En s.k. egenavgiftsfond för konstnärliga yrkesutövare

Motion 1990/91:Sk383 av Hans Göran Franck (s)

I regeringsförklaringen från år 1988 betonas kulturens
betydelse för samhällsutvecklingen. Ett uttryck härför var
de 300 extra miljoner som regeringen beslutade att tillföra
kulturbudgeten. I förklaringen betonades också att de
konstnärliga yrkesutövarnas ekonomiska situation måste
stärkas och kulturministern tillsatte därför på sommaren
1989 en utredning med generaldirektören Carl Tham som
enmansutredare för att få ett aktuellt underlag för hur nya
stödåtgärder lämpligen bör utformas.

I utredningen ''Konstnärens villkor'' framförde Tham en
rad olika förslag, som syftar till att förbättra de konstnärliga
yrkesutövarnas svåra ekonomiska situation.

Till de verkligt besvärliga frågorna för de konstnärliga
yrkesutövarna hör skatte- och avgiftsproblematiken. Till
skillnad från de flesta löntagare i vårt land kan inte
författarna och konstnärerna glädja sig åt den nu
genomförda skattereformen eftersom
marginalskatteeffekten i de flesta fall uteblir på grund av
deras låga inkomster, som fortfarande tyngs av de sociala
avgifterna.

För att skapa en rimligare ekonomisk situation för denna
utsatta grupp föreslog utredningen att en särskild
''egenavgiftsfond'' skulle tillskapas. Denna fond skulle ligga
utanför skattesystemet och möjlighet skulle finnas att efter
ansökan återbetala erlagda egenavgifter upp till en inkomst
på 90 000
kronor. På så sätt skulle denna låginkomstgrupp
åtminstone skattemässigt jämställas med andra
låglönegrupper i samhället. En översyn av utredningens
förslag -- med syftet att konkretisera en sådan
stödordning -- bör göras.

nHemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ''egenavgiftsfond'' för
konstnärer.

Stockholm den 24 januari 1991

Hans Göran Franck (s)