Ett särskilt miljöutskott

Motion 1990/91:K319 av Hans Leghammar m.fl. (mp)

Miljön anses av en majoritet av svenska folket som den
viktigaste politiska frågan, och arbetet med miljöfrågorna
har i omfattning och tid ökat kraftigt i riksdagen. De flesta
miljöfrågorna hamnar på jordbruksutskottets bord, och
detta har inneburit att jordbruksutskottet har blivit ett
mycket hårt arbetsbelastat utskott och detta innebär i sin tur
att det sällan får tid till en djupare samlad bedömning av
olika miljöfaktorer. Vidare har jorbruksutskottet blivit
tvunget att införa så kallad förenklad behandling vilket
innebär att motioner avslås utan att de dessförinnan har
blivit sakbehandlade.

Alla andra utskott kommer också direkt eller indirekt i
kontakt med miljöfrågorna men ingen tar det samlade
ansvaret. Att resultatet av olika beslut inte blir som miljön
kräver beror oftast på att den politiska majoriteten inte vill
göra de nödvändiga politiska prioriteringarna. Men även
organisationen för riksdagsarbetet är viktig, för att besluten
skall bli samlade och effektiva.

Lika självklart som det idag är att vi har ett finansutskott
som är huvudansvarigt för finanspolitiken trots att alla
utskotten bereder finanspolitik, eller att
konstitutionsutskottet har huvudansvaret för riksdagsfrågor
som berör alla utskotten, lika självklart borde det vara att
det finns ett miljöutskott som får huvudansvaret för
miljöfrågorna.

Vi anser därför att utskottsindelningen i riksdagen ses
över så att ett miljöutskott kan inrättas och att man i övrigt
gör en allsidig prövning av utskottsorganisationen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att talmanskonferensen skall utreda
arbetsfördelningen mellan utskotten i enlighet med vad i
motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1991

Hans Leghammar (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Per Gahrton (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Åsa Domeij (mp)

Roy Ottosson (mp)