Ett mittsvenskt universitet

Motion 1991/92:Ub549 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c)

Tillgång till högre utbildning och forskning i vårt land är
mycket viktiga och verkningsfulla faktorer för att nå en
positiv utveckling och reella möjligheter att hävda sig i den
internationella konkurrensen. Lika viktigt är det att dessa
möjligheter tillgodoses i hela landet.

Mellersta Norrland har under senare tid utvecklats
mycket svagt och blivit något av en vek midja i vårt land.
Förutom de problem som pågående strukturomvandling
inom förvaltning och näringsliv för med sig föreligger en
regional obalans i vårt högskolesystem till regionens
nackdel. Kraftfulla åtgärder måste därför sättas in för att
vända denna utveckling. Bland det viktigaste är därvid att
satsa på en utbyggnad av högskoleväsendet i regionen för
att tillgodose det stora behovet av kvalificerad utbildning
och forskning i denna del av vårt land.

Efter hand har planer på utveckling av ett mittsvenskt
universitet med högskolorna i Sundsvall/Härnösand och
Östersund som bas tagit allt fastare form. Sedan början av
förra året föreligger ett organiserat samarbete mellan
Jämtlands och Västernorrlands län, sedan hösten 1991
konkretiserat i ''universitetsprojektet Omega''. Bakom
projektet står bl a högskolestyrelserna i
Sundsvall/Härnösand och Östersund samt de bägge länens
länsstyrelser.

Projektets mål är att utreda och pröva förutsättningarna
för att inrätta ett gemensamt nätverksuniversitet, dvs. ett
decentraliserat universitet med flera olika högskolor och till
olika centra regionalt spridda institutioner. Detta skulle då
bli landets första i sitt slag av en universitetsmodell med
förebilder i andra länder med likartad struktur som
Sverige -- bl.a. i Kanada, Australien och Nya Zeeland.

Målet för projektarbetet är att framlägga förslag till en
ny universitetsorganisation för 8--10 000 studenter i den
mittsvenska regionen. Man vill vidare skapa en konstruktiv
och kreativ miljö med fasta forskningsresurser, egna
professurer och egen forskarutbildning. Utbildningen skall
ha den omfattning och bredd som erfordras för
universitetsstatus. Det specifika för ett nätverksuniversitet
kan sägas vara ett högt mått av flexibilitet och
okonventionell organisation, bl.a tvärvetenskapliga
fakulteter.

Allvarlig befolkningsminskning i mellersta Norrland

Det geografiska Mittsverige, bestående av
Västernorrlands och Jämtlands län och norra Hälsingland,
har drabbats av en allvarlig befolkningsminskning under 80-
talet. Västernorrlands län har t.ex tappat nära 8 000
invånare under detta årtionde och är därigenom det
befolkningsmässigt hårdast drabbade av alla län.

Den mittsvenska regionen -- södra och mellersta
Norrland -- har alltsedan industrialismens genombrott
svarat för en väsentlig del av nationens export och
internationella kontakter. Den stora tillgången på råvara
och energi i form av skogar och vattenkraft har varit en av
grundförutsättningarna för detta. Efter hand har i regionen
skapats ett relativt välutvecklat och differentierat
näringsliv.

Regionen har emellertid på senare tid haft mycket svårt
att hävda sig, även under perioder med högkonjunktur. I
den nuvarande lågkonjunkturen accentueras problemen
ytterligare. Ett flertal företagsnedläggningar och
driftsinskränkningar har skett under senaste tiden med följd
att många anställda blivit arbetslösa eller varslats om
uppsägning.

Anledningarna till tillbakagångarna i denna del av vårt
land är dels bristfällig infrastruktur i form av bl a
kommunika- tioner och högre utbildning och forskning,
dels att strukturomvandlingen i de traditionella
basnäringarna inte kunnat kompenseras av tillräcklig
utveckling av främst företag inom högteknologiska och
andra kunskapsintensiva branscher.

Högre utbildning och forskning kan ge positiv utveckling

Mittsverige har låg andel högskoleutbildade och en låg
andel av ungdomarna i de båda länen går vidare till
högskolestu- dier. Högre utbildning och forskning är en
utvecklingskraft som skulle kunna möjliggöra en nödvändig
förnyelse inom näringslivet, så att även denna del av vårt
land åter kan få en positiv utveckling.

Forskning och utbildning har fått allt större betydelse för
att en region eller en landsdel skall kunna utvecklas. Det
visas av olika undersökningar och det framstår mycket
tydligt om man ser på den positiva utveckling som skett
inom de regioner som fått nya universitet eller tekniska
högskolor under de senare årtiondena. Behovet av personer
med hög utbildning och speciell kompetens ökar inom alla
samhällssektorer även om det framträder mest inom
industrin.

De under 70-talet tillkomna regionala högskolorna har
inte byggts ut i förväntad utsträckning och saknar ännu egen
forskningsorganisation. Eftersom högre utbildning och
forskning är beroende av varandra utgör detta ett stort
problem. Centerpartiet har därför under flera år krävt en
plan för utbyggnad av fasta forskningsresurser vid de
regionala högskolorna. Tyvärr har riksdagsmajoriteten
årligen avslagit våra krav.

För Norrland är det av särskild betydelse att
högskolorna och forskningsresurserna utvecklas snabbt, då
strukturomvandlingen där är mer omfattande än i andra
delar av landet. Det traditionella näringslivet, där
utbildningsbehovet varit lågt, ersätts av företag med
verksamhet som i stor utsträckning förutsätter högre
utbildning och som endast kan utvecklas där det finns
tillgång till kvalificerad arbetskraft. För tillräcklig tillgång
på sådan arbetskraft erfordras att denna utbildning kan
beredas inom den egna delen av landet.

Mellersta Norrland riskerar att komma på mellanhand
avseende satsningar på högre utbildning och forskning. Av
landets totala högskoleresurser går endast cirka en procent
(!) till högskolorna i Östersund och Sundsvall/Härnösand.
Detta är allvarligt, då en av de viktigaste förutsättningarna
för en positiv utveckling är möjligheten till god utbildning.
För att få en förnyelse av näringslivet fordras tillgång till
välutbildad arbetskraft.

Utveckla ett mittsvenskt universitet

Med sina goda tillgångar på skog, jord, vattenkraft och
industrier är mellersta Norrland av mycket stor betydelse
för vårt land, inte minst när det gäller nettoexport och
energiförsörjning. Det måste ses som en misshushållning
med landets resurser att inte genom satsningar på bl.a högre
utbildning och forskning ge detta område möjlighet att med
sin goda förutsättningar bidra till vårt lands utveckling och
ekonomi.

Det finns följaktligen mycket starka skäl för att låta
nästa universitet bli det mittsvenska nätverksuniversitetet
med högskolorna i Sundsvall/Härnösand och Östersund
som bas. De bägge högskolorna har numera utvecklats i
storlek och kompetens, och bör med sina differentierade
profiler kunna komplettera varandra mycket bra.

Oaktat det inte finns fasta forskningsresurser har man
vid de bägge högskolorna sedan länge bedrivit en relativt
omfattande forskning med finansiering på projektbasis och
med extraordinära administrativa insatser. Båda
högskolorna har varit framgångsrika i rekryteringen av
forskarutbildade lärare. I dag har närmare en tredjedel av
lärarkåren forskarutbildning, vartill kommer ett 60-tal
doktorander. Detta har lett till att forskningen i dag
omfattar ca 10--15 procent av den totala omsättningen vid
de bägge högskolorna.

Universitetet skulle bli en viktig utvecklingskraft för i
första hand de båda län det skulle omfatta, men även för
hela södra och mellersta Norrland, som behöver bred
utbildning och forskning på universitetsnivå. Då finns
förutsättningar för att tillskapa ytterligare stadga och styrka
i den långsiktiga regionala och kulturella utvecklingen.

Mellersta Norrland är en central och viktig del av
Mittnorden, där ett samarbete på olika områden mot
grannländerna Finland och Norge successivt har utvecklats.
Ett kommande mittsvenskt universitet bör därför även
pröva förutsättningarna för samarbete i denna riktning, i
första hand med högskoleverksamheten i Trondheim.

Vår slutsats är att tillskapande av det mittsvenska
universitetet av nätverksmodell tillsammans med goda
kommunikationer och en även i övrigt väl utbyggd
infrastruktur skulle bli en väsentlig och avgörande insats för
att långsiktigt vända utvecklingen i mellersta Norrland.

Tanken på att nästa universitet i vårt land borde
utvecklas i denna del av landet är inte ny. Redan i 1983 års
länsrapport för Västernorrlands län redovisades nämligen
denna tanke. I 1988 års länsrapport erinras om detta och
framhölls att ''om högre utbildning och FoU i Norrland skall
nå samma nivå som landets övriga delar finns behov av ett
mittsvenskt universitet -- -- --''. Även i massmedia har det
under årens lopp förts en stundtals intensiv debatt om
denna fråga. Här bör noteras, att den fortlöpande
diskussionen efter hand har bidragit till att skapa ett
samarbetsklimat mellan de bägge länen och högskolorna
som är mycket positivt och fruktbart även i andra
sammanhang.

Som vi angett inledningvis är inte heller frågan ny i
riksdagen. Motioner i frågan har väckts av Martin Olsson
åren 1989 (1988/89:Ub652), 1990 (1989/90:Ub610) och 1991
(1990/91:Ub520) -- de senare åren tillsammans med
undertecknad Eliasson. Motionerna har i samtliga fall
avstyrkts i utbildningsutskottet utan att genomgå någon
egentlig riksdagsbehandling.

Reservationer för en positiv behandling av vårt krav har
avgivits av bl.a centerpartiet, som i partimotion krävt att
Sundsvall/Härnösands högskola utvecklas till universitet
före sekelskiftet.

Enligt vår mening är situationen nu sådan, att riksdagen
bör kunna begära att regeringen tar initiativ till att i
samarbete med bl a universitetsprojektet Omega, där
berörda länsstyrelser, högskolor, näringsliv m.fl. är
intressenter, låta utreda förutsättningarna för och
betydelsen av att utveckla ett mittsvenskt universitet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning
om möjligheten att utveckla ett mittsvenskt universitet av
nätverkstyp och att därvid bör ges underlag för ett beslut om
start av universitetet under 1990-talets senare hälft.

Stockholm den 24 januari 1992

Tage Påhlsson (c)

Stina Eliasson (c)