Ersättning från försäkringskassan för psykoterapibehandling

Motion 1990/91:Sf245 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

Antalet legitimerade psykoterapeuter uppgår i dag till
omkring 1100. Deras patienter får ingen ersättning från den
allmänna försäkringskassan eftersom en terapeut oftast är
psykolog och därmed inte ansluten till försäkringskassan.

Ersättningsfrågan har varit uppe i riksdagen till
behandling 1983/84, 1986/87, 1987/88, 1988/89, 1989/90 och
fortfarande är inte frågan löst på ett tillfredsställande sätt.

Varför skall inte människor med psykiska problem och
handikapp få del av hälso- och sjukvårdslagens stolta devis
om lättillgänglighet och vård på lika villkor likaväl som
patienter med kroppsliga skador? Det nuvarande
ersättningssystemet utgör en djup orättvisa mot de
människor i psykisk kris och i starkt behov av
psykoterapeutisk behandling, som i sitt nedsatta tillstånd
inte orkar ta sig igenom den snåriga och orättfärdiga praxis,
som gäller i dag. I praktiken saknar många av dessa
människor ekonomisk möjlighet att få tillgång till den
psykoterapibehandling, som de så väl behöver.

Antingen måste man ha råd att stå för kostnaderna själv
eller bo på en ort där det finns tid hos en
försäkringskasseansluten psykoterapeutiskt utbildad läkare
eller vara så frisk att man orkar vänta i tre år på sin tur hos
en sådan läkare. I annat fall får man gå till socialtjänsten
och be om ekonomisk hjälp.

Kommunen har det yttersta ansvaret för att dess
invånare får även psykoterapeutisk vård om så behövs. Det
finns en dom i regeringsrätten på detta. Det innebär att
kommunen inte får avslå en ansökan om terapeuten är en
legitimerad psykoterapeut, behovet av vård är stärkt av en
läkare och patienten inte klarar av att betala behandlingen
ur egen kassa. Trots detta förekommer det att
socialnämnder avslår ansökningar av detta slag. Sådana
avslag skall och kan med framgång överklagas. Tyvärr
tycker många att de hamnat i en förödmjukande situation
och har inte den psykiska styrkan att göra ett överklagande.
Därtill upplever många, som är i behov av psykoterapi det
förnedrande och deprimerande att för flera år framåt
tvingas leva på socialbidragsnormen. Socialstyrelsen har
redan tagit ställning i denna fråga. I ett brev till regeringen
skriver man den 21 september 1987 bl.a.:

En adekvat tillgång på kvalificerad psykoterapeutisk
behandling måste enligt styrelsens mening vara en
grundläggande förutsättning för att bättre komma till rätta
med de folkhälsoproblem, som de psykiska störningarna
utgör.

Socialstyrelsen hemställer att socialdepartementet måtte
vidtaga åtgärder för att göra behandling hos legitimerad
psykoterapeut ersättningsberättigad via det allmänna
försäkringssystemet -- -- --.

Psykoterapeutisk behandling är ingen lyxkonsumtion.
Den skall som all annan vård ersättas av den allmänna
sjukförsäkringen. Det är en medborgerlig rättighet att få
vård oavsett ohälsans art. Endast en promille av den totala
sjukvårdsbudgeten tillfördes dessa patienter genom beslut
vid tidigare riksmöte. Nya undersökningar visar att 48 % av
sjukskrivningarna var förorsakade av psykiska skäl.
Motsvarande somatiska anledningar var 45 %.

Samhället orsakas enorma kostnader, förutom det
mänskliga lidandet, genom att inte ge adekvat och
kvalificerad hjälp vid psykisk ohälsa. Detta ger ökad
sjukfrånvaro, dyrbara inläggningar på psykisk klinik när
patienten blivit sämre, medicinberoende och många fler
läkarbesök. Dessutom får samhället produktionsbortfall,
minskad skatt, sämre effektivitet och ökade
vikariekostnader. Att låta patienterna få råd att söka och få
vård på ett tidigt stadium av sin sjukdom skulle troligen bli
en ren ekonomisk vinst för samhället.

Vi föreslår därför att budgeterade 21 miljoner för
psykoterapibehandling utökas med 10 miljoner till 31
miljoner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att patient som efter läkarremiss
erhållit behandling hos legitimerad psykoterapeut skall vara
ersättningsberättigad via det allmänna försäkringssystemet,

2. att riksdagen till psykoterapibehandling för budgetåret
1991/92 anvisar 10 milj.kr. utöver vad regeringen har
föreslagit eller således 31 milj.kr.

Stockholm den 17 januari 1991

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Paul Ciszuk (mp)

Eva Goe s (mp)

Marianne Samuelsson (mp)