 151 och 141.)

Av fördelningspolitiska skäl har vpk länge krävt att momsen på mat skall
reduceras för att på sikt slopas. Det finns inget egenvärde i att anpassa
svenska skatteregler till rekommendationer inom EG, men det som är tekniskt
möjligt inom EG bör också vara det i Sverige.

F öretagsbeskatt ningen

En etablerad ståndpunkt i andra länder1 är att företagsbeskattning främst
slår mot företag samt kapitalägare dvs aktieägare. Det finns också ett rakt
samband mellan höga inkomster och kapitaltillgångar.

I Sverige är den effektiva företagsbeskattningen internationellt sett låg,
framförallt för de stora börsnoterade företagen. SCB har mätt den betalda
skatten som andel av resultat före dispositioner i svensk respektive utländsk
koncerndel för de 17 största internationella svenska företagen. I Sverige

In the short run ... an increase in the corporate tax is paid by the Corporation. .. As

owners of the Corporation the stockholders bear the full tax all owners of capital

bear virtually all of the tax in the long run .... Owners of capital may bear slightly more
or less thån 100 percent of the tax. Källa: Expertrapport till USA:s kongress, maj
1985 Revising the Corporate Income Tax, sid 49 ff.

Mot. 1989/90

Sk393

2

pendlar denna skatteandel mellan 8-15 % medan den ligger på 40-60 % i
utlandet. (Industripolitisk årsbok från industridepartementet.)

I samma källa redovisas att nettovinstmarginalen förde 17 största utlandsetablerade
företagen ligger högre i Sverige än för den utländska delen.

Under lång tid har vinsterna varit mycket goda i näringslivet. Näringslivets
samlade bruttovinstöverskott låg 1988 på 315,9 miljarder kronor (SCB nationalräkenskaperna).
Detta goda vinstläge gäller inte minst industrin.

Den reala räntabiliteten på eget kapital har under de senaste åren pendlat
kring 10 %. För att återfinna lika höga värden måste man gå tillbaka till slutet
av 1950-talet de likvida medlen fördubblats sedan 1970-talet, räknat

i fasta priser. Under 1988 motsvarade de likvida medlen det samlade investeringsbeloppet
under de tre åren 1986-1988. (Preliminär nationalbudget för
1990 s. 30, ang industrin.)

Den svenska bolagsskatten gav budgetåret 1987/88 ett begränsat bidrag på
23 miljarder kronor till samhället. Det var ungefär lika mycket som företagen
lade ut på reklam eller tjänsteresor.

Vpk har föreslagit att sänkt skatt på arbetsinkomster delvis skulle finansieras
med ökad skatt på företag och produktion.

Detta har skatteutredningarna och hittills även regeringen avvisat. Utredningen
om Reformerad inkomstbeskattning, RINK, skrev i sitt betänkande
1 många andra länder har skattereformer delvis finansierats genom ökad
företagsbeskattning inte bara på lång sikt genom en mera välfungerande
ekonomi utan även på kort sikt. Den av oss föreslagna skattereformen har
dock ej denna inriktning... (RINK I, s. 85)

Förslaget till nytt system för företagsbeskattningen, från Utredningen om
reformerad företagsbeskattning URF, kommer ytterligare att sänka det effektiva
skatteuttaget, och detta trots den breddade skattebasen. Förslaget
presenterades under följande rubrik i tidningen Från Riksdag och Departement:
Västeuropas lägsta bolagsskatt.

Under 1989 uppstod en positiv engångseffekt på ca 2 miljarder kronor från
upplösta reserver, men redan året därpå ändras bilden. Riksrevisionsverket
skriver i sin inkomstberäkning för budgetåret 1990/91, följande ang bolagsskatten:

För inkomståret 1990 kan skatteintäkterna beräknas minska med ca 2,5 miljarder
kronor jämfört med oförändrade regler. Minskningen beror främst på
att de föreslagna basbreddningarna detta år inte fullt ut kan kompensera för
sänkningen av inkomstskattesatsen.

(RRV inkomstberäkning hösten 1989, s. 45)

Denna bedömning görs också i en genomgång på Svenska Dagbladets handels-
och ekonomisida.

När nu skatteutredningen utöver sänkt skattesats, valt att skapa nya typer
av reserver och dessutom behålla överavskrivningarna borde detta rimligtvis
innebära att huvuddelen av de börsnoterade industriföretagen i framtiden
kommer att betala lägre skatt än i dag.

Slutsatsen av ovanstående beräkningar blir att det nya skattesystemet ser
ut att leda till nästan en halvering av tillverkande börsföretags betalda skatt
samtidigt som det är svårt att se att någon bransch skulle drabbas av en faktisk
skatteökning.

(Citat Svenska Dagbladet 1989-06-18, art. av Peter Malmqvist)

Mot. 1989/90

Sk393

3

Kommunalskatterna

Den statliga inkomstskatten är progressiv dvs. den stiger med ökad inkomst.
Den kommunala inkomstskatten är proportionell, dvs. skatten tas ut med
samma procentsats oavsett inkomst. För alla hushåll i normala inkomstlägen
är kommunalskatten mycket tyngre än den statliga skatten.

Kommunalskatterna varierar dessutom kraftigt mellan olika kommuner. I
kommuner där inkomsterna ligger över genomsnittet ligger kommunalskatten
vanligen lägre än genomsnittet. Spännvidden ligger runt 7 kr. mellan
högsta och lägsta skatteuttag, dvs. en skillnad på 7 %.

I disponibel inkomst gör detta stora skillnader för ett hushåll. Enligt en
undersökning i tidningen Dagens industri kan kommunalskatter och avgifter
betyda en skillnad på ca 19 000 kr. för en tvåbarnsfamilj beroende på i vilken
kommun man bor.

Reformbehov: sammanfattning

I Sverige beskattas kapitaltillgångar och företag lågt, medan skatten på arbete
är betydligt högre. Redan måttliga inkomster beskattas efter en skattesats
som gör att marginaleffekten, dvs. skattedelen av en inkomstökning,
blir påtaglig. Orsaken till detta är dock främst de höga kommunalskatterna.
Skevheter och olikformigheter i skattesystemet gör att progressionen sätts
ur spel.

Vpk:s skatteprinciper

Vpk verkar för skatt efter bärkraft. Detta förutsätter ett progressivt skattesystem
så att höga inkomster träffas av ett högre skatteuttag än låga inkomster.

Vpk verkar för en verklig skatterevolution. Grundlinjerna för ett sådant
system uttrycktes redan i vpk:s skattemotion januari 1989: minskade bördor
på lönearbete och väsentligt ökade på arbetsfria inkomster (kapital och
spekulationsinkomster).

Därför arbetar vpk för

- Ökad skatt på produktionen. Ökad bolagsbeskattning, i riktning mot
skatt på företagens nyttjande av produktionsfaktorer, dvs. PROMS.

- Ett reformerat kommunalskattesystem, kommunalskatterna skall utjämnas,
och pressas ned genom ett rättvisare statsbidragssystem.

- Mindre skatt på arbete. Progressiva inkomstskatter, sänkt marginaleffekt
för låga och normala inkomster, oförändrade marginalskatter för verkliga
höginkomsttagare. Ett riktmärke bör vara att normala löntagare inte
träffas av en högre marginaleffekt än ca 50 %. För verkliga höginkomsttagare
anser vpk att en marginalskatt mellan 70-75 % är rimlig.

- Ökad skatt på kapital. Kapitalinkomster skall beskattas progressivt, och
aldrig lägre än rena löneinkomster. En övergång till real kapitalbeskattning
bör prövas i enlighet med de tankegångar som lades fram av utredningen
om en inflationskorrigerad kapitalbeskattning, IBU.

- Differentierade indirekta skatter. Lägre skatt på basvaror. Slopad matmoms.
Uttaget av indirekta skatterna kan då breddas, t.ex. moms även
på finansiella tjänster.

Mot. 1989/90

Sk393

4

- Miljöinriktad energibeskattning genom punktskatter och slopad moms
på energiområdet.

- En ansvarsfull och rättvis finansiering. En skattereform måste finansieras
fullt ut. Vpk avvisar s.k. dynamiska effekter som finansieringskälla.

Vpk föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att en proposition om en
skatteomläggning för 1991 skall utgå från ovanstående principer.

Skatteutredningarna

Redan 1987 tillsattes en rad skatteutredningar, bl.a. utredningen om Reformerad
inkomstbeskattning, RINK. Utredningarna arbetade dock i tysthet.

Till valet 1988 utsattes folkpartiet för frän kritik för sin skattepolitik, inte
minst från socialdemokraterna. Några månader senare fick dock utredningarna
direktiv från regeringen att ta fram förslag som låg nära det alternativ
som folkpartiet lanserat och förlorat valet på.

Utredningarna lade fram sina förslag sommaren 1989. Förslagen behöver
inte upprepas i denna motion, men grovt sett så innebar de en övergång från
direkt till indirekt beskattning, kraftigt sänkta marginalskatter, och breddade
skattebaser.

Vpk:s reservation

Vpk:s representant i RINK föreslog istället en skatt i produktionsledet som
i huvudsak ersätter kommunalskatten. Tills detta är genomfört kan istället
en skattereduktion ges med exempelvis 10 procentenheter, motsvarande en
tredjedel av nuvarande kommunalskatt (Vpk reservation s. 248)

I reservationen redovisades alternativ med en kommunalskatt på 5 kr.,
och en lägsta respektive högsta statsskatt på 15 respektive 65 %. Den högsta
statsskatten skulle inträda vid 300 000 kr. i 1991 års penningvärde. En högsta
marginaleffekt på 70 %.

Vpk i oktober 1989

RINK:s förslag rönte en omfattande kritik. Många påvisade att förslaget
ledde till skattehöjningar för låginkomsttagare, samtidigt som höginkomsttagarna
fick stora skattelättnader.

Regeringen valde trots detta att forcera frågan. Innan någon hade haft
möjlighet att i detalj studera remissvaren så kallade regeringen till överläggningar
i syfte att tidigarelägga skattereformen. Det måste ifrågasättas om
inte syftet med detta handlingssätt var att undandra förslaget från en fortsatt
debatt och kritik.

Vpk redovisade ett alternativ som byggde på principerna från RINK-reservationen.
Vpk föreslog att statsskatten skulle träda in redan från 180 000
kr., och i stället för utredningens maximala 50 % i inkomstskatt föreslog vpk
70 % vid 300 000 kr.

Vpk föreslog förbättrade statsbidrag till kommunerna, och avvisade en
rad av de indirekta skattehöjningar och momsbreddningar som RINK föreslog.

Vpk föreslog att det bortfall som då uppstod bl.a. skulle finansieras med
ökad skatt på bolag och kapital.

Mot. 1989/90

Sk393

5

Fördelningskritik

Utredningsförslagen utsattes för en omfattande fördelningskritik, bl.a. genom
utredningar från LO och Statistiska Centralbyrån.

I LO-utredningen påvisade man att 29 % av alla hushåll skulle förlora på
RINK:s förslag. Hela 41 % av löntagarna skulle förlora enligt LO-rapporten.
Enligt LO låg brytpunkten för förlust vid inkomster under 125 000 kr.

Av SCB-studien framgick att 600 000 hushåll skulle förlora på RINK. I
inkomstgruppen 300 000-400 000 kr. vinner 75 %, och i medeltal vinner man
ca 7 000 kr. I inkomstgruppen mellan 50-100 000 kr. vinner endast 8 %, medan
33 % i gruppen förlorar. Enligt SCB fanns de flesta förlorarna bland
låginkomsttagarna.

Resultaten låg i linje med vad som redan hade presenterats i två bilagor till
RINK, dvs bilaga 8 och 17. Redan i dessa påtalades de fördelningspolitiska
skevheterna i RINK.

hushåll med hög bruttoinkomst per konsumtionsenhet ökar sin disponibla
inkomst mest (Bil. 8 sid 4)

17 % av alla hushåll förlorar på RINK (Bil. 17 tabell 3.1, sid 15)

Förlorarna på skatteomläggningen är således de lågavlönade. I denna grupp
är kvinnorna överrepresenterade, och en särskilt utsatt grupp är de deltidsarbetande
kvinnorna.

Boendekostnaderna och skatteomläggningen

En anledning till att regeringens skatteomläggning slår felaktigt fördelningspolitiskt
är att en betydande del finansieras via ökade boendekostnader.

Skatteomläggningen för 1990 finansierades till ca 40 % (10 miljarder kronor)
med ökade boendekostnader, bl.a genom att momsbelägga energi, och
moms på vatten-avlopp-sophämtning, etc.

För 1991 års samlade omläggning beräknar skatteutredningarna och regeringen
att boendekostnaderna skall stiga med ca 12 %. De allmännyttiga bostadsföretagen
hävdar att hyrorna på sikt stiger med mellan 17 till 23 %.

Den lägre ökningstakten ligger till grund för de flesta av de fördelningspolitiska
utvärderingar som har gjorts. Det är dock troligt att de allmännyttiga
företagens beräkning ligger sanningen närmast. Detta skulle ytterligare
snedvrida de fördelningspolitiska konsekvenserna av den föreslagna omläggningen.

Dessa resultat borde ha lett till att RINK-förslaget ändrades för att uppnå
en bättre fördelningsprofil.

Dynamiska effekter

För att få debet och kredit att gå ihop har utredningen kalkylerat med s.k.
dynamiska effekter. Med detta menar utredningen att sänkta marginalskatter
skall få människor att arbeta mera, och detta skall ge skatteinkomster
som delvis finansierar den sänkta marginalskatten.

Utredningens egna experter har lämnat motstridiga rapporter om det
överhuvudtaget kommer att skapas några påtagliga dynamiska effekter.
Samma resonemang tillämpades i USA. Resultatet där blev ett gigantiskt

Mot. 1989/90

Sk393

6

budgetunderskott. Tron på de dynamiska effekterna liknar drömmen om
perpetuum mobile, evighetsmaskinen som genererar sin egen kraft.

I verkligheten så arbetar de flesta höginkomsttagare redan full tid. Bland
de lågavlönade finns många deltidsarbetande, de kan möjligen öka sin arbetstid.
De får dock en mycket liten skattesänkning av den sänkta marginalskatten.
Alla får dock vara med och betala den breddade momsen, samt
andra skattehöjningar och basbreddningar.

Det är detta som gör att många lågavlönade förlorar på den skatteomläggning
som regeringen och fp planerar att genomföra. För att minska förlusten
kan lågavlönade tvingas att arbeta mera. Det är en möjlig dynamisk effekt,
men inte genom morot utan genom piska.

Ett bättre skattesystem kan skapa bättre ekonomisk tillväxt, genom att
begränsa transaktions- och spekulationsekonomin. Den tillväxten vill vpk
bruka för att skapa en bättre välfärd för de breda grupperna.

Att kalkylera med dynamiska effekter för att finansiera marginalskattesänkningar
som främst gynnar de bäst ställda är att låta låginkomsttagarna
betala skattesänkningar för de rika.

Metalls ordförande Leif Blomqvist har sagt: Dynamiska effekter det tror
jag på när jagser dom. Det är en betydligt rimligare hållning än regeringens
hasard med finansieringen av en skatteomläggning.

Folkpartiets krav

I februari 1989 ställde folkpartiet fem krav på en skattereform.

1. Sänkt marginalskatt med ett tak på 50 %.

2. Inflationsskyddade skatteskalor.

3. Enhetlig kapitalbeskattning.

4. En i princip enhetlig mervärdeskatt.

5. Den sänkta inkomstskatten finansieras genom höjning av andra skatter.

Uppgörelsen mellan s och fp innebar att folkpartiet fick gehör för alla sina
krav. Uppgörelsen innebär att de fördelningspolitiska skevheterna ligger
kvar, och i vissa avseenden förstärks de t.o.m.

Regeringens uppgörelse

Under ett skede i överläggningarna tog regeringen ett steg åt vänster och
lade ett bud om 55 % i skatt för inkomster över 200 000 kr. Vpk stödde detta
förslag.

Regeringen valde dock att göra upp högerut med folkpartiet. Detta innebar
att 50 % som högsta skatt lades fast. Folkpartiet kunde dessutom driva
igenom en rad försämringar t.o.m gentemot RINK-förslaget. Dit hör bl.a.
slopandet av taket för ränteavdragen, samt den minskade kapitalbeskattningen
på pensionsfonderna, en skattebas som har en stark progressiv effekt,
samt en sänkt förmögenhetsskatt.

En beskattning av pensionsförsäkringar enligt RINK skulle ha gett ett viktigt
progressivt bidrag till finansieringen av skatteomläggningen. Enligt LO:s
studie skulle denna skattehöjning betyda en ökad utgift på 113 kr. för personer
i inkomstskiktet 100 000-125 000 kr. För personer i inkomstskiktet över

Mot. 1989/90

Sk393

7

250 000 kr. innebar det en merkostnad på 2 158 kr. Samma förhållande råder

1 princip för de kollektiva pensionsfonderna, 226 kr. i det lägre skiktet och

2 968 kr. över 250 000 kr.

Dessa försämringar av RINK-förslaget motverkar och upphäver de fördelningspolitiskt
positiva effekter som det förhöjda grundavdraget i vissa inkomstskikt
skulle ha kunnat medföra.

Skatteomläggningen för 1990

Även riksdagens beslut om skatteomläggningen för 1990 medför fördelningspolitiska
fel. Det framgår bl.a. av beräkningar som gjorts inom sparbanksföreningen
och tidningen Veckans Affärer.

Sparbanksföreningens rapport 1990-01-10 säger: Mångå hushåll bör vara
inställda på en sänkt standard under 1990. De som framförallt drabbas i år
är de som redan före 1990 hade små marginaler i sin ekonomi och de som
gjort sin ekonomi beroende av de regler som hittills gällt. Visserligen sänks
marginalskatterna vad avser den statliga skatten men samtidigt höjer många
kommuner den kommunala skatten Många kommuner har en kommunalskatt
som överstiger 32 kr. Det är därför närmast vilseledande att beräkna
olika hushållsekonomier på 30 % kommunalskatt.

Veckans affärer har låtit en konsultbyrå beräkna effekterna av skatteomläggningen
och redovisar följande resultat i nr 3/90.

Den överraskande sänkningen av marginalskatten redan 1990 med 7 procentenheter
sätter sin prägel på årets VA- undersökning. Trots att priserna
väntas öka med 8 % behöver höginkomsttagaren inte öka den nominella lönen
före bibehållen standard. Låginkomsttagaren däremot måste höja sin

lön eller öka sin arbetstid för att klara köpkraften De högst avlönade

skulle t.o m. kunna sänka sin lön med ca 5% utan att sänka sin standard.

Anmärkningsvärt är att VA kan redovisa dessa resultat utan att beräkningen
tagit full hänsyn till skattehöjningar vad gäller högre skatt på resor i
tjänsten, höjd restaurangmoms , samt moms på energi, sophämtning och
vatten, och höjd fastighetsskatt som ökar boendekostnaderna.

De ökade boendekostnaderna genom höjda skatter slår också mycket hårt
mot lågavlönade, då de inte får någon motsvarande skattesänkning genom
marginalskattesänkningen.

En fördelningspolitisk studie

Ovanstående resultat borde kompletteras med en officiell undersökning av
såväl 90 som 91 års skatteomläggningar. Krav på en sådan fördelningspolitisk
studie restes också i skatteutskottet av ledamöter från vpk, centern och miljöpartiet.

Detta förslag vann märkligt nog inte majoritet vare sig i utskottet eller i
riksdagen. Det är märkligt då oavsett hur man ställer sig till skatteomläggningen
så borde alla parter vara intresserade av en opartisk utvärdering. Ledamöterna
från VPK, centern och miljöpartiet tvangs istället att reservera
sig.

Riksdagen bör dock ompröva detta beslut och bifalla kravet på den fördelningspolitiska
studie som restes i reservation 3 betänkande 1989/90 SkUlO.

Mot. 1989/90

Sk393

8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för en skattereform för år 1991,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fördelningspolitisk utvärdering av skatteomläggningen
åren 1990 och 1991.

Stockholm den 23 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Lars Bäckström (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Maggi Mikaelsson (vpk)

Mot. 1989/90

Sk393

9