Ett handikappanpassat samhälle

Motion 1990/91:So257 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp)

Vill man ha jämlikhet så får man betala, sade en
rullstolsbunden man, när vi talade om handikapp.

Bakgrund

Grundsynen i miljöpartiet de grönas politik är att alla
människor ska ha samma tillgänglighet till ett värdigt liv.
Det gäller både barn, vuxna och äldre, med eller utan
handikapp. Det gäller också rätten till arbete, bostad och
möjligheterna till ett socialt liv.

Många handikappade kan med relativt enkla medel leva
i de flesta miljöer och klara många situationer själva.
Dessutom ska vi ge dem verktyg för att kunna ha inflytande
över sin egen situation och minska beroendet, och att andra
styr över deras liv.

För att det ska bli möjligt ska arbetsplatserna
handikappanpassas. Vi har idag med hjälp av modern
teknik möjlighet att ge många, även svårt handikappade, ett
intressant och meningsfullt arbete.Bilstödet ska ges
generöst och tålmodigt. Där är AMU i Hedemora ett
föredöme med kunskaper och personligt engagemang. Bäst
i Sverige, Europa och kanske i världen på att
handikappanpassa bilar.Bostäderna ska anpassas för
rörelsehindrade, syn- och hörselskadade, allergiker m.fl.
Ledsagarverksamheten och färdtjänsten ska byggas ut efter
behov och det måste bli fler ledarhundar,
teckenspråkstolkar och dövblindtolkar. Här ska under
kommande år budgeteras 2 miljoner kronor för vardera av
dessa utbildningar, dvs. totalt 6 miljoner.
Kollektivtrafiken, då främst tåg och bussar, ska
handikappanpassas.De dubbelhandikappade och
utvecklingsstörda, som är vårt samhälles allra svagaste och
mest utsatta grupper, ska uppmärksammas speciellt.

Man brukar säga att ett samhälles kvalitet och värde kan
mätas i hur vi tar hand om dessa våra allra svagaste.

Vi är inte gamla, unga, invandrare eller svenskar,
handikappade eller friska en gång för alla. I livets början
och slutskede behöver vi extra vård och omsorg. En helt
frisk, ung människa kan i en handvändning förändras till en
svårt handikappad person. Det finns många invandrare i
Sverige som nyligen kommit hit, kanske som flyktingar och
andra av oss är invandrare i tredje eller fjärde led.

Det behövs en helhetssyn, en djup insikt om den
betydelse människosynen har för oss som planerar
samhällsbygget. För miljöpartiet de gröna är alla
människors lika värde en självklarhet. Men det krävs
omtanke, planering, pengar och konsekventa
handlingsprogram för att ge uttrycket ''människors lika
värde'' ett reellt innehåll.

Låt de handikappade vara med

När det gäller boende finns behovet av en god och
långsiktig planering. I byggnadsnämnder och plangrupper,
på arkitektkontor, på Boverket och i andra instanser där
bostäder, byggnation och samhällsplanering utförs ska
representanter för handikapprörelsen finnas med. Olika
alternativ inom boendet ska behållas och byggas ut. Små
vårdhem, gruppboende, ensamlägenheter och boende hos
anhöriga bör finnas sida vid sida. Ingen lösning passar för
alla.

När det gäller gruppboende bör något större enheter än
4--5 personer eftersträvas, kanske ska man seriekoppla flera
enheter.Detta för att ge större stimulans åt de boende och
undvika ensamarbete för de anställda. Det har visat sig att
de grupper som klarar sig med endast en vårdare sällan får
behålla den anställde någon längre tid och ensamarbete hör
till det mest påfrestande som finns.

Kollektivtrafiken

De handikappade måste vara med på ett tidigt stadium
också inom transportsektorn, särskilt vid utvecklingen av
kollektiva transportmedel. Om de olika
handikappgruppernas behov tillgodoses i ett tidigt skede av
planeringen behöver man inte göra handikappanpassningen
i efterhand. På gatorna behöver inte trappor leda in i
affärerna, trottoarkanter slopas eller görs låga vid
övergångsställen, skyddsräcken för synskadade vid
cykelställ byggs, heltäckande mattor försvinner i offentliga
miljöer och rökning förbjuds, höj- och sänkbara trappsteg
installeras i bussar och tågvagnar. Allt kan utföras direkt vid
nybyggnad eller ombyggnad och det behövs inga dyra
ändringar i efterhand.

När det gäller personlig vårdare ska den handikappade i
den utsträckning det är möjligt själv få välja vårdare.
Anhörig ska också kunna anställas.

Under 1990 ökades antalet bilstödsberättigade genom
att handikappade upptill 64 år kunde erhålla bilstöd. Trots
det vill undertecknade motionärer att en utredning ska se
över kostnader och möjligheter att ge även handikappade
över 64 år möjlighet att få behålla den rörlighet och den
frihet, som en egen bil utgör. Bilstödet bör inte ovillkorligt
vara kopplat till yrkesarbete.

Miljöpartiet anser att riksdagen ska tilldela
riksfärdtjänsten ökade medel, då det i år inte räknats upp
utan forfarande kvarstår på 96 miljoner kronor. Vi yrkar på
10 miljoner ytterligare.

Arbetsplatserna ska så vitt möjligt nå en fullständig
individuell handikappanpassning, utformad på maximalt
bästa sätt, anpassad i tid, 4,6 eller 8 timmer/dag med flextid
och lämliga pauser. För gravt hörselskadade behövs
texttelefon och tolkhjälp, för synskadade bland annat
möjlighet att ha ledarhund på arbetet, för allergiker en för
dem anpassad miljö osv.

För flera grupper är det dock omöjligt att delta i
arbetslivet på grund av alltför svåra fysiska och/eller
psykiska handikapp. Här återstår vård och habilitering med
stor hänsyn, ömhet och kunskap. Familjer, anhöriga och
vänner ska höras och och stor hänsyn ska tas till deras
möjligheter att vara delaktiga. Avlastningshem, växelvård
och gruppboende med stor personaltäthet är alternativ som
ska ges hög prioritet.

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vid handikappanpassning nya rön inom tekniken tas till
vara kontinuerligt och i övrigt vad som i motionen anförts
om handikappanpassning på arbetsplatser, 1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att möjligheten till bilstöd införs för personer över 65 år,

2. att riksdagen beslutar bygga ut
ledarhundsutbildningen och tolkverksamheten enligt vad
som anförts i motionen och att riksdagen anslår 6 milj.kr.
för denna verksamhet,

[att riksdagen beslutar om vad som anförts i motionen om
trafikens handikappanpassning,2]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om dubbelhandikappade och svårt
utvecklingsstörda,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappades deltagande i
samhällsplanering och byggande,3]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av olika typer av
boende,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad anförts i motionen anförts om ensamarbetandes
situation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om eget val av vårdare,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att behov och kostnader för bilstöd för handikappade över
64 år utreds,

[att riksdagen beslutar öka anslaget till riksfärdtjänsten
med 10 milj.kr.2]

Stockholm den 22 januari 1991

Ragnhild Pohanka (mp)

Anita Stenberg (mp)

1 1990/91:A222
2 1990/91:T913
3 1990/91:Bo519