Enskilda vägar

Motion 2001/02:T267 av Margareta Andersson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av bidragen till enskilda vägar bör genomföras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tanken på att omvandla statliga vägar till enskilda bör avvisas i sin helhet.

Motivering

Småland är ett stort landskap till ytan och inte särskilt tätbefolkat. Ändå har de tre Smålandslänen en befolkning på närmare en miljon människor. Vi har ofta relativt stora avstånd till arbete och service. På grund av att vi är glesbefolkade men ändå finns i alla delar av landskapet så finns gott om mindre allmänna vägar och i stort sett lika många mil enskilda vägar som allmänna.

De areella näringarna jord- och skogsbruk har stor betydelse för försörjningen och även turismen har ökat i betydelse de senaste åren. Det betyder att vägarnas standard och att de är gemensamt finansierade är av stor betydelse för befolkningen i de tre Smålandslänen.

Jord- och skogsbruk har i alla tider varit beroende av god vägstandard och kommer så att vara i ännu högre grad i framtiden. Fordonen som fraktar varor och förnödenheter till de här företagen är tunga och kräver framkomlighet alla dagar på året. Mjölktransporter kan inte vänta någon månad för att ta sig fram. Mjölkbilen kommer varannan dag och så måste det vara. Även leveranser av foder måste ske regelbundet för att lantbrukarna ska kunna ha en god djuromsorg. Skogsföretagen kan heller inte vänta på leveranser utan man måste kunna planera sin verksamhet efter de regler som gäller på marknaden. Risken finns annars att kunderna vänder sig till andra leverantörer i länderna på andra sidan Östersjön för att få säkra leveranser.

Turismen i Småland har utvecklats till att bli mer av upplevelseturism med samverkan över länsgränserna. Man kan uppleva Glasriket, Astrid Lindgrens Värld, besöka Andrémuseet i Gränna och vandra i gamla stan i Eksjö under förutsättning att det finns goda kommunikationer i länen. Vägarna har här en oerhört stor betydelse. Oavsett om man deltar i en paketresa med buss eller turistar på egen hand är det viktigt att vägarna är farbara och inte utgör risk för liv och egendom.

Emådalen har börjat uppmärksammas för sina fina möjligheter för fiske och friluftsliv. Då är små och stora vägar grundläggande nödvändigheter för att människor ska kunna ta sig fram till de platser som kan användas för att förstärka försörjningsmöjligheterna i länen. Emån rinner också genom en del av landskapet som har haft en svagare utveckling än till exempel de västra delarna av Jönköpings och Kronobergs län liksom kustområdena i Kalmar län. Därför är satsningar av det här slaget viktiga.

Bidragen till enskilda vägar behöver av skäl som ovan angivits förstärkas för att inte fastighetsägare ska få en orimlig kostnad för vägar som används även för annan trafik än den som alstras av fastigheten. En översyn av reglerna bör därför vidtas med denna inriktning. Detta bör ges regeringen till känna.

Hjalmar Strömbergs utredning Enskild eller allmän väg, som föreslår att statliga vägar omvandlas till enskilda, skulle få förödande konsekvenser för de näringar som diskuteras om den genomfördes. Hela socknar i bland annat Vetlanda kommun skulle bli utan allmän väg och detta kan inte vara acceptabelt. Dessutom skulle den spirande turistindustrin i Småland få stora svårigheter att bli accepterad av fastighetsägare som endast skulle beröras av kostnader. Risken finns att en del vägar helt skulle stängas av för annan trafik än den som skall till fastigheten. Det skulle också bli svåra spänningar i de vägsamfälligheter som skulle bildas på detta tvångsmässiga sätt. Det finns vägar där fastighetsägarna har väldigt olika behov av vägen – från ett par veckor på sommaren till att man behöver komma fram med skogs- eller mjölktransporter i stort sett varje dag. Förslaget bör därför avvisas helt.

Stockholm den 1 oktober 2001
Margareta Andersson (c)
Eskil Erlandsson (c)	Agne Hansson (c)