Energipolitiken

Motion 1994/95:N451 av Berndt Ekholm m.fl. (s)

De industrialiserade länderna använder omåttligt stora
mängder av jordens samlade energiresurser. Omkring 80 %
av energiförbrukningen sker i den industrialiserade världen,
trots att endast en femtedel av världens befolkning bor där.
Sverige är per capita en av Europas största energiförbrukare.
Vi använder exempelvis tre gånger mer el än övriga Europa.

Det finns många anledningar att aktivt försöka minska den
nuvarande höga energianvändningen. Framför allt handlar
det om att hushålla med jordens samlade resurser samt att
minska de miljöutsläpp som är förknippade med
energiproduktionen.

De olika energikällornas miljöproblem är i huvudsak
följande:förbränning av olja, kol och naturgas:stora
utsläpp av bl.a. koldioxid och svavelnaturresurserna
förnyas i mycket långsam takt och kan därför betraktas som
ändliga,utnyttjande av kärnkraft:normal drift ger främst
upphov till problem vid brytning och upparbetningdet
radioaktiva avfallet kräver rigorösa säkerhetsåtgärder under
årtusendenen reaktorolycka är osannolik, men inträffar en
sådan kan den ge upphov till ofattbara skadoruran är ingen
förnyelsebar resurs, men finns i relativt stora mängder i
jordskorpan. Dock är andelen brytvärda fyndigheter
begränsade.övriga energikällor, som vattenkraft,
biobränslen, sol- och vindkraft är förnybara, men kan vid
utnyttjandet ändå ge vissa miljöproblem.

De energipolitiska målen

Sverige har beslutat att avveckla kärnkraften och därtill
minska koldioxidutsläppen. Två mycket höga målsättningar
i kampen för en bättre global miljö. Många har kritiserat
dessa målsättningar och anser det omöjligt att uppfylla båda.
Så är det inte -- Sverige kan klara att både avveckla
kärnkraften och hålla koldioxidutsläppen på en låg nivå.
Men för att klara båda målen krävs betydligt kraftfullare
politiska åtgärder än vad som hittills varit fallet.

Med tanke på kärnkraftsavvecklingen är den kanske
viktigaste uppgiften att minska elanvändningen, dvs.
åstadkomma effektivare nyttjande av den elektricitet som
produceras i dag. I den här motionen koncentrerar vi oss på
denna frågeställning samt vissa villkor för att klara
kärnkraftsavvecklingen. Därutöver är självfallet de olika
alternativa energislagen viktiga. Vi klarar inte
kärnkraftsavvecklingen enbart genom effektivisering och
hushållning. Biobränsle, vindkraft, naturgas m.m. behövs för
att producera såväl el som värme.

Effektiviseringspotentialen är stor. Effektivare ventilation
och belysning i lokaler kan mer än halvera elkostnaden och
därtill förbättra arbetsmiljön. Såväl industrier, serviceföretag
som hushåll kan kraftigt minska elanvändningen genom
inköp av eleffektiv utrustning.

När Sverige nu är på väg ur en lågkonjunktur och närmar
sig en högkonjunktur är det särskilt angeläget att informera
och ställa krav på elsnåla apparater och maskiner. Många
företag och hushåll har under de dåliga åren väntat med
investeringar. När konjunkturen nu vänder kommer
utrustning att bytas i snabbare takt. I ett pressuttalande
hävdar Arne Pontenius på Elektrolux att industrin kan spara
20 % energi utan några större investeringar.

Med tanke på att t.ex. de bästa fönstren och kylskåpen är
30 % mer energieffektiva än konventionella kan man förstå
att potentialen är stor. Tar vi inte vara på möjligheten nu
kommer det att dröja 10--15 år innan nästa stora
bytesomgång börjar. Därför behövs en kraftfull energipolitik
nu.

Effektivare elanvändning

Om energipolitiken lyckas och tillräckligt bra styrmedel
sätts in för att effektivisera elanvändningen är det möjligt att
spara 10--20 TWh på relativt kort tid. Det innebär att de
första kärnkraftsreaktorerna kan tas ur drift utan några större
uppoffringar eller kostnadsökningar för företag och hushåll.

Snarare kan det bli tvärt om. Genom effektiviseringar
minskar elnotan även om elpriset ökar. På sikt kan
investeringarna bli mycket lönsamma både för företagen och
hushållen. Samhällsvinsten blir bättre miljö och minskat
risktagande.

För att nå dit krävs emellertid såväl information som
administrativa och ekonomiska styrmedel. Vid en eventuell
framtida avreglering av elmarknaden kan konsumenternas
elkostnader till att börja med minska. Men i takt med att
försäljningen av el till andra länder ökar kommer de svenska
elpriserna att närma sig de europeiska. Därmed kan man i
framtiden förvänta sig att elpriset fördubblas för
konsumenten.

I det perspektivet blir det än mer angeläget att fortsätta att
effektivisera elanvändningen. Det gäller bl.a. användandet av
elsnål teknik, närvarostyrning, återvinning av värme och
analys av elanvändningen för att bättre utnyttja befintliga
resurser. Det är också nödvändigt att garantera människor i
glesbygd el på samma villkor som tätortsborna.

Om modern teknik utnyttjas optimalt kan ett högre elpris
fullt ut kompenseras av lägre behov av elström. Det handlar
inte om standardsänkningar utan snarare om förbättringar av
inomhusklimat, arbetsmiljö och yttre miljö.

Styrmedel behövs

Om marknadskrafterna fritt får styra är
effektiviseringsåtgärder och systemanalyser inte det
kraftproducenterna/distributörerna i första hand satsar på.
Deras företagsvinster beror ju i huvudsak på hur mycket el
de lyckas sälja. Samtidigt är det ofta dessa företag som har
bäst kunskaper om möjligheter och lönsamhet för effektivare
elanvändning. De stora elkonsumenterna kan skaffa egna
resurser, men det är sällan fallet för de många små. Därför
måste politiska krav ställas på eldistributörerna att bistå med
råd och anvisningar om kostnadseffektiva och miljövänliga
lösningar.

En miljöanpassad energipolitik kräver effektiva styrmedel
för att nå ända fram. Det gäller både att avveckla kärnkraften
och att minska koldioxidutsläppen ''med förnuft''. Att
åstadkomma effektivare energianvändning och övergång till
förnybara miljöanpassade bränslen är lika viktigt. Det är
också angeläget att ställa hårda miljökrav när förnybara
energikällor nyttjas.

Aktuella styrmedel är främst:ekonomiska, t.ex.
koldioxidskatt, miljö- och energianpassad fastighetsskatt
administrativa, t.ex. i form av prövning av energianvändning
vid tillståndsprövning av energiintensiva verksamheter och
krav på energiplaneringutveckla energinormer på fler
områden än i dag samt inarbeta energieffektivisering i
byggnormernabranschvisa frivilliga avtal om minskad
elanvändning, t.ex. för större fastighetsägare och
dagligvaruhandelninformation och utbildning till
nyckelgrupper, som byggföretag och fastighetsskötare samt
till allmänheten.

Ekonomiska styrmedel

Sedan mitten av 1970-talet har det funnits en prispress på
olja, men inte på el. Kärnkraften har lett till överproduktion
av el och priserna har varit låga. Elanvändningen har ökat
och incitamenten att använda el mer effektivt har varit
otillräckliga. Under de senaste åren har dock elpriserna gått
upp och flera effektiviseringsåtgärder är nu
företagsekonomiskt lönsamma. Trots det har dessa åtgärder
varit tröga att förverkliga.

Ytterligare höjda elpriser skulle öka motivationen att
effektivisera elanvändningen. Samtidigt som de faktiska
kostnaderna för kunden kan sänkas. En icke utnyttjad kWh
är alltid billigast. Den är också ren och miljövänlig.

Om tankarna att avreglera elmarknaden blir verklighet kan
elpriset till att börja med komma att sjunka på grund av
överkapacitet av el. När försäljningen av el till utlandet
kommer igång är det sannolikt att elpriset åter ökar och
kommer upp i nivåer med övriga Europa. Även en tillfällig
svacka i elpriset kan komma att få negativa konsekvenser om
det inte paras med höjda skatter och/eller administrativa
styrmedel för att effektivisera användningen av el. En stark
beredskap för att sätta in effektiva styrmedel bör därför
finnas vid en avreglering av elmarknaden.

Det är viktigt att elpriset speglar respektive energikällas
miljöproblem. Svavelskatten har medfört ökad användning
av svavelfattiga oljor och koldioxidskatten på bränslen har
medfört ökad användning av biobränslen, framför allt i de
kommunala fjärrvärmeverken. Före den borgerliga
regeringens sänkning av koldioxidskatten ökade
introduktionen av biobränslen i industrin.

Ett verksamt sätt att öka introduktionen av biobränslen i
industrin är att koldioxidskatten höjs till samma nivå som för
hushållen, med bibehållande av de nedsättningsregler som i
dag gäller för den mycket energikrävande industrin.

Det bör också övervägas att belasta även bränslen för
elproduktion med en koldioxidskatt för att styra mot mer
miljövänlig produktion. Ett sådant förslag stöttes och blöttes
under den borgerliga regeringstiden. Det främsta argumentet
mot förslaget var svårigheterna att kontrollera hur el som
exporteras eller importeras framställts.

Ett alternativ till koldioxidskatt på bränslen för
elproduktion är att införa en allmän elskatt, som motsvarar
koldioxidskatten på bränslen. Elskatten måste då tas ut på all
elproduktion och ger därmed inte den direkta styrning som
en ren koldioxidskatt medför. Styreffekten blir emellertid
lägre elförbrukning och därmed kommer användningen av
kol och olja för elproduktion att minska, eftersom man ofta
använder dessa bränslen på marginalen.

Det kan dock vara svårt att genomföra en höjning av
elskatten. Protester kommer säkert att höras både från
hushåll och företag. För att ändå uppnå den styreffekt som
en ökad kostnad för energi innebär föreslår vi att man precis
som då det gäller kväveoxidavgiften återbetalar avgiften, i
det här fallet lika med en skatterabatt, i förhållande till
förbrukningen av energi. Återbetalningen, ett slags eko-
bonus, sker efter principen hur mycket energi som sparas.
Dock bör man göra undantag för den mycket energikrävande
industrin.

Det är angeläget att Energikommissionen under sitt arbete
med att undersöka effekterna av en avreglerad elmarknad
allvarligt prövar möjligheten att införa en koldioxidskatt på
bränslen för elproduktion alternativt en höjd energiskatt
kopplad till återföring av skatteintäkterna till brukarna.

Danmark har infört en intressant modell för
energibeskattning, som svenska politiker borde titta närmare
på. De danska företagen kan välja mellan en lägre och en
högre skattesats för energi. För att få den lägre krävs att
företaget förbinder sig att genomföra åtgärder för att minska
energianvändningen.

Socialdemokraterna har tidigare föreslagit att
koldioxidutsläpp och energianvändning ska prövas vid
tillståndsbehandlingen enligt miljöskyddslagen för
energiintensiv industri. En differentierad energiskatt enligt
den danska modellen kan utgöra ett bättre alternativ. Det bör
prövas.

I Norge tas en avgift på 0,2 öre/kWh el ut. Summan avsätts
till en fond för energieffektivisering. På liknande sätt har
man gjort i England. En sådan avgift på el bör införas även
i Sverige. Om en avreglering av elmarknaden kommer till
stånd kan avgiften tas ut i form av en nätavgift. Avgiften skall
avsättas i en fond och bekosta effektiviseringsåtgärder.

I dag är ansvaret för myndigheternas insatser för
omställningen av energisystemet splittrat. Eleffektivisering
och introduktion av alternativa energikällor ligger i
huvudsak på NUTEK, men även Boverket och
Konsumentverket har vissa uppgifter. Samordningen av
arbetet borde bli bättre, eventuellt genom en
sammanslagning av de olika enheterna. Det skulle enligt vår
mening stärka kompetensen och effektiviteten stärkas
jämfört med nuvarande ordning.

Kärnkraften

Kärnkraftens fasta kostnader är delvis betalda och har
tidigare mer eller mindre subventionerats via statskassan.
Det är därför främst de rörliga kostnaderna som har
betydelse för lönsamheten. I dag betalar inte kärnkraften sina
fulla kostnader för miljö- och olycksriskerna. Det finns ingen
anledning att fortsätta gynna kärnkraften, som vi beslutat
avveckla. Kärnkraften bör beskattas hårdare för att spegla
dess miljöproblem och olycksrisker. Det skulle ge en sannare
bild av kärnkraftens kostnader.

Om en verkligt allvarlig olycka inträffar blir kostnaderna
så höga att inget försäkringsbolag i världen kan klara en
återförsäkring gentemot tredje man. Nyligen har
olycksgarantin höjts från 1 miljard till 1,2 miljarder. Det är
bra men speglar ändå inte de kostnader som kan uppstå vid
en allvarlig olycka. Det bör övervägas om olycksgarantin
behöver höjas. För detta bör Sverige agera internationellt.

Kärnkraftsreaktorernas ålder har visat sig ha en avgörande
betydelse för dess olycksrisker. En gammal reaktor ökar
därför även samhällets risktagande. I det perspektivet är det
rimligt att samhället tar ut en avgift på kärnkraftsel för denna
risk, som ökar ju äldre reaktorn blir. Hänsyn måste dock tas
till om säkerhetshöjande reinvesteringar har genomförts. Då
blir avgiften lägre än vad reaktorns ålder motiverar. Avgiften
fonderas för att bidra till att täcka kostnaderna för en
eventuell olycka. Det som återstår, när reaktorn tas ur drift --
förhoppningsvis hela beloppet -- bör kunna användas för att
underlätta omställningen till annan energiproduktion.
Fondens medel kan också användas för att kompensera
reaktorägare om de mot all förmodan via domstolsutslag
tilldöms skadestånd till följd av politiska beslut att stänga
kärnkraftsreaktorer.

Energikommissionen bör ta fram förslag till en sådan
avgift. Förslagsvis för reaktorer som är 10, 15 respektive
över 20 år.

Lagstiftning och andra administrativa styrmedel

En energipolitik på miljöns villkor kräver klara och tydliga
regler liksom ett intensivt internationellt arbete. För
närvarande råder stor osäkerhet om kärnkraftens vara eller
inte vara. Det finns visserligen ett riksdagsbeslut att
kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010, men starka
krafter försöker nu ändra på detta. Denna osäkerhet är inte
bra för svenskt näringsliv. Ett av Energikommissionens
uppdrag är att redovisa hur omställningen av energisystemet
skall gå till och upprätta tidsplaner för omställningen. Det är
nödvändigt att arbetet fortskrider så att beslut om hur
omställningen konkret skall gå till kan fattas under
innevarande mandatperiod.

Om en avreglering av elmarknaden verkligen kommer att
genomföras behöver ellagen omformas. Särskilt viktigt är att
den utformas så att ett tydligt incitament till
energieffektivisering behålls.

Den utbytesregel som finns i kemikalielagstiftningen har
varit mycket positiv och fått internationell uppmärksamhet.
Det finns goda skäl att pröva om inte en liknande regel bör
införas i ellagen alternativt miljöskyddslagen. Det innebär att
företagen och lantbrukare får ett uttryckligt ansvar att vid
byte av utrustning, maskiner etc. införskaffa den för
ändamålet bästa samt mest energisnåla.

Vi anser att ellagen också skall kompletteras med en regel
om skyldighet för elleverantören att erbjuda den mest
kostnadseffektiva lösningen för kunden. Särskilt gäller det de
små kunderna som saknar resurser för att själva göra en
sådan analys.

Miljöskyddslagstiftningen arbetas om för att så
småningom samlas och bli en miljöbalk. I utredningsarbetet
är det angeläget att uppmärksamma energi- och
klimatfrågorna och integrera dem i miljöbalken. I
tillståndsgivningen för miljöfarlig verksamhet bör
exempelvis även gränsvärden för utsläpp av koldioxid samt
krav på planering av energianvändningen på ett miljömässigt
bra sätt kunna krävas. Länsstyrelsen bör i företagens
miljörapporter kunna kräva en miljömässigt bra
energiplanering och redovisning av vilka åtgärder företaget
ämnar vidta för att långsiktigt minska energianvändningen.

Normer, information och utbildning

En stor del av energianvändningen går till uppvärmning,
ventilation och belysning. Vi anser därför att byggnormerna
skall ses över så att fastigheterna blir mer energieffektiva.
Energiaspekter bör läggas in även när det gäller användning
av ROT-pengar och andra arbetsmarknadspolitiska medel för
ombyggnader, handikappanpassning etc.

En idé som förts fram i debatten är att utforma
fastighetsskatten så att den bättre än i dag gynnar
energieffektiva byggnader och miljövänligt material. Denna
idé borde utredas vidare. För konsumenten är dock också
angeläget att utarbeta normer för energideklaration av hus.

NUTEK och Konsumentverket har utvecklat ett system för
att märka energisnåla hushållsapparater kallad Eloff
Strömsnål. Denna typ av energimärkning är ett utmärkt sätt
att tydliggöra energianvändningen för konsumenten.
Energimärkning bör dock paras med energinormer för
högsta energiförbrukning för att få en snabbare utfasning av
de mest elkrävande apparaterna.

I första hand bör frivilliga energinormer eftersträvas för
vitvaror och andra hushållsapparater, varmvattenberedare,
datorer, ventilationsanläggningar och bilar. Enbart inom
hushållssektorn är det möjligt att effektivisera
energianvändningen med mellan 10 och 15 % till år 2000.
Om de frivilliga normerna inte får tillräckligt genomslag bör
lagstiftning övervägas.

NUTEK:s olika projekt med teknikupphandling har varit
betydelsefulla för att ta fram ny energisnål teknik. Så har
exempelvis kylskåp och fönster tagits fram som är 30 % mer
energieffektiva än konventionella modeller. Effekten kan bli
än större om teknikupphandlingen sker i samarbete med
andra länder.

Men efterfrågan på sådan modern energieffektiv
utrustning behöver öka. Åtminstone bör all upphandling
inom stat, landsting och kommun vara så energieffektiv som
möjligt. Krav på energieffektiv upphandling och hänsyn till
kostnaderna under hela livscykeln bör därför skrivas in i de
olika upphandlingsförordningarna.

Myndigheterna måste än mer aktivt verka för frivilliga
överenskommelser med olika intressenter. Det gäller
exempelvis större fastighetsägare som bör binda sig för att
minska sin elanvändning med minst 10 % till år 2000 och
omkring 20 % till år 2010. Det är möjligt genom en
energieffektiv upphandling av energisnål belysningsarmatur,
energisnåla och självstängande datorer m.m. Även vissa
energikrävande industrier bör förbinda sig att uppfylla
fastställda energimål.

Att se över och effektivisera energianvändningen bör vara
en naturlig del i alla företags miljöarbete liksom i
kommunernas och landstingens Agenda 21-arbete.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om koldioxidskatten,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kartläggning av olika
energiskatters effekter för en uthållig miljöpolitik,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samordning av myndigheternas
insatser för omställningen av energisystemet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om olycksgarantin vid en
kärnkraftsolycka,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avgift på kärnkraftsel för att
bidra till täckande av kostnader i samband med en olycka,1

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler i ellagen för byte till den
mest energisnåla resp. kostnadseffektiva lösningen i ellagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöskyddslagen och
tillståndsgivning,3

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggnormer och ROT-bidrag,4

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om energimärkning, energinormer
och upphandling inom stat, landsting och kommun,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om frivilliga överenskommelser med
olika branscher.

Stockholm den 25 januari 1995

Berndt Ekholm (s)

Monica Green (s)

Anders Ygeman (s)

Lena Klevenås (s)

Inger Segelström (s)

Annika Nilsson (s)

1 Yrkandena 1, 2 och 5 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 4 hänvisat till LU.
3 Yrkande 7 hänvisat till JoU.
4 Yrkande 8 hänvisat till BoU.