En rökfri uppväxt

Motion 1991/92:So511 av Ingrid Näslund (kds)

Föräldrar vill i allmänhet göra allt de kan för att ge sina
barn en så bra start i livet som möjligt. Ibland begränsas
emellertid den goda viljan av såväl brist på kunskap som
den allmänmänskliga svaghet vi alla är behäftade med. Det
är därför nödvändigt med både upplysning, undervisning
och uppmuntran.

Det har länge varit känt att barn vilkas mödrar rökt
under graviditeten redan vid födseln är negativt påverkade
av detta. Om man sedan också under barndomen utsätts för
passiv rökning, ökar benägenheten för att utveckla
luftvägssjukdomar och allergier. Senare i livet kan också
allvarliga sjukdomar som lungcancer och hjärt- och
kärlsjukdomar uppkomma till följd av passiv rökning.

En amerikansk undersökning som nyligen presenterades
varnar för den passiva rökningen. Enligt denna
undersökning löper en icke-rökare som lever ihop med en
rökare 30% högre risk att insjukna i hjärt- och
kärlsjukdomar än om partnern inte röker. I USA
uppskattas mellan 35 000
och 40 000
dödsfall under 80-talet bero på passiv rökning. Olika
undersökningar visar ända upp till 30--40 procents högre
sjukfrånvaro hos rökare. Rökarnas dödlighet blir tydligt
högre redan i 55-årsåldern.

Det faktum att det är helt klart att både rökning och
passiv rökning ökar risken för ohälsa och för förtidig död
borde få oss att agera mer kraftfullt och målmedvetet än vi
hittills gjort för att få bestående förbättringar till stånd.

De pojkar och unga män som använder tobak är lika
många som under tidigare topperioder och bland flickor och
unga kvinnor röker fler än tidigare. Framtidsutsikterna är
långt ifrån ljusa om man tänker dels på dessa ungdomars
egen hälsa, dels på att de är morgondagens fäder och
mödrar.

För samhället innebär rökningen ett stort
produktionsbortfall och stora sjukvårdskostnader som
ingalunda kompenseras av tobaksskatten. Det ligger därför
i samhällets intresse, både för att förebygga ohälsa och
onödigt mänskligt lidande och av ekonomiska skäl, att
målmedvetet arbeta för en varaktig förändring.

Tobakspolitiken bör drivas utifrån en väl genomarbetad
handlingsplan med klara målsättningar. Under graviditeten
bör upplysning och utbildning från läkare och all personal
på mödravårdscentralerna, som kommer i kontakt med de
blivande föräldrarna, visa vikten av att de är rökfria under
graviditeten och att de sedan ger sitt barn en rökfri
uppväxtmiljö. Om de är rökare, bör de få all upptänklig
hjälp och inspiration att sluta röka. Jag är övertygad om att
det är ett utsökt bra tillfälle att få unga människor att
överväga att sluta röka för att skapa så bra förutsättningar
för sitt väntade barns hälsa som möjligt.

Detta arbete bör sedan kontinuerligt följas upp av
barnavårdscentralerna. Nästa viktiga steg bör vara
barnomsorgens och skolans viktiga förebyggande arbete för
att barn och ungdomar aldrig skall börja använda tobak.
Detta arbete bör intensifieras och bli mer resultatinriktat.
Det bör tas som en självklarhet att ungdomarnas rökfrihet
gäller både i skolan och på fritiden. Föräldrarna bör
regelbundet få upplysning och undervisning om vikten av
att deras barn får en rökfri uppväxt på föräldramöten och
vid andra kontakter med barnomsorg och skola. Här är ett
utmärkt tillfälle att engagera föräldrar som är läkare eller
sjuksköterskor för att tillsammans med lärare och
barnomsorgspersonal undervisa och samtala om barnens
hälsa. På högstadiet och gymnasiet kan man mycket väl
tänka sig att elever med fördel skulle kunna undervisa och
inspirera föräldrar och vuxna att sluta röka med stöd från
primärvården.

Det är naturligtvis en självklarhet, att all personal som i
sitt arbete har med barn och ungdom att göra, förmedlar en
negativ attityd till tobak. Det är dock viktigt att detta alltid
sker i en positiv anda.

En annan viktig grupp att nå med information för att
göra barn och ungdomars uppväxt rökfri är de som är ledare
för olika slag av fritidsverksamhet. De har utomordentligt
stor betydelse därför att barn och ungdom ofta ser upp till
dem och samtidigt har en kompisrelation till dem. Därför
bör också dessa miljöer vara rökfria.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utarbeta och genomföra ett
heltäckande handlingsprogram i syfte att ge alla barn en
rökfri uppväxt och att inspirera barn och ungdom att aldrig
börja röka.

Stockholm den 27 januari 1992

Ingrid Näslund (kds)