Etablering av Animal Welfare Center – nationellt djurhälsocentrum

Motion 2007/08:MJ218 av Eva Selin Lindgren m.fl. (c, m, fp, kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att etablera ett Animal Welfare Center i Sverige för de ändamål som motionen anger.

Motivering

I samband med EU-parlamentets beslut om att förbjuda allt slags handel med och import av skinn från hundar eller katter uppmanades medlemsstaterna också att anta en plan för omhändertagande av herrelösa djur med offentliga medel för att motarbeta förekomsten av kringdrivande och hemlösa hundar och katter. Vi menar att denna problematik snart måste åtgärdas men också att omhändertagandet är viktigt inte bara för hund och katt utan också för många andra djurarter, varav några är rödlistade och andra är smittbärande och riskerar att smitta såväl andra djur som människor.

Av olika anledningar finns det ett stort antal djur i Sverige som far verkligt illa. Förutom individuella djur så medför rådande omständigheter att situationen för många redan hotade djurarter blir än mer allvarlig – kanske ödesdiger. Problemen med djurhållning och djurhälsa rymmer många dimensioner varav några beskrivs nedan:

Illegal handel. Etisk hänsyn vid förvaring och transporter av djur, även sällskaps- och djurparksdjur, har hög prioritet för många medborgare. Verkligheten är dock fortfarande långt ifrån tillfredsställande. I snabb takt utrotas vilda djur över hela världen. Orsakerna är bl.a. förlust av naturmiljöer och en omfattande illegal handel.

För att möta dessa problem har Sverige undertecknat flera EU-direktiv och internationella konventioner som berör handel med hotade arter (CITES) och skydd av vilda arter och deras miljöer. Det finns också regelverk som beskriver hur olika djurslag skall tas om hand i fångenskap. Vid införselrestriktioner för främmande arter beaktas risken att de kan etablera sig i den svenska naturen. När brott sker mot dessa lagar eller när djur i övrigt far illa skall berörda myndigheter ingripa och beslagta dem. Dessa djur måste sedan ges individuell professionell skötsel och eventuellt få vård av veterinär. Många tillslag mot smugglare och illegala djurhandlare utförs inte på grund av brist på förvaringsplatser och kunnig personal. I praktiken är det ibland oklart var ansvaret ligger och vem som skall utöva den professionella vården.

Trots goda intentioner och stora insatser från flera svenska myndigheter finns fortfarande en stor kunskapsbrist hos många som håller exotiska sällskapsdjur. Även hos den personal som förväntas tillse att regelverken efterlevs finns stora kunskapsluckor. Det råder också så gott som total brist på godkända lokaler och på personal som kan ta hand om de djur som behöver omhändertas av myndighetsutövare som tull och polis. Omhändertagna djur måste hållas i karantän, provtas och behandlas av veterinär. En stor del av de berörda djuren tillhör rödlistade arter. De måste efter avslutad rättsprocess placeras i avel hos seriösa uppfödare så att deras gener kommer hela arten till godo.

Spridning av sjukdomar till människor och andra djur. Många exotiska sällskapsdjur säljs till privatpersoner som saknar tillräcklig kunskap för att kunna ge dessa ofta krävande djurindivider ett gott liv. En del av dessa djur rymmer eller dumpas medvetet i naturen där det finns risk att de kan ställa till stor ekologisk skada och sprida sjukdomar till det inhemska djurbeståndet – det vilda såväl som det tama. Risken är också stor att sjukdomar och parasiter, t.ex. rabies och dvärgbandmask, som är farliga för människan, kommer in i landet via på felaktigt sätt införda och spridda djur.

Nordiska djur. Även djur som finns i Sverige permanent eller som kommit hit av misstag måste ibland tas om hand för vård och eventuell omplacering. Bara i Göteborgsregionen rapporteras dagligen om många sällskapsdjur som missköts eller upphittats och som skulle behöva tas om hand och ges hjälp. Även traditionella husdjur som hundar och katter behöver ofta en tillfällig fristad i väntan på ett nytt eller bättre hem eller tills den orolige ägaren kan hittas. Vilda svenska djur behöver också ofta hjälp av olika slag. Det kan vara oljeskadade fåglar eller trafikskadade harar och igelkottar, propellerskadade sälar och tumlare eller till och med en vilsen och uthungrad havssköldpadda, för att nämna några få arter i den stora mängden. En del tropiska djur kommer till Sverige som fripassagerare med varutransporter från andra länder.

Behov av ett samlat grepp, ett nationellt djurhälsocenter. Den komplexa problembilden kring smuggling, import och handhavande av olika slags djur motiverar ett samlat grepp från svensk sida. Det borde finnas en samlande instans med tillräcklig kunskap och erfarenhet dit myndigheter och allmänhet kan vända sig för att få hjälp. I Göteborg är ett projekt på gång för att starta ett välfärdscentrum Animal Welfare Center AWC, för vilda och/eller herrelösa djur. Detta centrum skulle kunna lösa flertalet av de problem som diskuteras ovan. Centret planeras ha ett nätverk av veterinärer, rehabiliteringsstationer och djurhem över hela landet knutet till sig, men ha en tyngdpunkt i Västsverige. Centrets uppgifter planeras bli följande:

• Hjälpa vilda och/eller herrelösa djur som är i behov av vård, rehabilitering, lotsning eller transport till säkrare plats.

• Placera omhändertagna individer hörande till vilda svenska och exotiska djurarter tillbaka i naturen eller hos lämpliga uppfödare eller djurparker som arbetar för artens fortbestånd.

• Placera omhändertagna hundar och katter hos djurhem och lämpliga privatpersoner.

• Bistå myndigheter med kompetens i form av utbildning, artbestämning, handhavande och förvarande av djur.

• Identifiera djur som är bärare av smittsamma sjukdomar vilka även kan spridas till människor.

• Ge utbildning och sprida information om sällskapsdjurs behov, skötsel och hållande i fångenskap

Stockholm den 26 september 2007
Eva Selin Lindgren (c)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)	Cecilia Wigström i Göteborg (fp)
Else-Marie Lindgren (kd)