Ersättning för ideell skada

Motion 1991/92:Bo520 av Sigge Godin (fp)

Stora och viktiga projekt i samhällsplaneringen som
vägbyggen, fabriksinvesteringar, flygplatser m m medför
ofta stora ingrepp i närboendes förhållanden. Enskilda
människor kommer i kläm och offras för den samhällsnytta
som projektet förväntas ge om det förverkligas.

Konflikten är ofrånkomlig men rättssystemet erbjuder
möjligheter till kompensation för de skador den enskilde
åsamkas när projektet förverkligas. Skyddet för den
enskilde har emellertid brister. Nedanstående två praktiska
exempel belyser problemet.

I Sundsvall pågår debatt och utredningar kring två stora
projekt, som båda har djupgående följder för ett antal
närboende. Det ena är E4 syd från Njurundabommen till
Sundsvall. Där har mark reserverats i årtionden i väntan på
Vägverkets och kommunens beslut om denna eller ny
sträckning av E4. Det andra är den eventuella utbyggnaden
av Ortvikens pappersbruk. I båda fallen berörs såväl
allmänna miljöskyddsintressen som enskilda, kringboende
fastighetsägare. Följden blir dels en infekterad debatt, dels
oro och förtvivlan hos villaägare, som plötsligt ser sina
fastigheters värde i fara. I enstaka fall -- för exempelvis en
villaägare som just fattat beslut att flytta på grund av nytt
arbete -- kan ett publicerande av planer för till exempel en
ny vägdragning betyda personlig katastrof genom att det
inte längre finns köpare för den villa de lämnar.

I vårt rättssystem finns möjligheter att genom inlösen
kompensera en villaägare när det stora projektet verkligen
beslutas och genomförs. För den villaägare som inte kan
sälja sitt hus därför att det debatteras i massmedia om man
möjligen skall dra en motorväg över granntomten, för
denne finns inget som helst skydd. Men skada har han ju de
facto lidit i det ögonblick som planer blir kända för det
projekt som eventuellt kommer att genomföras i framtiden.
Och skadan beror på att samhället vill hålla möjligheten
öppen för stora och samhällsnyttiga projekt.

De medborgare i Sundsvall som på detta sätt drabbas av
såväl stat, kommun och privatas planer är inte många, men
för varje enskild medborgare är effekten mycket stor. Så
stor att det borde vara självklart för samhället att erkänna
sitt ansvar. Den kostnad det skulle innebära att ersätta
berörda medborgare blir dessutom pga det ringa antalet
utomordentligt liten i förhållande till de mycket stora
projektkostnader det rör sig om.

Det kan också hävdas att samhällets totala kostnader
skulle sjunka om skadan kan regleras. Kring varje stort
projekt uppstår regelmässigt en viktig samhällsdebatt. Ofta
blir den starkt infekterad därför att enskilda kommer i
kläm. Dessa debatter påverkar samhällets kostnader inte
bara därför att de ofta föranleder mycket extraarbete utan
också för att de påverkar samhällsklimatet och bidrar till
vad som brukar kallas politikerförakt.

Om medborgare kunde lita på att samhället generöst
tillgodoser berörda rättsinnehavares berättigade krav, så
skulle debatten bli sakligare och resurserna användas
rationellare.

Skyddet för den enskilde medborgaren kräver
förbättringar vid dessa former av ideell skada. Människor
som av ideologiska skäl har mindre intresse för den
enskildes rätt bör kunna övertygas genom den besparing
som samhället gör.

Att utforma en lagstiftning så att den undanröjer de
beskrivna olägenheterna är komplicerat och svårt.
Lagstiftningsarbetet blir emellertid lättare om det kan göras
utifrån en generös utgångspunkt och inte belastas av fruktan
för att någon enskild skall kunna göra en oskälig vinst. Som
helhet är ett förbättrat rättsskydd för den enskilde också
lönsamt ur hela samhällets synpunkt.

Lagstiftningen bör därför ses över så att enskilda
rättsinnehavare tillerkänns någon form av kompensation
för minskat egendomsvärde vid planering av för
samhällsutvecklingen stora och betydelsefulla projekt.
Lagstiftningen bör också ta hänsyn till att skada
uppkommer oavsett om projektet realiseras eller inte.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om ersättning för
ideell skada på grund av samhällsplaneringen av stora
betydelsefulla projekt.

Stockholm den 27 januari 1992

Sigge Godin (fp)