Ersättning till donatorer

Motion 2004/05:So305 av Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning till donatorer.

Motivering

Inom sjukvården är bristen stor på organdonatorer. Många patienter dör, ibland i onödan, i väntan på en lämplig donator. Det skulle inte behöva vara så. Flera kampanjer har också genomförts i förhoppningen att fler skall anmäla sig till Donationsregistret. I viss mån har det också skett, inte minst sedan det blivit möjligt att anmäla sig via telefon och Internet, men fortfarande ligger Sverige långt ned på listan över de länder vars invånare donerar flest organ.

Enligt Vårdbarometern (publiceras av Landstingsförbundet) är 68 procent av alla svenskar positiva till att donera organ och vävnader efter sin död. Men av dem som säger sig vara positiva till organdonation är det ändå bara en minoritet som tagit steget och anmält sig till Donationsregistret. Skälet är, enligt Vårdbarometern, inte bristande information utan "att man inte kommit sig för".

Men det förekommer också att fullt friska personer donerar organ, t ex en njure. Att ge ekonomisk ersättning till en donator kan självfallet orsaka problem, inte minst etiska. Enligt transplantationslagen från 1996 är också kommersiell hantering av organ och vävnader förbjuden. Samtidigt vet vi att donationer räddar liv och sparar såväl pengar som lidande.

Ett alternativ till ekonomisk ersättning till donatorn skulle därför t ex kunna vara framtida gratis vård i den reguljära sjukvården.

Stockholm den 27 september 2004

Lena Adelsohn Liljeroth (m)