Energibesparingar i befintlig bebyggelse

Motion 1992/93:Bo231 av Carl Olov Persson (kds)

Varför hushålla med energi?

Finns det egentligen någon anledning att hushålla med
energin, utöver behovet att minska kostnaderna? Den
frågan kan bara besvaras om man ser till hur
energiproblemen hänger samman med andra nationella och
globala problem. Det gäller skador som uppstår vid
energiomvandlingar, som växthuseffekt, försurning,
säkerhetsproblem och radioaktivt utsläpp etc.

Många av de viktigaste miljöfrågorna har nära samband
med energiförsörjningen. Användandet av fossila bränslen
bidrar starkt till försurningen. Avgaserna kan säkert renas
till måttliga kostnader. Till exempel bidrar avgasrening med
hjälp av katalysatorer till en väsentlig minskning av
försurande utsläpp. Återstår dock en fortsatt förhöjning av
växthusgaser som lustgas och koldioxid. Där ser det ut som
om vi under mycket lång tid framåt bara kan förlita oss på
en minskad förbränning för att komma till rätta med
problemen.

Därför gäller det att förnyelsebara energikällor, som inte
ger något nettotillskott av koldioxid, kommer till
användning och att använda energin effektivare, så att
samma nytta erhålls fast med lägre energiåtgång.

Energinyttjandet är bland annat kopplat till vårt
beroende av andra länders olje- och koltillgångar. Det
visades tydligt under 70-talets så kallade oljekriser samt vid
Irak/Kuwait-krisen. Även vår inhemska kärnkraft har
internationell påverkan. Den bidrar dels till riskerna för
spridning av kärnvapenteknologi och dels till radioaktiv
nedsmutsning. Jämför sommarens utsläpp från
kärnkraftverket i Barsebäck med danskarnas kritik av
verket. Både i fråga om risken för ett haveri i Barsebäck och
det danska alternativet med omvandling av energi från
fossila bränslen till el är det för närvarande svårt att hitta
några andra långsiktiga lösningar än att använda mindre av
de berörda energislagen.

FN:s kommission för utveckling och miljö, den så
kallade Brundtlandkommissionen, har föreslagit en kraftig
satsning på effektivare eneriganvändning. Enligt den bör
industriländerna kunna halvera sin energianvändning.
Detta skulle skapa visst utrymme för utvecklingsländerna så
att, förutsatt att en effektiv teknik används, energin inte
längre blir begränsande för deras utveckling. Men det
räcker inte ens med en långt driven effektivisering av
eneriganvändningen. För att komma ner till de nivåer, som
kan tolereras ur klimatsynpunkt måste även valet av
energikällor förändras avsevärt.

Globalt sett bidrar Sverige naturligtvis endast med en
mycket liten del föroreningar. Men som ett högt utvecklat
industriland växer vårt ansvar, vi måste både själva anpassa
oss till de globala villkoren och hjälpa till att utveckla och
tillämpa strategier för att världen som helhet någorlunda
skall kunna bemästra problemen. Export av el är ett
attraktivt alternativ till ineffektiv elanvändning, eftersom
det leder till ett lägre behov av fossilbränslebaserad
kraftproduktion i andra länder.

Energianvändningen i Sverige

En dryg tredjedel av den totala bränsleförbrukningen i
Sverige går till uppvärmning av våra byggnader. Drygt
hälften av den totala elanvändningen går till byggnaderna
och verksamheten i dessa, och då är inte industrins
byggnader medräknade.

Byggnaderna svarar således för en mycket stor del av
den totala energianvändningen i Sverige. En betydande del
av de förändringar som sker i vårt energisystem har
anknytning till uppgifter om hur oljeanvändningen och
elanvändningen förändrats under senare år.
Oljeförbrukningen minskade från cirka 26 miljoner
kubikmeter år 1980, till cirka 17 miljoner 1989. Samtidigt
ökade elförbrukningen från 95 TWh 1980 till 139 TWh 1989.

Det finns inom byggnadssektorn fortfarande en
potential för fortsatt minskning av elanvändningen så att
trenden mot allt högre elbehov bryts. För att utnyttja dessa
möjligheter krävs direkta riktade åtgärder.

Energihushållning

I dag bygger vi hus med mycket små värmeförluter och
vi har kunskaper och teknik för att med godtagbar ekonomi
kunna fortsätta att minska värmebehovet i stora delar av
den befintliga bebyggelsen. Samtidigt har emellertid
användningen av el utvecklats i motsatt riktning.

Kärnkraften alstrar värme och el men det är bara
elektriciteten som tas till vara. En viktig utgångspunkt för
en kärnkraftsavveckling är att elanvändningen minskas.
Det är egentligen anmärkningsvärt att elanvändningen i
bebyggelsen, även efter folkomröstningen 1980, kunnat öka
som den gjort utan att det uppmärksammas nämnvärt.

Vattenfall driver ''Uppdrag 200'', ett projekt för
utveckling och demonstration av metoder för effektivisering
och minskning av elanvändning. NUTEK och
Byggforskningsrådet initierar och driver projekt för effektiv
elanvändning. Svensk Energiutveckling finansierar projekt
inom detta område. Hittills gjorda erfarenheter visar att det
allmänt är svårare att med hushållningsåtgärder minska en
byggnads elanvändning än att minska dess värmebehov.
Men det finns ett brett fält av åtgärder som sammantagna
ger ett gott resultat om de tillämpas systematiskt och
genomtänkt. Effekten av byggtekniska lösningar och
åtgärder som minskar husets värmeförluster består under
stor del av husets återstående livstid. Man bör därför i
bostadshus ta tillvara alla ekonomiskt rimliga och för
inneklimatet acceptabla byggnadstekniska möjligheter att
minska värmeförlusterna. Vi har i dag stor erfarenhet av
isoleringsåtgärder och byte eller komplettering av
tvåglasfönster till bättre varianter i befintliga hus. Generellt
kan sägas att sådana åtgärder blir så dyra att de oftast inte
lönar sig att genomföra av enbart energiskäl. Om de
samordnas med större reparations- och
underhållningsarbeten blir de klart lönsamma, samtidigt
som de höjer byggnadens kvalitet.

Ekonomisk optimering

Under hela 1980-talet har vi haft överkapacitet på
elproduktion och relativt låga elpriser. Situationen kommer
att förändras vid den av riksdagen beslutade
kärnkraftsavvecklingen, samt vid en framtida eventuell
gemensam el-marknad med EG.

Frågan är hur vi i framtiden skall balansera eltillgång
mot el-efterfrågan. Vi måste kunna avgöra vad som ger den
lägsta kostnaden för samhället på längre sikt. Det utvecklas
allt bättre beräkningsmodeller för ekonomisk optimering av
energisystem. Modellerna har visat en rad samband och
generella slutsatser som ständigt återkommer:det finns
stora pengar att spara på ett rätt konstruerat energisystem
utrymmet för effektivisering är större än man först kan
tro det kan vara mycket dyrbart att göra ingenting
kraftigt höjda energi- och effektbehov.

Beräkningsmodellerna har visat på möjligheten att med
stor ''vinst'' genomföra kraftvärmesystem, som gör
kommunerna mer eller mindre självförsörjande på såväl el
som värme.

Energihushållning i flerbostadshus

Energibehovet för flerbostadshusens uppvärmning och
varmvattenberedning har minskat från cirka 300
kWh/uppvärmd area år 1970, till cirka 200 kWh/kvm år
1989. Ett imponerande resultat, som visar att det faktiskt
går att åstadkomma stora förändringar.

Under 1980-talets senare del har nedgången emellertid
brutits. Nivån på det specifika värmebehovet har legat stilla
eller rent av höjts. Under 1980-talet har även
elanvändningen ökat i flerbostadshusen. Förklaringen kan
sökas i relativt låga energipriser och avsaknad av tydlig och
långsiktig energihushållningspolitik.

Det är därför angeläget att konstatera att
nettoenergibehovet för varmvatten och uppvärmning kan
sättas så lågt som 100 kWh/kvm uppvärmd area och
normalår. En absolut förutsättning för att den nämnda
målsättningen skall nås är tydliga styrsignaler från samhället
samt tillräcklig drivkraft. Detta kan åstadkommas med
hjälp av en nationell plan med siktet inställt på år 2010. Den
bör bygga på incitament för följande systematiska
åtgärder:tilläggsisolering vid fasadrenovering
förbättring av vindsbjälklagens isolering komplettering
eller byte av befintliga fönster till nya energisnålare
regelbunden översyn och upprustning av värme- och
ventilationsinstallationer installation av system för
löpande övervakning av byggnaders energiflöden tätning
av vattenläckage.

Energimarknaden och dess aktörer

De tekniska möjligheterna till minskad
energianvändning genom effektivare utnyttjande av
energin är mycket stora. Detta framgår av de övriga
avsnitten i den här motionen. Det handlar om teknik, som
är tillgänglig i dag, inte om teknik, som är under utveckling.

En hel del av vad som är tekniskt möjligt är också
ekonomiskt möjligt. Hur mycket beror dock i hög grad på
om man anlägger ett samhälls- eller privatekonomiskt
perspektiv eller på vilka antaganden som görs om till
exempel framtida energipriser och miljökostnader.

Men det som är ekonomiskt att genomföra blir inte alltid
gjort. Endast en del därav kan man räkna med händer i
verkligheten, med nuvarande regler, priser, attityder och så
vidare. Att till exempel i dag byta ut all
uppvärmningsutrustning som bygger på el anses av många
som en gigantisk kapitalförstöring. Det man då glömmer
bort är att fram till år 2010, då kärnkraften skall vara
avvecklad, kommer all i dag installerad utrustning att bytas
minst en gång och dessa byten sker då utrustningen tjänat
ut. En kombination av olika åtgärder måste övervägas för
att energisystemet skall utveckla sig i riktning mot de nivåer,
som såväl miljö som ekonomi kräver. Bland olika åtgärder
kan följande exempel nämnas:

Information och utbildning

Kunskapen om de möjligheter som står till buds är
mycket litet spridd. Att förändra detta är en mycket stor
uppgift, som knappast påbörjats.

Kostnadsneutrala incitament

Målet skall vara att skapa ekonomiska incitament för att
använda energi effektivare. Samtidigt får inte industrins
kostnadsläge höjas ytterligare. Incitamentet bör ligga på
den nivå som svarar mot en långsiktig marginalkostnad i nya
anläggningar.

Marknad för energitjänster

Det är önskvärt att skapa marknadsmekanismer som
sätter fart på effektiviseringen. Ett sätt vore att skapa så
kallade energitjänstföretag. Styrningen bör ligga så att det
är lika lönsamt för kraftproducenterna att
energieffektivisera som att bygga ut ny kraftproduktion.
Varje sparad kWh skall betinga ett värde lika stort eller
större än en nyproducerad kWh. Därmed skapas incitament
för ett energieffektivt samhälle.

Förvandla kapitalkostnader till driftskostnader

Energianvändare har erfarenhetsmässigt visat sig kräva
mycket hög avkastning på investeringar i effektivare
anläggningar. Om man kan göra om höga initialkostnader
till driftkostnader skulle de ekonomiska förutsättningarna
för energibesparingar förbättras.

Upphandling av effektiva metoder och utrustning

Låg energiåtgång är ofta en sidoordnad egenskap för
olika metoder och utrustningar. Till exempel kan utseende
eller utrymmesbehov vara andra prioriteringsgrunder. Vad
finns det då för anledning för en tillverkare att anstränga
sig? Olika beställargrupper kan med en målmedveten
inköpsstrategi få fram energieffektiva produkter. Deras
upphandlingskrav kan ange en högsta gräns för
energiförbrukningen efter åtgärden. Lösningar, som
underskrider denna, premieras på olika sätt. En annan
metod är att tillämpa så kallat kaskadavtal. Detta är en
metod som utvecklats av Kansliet för effektivare
energianvändning. Den innebär att ett avtal ingås mellan
NUTEK och större organisationer eller grupper av företag.
Avtalen avser att skapa medvetenhet på den marknad för
energiförbrukande eller energibesparande utrustning, som
dessa avtalspartner utgör.

Normerna

Samhällets krav på viss minimistandard på byggnader
finns reglerade i byggnormer. Flera faktorer som påverkar
en byggnads värmebehov är reglerade. Så är dock inte fallet
med faktorer, som påverkar den totala
energikonsumtionen. Det vore därför rimligt att i
byggnormen införa ''börsvärden'', som reglerar den totala
energikonsumtionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av en
effektivare användning av energi.

Stockholm den 26 januari 1993

Carl Olov Persson (kds)