Equalprogrammets tillämpning i Sverige

Motion 2003/04:A337 av Eva Arvidsson och Maria Hassan (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Equalprogrammets tillämpning i Sverige.

Motivering

Europeiska socialfonden (ESF) har ett stort programområde under namnet Equal. Equalprogrammet omsätter bara i Sverige drygt 1, 4 miljarder kronor under perioden 2001–2006. Programmets syfte är att motverka diskriminering i samhälls- och arbetslivet och göra människor som hamnat utanför eller riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden mer anställningsbara.

Equalprojekten är till hälften finansierade av de så kallade partnerskapen bestående av nätverk. I dessa kan ingå organisationer från näringslivet, offentliga sektorns myndigheter och andra aktörer från den tredje sektorn. Idag finns knappt 50 sådana nätverk igång. Equalprogrammen förutsätter medfinansiering med minst 50 procent från de s.k. partnerskapen. Resterande medel kommer från Europeiska socialfonden. Equalprojekten förutsätter också transnationellt samarbete.

Några nyckelord vid bedömningen av de svenska partnerskapens lämplighet att få ekonomiskt stöd från Socialfonden är jämställdhet, integration, nyskapande och partnerskapens förmåga att engagera de s.k. målgrupperna själva som kan utgöra vissa invandrargrupper, vissa grupper av kvinnor, funktionshindrade, långvarigt arbetslösa, missbrukare, hemlösa med flera utsatta grupper.

Svenska ESF-kontorets administrativa rutiner har gjort det svårt för många organisationer utan gedigen kunskap om den offentliga sektorns byråkratiska regelverk och rutiner att över huvud taget skapa och/eller delta i partnerskap. Socialfondens regelverk riskerar utestänga just nya och innovativa organisationer och grupper trots att Svenska ESF-kontoret uttryckligen har understrukit behovet av att innovativa och nya aktörer ges möjlighet att delta i det nuvarande Equalprogrammets partnerskap. Och trots den uttalade viljan från svenska ESF-kontoret att stödja entreprenörer finns det i den praktiska hanteringen av Socialfondens ekonomiska medel en motsättning som försvårar och i vissa fall omöjliggör just utvecklingen av socialt entreprenörskap.

Entreprenörskap i allmänhet likväl som socialt entreprenörskap kräver ett visst mått av risktagande och flexibilitet hos entreprenören. Problemet i det nuvarande Equalprogrammet är att de sociala entreprenörerna alltför ofta och alltför länge tvingas arbeta just med administrativa och ekonomiska redovisningar. Inte sällan ligger dessa redovisningskrav på en detaljnivå som rör sig om ett par hundralappar, och detta ska ställas mot Equals totala omfattning på 1,4 miljarder kronor. En avsevärd del av det beskrivna problemet – konflikten entreprenörskap och stelbenta ekonomi- och administrationskrav – kan hänföras till den tudelning som gjorts mellan de två myndigheterna – AMS och ESF-kontoret. Båda dessa myndigheter har ålagts att administrera och kontrollera att Socialfondens pengar används på ett korrekt sätt.

Flera partnerskap/projekt har upplevt att det finns meningsskiljaktigheter mellan ESF-kontoret å ena sida och AMS ekonomiredovisning å andra sidan. Risken blir då att de enskilda partnerskapen hamnar mellan två stolar. Alltfler inser att företagande inom den sociala ekonomin kan utvecklas och bli en väsentlig del i ett framtida välfärdssystem som har att brottas med hög arbetslöshet bland utsatta grupper, höga socialbidragskostnader och höga tal för långtidssjukskrivningar. Byråkratiska och administrativa hinder som idag förhindrar att ett socialt entreprenörskap fullt ut kan utvecklas måste undanröjas.

Stockholm den 6 oktober 2003
Eva Arvidsson (s)	Maria Hassan (s)