Ett bibehållet starkt svenskt jordbruk

Motion 1989/90:Jo261 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo261

av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m)
Ett bibehållet starkt svenskt jordbruk

Den högst olika företagsinriktning, präglad bl.a. av olika geografiska förutsättningar,
som kännetecknar svenskt jordbruk kräver speciell hänsyn vid en
så genomgripande omläggning av jordbrukspolitiken som den nu förestående.

Bland andra mål av strukturell karaktär för en ny jordbrukspolitik framträder
två mål med en annan dignitet som mycket viktiga att tillgodose, nämligen:

att en för brukarna socialt och ekonomiskt acceptabel omställning av jordbruket
åstadkommes, liksom

att värdet av bibehållen befolkad landsbygd inte försummas.

Synpunkter på kortare eller längre omställningstid

Längre omställningstid är i sig inte till någon avgörande fördel. Däremot kan
en längre omställningstid använd på ett konstruktivt sätt bli av stor betydelse
för jordbrukarna och deras familjer. Den omställning som nu förestår är av
den omfattningen att den inte utan allvarliga konsekvenser för jordbrukarfamiljernas
framtid kan genomföras under få år.

Då någorlunda enighet tycks råda beträffande den övergripande målsättningen
för omläggningen, bestående i att nå balans mellan produktion och
efterfrågan inom landet och att bli av med den ekonomiskt tyngande spannmålsexporten
medan gränsskyddet alltjämt finns kvar, torde möjligheter finnas
att diskutera kring en relativt lång omställningstid och att bli överens
härom.

En sådan skulle med fördel kunna vara 8-10 år. Under en så lång omställningstid
skulle en programmerad omställning/avveckling av regleringar
kunna ske liksom att omställningsunderlättande åtgärder tillförs.

För att uppnå balans mellan produktion och efterfrågan bör alternativ användning
av en åkerareal om ca 500 000 ha uppnås under omställningstiden.

För att inte helt oacceptabla sociala konsekvenser skall uppstå och att landets
mera glesbefolkade delar befolkningsmässigt utarmas, måste stor vikt
fästas vid såväl tidsfaktorn som metoden för minskning av spannmålsproduktionen.

Av stor betydelse skulle härvidlag vara, om staten under skisserad övergångstid
från nuvarande kostnadsnivå successivt avtrappade sitt nuvarande
ansvar för spannmålsproduktionens exportkostnader.

Äldre lantbrukares betydelse för produktionsvolymens omfattning är
svårbedömd. Likväl torde kunna antas att ett till situationen anpassat pensionssystem
skulle verka fördelaktigt i avseende att hjälpa äldre jordbrukare
att avveckla sin produktion.

Med samma syfte borde en reformering av mjölkpensionssystemet kunna
bidraga till att minska denna produktion. Som lantbruksnämnden i Älvsborgs
län föreslår i sitt remissvar, skulle mjölkproducenter äldre än 57 år
kunna få awecklingsersättning under omställningsperioden enligt samma
regler som nu gäller.

För spannmålsodlande jordbrukare skulle liknande idéer kunna gälla.
Omkring en femtedel av spannmålsarealen brukas av odlare som är emellan
57 och 65 år. Dessa skulle kunna erbjudas ett system med avvecklingsersättning
mot att de slutar odla spannmål. Ersättningen skulle kunna lämnas med
ett arealbelopp som motsvarar nuvarande trädesersättning. Detta belopp
skulle kunna avtrappas under övergångsperioden.

Utan att det har avgörande betydelse i sammanhanget bör riksdagen omedelbart
ges möjlighet att fatta beslut om sådan ändring i skötsellagen att
jordbrukare ges obegränsad möjlighet att skogsplantera efter eget företagsmässigt
gottfinnande. Vid sådan möjlighet torde ca 50 000 ha tas i anspråk
för skogsodling under omställningsperioden.

Vi har här endast förespråkat möjligheten för markägaren att utan myndighetstillstånd
kunna omdisponera i olika avseenden sämre jordbruksmark
för skogsproduktion. Betydligt större effekt skulle kunna uppnås, om staten
aktivt beslutade stödja skogsproduktion på åkermark. Härvidlag skulle säkerligen
god respons ernås med den kostnadshalvering för skogsplantering
som fritt plantmaterial skulle innebära.

Dessa tankar om åtgärder ägnade att underlätta en övergång till en ny
jordbrukspolitik gör självfallet inte anspråk på fullständighet. Utöver sitt
egenvärde i sammanhanget utgör punkterna endast exempel på en metod att
åstadkomma en omläggning av jordbrukspolitiken utan alltför stora påfrestningar
hos jordbrukarkåren.

Av ovanstående framgår att vi bedömer en relativt lång övergångstid som
angelägen endast om den fylls av successivt verkande omläggningsstimulerande
åtgärder.

Här nedan ges några exempel på åtgärder av ovan skisserat slag.

Årl

- Beslut om i princip fri skogsplantering.

- Beslut om stöd för spannmålsexporten med 9/10 (alt. 7/8) av nuvarande
stöd (beroende av avvecklingstidens längd).

År 2

- Inför pensionssystem för lantbrukare som avbryter driften.

- Inför reviderat mjölkpensionssystem och liknande system för spannmålsproducenter.

-Beslut om stöd till spannmålsexporten 8/10 (alt.) av nuvarande stöd.

Mot. 1989/90
Jo261

11

År 4-6 och 8

- Föreslås avveckling av de befintliga prisregleringssystemen.

- Fortsatt avveckling av stöd till spannmålsexporten m.m.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande programmerad omställning av svenskt jordbruk.

Stockholm den 24 januari 1990
Hans Nyhage (m)

Arne Andersson (m) Stig Bertilsson (m)

i Ljung

Mot. 1989/90
Jo261

12