Ersättning på grund av oförutsedda effekter i lagstiftningen

Motion 1989/90:K250 av Kent Lundgren och Hans Nyhage (mp, m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:K250

av Kent Lundgren och Hans Nyhage (mp, m)

Ersättning på grund av oförutsedda effekter i
lagstiftningen

I en stat med Sveriges strukturella utveckling stiftas en mycket stor mängd
lagar årligen. Detta kräver en sofistikerad lagstiftningsprocess, som med
nödvändighet är organsatoriskt och byråkratiskt utformad för att fylla
mycket högt ställda krav på rättsäkerhet och trygghet i samhället.

Men i en sådan process, med så många inbördes beroenden mellan olika
lagområden, så är det oundvikligt att oförutsedda effekter då och då kan
uppstå.

I de flesta fall händer ingenting, utan lagstiftarna själva, rättsmaskineriets
skickliga hantverkare, vakna juridikstuderande och ibland även mediarepresentanter
upptäcker och slår larm om felaktigheter, eller tveksamheter, så
att rättelse kan ske.

Men i enstaka olyckliga fall inträffar skada för enskild person och denne
kan då råka riktigt illa ut. I en del fall uppstår då så stor publicitet att någon
regeringsföreträdare engagerar sig och rättar till missförhållandet, så som
t.ex. skedde i fallet med Evert Hjortberg. Men i andra sammanhang är inte
offret lika massmedialt intressant och kan inte få till stånd någon rättelse av
sitt fall - hur moraliskt rätt han/hon än har.

Dessutom är det faktiskt så, att regeringen kan tvingas skriva en särskild
proposition om enskild person i sådana fall och det är ett förfaringssätt som
knappast låter sig göras.

Enklaste sättet att komma runt detta sällsynta, men - för den drabbade obehagliga
fenomen, är att skapa en fond ur vilken ersättning kan utbetalas
efter ansökan från den drabbade och bedömning av därtill utsedd instans en
lagrättningsfond.

En ersättning för förlust, som utbetalas ur denna fond, är således alltid
moraliskt betingad - aldrig juridiskt - varför begreppet rätt till ersättning
aldrig kan förekomma i dessa sammanhang. Inte heller kan en skyldig orsakare
stå att finna, utom möjligen lagstiftningsprocessen som sådan och en
process som överenskommits i demokratisk ordning är hela landets ansvar.

En lämplig storlek på denna fond kan under en försöksperiod - tills erfarenheter
vunnits om lämplig storlek - vara 200 basbelopp och regeringen bör
fylla på fonden varje år upp till detta belopp, tills riksdagen tar annat beslut.

Lämplig instans att bedöma och verkställa utbetalningar ur fonden kan
t.ex. vara lagrådet, HD, eller annan neutral och opolitisk instans.

Hemställan Mot. 1989/90

K250

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en lagrättningsfond.

Stockholm den 25 januari 1990

Kent Lundgren (mp) Hans Nyhage (m)

12