En väg Norrköping—Västerås—Gävle

Motion 1989/90:T306 av Birger Andersson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T306

av Birger Andersson (c)

En väg NorrköpingVästeråsGävle

Stockholmsregionen har en besvärlig trafiksituation. Den ständigt ökande
fordonstrafiken ger en dålig miljö. Upprepade krav hörs på att större andel
av tillgängliga anslag för byggande av vägar tilldelas Stockholmsregionen för
att förbättra trafikflödet. Ökade anslag till Stockholmsregionen innebär i sin
tur att övriga län får mindre andel av totalanslaget för byggande av vägar
inom respektive län. Alla län har behov av ökade väganslag. Därför måste
en stark gemensam strävan vara att finna lösningar som ger goda totala effekter.
En ytterst viktig åtgärd är att i så stor utsträckning som möjligt avlänka
från Stockholmsregionen all genomgående fordonstrafik. Detta bör
ske så fort som möjligt.

Vägförbindelsen Räta linjen, en väg Norrköping-Katrineholm-Västerås-Sala-Gävle,
ger denna möjlighet. Räta linjen är ca 35 km kortare
än motsvarande förbindelse över Stockholm. Efter vissa ombyggnader kan
skillnaden bli 45-50 km. Räta linjen är också ca 15 km kortare än över
Katrineholm-Strängnäs-Enköping-Uppsala.

Kortare vägsträcka är en viktig faktor i den totala transportekonomin. Redan
idag har därför Räta linjen stor betydelse för förbindelserna mellan
Norrland och södra/sydöstra Sverige. Räta linjen kan för sydöstra Sveriges
del anses vara en fortsättning norrut till Norrland av den regionalpolitisk!
mycket viktiga E 66. Räta linjen används även som transportled mellan
Norrlandskusten och västkustregionerna, bl.a. beroende på att vägsträckan
Västerås-Gävle har en mycket bra vägtopografi, vilket är mycket betydelsefullt
i synnerhet för den tunga trafiken.

För att Räta linjen skall fungera helt tillfredsställande som transportled
krävs att förbättringar och ombyggnader snabbt kan genomföras på vissa
vägavsnitt. Näringslivet kräver snabba och punktliga leveranser. Ur trafiksäkerhetssynpunkt
är det nödvändigt med en jämn och hög vägstandard. Kortare
vägsträcka och kortare transporttider ger bättre transportekonomi för
transportföretagen. Därför måste flaskhalsarna byggas bort.

Om detta är berörda länsstyrelser väl medvetna. Förbättringar har genomförts,
genomförs eller planeras att genomföras, men takten i förbättringarna
är alldeles för långsam. Anvisade länsanslag räcker inte till för att på ett
snabbt och effektivt sätt fullfölja standardhöjningen. Därför måste ytterligare
medel tillföras väganslaget i respektive län för att en upprustning av
återstående vägavsnitt av Räta linjen snabbt skall kunna genomföras.

Efter den erforderliga upprustningen skulle Stockholmsregionen kunna Mot. 1989/90
avlänkas från all genomgående fordonstrafik och Räta linjen skulle bli den T306
för fordonstrafiken självklara vägförbindelsen mellan Norrlandskusten och
södra Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att snabbt fullfölja upprustningen av vägförbindelsen
Norrköping-Västerås-Gävle, den s.k. Räta linjen.

Stockholm den 17 januari 1990

Birger Andersson (c)

3