avLarsWernerm.fi. Energipolitiken

Motion 1988/89:N432

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:N432

avLarsWernerm.fi.
Energipolitiken

Budgetpropositionens energidel utmärks mest av det som inte finns med i
redogörelsen om den närmaste tidens energipolitik i Sverige. De inledande
avsnittens påståenden att regeringen fullföljer riksdagens beslut om ett
energisystem grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor,
lyser i den fortsatta propositionstexten med sin frånvaro.

Fortfarande är andelen inhemska, förnybara energikällor alldeles för liten
för att bl.a. kunna garantera trygg energitillförsel om Sverige av ett eller
annat skäl skulle bli avstängt från yttervärlden. Energihushållningen innebär
tydligen enligt regeringen att elproduktionen skall byggas ut och att
energianvändningen som helhet skall öka.

Kolet, som visserligen inte beräknas öka lika mycket i år, men dock öka,
har döpts om till energikol. Är det ett sätt att få kol att låta lite vackrare, inte
fullt lika svart och förorenande? Det sägs inte ett ord om den viktigaste av alla
energikällor, solenergin och dess fortsatta utveckling, utbyggnad och användning.

Inom elproduktionsområdet har föredragande statsrådet inte funnit det
värt att beröra vindkraften, trots att utvecklingen har hunnit mycket långt
inom området. Det finns både intresserade företag och konsumenter. Inte
heller kraftvärme/mottryck anges som ett alternativ till kärnkraften inom
industrin.

När det gäller inhemska bränslen låter det i budgetpropositionen som om
allt skulle vara väl beställt och det talas om en kraftig ökning av användningen
under 80-talet. Men dagsläget för dem som satsat på inhemska bränslen,
företag, kommuner och enskilda, är att de möts av ökade svårigheter i spåret
av det kraftiga prisfallet på oljeprodukter och den fortsatta hänsynslösa
elrean från kärnkraftsproduktionen som förvrider alla proportioner på den
svenska energimarknaden.

På kärnkraftsområdet härskar den vanliga låt-gå- eller vänta-och-sepolitiken.
Det som framför allt är upprörande är att under detta avsnitt i
propositionen inte lämnas den minsta redogörelse för Sveriges internationella
kontakter och affärsförbindelser med utlandet när det gäller använt
bränsle och kärnavfall.

Hur har kontakterna med Cogéma och Frankrike utvecklats? Vilka övriga
affärer och uppgörelser med andra stater pågår när det gäller radioaktivt
material? Vad händer med det svenska bränslet i Sellafield i England och
statliga Studsvik och privata ABB:s affärer med tyska företag? Hur tänker
den svenska regeringen agera inom IAEA, när det nu visat sig att det

berömda safeguardsystemet visat sig otillräckligt och organisationen förlorat Mot. 1988/89
kontrollen över flera stora partier uran och annat klyvbart material? N432

Mängder av obesvarade frågor och dåligt eller inte alls behandlade viktiga
problem inom energiområdet inställer sig vid en genomläsning av budgetpropositionens
energidel.

Låt solvärmen värma Sverige

Mer än hälften av den kärnkraftsproducerade elströmmen används för
uppvärmning. Det är ett absurt förhållande, och en av de allra viktigaste
åtgärderna inom energiområdet är att planera för och uppmuntra till
konvertering till andra uppvärmningssystem. Detta behandlas i separat
motion.

Solenergin erbjuder här det på sikt bästa, billigaste och mest miljövänliga
alternativet. Det behövs inga långa utläggningar eller nya redovisningar av
fakta om dessa förhållanden. De är välkända för regeringen och alla andra
intressenter inom energiområdet.

Det åligger regeringen som ansvarig för energipolitiken att se till att
solenergiprogrammet kommer igång genom att anslå medel, uppmuntra
initiativ och inta en allmänt positiv attityd i stället för den förhalningspolitik
som nu bedrivs. Riksdagen bör besluta om en satsning på solenergi och se till
att regeringen snarast genomför ett sådant program.

Vindenergi

Vpk och andra energiintresserade har i åratal begärt att en satsning på
vindkraft skall göras i Sverige. Eftersom det handlar om elproduktion har det
direkt inverkan på kärnkraftsutvecklingen. Enligt vpk:s och andras mening
är det också därför som ingenting görs på området. Nu kommer vindkraften
så sakteliga genom initiativ utanför regeringens, Vattenfalls och andra
kärnkraftsintressenters område.

I likhet med förhållandena inom solenergiområdet är det inte nya
undersökningar, mera forskning och annan utvärdering som behövs, utan
konkreta och handfasta satsningar för att få igång produktion av vindkraft.

Förutom billig och miljövänlig energi skulle en stor svensk satsning på
vindenergi också vara betydelsefull för svensk industri och sysselsättning.

Riksdagen bör på nytt begära av regeringen att snabba åtgärder vidtas på
detta område.

Inhemska bränslen

Det är regeringens skyldighet, om den vill leva upp till och genomföra de
beslut som tidigare fattats av riksdagen, att se till att produktionen och
konsumtionen av inhemska bränslen kan upprätthållas och avsevärt ökas.

Detta område av energisektorn hotas inte bara av billig el från kärnkraften
och sjunkande oljepriser, utan också av en ökande import och användning av
kol. Men det är oerhört viktigt för den framtida energipolitiken att de
inhemska resurserna används och att ett hållbart system byggs ut för detta
ändamål.

Speciellt i jämförelse med de importerade bränslena olja och kol, har de Mot. 1988/89
inhemska bränslena klara fördelar, framför allt genom att de inte ökar N432
mängden koldioxid utan endast cirkulerar den.

Regeringen bör vidta åtgärder så att en fortsatt och ökad användning av
inhemska bränslen säkras.

Naturgas

Det är bra att regeringen har påskyndat introduktionen av naturgas i västra
Sverige och att ett nytt leveransavtal har slutits med Norge. Av de
importerade bränslena är naturgas den ur miljösynpunkt bästa energikällan.

Vpk föreslår regeringen att de projekt som föreslagits i tidigare vpkmotioner
genomförs samt att Swedegas som helhet överförs i samhällelig
ägo. Likaså anser vi att Swedegas bör frigöras från Vattenfall.

Olja

När det gäller importerade energislag anser vpk liksom tidigare att olja är att
föredra framför kol och uran och att naturgas är att föredra framför olja.

Om det således bedöms nödvändigt med ersättning i form av kondensverk,
en uppfattning som inte delas av vpk, bör i första hand en ombyggnad
av befintliga oljekondensverk till naturgas genomföras. I andra hand bör en
satsning på höggradig rening och stränga krav på låga svavelhalter i olja
genomföras vid befintliga oljekondensverk. De kan då godkännas som
reservproduktion och vid toppförbrukning under t.ex. kalla vinterperioder.

Vpk har för flera år sedan krävt en svavelhalt på 0,5 % för tung
eldningsolja och 0,15 % för villaolja. En nedgång till sådana halter är en
förutsättning för en ersättning med oljekondens enligt ovan.

Kol

Kolanvändningen måste minimeras. Regeringen talar med dubbla tungor när
det gäller kolpolitiken. Det sägs att en restriktiv användning skall tillämpas.

Samtidigt släpper regeringen mot alla presenterade fakta, ekonomiska
beräkningar och miljöhänsyn fram allt fler stora kolbaserade anläggningar
t.o.m. för kondenskraft.

Det värsta exemplet av alla är kolkraftvärmeverket i Värtan. Här har
regeringen medverkat till att en kolbaserad anläggning kommer till stånd
trots att alla utredningar, beräkningar och de viktigaste myndigheternas
remissvar visat att den inte uppfyller miljökraven, inte är lönsam och inte
behövs för Stockholms energiförsörjning.

Även på ett antal andra platser i landet planeras nu för kolbaserade
anläggningar för produktion av elkraft. Mot den bakgrunden är det inte så
svårt att förstå att det i propositionen talas om att den årliga användningen
av kol kan komma att öka med ca 0,4 miljoner ton i början av 1990-talet när
hittills beslutade anläggningar är i full drift.

Sverige behöver inte någon ökad användning av kol, framförallt inte i
kondenskraftverk. Om den planerade utbyggnaden fortsätter kommer den i

propositionen aviserade ökningen att mångfaldigas flera gånger om. 7

Detta måste uppmärksammas och riksdagen måste ta sitt ansvar och sätta Mot. 1988/89
stopp för ökad kolanvändning som regeringen nu försöker smyga på Sverige N432
med tal om ersättning för kärnkraftverkens elproduktion.

Kärnkraften

Kärnkraftens avveckling måste startas omedelbart. Det är en skam och ett
lurendrejeri att påstå, att det inte är möjligt att omgående stänga ett par
reaktorer. I första hand måste reparationsarbetena på Ringhals 2 avbrytas
och den reaktorn tas ur drift. Det är också en ekonomisk vinst för
statskassan, eftersom det blir en direkt utgiftsminskning på Vattenfalls
budget.

Vi kräver att riksdagen avslår Vattenfalls begäran om anslag på 1 756
miljoner för investeringar i kärnkraft och att inga ytterligare investeringar i
kärnkraft får göras i framtiden.

Vpk vidhåller också sitt tidigare förslag att Barsebäcksverket därnäst tas ur
drift. Under en övergångsperiod kan vi tänka oss att acceptera naturgas som
fortsatt energikälla i södra Sverige.

Det är fullt möjligt att därefter avveckla kärnkraften under 90-talet så att
Sverige kan gå in i det nya seklet befriat från kärnkraft. Det är inte en teknisk
fråga eller ett ekonomiskt problem, utan enbart en fråga om politiska beslut
som sätter igång den process vars förutsättningar sedan länge varit för
handen.

Kärnkraftens avfall

Den allt överskuggande problematiken inom kärnenergiområdet i dagsläget
och framförallt i framtiden är frågan om avfallet. Som berörts inledningsvis
och som vpk många gånger tidigare framhållit, finns det här inga tekniska
lösningar som håller måttet. IAEA:s safeguard, som skall garantera att
kärnenergi för kraftproduktion inte öppnar för kärnvapentillverkning, har
inte lyckats förhindra spridning av klyvbart material.

Sverige måste ta förnyade initiativ i IAEA-frågan så att organisationens
dubbla roll att förhindra kärnvapenspridning men främja kärnkraftsspridning
avskaffas. Det är inte något lätt problem, men vårt land kan inte längre
vara med i det här dubbelspelet.

Det som i januari 1988 avslöjats om mutor, falska varudeklarationer och
olagliga transporter i Västtyskland berör också vårt land.

Sverige är djupt indraget i handeln och hanteringen av radioaktivt
material, genom det olycksaliga kontraktet med Cogéma, leveranser till
Sellafield och den industri för bearbetning och återvinning som byggts upp i
vårt land. Ingen redogörelse för detta ges i regeringens proposition, fastän
dessa frågor under åratal varit under debatt och upplysningar begärts.

Vpk föreslår att riksdagen begär en uttömmande redovisning av regeringen
angående alla dessa frågor. Ett löfte om en sådan utredning gav
regeringen 1985.

Regeringen bör också upphäva hemligstämpeln på de avtal som svenska
företag ingått med Frankrike och England när det gäller upparbetning av
använt svenskt kärnbränsle. 8

Likaså bör all verksamhet vid Studsvik klart redovisas.

Kostnaderna för kärnkraftens avfall

Den grundläggande tanken i finansieringslagen är att hanteringen av avfallet
från det svenska kärnkraftsprogrammet skall betalas av dem som använder
den el som verken producerar.

Redan nu finns det enligt SKN:s plan 88 en brist på 10 miljarder kronor.

Dessutom räknar SKN med att de fonderade medlen skall ge en real ränta på
2,5 %. För att ge den avkastning på 1520 miljarder kronor som SKN räknar
med förutsätts en stabil ekonomisk tillväxt under 50 år.

För att åtminstone täcka den brist som redan finns och de beräknade
framtida kostnaderna föreslår vpk att 4 Öre/KWh påförs industrins elförbrukning.
Motiveringen till detta förslag är att det är industrin som både före och
efter folkomröstningen har ivrat för kärnkraften och då är det inte mer än rätt
att den också betalar för dess avfall.

De svenska elpriserna för lågspänd el ligger även med denna prishöjning
långt under de andra industrinationerna i Europa (undantaget Norge). Som
exempel kan nämnas att priset i Västtyskland är 60 öre för högspänd el. Den
föreslagna prishöjningen kan alltså inte nämnvärt påverka den svenska
industrins konkurrenskraft.

Yrkanden angående detta har vi ställt i en separat energiskattemotion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en kraftig satsning
på solenergi,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en kraftig
satsning på vindkraft,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag så att
produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen vidmakthålls
och ökas,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag så att naturgas
skall introduceras i enlighet med vad motionen föreslår,

5. att riksdagen beslutar att svaveloljan i tung eldningsolja sänks till
0,5 % och i villaolja till 0,15 %,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Swedegas bör överföras helt i statlig ägo samt att Swedegas bör
frigöras från Vattenfall,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
påbörjade kolanläggningen i Värtan måste stoppas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att några
kolkondensanläggningar inte bör uppföras,

9. att riksdagen beslutar att reparationerna på Ringhals 2 avbryts
och att reaktorn snarast tas ur drift,

10. att riksdagen beslutar att Barsebäcksverket tas ur drift,

11. att riksdagen beslutar att återstående kärnreaktorer tas ur drift
under 90-talet,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag som garanterar en
utbyggnad av kraftvärme/mottryck till 15-20 TWh i slutet av 1990- 9
talet,

Mot. 1988/89
N432

13. att riksdagen hos regeringen begär att en grundlig redovisning Mot. 1988/89

av läget görs angående kontraktet med Cogéma: återstående förplik- N432

telser från svensk sida, vilka stater som övertagit ansvar för viss del av
det svenska bränslet osv. i enlighet med vad i motionen anförts,

14. att riksdagen hos regeringen hemställer om en fullständig
redovisning av utbytet, handeln och förpliktelserna mellan utländska
kärnenergiföretag och de svenska företagen i Västerås, Studsvik och
Ranstad,

15. att riksdagen hos regeringen hemställer om en fullständig
redogörelse för verksamheten vid Studsvik,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en fullständig plan
för avvecklingen av kärnkraften i Sverige,

17. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna investeringen i
kärnkraft enligt proposition 1988/89:100, bil. 16, titel c, om
1 756 000 000 kronor.

Stockholm den 24 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Hans Petersson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Gudrun Schyman (vpk)
Bo Hammar (vpk)

Viola Claesson (vpk)

10