Ett handikappanpassat samhälle

Motion 1989/90:So313 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So313

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Ett handikappanpassat samhälle

Bakgrund

Grundsynen i miljöpartiet de grönas politik är att alla människor ska ha
samma tillgänglighet till ett värdigt liv. Det gäller både barn, vuxna och
äldre, med eller utan handikapp. Det gäller också rätten till arbete, bostad
och möjligheterna till ett socialt liv.

Många handikappade kan med relativt enkla medel leva i de flesta miljöer
och klara många situationer själva. Dessutom ska vi ge dem verktyg för att
kunna ha inflytande över sin egen situation och minska beroendet, och att
andra styr över deras liv.

För att det skall bli möjligt ska arbetsplatserna handikappanpassas. Vi har
i dag med hjälp av modern teknik möjlighet att ge många, även svårt handikappade,
ett intressant och meningsfullt arbete.

- Bilstödet skall ges generöst och tålmodigt. Där är AMU i Hedemora ett
föredöme med kunskaper och personligt engagemang. Bäst i Sverige,
Europa och kanske i världen på att handikappanpassa bilar.

- Bostäderna skall anpassas för rörelsehindrade, syn- och hörselskadade,
allergiker m.fl.

- Ledsagarverksamheten och färdtjänsten skall byggas ut efter behov och
det måste bli fler ledarhundar, teckenspråkstolkar och dövstumtolkar.

- Kollektivtrafiken, då främst tåg och bussar, skall handikappanpassas.

- De dubbelhandikappade och utvecklingsstörda, som är vårt samhälles
allra svagaste och mest utsatta grupper, skall uppmärksammas speciellt.

Man brukar säga att ett samhälles kvalitet och värde kan mätas i hur vi tar
hand om dessa, våra allra svagaste.

Vi är inte gamla, unga, invandrare eller svenskar, handikappade eller
friska en gång för alla. I livets början och slutskede behöver vi extra vård och
omsorg. En helt frisk, ung människa kan i en handvändning förändras till en
svårt handikappad person. Det finns många invandrare i Sverige som nyligen
kommit hit, kanske som flyktingar, och andra av oss är invandrare i tredje
eller fjärde led.

Det behövs en helhetssyn, en djup insikt över den betydelse människosynen
har för oss som planerar samhällsbygget. För miljöpartiet de gröna är

alla människors lika värde en självklarhet. Men det krävs omtanke, planering,
pengar och konsekventa handlingsprogram för att ge uttrycket "människors
lika värde" ett reellt innehåll.

Låt de handikappade vara med

När det gäller boende finns behovet av en god och långsiktig planering. I
byggnadsnämnder och plangrupper, på arkitektkontor, på Boverket och i
andra instanser där bostäder, byggnation och samhällsplanering utförs ska
representanter för handikapprörelsen finnas med. Olika alternativ inom
boendet skall behållas och byggas ut. Små vårdhem, gruppboende, ensamlägenheter
och boende hos anhöriga bör finnas sida vid sida. Ingen lösning
passar för alla.

När det gäller gruppboende bör något större enheter än 4-5 personer eftersträvas,
kanske ska man seriekoppla flera små lägenheter. Detta för att
ge större stimulans åt de boende och undvika ensamarbete för de anställda.
Det har visat sig att de grupper som klarar sig med endast en vårdare sällan
får behålla den anställde någon längre tid och ensamarbete hör till det mest
påfrestande som finns.

De handikappade måste vara med på ett tidigt stadium också inom transportsektorn,
särskilt vid utvecklingen av kollektiva transportmedel. Om de
olika handikappgruppernas behov tillgodoses i ett tidigt skede av planeringen
behöver man inte göra handikappanpassningen i efterhand. På gatorna
behöver inte trappor leda in i affärerna, trottoarkanter slopas eller göras
låga vid övergångsställen, skyddsräcken för synskadade vid cykelställ
byggas, heltäckande mattor försvinna i offentliga miljöer och rökning förbjudas,
höj- och sänkbara trappsteg installeras i bussar och tågvagnar. Allt
kan utföras direkt och det behövs inga dyra ändringar i efterhand.

När det gäller personlig vårdare skall den handikappade i den utsträckning
det är möjligt själv få välja vårdare. Anhörig skall också kunna anställas.

Bilstödet höjdes väsentligt under 1989 och många fler gavs denna fantastiska
möjlighet till frihet och rörlighet. Miljöpartiet de gröna vill minska bilismen,
men när det gäller de handikappades bilinnehav är vi beredda att
stödja en ökning. Möjligheten att få bilstöd efter 65 år måste återinföras.

Arbetsplatserna skall så vitt möjligt nå en fullständig individuell handikappanpassning,
utformad på maximalt bästa sätt, anpassad i tid, 4,6 eller 8
timmar/dag med flextid och lämpliga pauser. För gravt hörselskadade behövs
texttelefon och tolkhjälp, för synskadade bland annat möjlighet att ha
ledarhund på arbetet, för allergiker en för dem anpassad miljö osv.

För flera grupper är det dock omöjligt att delta i arbetslivet på grund av
alltför svåra fysiska och/eller psykiska handikapp. Här återstår vård och habilitering
med stor hänsyn, ömhet och kunskap. Familjer, anhöriga och vänner
skall höras och stor hänsyn skall tas till deras möjligheter att vara delaktiga.
Avlastningshem, växelvård och gruppboende med stor personaltäthet
är alternativ som skall ges hög prioritet.

Mot. 1989/90

So313

19

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid
handikappanpassning nya rön inom tekniken tas till vara kontinuerligt
och i övrigt vad i motionen anförts om handikappanpassning på
arbetsplatser,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheten
till bilstöd återinförs för personer över 65 år,

2. att riksdagen beslutar bygga ut ledarhundsutbildningen och tolkverksamheten
enligt vad som anförts i motionen,

[att riksdagen beslutar om vad i motionen anförts om trafikens
handikappanpassning,2]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dubbelhandikappade och svårt utvecklingsstörda,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappades deltagande i samhällsplanering och
byggande.1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av olika typer av boende,1]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ensamarbetandes situation,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om eget val av vårdare.

Stockholm den 24 januari 1990

Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp) Ragnhild Pohanka (mp)

Anita Stenberg (mp)

1 1989/90:A286

: 1989/90:T932
-11989/90:Bo549

Mot. 1989/90

So313

20