En strategi mot försurning

Motion 2010/11:MJ376 av Karin Granbom Ellison och Lars Tysklind (FP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ambitiös strategi mot försurning.

Motivering

I sjöar och vattendrag som är kraftigt försurade dör känsliga djur och växter. Försurning kommer till största delen från nedfall av försurande utsläpp, främst från källor utanför Sveriges gränser. Kalkning sker för att lindra effekten av försurning. Kalkningen har varit en av de mest betydelsefulla och resultatmässigt sett mest lyckade miljövårdsinsatserna som genomförts i Sverige. Den har haft en grundläggande betydelse för bevarandet av värdefull flora och fauna i många av landets sjöar och vattendrag. Det gäller inte minst i sydvästra Sverige där försurningsproblemen varit som allra störst och där konsekvenserna blivit som mest dramatiska. Åtgärderna har haft en direkt avgörande betydelse för bevarandet av många av västkustens fiskbestånd, såsom naturlaxbestånd, ett stort antal havsörings-, gädd- och abborrbestånd.

Trots framsteg, både i utsläppsminskningar och kalkningsåtgärder, är situationen allvarlig där tusentals sjöar och vattendrag fortfarande är försurade. Framtida försurnings- och kalkningsstrategi måste därför fortsatt vara ambitiös för att inte riskera omfattande skador i ekosystem och förhindra att uppsatta mål nås för såväl EU:s vattendirektiv som i miljömålsarbetet.

Försurnings- och kalkningsfrågorna behöver samordnas fullt ut med övrigt vattenvårdsarbete. För att detta ska ske är det angeläget att den nya Havs- och vattenmiljömyndigheten får ansvar för de delar som rör vatten i miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning och därmed också får ansvar i försurnings- och kalkningsfrågan.

Problemen måste därtill hejdas vid källan. Sjöfarten är den största källan till nedfall av svavel- och kväveoxider över Sverige. Inom EU beräknas dessa utsläpp öka med cirka 45 procent mellan år 2000 och 2025 p.g.a. ökad trafik. Sverige bör vara pådrivande nationellt, i EU och i andra internationella forum för att minska försurande utsläpp.

Målen för minskad försurning måste fortsatt vara höga så att biologisk produktion och värdefulla resurser i vattensystemen säkerställs. Kalkningen har inneburit att vattenmiljöer och hela vattenekosystem har hållits intakta, till fromma för såväl den biologiska mångfalden som för människors tillgång till friska vatten för rekreation och naturupplevelser. Detta är ett arbete som ihärdigt måste fortgå.

Stockholm den 27 oktober 2010
Karin Granbom Ellison (FP)	Lars Tysklind (FP)