Ett företagsklimat i världsklass

Motion 2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Moderaternas politik syftar till att skapa ett bättre, rikare och tryggare Sverige, där välfärden förbättras för alla. För detta måste den ekonomiska tillväxten öka. I en ekonomi som växer skapas nya resurser. I länder och regioner där ekonomin växer finns mer resurser att använda för att klara gemensamma åtaganden eller skapa större utrymme för enskilda människor. I ett samhälle med ekonomisk tillväxt kan en grupp människor få det bättre utan att någon annan grupp får det sämre. Där den ekonomiska tillväxten är svag gäller det motsatta – varje förbättring för en grupp i samhället innebär en förlust för någon annan. En politik som fokuserar på omfördelning ställer grupper mot varandra. En politik som fokuserar på tillväxt kan förbättra för alla.

En politik för företagande krävs för att stimulera tillväxt, men en politik för företagande är också en politik för frihet. Företagande handlar om att ge utlopp för skaparlust och viljan att växa, att skapa något nytt och att ta risker.

Det finns ingen enskild åtgärd som kan ge Sverige ett företagsklimat i världsklass. Det krävs ett antal åtgärder på många områden. En grundbult i Moderaternas politik för företagande är att ta bort hinder för företagande, inte att använda skattepengar för att på olika sätt leda företagens utveckling i den riktning som för tillfället är politiskt gångbar. All erfarenhet visar att företagandet frodas i miljöer där hinder undanröjs, inte där politiker försöker agera trädgårdsmästare.

I motionen beskrivs de åtgärder vi föreslår för regelförenkling, för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad, för avreglering och utförsäljning av statliga företag och för att sänka de mest snedvridande skatterna. Vi ägnar också ett särskilt avsnitt åt lagstiftning och regler på IT-området.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Villkoren för företagande 5

4.1 Hur Sverige blev rikt 5

4.2 När Sverige halkade efter 5

4.3 Stagnerande reformtakt 6

4.4 Villkoren för företagandet 7

5 En politik för företagande 10

5.1 Färre och enklare regler 11

5.1.1 Regelförenkling nu! 11

5.1.2 Miljöbalken 12

5.1.3 Plan- och bygglagen 13

5.1.4 Problem- och konsekvensanalyser av nya regler och lagar 13

5.1.5 Otidsenlig eller onödig lagstiftning 14

5.1.6 Företagens rättstrygghet 14

5.1.7 Kvantitativa mål för företagens administrativa börda 14

5.2 En bättre fungerande arbetsmarknad 15

5.3 Ett företagsvänligt skattesystem 15

5.3.1 3:12-reglerna 16

5.3.2 Arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt och dubbelbeskattning 16

5.3.3 Rättstrygghet på skatteområdet 16

5.4 Avreglering, konkurrensutsättning och försäljning av statliga företag 18

5.4.1 Bekämpa monopol: statliga, kommunala och privata 18

5.4.2 Öka etableringsfriheten 19

5.5 IT-politik som befriar 20

5.5.1 Undvik IT-lagstiftning 20

5.5.2 Undvik överreglering 20

5.5.3 En e-förvaltning för företagen 21

5.5.4 Elektroniska signaturer och slopade formkrav 21

5.5.5 IT-säkerhet och brottsbekämpning 22

5.5.6 Reformera upphovsrätten! 22

5.5.7 Öppnandet av den europeiska processen 23

5.5.8 Självreglering och Internet 23

3 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram konkreta förslag om regelförenklingar i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.1.1).
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av miljöbalken i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.1.2).1
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av plan- och bygglagen i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.1.3).2
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om striktare tillämpning av kraven på konsekvensanalys i existerande lagstiftning (avsnitt 5.1.4).
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om avskaffande av otidsenlig eller onödig lagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.1.5).
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att stärka rättstryggheten för företagare i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.1.6).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i övrigt anförs i motionen om regelförenkling och minskning av företagens administrativa börda (avsnitt 5.1.6).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en moderniserad arbetsrätt.3
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att ändra de s.k. 3:12-reglerna i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.3.1).4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om slopande av arv- och gåvoskatterna, förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen (avsnitt 5.3.2).4
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förändringar i skattelagstiftningen för att stärka företagarnas rättssäkerhet i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.3.3).5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bekämpa monopol (avsnitt 5.4.1).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka etableringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och konkurrensutsättning inom den offentliga sektorn (avsnitt 5.4.2).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undvika specifik IT-lagstiftning och överreglering på IT-området (avsnitt 5.5.1 och 5.5.2).6
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att förbättra möjligheterna för företag att använda modern informations- och kommunikationsteknik i kontakterna med myndigheter i enlighet vad som anförs i motionen (avsnitt 5.5.3).7
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att anpassa existerande lagstiftning och avskaffa formkrav som omöjliggör användandet av elektroniska signaturer i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.5.4).8
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förbättrad IT-säkerhet och brottsbekämpning i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.5.5).6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av reformerad upphovsrätt (avsnitt 5.5.6).8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet att öppna den europeiska lagstiftningsprocessen på IT-området (avsnitt 5.5.7).8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om självreglering och Internet (avsnitt 5.5.8).6

1Yrkande 2 hänvisat till MJU.

2Yrkande 3 hänvisat till BoU.

3Yrkande 8 hänvisat till AU.

4Yrkandena 9 och 10 hänvisade till FiU.

5Yrkande 11 hänvisat till SkU.

6Yrkandena 14, 17 och 20 hänvisade till TU.

7Yrkande 15 hänvisat till KU.

8Yrkandena 16, 18 och 19 hänvisade till LU.

4 Villkoren för företagande

4.1 Hur Sverige blev rikt

Sverige gick från att vara ett fattigt jordbruksland till att vara ett utvecklat industriland under andra halvan av 1800-talet och början 1900-talet. När Europa skulle resa sig efter andra världskrigets förödelse stod Sverige med en intakt industristruktur. Vi hade en väl fungerande ekonomi. De stora svenska industriföretagen, ASEA, Stora Kopparbergs Bergslagsaktiebolag, AGA, Alfa Laval med flera, stod för kvalitet och trovärdighet. Den svenska näringslivsstrukturen byggde på tillgång till billiga råvaror – skog och järnmalm – och på ett antal framgångsrika uppfinningar. Det svenska samhällssystemet var gynnsamt för företagande, investeringar och arbete.

Sverige hade låga skatter och en liten offentlig sektor. 1950 var det svenska skattetrycket bara två tredjedelar av vad det var i Tyskland och Storbritannien. Ännu 1960 var de svenska skatterna på ungefär samma nivå som i resten av världen; de var obetydligt högre än de brittiska och ungefär 5 procentenheter lägre än de tyska. Stabiliseringspolitiken var inriktad på att upprätthålla stabila offentliga finanser och på att pris- och löneutvecklingen inte skulle avvika från omvärlden. Grundbulten för denna ordning utgjordes av att den svenska kronan, genom BrettonWoods-systemet, var fast knuten till övriga viktiga valutor i världen.

4.2 När Sverige halkade efter

Någon gång på 1960-talet började Sverige avvika från resten av världen. Den offentliga sektorn växte och skatterna sköt i höjden. Den politiska makten över människors vardag tilltog. På 1970-talet hade Sverige blivit ett land som markant avvek från resten av den rika världen. Förvisso steg den offentliga utgiftsandelen och skatterna i hela västvärlden, från runt 30 procent i genomsnitt i mitten av 1960-talet till mellan 35 och 40 procent under 1980- och 1990-talen. I Sverige hamnade de offentliga utgifterna istället på mellan 50 och 60 procent av BNP. Inte ett enda år sedan 1979 har de svenska offentliga utgifterna tagit mindre än halva BNP i anspråk. I viss utsträckning har en liknande utveckling ägt rum i vissa andra länder, t.ex. i de övriga nordiska länderna, men inte i något av dessa länder har skattetrycket under så lång tid så markant avvikit från resten av den industrialiserade världen.

Det är också sedan 1970 som Sverige på allvar halkar efter. 1970 var Sverige världens femte rikaste land. Nu ligger vi någonstans mellan plats 12 och 19 i OECD:s s.k. välståndsliga, beroende på vilket år man väljer, och på vilket sätt man räknar. EU-kommissionen beräknar att Sverige ligger på 12:e plats bland de 15 medlemsländerna. Vi har lägst välstånd i Norden.

Under 1970- och 1980-talen doldes de strukturella problemen av de ständiga devalveringarna av kronan. Sverige hade en svag produktivitetstillväxt, samtidigt som lönerna ökade snabbare än produktiviteten. Detta skapade återkommande kostnadskriser. När det svenska näringslivet därigenom tappade i konkurrenskraft, krävdes att kronans värde skrevs ned i förhållande till andra länders valutor. Industrins konkurrenskraft återställdes, men till priset av lägre reallöner.

4.3 Stagnerande reformtakt

Överhettningen av ekonomin under 1980-talet, den följande finanskrisen och den slutgiltiga kollapsen för devalveringspolitiken när kronan tilläts flyta 1992 ledde till en insikt om att den svenska ekonomin behövde reformeras i grunden. En rad viktiga reformer genomfördes under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Marginalskatterna sänktes. Kapitalbeskattningen och bolagsskatten reducerades. Kapitalmarknaderna avreglerades och förvärvsprövningen av utländska investeringar avskaffades. De centraliserade löneförhandlingarna övergavs i stor utsträckning, vilket lett till en mer flexibel och bransch- och företagsanpassad lönesättning. Ersättning och villkor i olika transfereringssystem stramades åt. Flera statliga företag privatiserades. En betydande avreglering och konkurrensutsättning av offentlig verksamhet har skett, inte minst på kommunal nivå. Tack vare EU-medlemskapet och reformering av den svenska lagstiftningen har konkurrenskontrollen skärpts. Bostadsfinansieringssystemet reformerades. Även på arbetsmarknaden skedde en viss avreglering, genom att det blev lättare att göra undantag från ”sist-in-först-ut-principen” vid personalnedskärningar och att möjligheterna till visstidsanställningar ökat.

En av de viktigaste förändringarna var Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. EU-medlemskapet har medfört klara ekonomiska fördelar. Konkurrensen har ökat. Handeln har ökat. Medlemskapet och förberedelserna för valutaunionen bidrog också till att hålla nere inflationen och att hålla ordning och reda i statsfinanserna. EU-medlemskapet har också haft positiva effekter på investeringarna, både inhemska och utländska.

Det har rått politisk oenighet om många av dessa reformer, men samtidigt har det funnits en insikt i de flesta politiska läger om att strukturfelen i ekonomin krävt åtgärder. Både den moderatledda regeringen och de socialdemokratiska regeringarna har genomdrivit viktiga reformer.

Att stabiliseringspolitiken inriktades på att upprätthålla låg inflation och stabila statsfinanser var viktigt. Att penningpolitiken delegerades till en oberoende centralbank och budgetprocessen stramades upp genom fleråriga utgiftstak gav den ekonomiska politiken större trovärdighet.

Det är dessa reformer som gjort att den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1990-talet var bättre än under de föregående decennierna. Det som är allvarligt är att reformverksamheten avstannat. De goda åren under de sista åren på 1990-talet hade kunnat användas till en offensiv politik för tillväxt – en politik med lägre skatter, ökat oberoende för enskilda människor och bättre utrymme för företagande och investeringar. Nu är de goda åren förslösade. Det kommer därför att vara svårare att genomföra en politik för tillväxt, men inte mindre viktigt.

4.4 Villkoren för företagandet

Framgångsrikt företagande handlar om att hitta nya sätt att kombinera insatsvaror, arbete och kunnande till varor och tjänster som kunderna värderar – att höja produktiviteten. Det finns två sätt som produktiviteten i näringslivet kan öka. Produktiviteten kan öka inom existerande företag eller genom att nya företag tillkommer och gamla försvinner. Om de företag som tillkommer i en bransch är mer produktiva, och de som försvinner mindre produktiva än företagen i genomsnitt, så kommer produktiviteten i branschen som helhet att öka.

Därför är det viktigt att villkoren är goda både för gamla etablerade företag och för nyföretagande. I Sverige finns brister på båda områdena. De etablerade företagen väljer alltför ofta att investera och expandera utomlands, istället för i Sverige. Ägande och huvudkontor flyttar ofta utomlands. Nyföretagandet är svagt, och små företag växer dåligt. I den största internationella analys av företagsklimat som genomförts, ”Global Entrepreneurship Monitor 2002” får Sverige en bottenplacering, 31:a plats bland de 37 länder som ingår i studien.

För stora företag blir Sverige som land allt mindre betydelsefullt. Förvisso är Sverige med sina snart 9 miljoner tämligen välmående invånare ingen obetydlig marknad. Trots att Sverige är ett litet land befolkningsmässigt har vi, mätt i BNP-termer, världens 15:e största ekonomi. Våra råvaror – skogen, malmen och vattenkraften – är fortfarande viktiga och vår förhållandevis välutbildade arbetskraft gör att Sverige på många sätt är ett bra land för företag att verka i. Men för ett stort företag betyder detta inte att det är självklart att produktion måste finnas i Sverige. Det betyder inte heller att huvudkontoret behöver finnas i Sverige, eller att ägandet behöver vara svenskt.

Samtidigt behöver Sverige de stora företagen, inte bara för att de genom investeringar skapar arbete och tillväxt, utan också för att de stora företagen skapar möjligheter för nya företag att skapas och växa till. Många av de företag som idag är världsledande fungerade till en början som underleverantörer till ett etablerat storföretag.

Att företag köper upp andra företag och investerar över nationsgränser är en naturlig följd av internationaliseringen och av den europeiska integrationen. Denna utveckling är i grunden sund eftersom den gynnar teknik- och kunskapsspridning, främjar konkurrensen och ökar möjligheterna att utnyttja skalfördelar. Därmed är internationaliseringen av stor betydelse för näringslivets konkurrenskraft och för vårt välstånd.

Problemet för svenskt vidkommande är att utflyttningen av ägande, huvudkontor och investeringar är större än motsvarande flöden åt andra hållet. Under de senaste 10 åren har utländska företag köpt upp svenska för 930 miljarder kronor, medan svenska företag köpt upp utländska för 610 miljarder, alltså 320 miljarder mindre. Ägandet av svenskt näringsliv ligger i allt större utsträckning utomlands. Bakgrunden till detta är dels den svaga kapitalbildningen i Sverige, dels att det svenska skattesystemet missgynnar svenska ägare i förhållande till utländska ägare. Om en svensk och en utländsk ägare äger aktier i samma svenska företag betalar den svenske ägaren oftast mer skatt för sitt ägande. Utflyttningen av ägande beror alltså på att den svenska lagstiftningen leder till en realisation av tillgångar. Vårt näringsliv säljs ut till underpris.

Både utflyttningen av ägandet och andra faktorer har gjort att huvudkontoren också flyttat ut. Vi har gång på gång sett hur huvudkontoren hamnar utomlands när ett svenskt och ett utländskt företag slås samman. I vissa fall har huvudkontorsflytten skett utan samband med ett uppköp. I många fall är det naturligt att företag vill ha sitt huvudkontor närmare sina stora marknader, men det gör det ännu viktigare att vi i Sverige ger huvudkontoren gynnsamma villkor. Inte minst den höga svenska beskattningen av löneinkomster gör det mindre lockande att lägga ett huvudkontor i Sverige.

Även när det gäller investeringar är situationen på många sätt bekymmersam för Sverige. Om man räknar bort de investeringar som består i att företag köper andra företag, så investerar svenska företag mer utomlands än vad utländska företag investerar i Sverige.

För att ägandet av stora företag, liksom deras huvudkontor ska finnas i Sverige, och för att svenska och utländska företag ska välja att investera i Sverige måste villkoren vara minst lika goda som i andra länder. Idag är villkoren ofta sämre i Sverige.

Ännu allvarligare än för de stora företagen är situationen för mindre företag. Sverige har färre små och medelstora företag i förhållande till sin befolkning än något annat jämförbart land. Vår näringslivsstruktur domineras av ett litet antal gamla och stora företag. Bland de femtio största företagen har inget startats efter 1970. Över hälften startades före första världskriget.

Regeringen hävdar i budgetpropositionen att antalet nystartade företag varit stabilt sedan 1994. Det är fel. Regeringen bygger sina slutsatser på statistik som inte är jämförbar över tiden beroende på att kriterierna för vad som betecknas som ”nyföretagande” ändrats. Dessutom bortses i den statistik regeringen lutar sig mot från nya företag som startas inom jord, skog och fiske, som är en av Sveriges största småföretagsgrupper.

I själva verket har det skett en kraftig nedgång av nyföretagandet under de senaste åren. Registreringsstatistiken från Patent- och registreringsverket, som redovisas i diagrammet nedan, visar att det totala nyföretagandet fallit med en fjärdedel sedan 1993. Siffrorna för de åtta första månaderna i år pekar på en fortsatt fallande trend.

Diagram 1 – Utvecklingen av nyföretagandet. I diagrammet redovisas både utvecklingen för egen firma, handelsbolag och kommanditbolag samt för aktiebolag. Källa: PRV Bolag/Jobs & Society.

Det är allvarligt, dels eftersom små och medelstora företag i de flesta länder utgör en viktig del av ekonomin, dels eftersom det är bland de företag som idag är små som framtidens storföretag finns.

Troligen är det bra om det är lätt både att starta företag och att lägga ned företag som inte visar sig framgångsrika. Det är med andra ord inte nödvändigtvis ett problem att företag går i konkurs eller läggs ned, eller i alla fall minskar sin verksamhet, bara det samtidigt startas många nya företag, och andra företag växer.

När det gäller nyföretagande tycks skillnaden vara betydande mellan Europa och USA. I USA, som under de senare två decennierna haft betydligt högre tillväxt än de flesta europeiska länder, är nystartade företag ofta mycket små, och har inte nödvändigtvis så mycket högre produktivitet än etablerade företag. Däremot växer de företag som är framgångsrika mycket snabbare än i Europa. OECD pekar på detta som en möjlig förklaring till USA:s snabbare tillväxt.

Några skäl till skillnaden mellan Europa och USA är att det är lättare att starta företag i USA och att det är lättare att minska ned verksamheten. Om ett företag vet att det exempelvis kan minska personalstyrkan om en expansion inte skulle bli så framgångsrik så ökar också sannolikheten att man vågar försöka expandera. En stelare arbetsmarknad i Europa än i USA kan vara en förklaring till skillnaden, liksom lagar och regler som gör det dyrt och krångligt att starta företag.

Ett betydande problem i Sverige är också den rättsotrygghet som många företagare utsätts för. Tidsutdräkt vid tillståndsgivning, en svårgenomtränglig skattelagstiftning, tunga miljöskadeavgifter vid ringa förseelser och förekomsten av fackligt maktmissbruk kan sätta käppar i hjulen för en liten företagare. Facket har förvisso en legitim roll att spela, men i en förhandling mellan ett helt fackförbund och en ensam företagare är det inte självklart att det är facket som företräder den svagare parten.

Ett problem för svenska små och medelstora företag är också bristen på tillgång till kapital. De stora företagen, som har tillgång till den internationella kapitalmarknaden, påverkas i ringa utsträckning av den svenska kapitalbildningen. Här blir effekten istället att ägandet flyttar utomlands. Men mindre företag är allt som oftast hänvisade till svenska banker. I många andra länder är det vanliga att en företagare i första hand använder egna besparingar som startkapital, men de svenska skatterna gör att det är svårt att bygga upp ett tillräckligt kapital. Därför är små företag ofta lånefinansierade i Sverige. Eftersom ett lån till en småföretagare är en osäker affär för banken – banken har svårt att bedöma om en affärsidé håller eller om låntagaren kommer att föra den i hamn – kräver banken ofta personlig borgen. Det betyder att en konkurs för företaget även blir en privatekonomisk katastrof, vilket ytterligare avskräcker människor från att bli företagare.

Även när det gäller finansiering från s.k. affärsänglar och liknande är bristen på privat kapitalbildning en viktig begränsning. Erfarenheten visar att det engagemang som denna typ av investerare visar, och den kunskap de besitter, är av stor betydelse för att driva upp lovande små företag.

Ett annan viktig tillväxtbegränsning, i både Sverige och flera andra industriländer, är att den offentliga sektorn i huvudsak har monopol inom några sektorer som har alla förutsättningar att bli framtidens viktigaste tillväxtsektorer – sjukvård och utbildning. Ju högre inkomster människor har, desto större andel av denna inkomst används till just sjukvård och utbildning. Det betyder att efterfrågan på de tjänster som dessa sektorer producerar växer snabbare än ekonomin som helhet. Det begränsade utrymmet för privata företag inom dessa sektorer betyder med andra ord att en växande del av ekonomin domineras av offentliga monopol.

5 En politik för företagande

Det finns ingen enskild åtgärd som kan ge Sverige ett företagsklimat i världsklass. Det krävs ett antal åtgärder på många områden. En grundbult i moderaternas politik för företagande är att ta bort hinder för företagande, inte att använda skattepengar för att på olika sätt leda företagens utveckling i den riktning som för tillfället är politiskt gångbar. All erfarenhet visar att företagandet frodas i miljöer där hinder undanröjs, inte där politiker försöker agera trädgårdsmästare.

Lagar och regler måste förenklas, arbetsmarknadens funktionssätt förbättras och de mest tillväxtskadliga skatterna avskaffas eller sänkas kraftigt. Det är också viktigt att sänka det totala skattetrycket och att strama upp transfereringssystemen, för att göra det mer lönsamt att arbeta. En politik med lägre skatter stimulerar effektivitet och kapitalbildningen, vilket skapar utrymme för fler företag och högre tillväxt. För företagandet i Sverige är det också av central betydelse att förbättra utbildning och forskning. Rättstrygghet och väl fungerande brottsbekämpning är viktigt för att företag ska kunna bedriva sin verksamhet. Åtgärder på snart sagt varje politikområde kan ha effekter på företagsklimatet. Därför är det viktigt att företagarperspektivet ständigt bevakas.

Flera åtgärder som har stor betydelse för företagandet behandlas närmare i andra motioner. Det gäller t.ex. frågan om den tredje sjuklöneveckan, energipolitiken, utbildnings- och forskningspolitiken, lag och ordning och skattepolitiken, liksom infrastrukturpolitiken och frågan om det inomkommunala skatteutjämningssystemet. Nedan beskrivs de åtgärder vi föreslår för regelförenkling, för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad, för avreglering och utförsäljning av statliga företag och för att sänka de mest snedvridande skatterna. Vi ägnar också ett särskilt avsnitt åt lagstiftning och regler på IT-området.

5.1 Färre och enklare regler

Regeringen har länge framhållit betydelsen av enklare regler för företagare men för lite har hänt. Småföretagardelegationen lade 1998 fram en lista med förslag som skulle underlätta för småföretag, men endast ca en tredjedel av dessa omkring 80 konkreta förslag har genomförts. Samtidigt har ytterligare lagar och regler tillkommit som innebär kostnader för företagen.

I budgetpropositionen skriver regeringen att ett brett åtgärdsprogram för enklare regler samt förbättrad myndighetsservice och tillgänglighet tas fram inom Regeringskansliet. Regeringen vill också fortsätta arbetet med att ta fram kvantitativa mål för regelförenklingen, som sker i enlighet med riksdagens beslut om ett mer målinriktat regelförenklingsarbete som togs i december 2002. Vad som behövs är dock inte i första hand fler planer, utan konkreta åtgärder. Behovet av kvantitativa mål och förbättrade mätmetoder får inte bli en ursäkt för att ytterligare fördröja arbetet med regelförenkling.

5.1.1 Regelförenkling nu!

Det är dock viktigt att regelförenklingsarbetet inte får stå still i väntan på bättre mätmetoder, eller grundligare analyser. Flera av småföretagsdelegationens förslag bör utan längre utredningar kunna genomföras. Det gäller bl.a. dessa:

Principen att det ska räcka för företag att göra anmälan till en myndighet då en och samma händelse föranleder anmälningsplikt till flera myndigheter.

Att regeringen kräver att myndigheter ska lämna bindande löften om hur lång tid det ska ta att avgöra ett ärende.
Att kommuner eller andra som företar trafikavstängningar, vägarbeten eller liknande ska åläggas samrådsplikt med näringsidkare som drabbas av ingreppen.
Att lagen om obligatorisk platsanmälan avskaffas.
Att alkoholrapporteringen från restauranger slopas.

Andra förenklingar kräver visst utredningsarbete, men bör ändå vara förhållandevis okomplicerade. Det gäller bl.a. att ersätta de statistiska totalundersökningar som görs på många områden, t.ex. avseende sjukskrivningar och hälsoläge. Dessa innebär en betydande administrativ börda för företagen och bör ofta utan kvalitetsförlust kunna ersättas med urvalsundersökningar. Även i övrigt kan kraven på företagens uppgiftslämnande minska. Andra exempel på viktiga regelförenklingar är att införa enhetliga beräkningsunderlag för ersättningar i de allmänna försäkringarna och att förenkla semesterlagen.

5.1.2 Miljöbalken

Några lagområden är i särskilt behov av översyn. Det gäller miljöbalken, som i många fall får orimliga konsekvenser. Miljöbalken är ett hafsverk, och den översyn som pågår är angelägen. Miljöbalkskommittén måste dock få tilläggsdirektiv som innebär att man särskilt granskar hur lagstiftningen bör förändras så att respekten för äganderätten säkras. Kraven på skriftlig beskrivning av företagens miljöledningssystem blir i många småföretag löjeväckande. Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar är inflexibla, dåligt anpassade till regionala skillnader och orsakar ibland kostnader som saknar proportion till de miljövärden som berörs. De miljösanktionsavgifter som utdöms för mindre förseelser saknar ofta proportion till förseelsen och utdöms på ett rättsosäkert sätt. Särskilt de små företagen kommer ofta i kläm, pga. stelbenta regler i och tillämpningar av miljöbalken.

Sedan några år pågår en översyn av miljöbalken, genom den av regeringen tillsatta Miljöbalkskommittén. Några positiva förändringar har genomförts. Bl.a. har den lägsta sanktionsavgiften sänkts från 5000 kronor till 1000 kronor. Översynen tar lång tid och det dröjer alltför länge innan förändringar kommer till stånd. Under tiden drabbas företag och enskilda av lagens orimliga konsekvenser.

För att miljöbalken ska upplevas som rimlig och därmed legitim måste den fylla vissa grundläggande krav på överblickbarhet. Tillämpningen måste också ske objektivt och konsekvent. Reaktionerna från småföretagen har varit många och vi kan inte annat än instämma i kritiken om att balken i vissa stycken leder till rättsosäkerhet.

Miljöbalken utgör en mycket omfattande lagstiftning med en komplex teknisk nivå med förordningar och rätt för ett antal myndigheter att utfärda föreskrifter. Den omvända bevisbörda som balken föreskriver innebär att det är varje företags uppgift att dels känna till alla detaljer i lagstiftningen, dels visa att reglerna följs och dels utöva en egen verksamhetskontroll inför tillsynsmyndigheterna. Sammantaget skapar detta problem för de mindre företag som måste ta fram kostsamma expertutredningar för att visa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Det är inte heller ovanligt att småföretag som vänder sig till myndigheter för information och rådgivning får olika svar beroende på vem man frågar. Resultatet blir att företaget, trots en önskan att göra rätt för sig, saknar möjlighet att följa lagen. Följden blir att man straffas för lagöverträdelse och en känsla av rättsosäkerhet sprider sig. Det ska ankomma på myndigheter att ge god och riktig service så att den företagare som anstränger sig kan följa lagen.

Ett annat problem för småföretagen är de miljösanktionsavgifter som infördes i syfte att komma åt en mängd så kallade standardöverträdelser. Med standardöverträdelser menas sådana som är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har haft ett uppsåt eller om miljöfara funnits. Ett exempel på överträdelse är att inte lämna in miljörapporten i tid. Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte till företagens omsättning eller storlek. Vi vill omedelbart ändra miljösanktionsavgifterna så att de tar hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt. Att inte lämna in den årliga miljörapporten i tid är inte en förseelse som motiverar orimligt hårda straff. Snarare är det en förseelse som kan jämställas med en sent inkommen skattedeklaration och beivras därefter.

5.1.3 Plan- och bygglagen

Även plan- och bygglagen bör ses över och göras mindre otymplig. En viktig åtgärd är att avskaffa det kommunala planmonopolet genom att ge fastighetsägare initiativrätt i planfrågor. Vidare bör överklagandeprocessen stramas upp. Idag kan ett förhållandevis enkelt plan- eller bygglovsärende ta flera år av överklaganden. Detta leder till ökade kostnader, dels genom att det kostar pengar att hantera överklaganden, dels genom att ett byggnadsprojekt fördröjs. För att snabba på denna process kan sakägarkretsen minskas och möjligheterna att överklaga enskilda bygglov sedan väl en detaljplan antagits minskas. Även detaljplanernas utformning kan göras mindre restriktiv på så vis att möjligheterna att i planen reglera vilken typ av verksamhet som får bedrivas i en viss fastighet minskas. Möjligheten att reglera var livsmedelshandel får bedrivas bör t.ex. avskaffas. Detta är inte minst viktigt för att öka konkurrensen inom livsmedelssektorn för att därigenom kunna få sänkta konsumentpriser på livsmedel.

5.1.4 Problem- och konsekvensanalyser av nya regler och lagar

Samtidigt som det är viktigt att avskaffa eller förändra existerande lagar och regler är det också viktigt att säkerställa att inte nya regleringar tillkommer som ökar den administrativa bördan för företagen. Det finns idag krav i flera förordningar – verksförordningen (1995:1322), Simplexförordningen (1998:
1820) och kommittéförordningen (1998:1474) – på att problem- och konsekvensanalyser ska belysa effekterna av nya regler. Trots detta är redovisningen av konsekvenserna för företagen oftast bristfällig. Mot denna bakgrund bör reglerna för hur statliga utredningar och myndigheter genomför konsekvensbeskrivningar stramas upp. Ökade kostnader för företag, liksom effekter på konkurrenssituationen ska ingå i sådana beskrivningar.

5.1.5 Otidsenlig eller onödig lagstiftning

Många lagar och regler skapar problem genom att öka den administrativa bördan för företagen. Dessutom finns lagar och regler som förbjuder eller starkt begränsar viss verksamhet, utan några rimliga skäl. Ett exempel på detta är att företag som tillverkar vin inte tillåts sälja sitt eget vin på gården, direkt till konsumenterna. Detta är en följd av Systembolagets försäljningsmonopol, men det är svårt att se några alkoholpolitiska argument som skulle hindra att ett undantag från monopolet görs för gårdsförsäljning för företag som har tillstånd att tillverka vin.

Även reglerna för gårdsslakterier och gårdsförsäljning är stelbenta och kan hindra småskalig verksamhet som kan ha stor betydelse i glesbygd. Sådan verksamhet kan också vara ett viktigt inslag för att utveckla turismen. Detsamma gäller flexiblare regler om strandskydd i de glesare befolkade delarna av vårt land.

Regeringen har också infört nya lagar som ökar krånglet för företagen. Det gäller t.ex. kravet på att redovisa sjukfrånvaron i årsredovisningen. Förvisso är det viktigt att minska ohälsan, men dels är det principiellt tvivelaktigt att belamra årsredovisningarna med information som inte har med företagets resultat och ekonomiska ställning att göra, dels är det osäkert om denna åtgärd har någon effekt på ohälsan och dels innebär den ökade administrativa kostnader för företagen.

5.1.6 Företagens rättstrygghet

Företagare lever i många fall i ett rättsosäkert förhållande till myndigheter. Miljösanktionsavgifter enligt miljöbalken är ett exempel på detta, som diskuterats ovan. Många gånger kan också myndigheternas handläggningstider ställa till stora problem för enskilda företagare. Man bör överväga att införa en rätt till skadestånd om myndigheters försumlighet orsakat ekonomisk skada. Det kan gälla t.ex .Konkurrensverkets förvärvsprövning eller kommuners, länsstyrelsers eller regeringens handläggning av plan- och byggärenden. Även i övrigt måste rättssäkerheten för företagare stärkas. Inte minst gäller detta på skatteområdet, vilket diskuteras nedan.

5.1.7 Kvantitativa mål för företagens administrativa börda

Riksdagens beslut om ett mer målinriktat regelförenklingsarbete som togs i december 2002, måste snarast omsättas i praktisk handling. Riksdagen uppdrog åt regeringen bl.a. att sätta upp kvantitativa mål för hur mycket företagens kostnader för regelbördan bör minska. En orsak till bristen på kvantitativa mål för regelförenklingsarbetet kan vara bristen på meningsfulla kvantitativa mått av regelbördan. Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) har på regeringens uppdrag presenterat ett förslag till en operativ definition av företagens administrativa börda, såsom varande ”företagets kostnader för att upprätta, lagra och till myndigheter överföra tvingande information”, liksom en metod att mäta denna administrativa börda. ITPS föreslår en modell där den administrativa bördan för varje enskild regel eller lagstiftningsområde fastställs genom en kombination av empiriska studier av företag, skrivbordsstudier, studier i laboratoriemiljö och expertintervjuer. Vår bedömning är att en sådan ansats skulle ge en god möjlighet att dels beskriva kostnaden för lagar och regler, dels vara en grund för utvärdering av arbetet med att reducera den administrativa bördan för företagen, och dessutom skulle den vara viktig vid utvärdering av hur nya lagförslag och regler påverkar företagen.

5.2 En bättre fungerande arbetsmarknad

Av central betydelse för att den svenska arbetsmarknaden ska fungera bättre är att det lönar sig mer att arbeta och mindre att leva på bidrag. Att sänka skatter och att strama åt transfereringssystemen bl.a. genom att sänka ersättningsnivåerna, skärpa kontrollen och i övrigt göra systemen mindre generösa är därför viktigt även för företagandet. Arbete måste löna sig. Dessutom blir det lättare för företagen att hitta rätt person för rätt arbete om arbetsutbudet är större.

För att underlätta för företagen måste också arbetsrätten moderniseras. Arbetsrätten är i stor utsträckning utformad efter de förhållanden som rådde under industrialismens storhetstid där varje anställd utförde standardiserade arbetsuppgifter och där en person förhållandevis lätt kunde överta någon annans arbete. Det gör att arbetsrätten ofta är dåligt anpassad till de villkor som gäller i t ex dagens service- eller högteknologiföretag.

Modernisering av arbetsrätten innebär inte att anställningstryggheten avskaffas. En väl fungerande arbetsrätt är viktig för den enskildes trygghet, men det hindrar inte att reglerna för tillfälliga anställningar och för avsteg från turordningsreglerna kan göras mer flexibla. Arbetsrättsregler som avskräcker företag från att anställa, eller turordningsregler som hindrar företag från att behålla nyckelpersonal leder inte till ökad, utan till minskad trygghet för de anställda.

Reglerna för parternas rätt att vidta konfliktåtgärder är också på vissa punkter omoderna. Det är orimligt att rätten att vidta sympatiåtgärder är obegränsad. En företagare som har avtal och goda relationer med sina anställda och deras fackförening riskerar att drabbas av konfliktåtgärder för att företag inom en helt annan bransch befinner sig i en arbetsmarknadskonflikt. Det finns heller inga proportionalitetsregler i arbetsrätten.

5.3 Ett företagsvänligt skattesystem

Som framförts ovan är sänkta skatter en viktig del i en mer företagarvänlig politik. Det finns några åtgärder på skatteområdet som har särskilt stor betydelse för företagen. Det gäller de s.k. 3:12-reglerna, arvs- och gåvoskatterna, förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen.

5.3.1 3:12-reglerna

De s.k. 3:12-reglerna har införts för att förhindra ägare till bolag med en eller ett fåtal delägare som också aktivt arbetar i företagen att göra om löneinkomster till kapitalinkomster för att på så vis minska sin skattebelastning. Som regelsystemet idag är utformat diskrimineras unga, växande och kunskapsintensiva företag. Denna typ av företag belastas med högre skatt än om motsvarande verksamhet skulle ägt rum i ett större företag. Reglerna har också ändrats flera gånger, ibland för att täppa till ”luckor” i lagstiftningen och ibland för att underlätta för företagare, vilket gjort dem komplexa och svåröverskådliga. Det grundläggande problemet är att beskattningen av fåmansföretagare och egenföretagare utformats med löntagarbeskattningen som likformighetsnorm. Detta menar vi är fel. Att vara företagare innebär att bära hela risken för verksamheten. Går det bra gör man vinst; går det dåligt finns inget skyddsnät. Detta gör att företagande i betydande grad skiljer sig från att ha en anställning. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit vissa lättnader av 3:12-reglerna. Dessa är dock långt ifrån tillräckliga. De diskriminerande 3:12-reglerna bör avskaffas.

5.3.2 Arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt och dubbelbeskattning

Beskattningen av arv, gåvor och förmögenheter inbringar förhållandevis blygsamma belopp. Samtidigt är dessa skatter mycket skadliga för företagandet. Därför bör de avskaffas. Arvs- och gåvoskatten försvårar generationsskiften i familjeföretag. Förmögenhetsskatten missgynnar svenskt ägande av svenska företag och hindrar kapitalackumulation. Dubbelbeskattningen missgynnar svenska ägare av svenska företag, vilket leder till utflyttning av ägandet. Regeringen utlovar i finansplanen åtgärder för att underlätta generationsskiften. Det är angeläget att dessa åtgärder blir genomgripande och genomförs snarast.

5.3.3 Rättstrygghet på skatteområdet

Det är också av stor betydelse att råda bot på den rättsotrygghet som många företagare lever under till följd av skattelagstiftningen. I samband med att den s.k. IT-bubblan sprack såg vi exempel på hur skattelagstiftningen fick oavsedda konsekvenser. Företagare som sålt sitt företag mot betalning i det köpande företagets aktier, som sedan fallit i värde, drabbades i vissa fall av en skattebelastning som överskred värdet på dessa aktier när de väl kunde realiseras. Detta kan inte ha varit lagstiftarens avsikt. Även arvskattelagstiftningen har slagit hårt i de fall dödsboet omfattat aktier som fallit i värde mellan dödsfallet och arvsskiftet, eftersom skatten beräknas utifrån det värde som gäller vid dödsfallet. För att undvika att företagare eller enskilda drabbas av denna typ av orimliga skattekonsekvenser bör en ”omvänd generalklausul” i skattelagstiftningen införas, som innebär att skattemyndigheten ska kunna bevilja nedsättning av skatten i fall då denna annars blir uppenbart orimlig, och då dessa konsekvenser uppenbart avviker från vad som varit lagstiftarens intention.

Däremot bör den nu gällande s.k. generalklausulen i skatteflyktslagen avskaffas. Ett grundläggande rättstrygghetskrav är att medborgarna ska kunna förutse de skattemässiga konsekvenserna av sina handlingar. Generalklausulen gör att detta krav inte är uppfyllt.

Lagstiftningen bör ändras så att skattemyndigheten måste visa att företagaren har varit oaktsam eller haft uppsåt att lämna felaktiga uppgifter för att man ska kunna påföra skattetillägg.

Om en företagare i dag vill överklaga ett beslut om skattetillägg från skattemyndigheten till domstol, tvingas företagaren ändå betala in tillägget och den upptaxerade summan innan den rättsliga prövningen ägt rum. Detta är inte rimligt. Om en näringsidkare väljer att överklaga ett beslut från skattemyndigheten skall inte ett eventuellt skattetillägg och upptaxering behöva betalas in förrän en dom vunnit laga kraft.

Systemet med överklagande till läns-, kammar- och regeringsrätten är i dagsläget så krävande att ta sig igenom att den företagare som finner sig felaktigt behandlad ofta tvingas avstå ett överklagande på grund av de resurser i tid och pengar som krävs för att driva skattemål. Detta ökar ytterligare känslan av rättsosäkerhet hos småföretagaren.

Staten skall lämna en tidsgaranti till företagen som innebär att det maximalt får ta 24 månader från skattemyndighetens besked om skattetillägg tills dom avkunnats i sista instans vid överklagande.

En småföretagare har sällan möjlighet att själv driva sitt skattemål utan måste anlita skattejurister. Med dagens regler får man inte full ersättning av det allmänna för den experthjälp man behöver. Det gör att bara företag med god ekonomi har råd att driva skattemål på ett acceptabelt sätt, vilket gör att småföretagen återigen upplever olikhet inför lagen. Vi moderater vill att möjligheterna att få skälig ersättning för experthjälp vid skattemål förbättras.

I det nya systemet med skattekonto har förfallodagen ändrats när det gäller inbetalning av skatt, arbetsgivaravgifter och moms. Det innebär att betalningen anses ha skett när pengarna kommit in på skattemyndighetens konto och inte den dag då betalning faktiskt skedde i post eller bank. Detta har gjort att företagare nu även måste kalkylera med eventuella förseningar i postgången för att inte riskera att drabbas av förseningsavgifter. Detta är orimligt och skapar en osäkerhet för företagaren. Vi vill därför att betalning av skatt skall anses ha kommit skattemyndigheten tillhanda den dag inbetalning sker.

Även reglerna för företagens momsinbetalningar måste ändras. Eftersom ett företag blir skyldigt att betala moms vid slutet av den månad då de momsbelagda varorna eller tjänsterna levererats, medan betalningen i allmänhet inflyter senare, så tvingas företagen ofta betala in momsen innan de själva fått betalt. Detta innebär en belastning på företagens likviditet. Särskilt allvarligt är detta för företag som växer. Om försäljningen från månad till månad växer, så kommer också likviditetsbelastningen att växa. Denna ordning är inte rimlig. Det ska inte vara så att företag av likviditetsskäl tvingas öka sin skuldsättning för att klara av skatteinbetalningar.

5.4 Avreglering, konkurrensutsättning och försäljning av statliga företag

Statens uppgift är att ställa upp reglerna för företag och enskilda, och finansiera viktiga välfärdsuppgifter såsom skola, vård och omsorg. Däremot bör stat och kommun i allmänhet inte utföra sådana uppgifter som bättre utförs inom den privata sektorn. Statlig och kommunal näringsverksamhet bör inte förekomma.

5.4.1 Bekämpa monopol: statliga, kommunala och privata

Statliga och kommunala bolag måste säljas helt eller delvis eller avvecklas. Det finns många exempel på att statligt och kommunalt ägande snedvrider konkurrensen genom en öppen eller dold subventionering och diskriminerande offentlig upphandling. Därigenom får privata företag sämre lönsamhet och expansionsmöjligheter och några tvingas lägga ner sin verksamhet. Politiskt subventionerade konkurrenter skapar också en extra osäkerhet för privata företag som för sin försörjning enbart är hänvisade till att tillfredsställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla tillbaka på att tillfredsställa politiska önskemål. I stort sett alla statliga och kommunala företag agerar dessutom på en marknad där det finns privata företag som är konkurrenter.

En renodling av statens och kommunernas roll, där man inte agerar domare och spelare på samma gång, skapar förutsättningar för fler livskraftiga företag med fler aktiva och engagerade ägare. Ett mer spritt ägande av företagen ger ett större utrymme för tillväxtbefrämjande investeringar genom att företagens tillgång till kapitalmarknaden ökar.

En försäljning av de statliga och kommunala företagen bör ske successivt i den takt som marknaden medger. Vissa bolag kan säljas omgående och utan några speciella riktlinjer. Andra vore det värdefullt att sälja till många små ägare. En tredje grupp av bolag måste först bli av med sitt monopol innan de kan säljas.

Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att bevaka konkurrensen på olika områden. De raider som verket gjort mot vissa branscher där man befarat bristande konkurrens – ett fenomen som drabbar nya aktörer hårt – har varit bra och bör utvecklas.

Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma i en marknadsekonomi. Tendenser till detta måste bekämpas med kraft.

Det är också viktigt att stärka förbudet mot kommunal näringsverksamhet. Trots att kommunerna är förbjudna att bedriva näringsverksamhet finns många exempel på verksamheter som rimligen borde vara olagliga, liksom verksamheter i gråzonen mellan tillåtet och förbjudet. Exempel på ren näringsverksamhet är kommunala solarier, konditorier och tvättinrättningar. Ett exempel på verksamhet i gråzonen är kommunala fastighetsbolag som tar över industrifastigheter från företag i kris, för att ”rädda sysselsättningen”, och sedan hyr ut dessa till företagen till låg hyra. I många fall har företaget trots detta inte gått att rädda, vilket lett till att flera kommuner äger ett bestånd av industrifastigheter.

5.4.2 Öka etableringsfriheten

Stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag där ett nära, personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning. Hur stor andel av den traditionellt offentliga servicen som ska erbjudas i privat regi måste avgöras av medborgarnas val bland ett utbud av olika tjänster.

Kommunerna bedriver många gånger verksamhet som kan och bör skötas av privata aktörer. En metod att skapa en större dynamik kring produktionen av offentliga tjänster är att införa en så kallad utmaningsrätt för företag. En sådan rätt innebär att företag ges möjlighet att inkomma med önskan om att en viss verksamhet skall upphandlas i konkurrens. Utmaningsrätten innebär vidare att kommunen måste starta en upphandlingsprocess, där det initierande företaget såväl som andra privata aktörer kan delta.

Många små företag har kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder. Den utbredda användningen av ram- eller avropsavtal i offentlig upphandling försvårar för småföretag att få ordrar. Lagen om offentlig upphandling är ett viktigt skydd för företagen, som förhindrar att offentliga myndigheter eller kommuner otillbörligen gynnar en näringsidkare framför en annan, eller att man gynnar en egen verksamhet. Lagen om offentlig upphandling finns till för att hushålla med skattebetalarnas pengar, och för att upprätthålla konkurrensneutralitet inom den offentliga upphandlingen. Det finns dock anledning att se över såväl lagen om offentlig upphandling som konkurrenslagen, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende och kommunallagen, för att fullt ut förverkliga de principer om affärsmässighet, konkurrens och icke-diskriminering som ska gälla för offentlig upphandling.

I vissa fall är också ansvarsfördelningen oklar. De inblandade myndigheterna är NOU, Konkurrensverket, Konkurrensrådet, Kammarkollegium samt Kommerskollegium. Vi vill se över denna splittrade myndighetsbild. Fördelen med en samordning är att statsmakterna signalerar och fokuserar på den stora betydelsen av tillsynen över den offentliga upphandlingen. NOU bör slås samman med Konkurrensverket, vilket tydligare visar att upphandlingslagen i första hand är en konkurrenslagstiftning.

Stora upphandlingar bör delas upp i flera mindre poster så att även små företag har en chans att vara med i budgivningen. Den offentliga sektorn bör göra all upphandling elektroniskt och alla offentliga handlingar bör kunna nås elektroniskt och vara kostnadsfria till gagn för småföretagen.

5.5 IT-politik som befriar

Informations- och kommunikationstekniken (IT) är idag väl spridd i näringslivet och har stor betydelse för företagsklimatet. Den s.k. IT-bubblan har spruckit, men informations- och kommunikationstekniken börjar nu ge tydliga utslag i produktivitetsökningen. Undersökningar gjorda i framförallt USA visar att tillväxten ökar snabbt, och en icke försumbar del av tillväxten sker tack vare utvecklingen på IT-området. Produktivitetsökningen sker inte bara i IT-industrin, utan huvudsakligen i övrig industri som med hjälp av tekniken förmår förändra organisation, produktion och leverans av varor och tjänster.

I den stora europeiska undersökning som det av EU-kommissionen finansierade projektet E-business Watch genomfört framstår att mer än hälften av de europeiska företagen nu sysslar med e-handel i någon omfattning. Tio procent av företagen anger att e-handel är en betydande del av deras näringsverksamhet. Siffran kan tyckas liten, men utvecklingen på området är explosiv och förändringstakten snabb.

Vår principiella inställning är att särregler på IT-området i så stor utsträckning som möjligt bör undvikas. Däremot kan lagstiftningen på vissa områden behöva anpassas till den nya tekniken. I allmänhet kan redan existerande lagstiftning tillämpas. Staten bör stödja forskning och utveckling inom IT-området, men bör på detta område, liksom i övrigt, avstå från att bedriva aktiv industripolitik.

5.5.1 Undvik IT-lagstiftning

Det är angeläget att den svenska rättsordningen respekteras och att nya regler på IT-området integreras i existerande lagstiftning. I många fall har nu nya lagar skapats på IT-området. Inflationen i rättsregler ger intrycket att det rör sig om en ny typ av rättsområde som nu växer fram. IT skall givetvis behandlas som andra samhälleliga fenomen och integreras i rättsordningens redan etablerade systematik. Många av de regler i distansavtalslagen som rör elektronisk handel skulle till exempel kunna integreras i marknadsföringslagen, eller i andra redan existerande lagar.

Den snabba tekniska utvecklingen gör också att speciallagstiftning på IT-området riskerar att snabbt bli obsolet. Idag ger lagstiftningen på IT-området upphov till betydande merkostnader, utan att klar nytta kan visas. Nationell lagstiftning är ofta opraktisk på IT-området, och det är viktigt att skapa europeiska och internationella regler. Nationella lagar som inte visar tydlig nytta bör därför avskaffas. Lagen om elekroniska anslagstavlor är ett tydligt exempel på en lag som borde upphävas, och de regler som finns däri som kan behövas framdeles bör integreras i den växande mängden andra IT-lagar.

5.5.2 Undvik överreglering

I många av de europeiska direktiv som införs på IT-området finns utrymme för skillnader i lagstiftning mellan medlemsländerna. Det är viktigt att implementera direktiven på ett sätt som låter marknaden hitta en egen balans, och inte införa krångligare eller mer restriktiv lagstiftning än direktiven kräver.

Ett exempel är reglerna om elektronisk fakturering där det är centralt att välja en säkerhetsnivå som gör det möjligt för näringslivet att ta fram lösningar som maximerar flexibilitet, säkerhet och användbarhet på ett klokt sätt.

Distansavtalslagen, som införts för att implementera EU:s direktiv om distanshandel, är dåligt utformad, och skulle kunna förbättras utan att komma i konflikt med direktivet. Lagen orsakar betydande merkostnader för e-handelsföretag, t.ex. genom krav på att kunderna gratis ska kunna returnera varor, och genom att företagen inte tillåts ta en avgift för outlösta försändelser. Det är uppenbart orimligt att e-handel likställs med telefon- eller dörrförsäljning.

5.5.3 En e-förvaltning för företagen

En stor del av ekonomin i Sverige utgörs av affärer mellan offentlig sektor och näringslivet. Det är därför viktigt att offentligt sektor inte halkar efter i införandet av den nya tekniken, och att politiken ställer tydliga krav på den pågående moderniseringsprocessen.

Mål för offentlig sektors utveckling av elektronisk upphandling och företagsservice via elektronisk kommunikation måste sättas upp. Det är centralt att inte förfuska den strukturomvandling som offentlig sektor med hjälp av IT nu måste genomgå, och att tillse att moderniseringen också blir en effektivisering.

Företagens intressen måste tillgodoses i denna process, och samverkan med företagen inom ramen för den s.k. e-delegationen är viktig. Det är viktigt att undvika att nya monpolstrukturer uppstår och att nya statliga lösningar byggs för den s.k. 24-timmarsmyndigheten. Här måste utvecklingen ske på ett näringslivsnära sätt.

En del av detta är att förenkla för företagen. Det måste vara möjligt att deklarera, redovisa årsredovisningar, kommunicera med myndigheter och andra offentliga aktörer elektroniskt. Sådana formkrav som förhindrar elektronisk kommunikation måste undanröjas i möjligaste mån, och så snabbt som möjligt.

Ett viktigt led i detta är att öka den offentliga e-handeln. Här finns oanade möjligheter att förvandla Sverige till ett föregångarland i IT-hänseende för företagen. Om den offentliga upphandlingen i ökad utsträckning kunde utföras elektroniskt skulle det spara pengar för företagen och dessutom öka rättssäkerheten och transparensen i upphandlingsprocessen, eftersom nya möjligheter till granskning, statistik och översyn öppnar sig.

5.5.4 Elektroniska signaturer och slopade formkrav

På några områden behöver existerande lagstiftning anpassas eller förtydligas för att främja IT-utvecklingen. Ett viktigt exempel är elektroniska signaturer. Den s.k. formelutredningen (Ds 2003:29) drar slutsatsen att formkrav som ställs i lagar och förordningar i många fall omöjliggör användandet av elektroniska signaturer. Alla skriftlighetskrav bör ses över och i största möjliga utsträckning utmönstras ur lagstiftningen.

5.5.5 IT-säkerhet och brottsbekämpning

Företagens kanske största problem just nu är bristen på säkerhet på Internet. De ökande virusattackerna, datorintrång och rena olyckshändelser innebär betydande ekonomiska avbräck för många av företagen.

Här krävs agerande både inom EU och internationellt för att öka säkerheten på Internet. Ett led i sådant agerande vore att naturligt lokalisera det s.k. IT-säkerhetsinstitutet (ENISA) till Sverige. Att ge Sverige en ledande ställning på IT-säkerhetens område skulle skapa ett attraktivt klimat för företag som idag lider stora förluster på grund av brister i IT-säkerheten, och dessutom skapa nya affärsmöjligheter i Sverige.

IT-brottsligheten består idag av ett stort antal olika fenomen. Allt ifrån spam som brusar ned våra brevlådor till rena bedrägerier och olaga dataintrång. Här behövs oftast inga nya lagar, utan istället mer resurser och kunskap om hur man bekämpar denna typ av brottslighet idag. Vi anser

att polisens särskilda ansträngningar för att stoppa IT-brottslighet bör ges utökade medel och utbildning, teknik och resurser till att bekämpa IT-brottsligheten på bred front
att särskild statistik, anonym, bör samlas in om näringslivets problem med olaga dataintrång och virus under det arbete med IT-säkerhet som PTS idag bedriver
att särskild beredskap bör utvecklas för alla samhällscentrala tjänster och produkter i IT-sektorn
att Konsumentombudsmannen bör få möjlighet att driva fall i domstol mot bedragare och andra IT-brottslingar på samma sätt som amerikanska konsumentskyddsmyndigheter
att Konsumentombudsmannen bör få möjlighet att sätta upp så kallade varningswebbplatser som imiterar bedrägerier och på det sättet utbildar och upplyser individer om hur lätt det är att bli lurad på nätet
att det blir olagligt att ta över Internetanvändares modem på det sätt som skett i ett flertal fall i Sverige (s.k. modem hijacking)
att Konsumentverket får i uppdrag att konstruera en enskild databas för opt-out så att företagen vet vad som gäller. Idag är det osäkert hur många databaser som en företagare måste kontrollera innan hon kommunicerar med sina kunder.

5.5.6 Reformera upphovsrätten!

Upphovsrätten måste stärkas i informationssamhället. Piratkopiering innebär att vissa människor snyltar på andra. Människor som köper CD-skivor, filmer, dekoder till satellit- eller kabelprogram och datorprogram på lagligt vis finansierar utvecklingskostnaderna för dessa produkter. Den som säljer eller köper piratkopior eller en piratdekoder åker snålskjuts. Piratkopiering minskar företagens utrymme för produktutveckling och tar ifrån artister, filmskapare och andra kulturutövare avkastningen av deras verk. Upphovsrätten är därför viktig för att skydda konsumenternas intressen.

För skyddet av upphovsrätten måste dock betoningen läggas på utvecklingen av ny teknik för att övervaka rättighetsinnehavarnas egendom. Schablonbeskattning av datorägare, mobiltelefonföretag och andra kan inte accepteras. Kassettavgifter och liknande är inget annat än illa förklädda skatter. Dessutom är det osäkert om de kommer rättighetsinnehavarna till godo. Därför bör utrymme ges för utvecklingen av teknik för Digital Rights Management samtidigt som kassettavgifter på datorer, mobiltelefoner och annan utrustning inte införs i och med den nya upphovsrättsreformen.

Det är också viktigt att integritetsaspekterna beaktas vid tillämpningen av upphovsrätten, och att sanktioner står i proportion till de förseelser det är fråga om. Det finns exempel från USA där bl.a. en 12-årig skolflicka stämts för att ha laddat ned musik med hjälp av fildelningsprogrammet Kazaa. Det är viktigt att såväl lagstiftningen som tillämpningen av densamma undviker denna typ av bisarra konsekvenser. En för sträng lagstiftning mot piratkopiering skulle skapa en ny sorts ungdomsbrottslighet, snarare än att lösa upphovsrättsproblemet. Lagstiftningen måste bygga på en avvägning mellan de motstående intressen som är involverade och på proportionalitet mellan problemets omfattning och de åtgärder som vidtas.

5.5.7 Öppnandet av den europeiska processen

Mycket av den lagstiftning som idag kommer att påverka företagen bereds och beslutas inom EU. Det är i sin ordning, men det svenska bidraget till denna process måste stärkas. De europeiska lagstiftningsprodukterna på IT-området har genomgående varit problematiska. Personuppgiftslagen, lagen om elektroniska signaturer och distansavtalslagen innehåller samtliga regler som innebär betydande administrativt besvär för svenska företag, utan motsvarande nytta. Särskilt de informationsplikter som nu blivit populära har i olika sammanhang inneburit att regler som uppfattas som löjeväckande, och därmed urholkar lagstiftningens legitimitet bland företagarna, genomdrivits på europeisk nivå.

Sverige har rika erfarenheter av den nya tekniken som bättre måste tas tillvara och föras fram i det europeiska arbetet för IT-området.

5.5.8 Självreglering och Internet

Avslutningsvis är det centralt att låta Internet fortsätta att växa på ett sätt som uppmuntrar innovation, entreprenörskap och nyskapande. Ett slående exempel på politisk klåfingrighet är det utredningsförslag som föreslår att PTS ska överta administrationen av .se-domänerna, som idag sköts genom självreglering av II-stiftelsen, via Nic.se. Statens roll bör minimeras, och statliga ingripanden bör endast införas om det är särskilt påkallat och tydliga effekter kan garanteras.

Stockholm den 30 september 2003
Bo Lundgren (m)
Fredrik Reinfeldt (m)	Beatrice Ask (m)
Per Westerberg (m)	Gunilla Carlsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)	Lennart Hedquist (m)
Cristina Husmark Pehrsson (m)	Gunnar Hökmark (m)
Göran Lennmarker (m)	Mikael Odenberg (m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)	Sten Tolgfors (m)