Ett utvecklingsprogram för sydöstra Sverige

Motion 1990/91:A428 av Agne Hansson m.fl. (c)

I denna motion lägger vi förslag för att främja
utvecklingen i sydöstra Sverige, dvs samtliga kommuner i
Blekinge och Kalmar län med Öland samt de östra delarna
av Kronobergs län. Motionen berör främst fem
huvudområden. Det är högskoleutbildningen, den statliga
verksamheten i området, infrastrukturen, jord- och
skogsbrukets roll för energi och sysselsättning och
samarbete och samverkan i ett vidgat europeiskt perspektiv
främst med Baltikum.

Sydöstra Sverige -- ett prioriterat område?

Den regionalpolitiska utredningen (REK 87)
analyserade den regionala problembilden på ett mer
ambitiöst sätt och mera ingående än vad som tidigare gjorts.
Dess analys ledde fram till en regionalpolitisk problembild
där tre områden i Sverige klassades som speciella
regionalpolitiska problemområden och som därför borde bli
föremål för speciella insatser. De tre områdena som
beskrevs sålunda var Norrlands inland, Bergslagen och
sydöstra Sverige.

Utredningens analys av utvecklingen i sydöstra Sverige
och även dess slutsats att området är i behov av särskilda
åtgärder för att vända utvecklingen i området, stämmer väl
överens med den syn på utvecklingen som centern i
regionen sedan länge har. Detta har lett till att vi vid
åtskilliga tillfällen fört fram förslag i riksdagen från
centerledamöterna från de enskilda länen i området med
krav på en politik från statsmakterna som skulle främja
utvecklingen i området.

Sydöstra Sverige missgynnat

Tyvärr har utredningens förslag avvisats av en
riksdagsmajoritet. Inte heller ledde den regionalpolitiska
propositionen och det riksdagsbeslut som fattades med
anledning av utredningens förslag till någon förändring till
det bättre för sydöstra Sverige. Liksom i tidigare
riksdagsbeslut förbigicks området såväl i regeringens
proposition som i föregående riksmötes beslut.

Således krymptes området i landet som får
regionalpolitiskt stöd. Det tidigare stödområde C
avvecklades helt. Det innebar att man svek
förhoppningarna som skapades i vår region genom förslaget
i utredningen om sydöstra Sverige som en prioriterad
landsdel. Det regionalpolitiska stödet ökades i kronor
räknat men det har bara blivit luft eftersom inflationen
urholkat dess värde. Ingenting fanns med om
landsbygdssatsningar. Det var ett allvarligt svek mot de
många människor i området som engagerat ställt upp i
kampanjen ''Hela Sverige ska leva''.

Uppläggningen av föregående riksmötes beslut i
riksdagen från regeringens sida innebär att
socialdemokraterna med stöd av en riksdagsmajoritet
krymper det område som får stöd till inre Norrland och
koncentrerar sina insatser dit. Det innebär i sin tur att
sydöstra Sverige prioriterats ner. Detta är både obegripligt
och oförsvarligt.

Regeringen har med hjälp av skiftande majoriteter
också genom en rad andra beslut förstärkt problemen i
området och försämrat situationen för väldigt många
enskilda människor.

Skattereformens finansiering med försämrade
reseavdrag och fördyrade resor genom moms på
kollektivtrafik och på bensin, slår särskilt hårt i en
glesbygdsregion som denna med mycket landsbygd och
nödvändigheten av att resa. Införandet av energimomsen
och moms på fjärrvärme motverkar förutsättningarna som
finns i sydost för dessa bränslens avsättnig. Som särskilt
attraktivt turistområde slår också den höjda momsen på
restauranger och turistverksamheten särskilt hårt mot
sydöstra Sverige. Höjda bensinpriser och ändrad
beskattning av andelslägenheter verkar i samma negativa
riktning.

Beskedet från den socialdemokratiska regeringen om
byggandet av Öresundsbron och satsningen på
storstädernas kommunikationer gör att anslagen till
infrastrukturella satsningar i sydostregionen måste minskas.

Problembild

Sydöstra Sverige har en befolkning på ungefär 543 000
invånare. Området är beträffande befolkningsnumerär
ungefär lika stort som Stockholms stad. Även om det bor
nästan lika många människor i sydöstra Sverige som i
Stockholm så är likheterna vid en jämförelse i de flesta
andra sammanhang olika. Både i fråga om tillgång på
resurser och när det gäller utvecklingsförutsättningarna i
övrigt är sydöstra Sverige klart underlägset. Det borde inte
vara så i ett land med målsättningen att hela landet skall leva
och kunna utvecklas på så jämbördigt sätt som möjligt.

Befolkningsmässigt har sydöstra Sverige i stort sett haft
konstant befolkningstal de senaste 100 åren medan
Stockholm har ökat i befolkning bl a på sydostregionens
bekostnad.

När det gäller resursfördelningen från statens sida har
sydöstra Sverige klart missgynnats av den sittande
regeringen. Som exempel kan nämnas fördelningen av det
extra skatteutjämningsbidraget och kompensationsbidrag
för slopad kommunal beskattning av juridiska personer.
Enligt beslut av regeringen den 13 september 1990 skall
fördelning av extra skatteutjämningsbidrag till kommuner
och landsting ske med 224 milj kr 1991. Kommunerna
beviljades samtidigt 879 milj kr som kompensation för den
slopade beskattningen av juridiska personer.

Av dessa båda summor på tillsammans drygt 1,1
miljarder gick 43 milj kr till sydöstra Sverige medan
Stockholm erhöll 240 milj kr. Det innebär utslaget per
invånare 80 kr/invånare för sydöstra Sveriges del och 450
kr/invånare för Stockholms del.

Resultatet av den förda politiken från statsmakternas
sida kan på samma sätt jämföras vad gäller statliga
investeringar, antalet statligt anställda,
bostadssubventioner, anslag till barnomsorg, pensioner och
anslag till infrastrukturella investeringar. Utfallet blir
detsamma. I de flesta sammanhang har sydöstra Sverige
missgynnats fördelnings- och rättvisemässigt genom den
förda regeringspolitiken.

Detta beläggs också i rapporten Staten i geografin, SOU
1989:65 där en kartläggning redovisas av statsbudgetens
fördelning för budgetåret 1985/86. Detta framgår närmare
av bilaga 1 där vi redovisar rapportens resultat beträffande
fördelningen av resurserna i statsbudgeten vad gäller
service, infrastruktur och anslag för utbildning, forskning
och kultur.

Konsekvenserna för sydöstra Sveriges del av den ur
regional synpunkt orättvisa politiken har blivit att regionen
fått allvarliga stagnationsproblem under 80-talet.
Utbildning och forskning har blivit en bristvara. Många
ungdomar har under den senaste 10-årsperioden tvingats
lämna regionen i brist på utbildning och arbete.
Skattekraften är låg och har inte kompenserats av ett
rättvist skatteutjämningssystem. Åldersstrukturen är
negativ.

Kommunikationer och service är bristfälliga. Detta har
bidragit till en svag företagsutveckling och en inomregional
obalans. De senaste årens nedgång för bilindustrin och de
förändringar som väntas inom denna bransch under 90-talet
gör att regionen kommer att bli ännu mer utsatt med den
mängd underleverantörsföretag som finns i regionen och
som till övervägande del har sin avsättning hos
biltillverkningsföretagen.

Goda förutsättningar

Samtidigt som dessa negativa faktorer finns har sydöstra
Sverige utomordentliga egna naturliga förutsättningar för
att kunna utvecklas om regionen behandlas rättvist och kan
dra nytta av en politik som tar hänsyn till dessa
förhållanden.

Sydostregionen är ett utomordentligt resursområde i
många avseenden. Regionen är rik på resurser i form av
skog och rekreationsmöjligheter. En betydande
utvecklingspotential finns här sysselsättningsmässigt,
energimässigt, ur miljösynpunkt och ur en rad andra
aspekter. I regionen finns en betydande potential vad gäller
småföretagsamhet med kunniga och engagerade företagare
som är villiga att satsa om det kan ske på jämlika villkor
med övriga delar av landet.

Miljön kommer att i framtiden spela en allt större roll
för valet av bostadsort. I de avseendena kan regionen bli ett
intressant alternativ. Likaså erbjuder såväl regionens
näringslivsstruktur som den decentraliserade
bebyggelsestrukturen med många små och överblickbara
samhällen ett intressant alternativ i en framtid om samhället
tar till vara den initiativkraft och kreativa förmåga och vilja
att vara med och utveckla och ta ansvar som finns bland
människor.

I en rätt utformad strategi för utvecklingen av ett vidgat
Europasamarbete med direkta färjeförbindelser till Europa
och en samverkan där även Östeuropa och Baltikum finns
med, har regionen genom sitt geografiska läge och tradition
sedan Kalmarunionens dagar utomordentliga
utvecklingsmöjligheter och goda framtidsutsikter.

Politik för regional balans

En första förutsättning för jämlika förutsättningar för
regionen i sydost är att det förs en politik för regional balans
med rättvis fördelning som grund. Exempel på åtgärder i en
sådan framtidsinriktad och offensiv politik för en utveckling
av alla delar av landet och som skulle ge ändrade och mera
rättvisande förutsättningar för sydöstra Sverige är bl a
följande:att de statliga investeringarna fördelas
rättvist,att skolsektorn får resurser så att
glesbygdsskolorna kan behållas,att en skatteutjämning
förstärks och blir mer rättvis,att ny- och småföretagande
främjas genom att ensamföretagens egenavgifter sänks,
att beskattningen för i företag arbetande kapital slopas,
att löntagarfonderna avskaffas och de fonderade pengarna
används för satsningar på infrastruktur, forskning och
utbildning för att utjämna skillnaderna mellan regionerna
och skapa regional balans,att momsen på maten sänks
och att ett beskattat vårdnadsbidrag -- lika till alla barn --
införs,att resurser omfördelas till förmån för
förnyelsebara energikällor och effektivare
energianvändning,att jord- och skogsbruksnäringen
främjas,att skogsvårdsavgiften slopas,att
gränsskyddet avskaffas i samma takt som i andra länder,
att ett internationellt miljöarbete startas som bl a inriktas
mot att Östersjöns miljö förbättras och att yrkesfisket
främjas,att en rättvisare bostadsfinansiering införs som
stimulerar till byggande av smålägenheter och
hyresalternativ på landsbygden och i småorterna,att
ingen offentlig service på landsbygden får dras in utan att
alternativ noga prövas,att besluten om försämringarna av
ersättningen för resor i tjänsten med egen bil och
reseavdragen omgående rivs upp,att momsen på energi
och fjärrvärme tas bort och ersätts med punktskatter som
styr i miljövänlig riktning,att en konsekvensanalys av
skatteomläggningens effekter för glesbygdsboende och för
utsatta regioner genomförs och att finansieringen justeras
så att låglönegrupper och boende i glesbygd inte drabbas.

Fem viktiga områden för utveckling i sydöstra Sverige

I en strategi för en utveckling av sydöstra Sverige med
den politiska inriktning som vi ovan skisserat vill vi främst
peka på åtgärder inom fem strategiskt viktiga
utvecklingsområden för regionen. Inriktningen skall vara
att med regionens egna resurser och förutsättningar i första
hand och en rättvis resursfördelning från statsmakternas
sida som ovan berörts, åstadkomma en expansiv utveckling
i framtiden.

Investera för framtiden med löntagarfondspengarna

Viktiga förutsättningar för en positiv utveckling i en
region är goda kommunikationer och välutbildade
människor. Investeringar i infrastruktur och utbildning är
därför nödvändiga framtidssatsningar i sydost. Det kan ske
på ett effektivt sätt med regionens egna medel genom att
använda det stora kapital som fått lämna regionen genom
löntagarfondssystemet.

Under den tid löntagarfonderna varit i verksamhet från
starten 1984 fram till 1989 och med uppskattningar för 1990
har företagen i sydöstra Sverige inlevererat 825 101 800 kr
i vinstdelningsskatt till fondsystemet. Till det kommer den
extra vinstdelningsskatten som utgår med 0,2 procent av
lönesumman och som är inbakad i ATP-avgiften. Denna
avgiftsdel är inte medräknad här.

Kommuner och landstingen i de tre länen har
tillsammans inlevererat 99 565 000 kr under samma tid.
Tillsammans utgör det ett kapital på ungefär 925 milj kr som
regionen dränerats på genom löntagarfonderna. Mycket få
av dessa medel har gått tillbaka till regionen i form av satsat
riskvilligt kapital. Dessa pengar har till övervägande delen
satsats i börsnoterade företag med säte i andra delar av
landet och utomlands.

Ett genomgående drag i sydfondens placeringsstrategi är
att mycket lite pengar har satsats i vad man kan beteckna
som framtidsföretag. Helhetsbilden av sydfondens
verksamhet är att fondens investeringspolitik är
förlustbringande, dvs förbrukar regionens allmänna
skattemedel till en liten eller negativ nytta rent allmänt.
Exempelvis kan nämnas att sydfonden sedan starten 1984
fram till augusti 1990 hade förlorat drygt 16 procent av allt
kapital man satsat i onoterade företag.

En satsning av dessa pengar i en förbättring av regionens
infrastruktur och i utbildning skulle ha inneburit att
pengarna för det första hamnat i regionen och för det andra
haft en betydligt värdefullare positiv räntabilitet för
regionen i framtiden. Mot den bakgrunden menar vi att
löntagarfonderna bör avvecklas och pengarna användas till
infrastrukturella satsningar och till forskning och utbildning
i bl a sydöstra Sverige. De belopp som regionen betalat in i
miljardklassen skulle räcka till betydande
framtidssatsningar i den egna regionen. Medel i övrigt kan
finansieras via en infrastrukturfond som föreslås i centerns
partimotion.

A: Vidgat samarbete med Europa och Baltikum

Internationaliseringen tilltar. Behovet av internationellt
samarbete påverkar i hög grad Sveriges beroende av
utvecklingen i andra länder. Det påverkar också
utvecklingen i olika regioner i landet. Den västeuropeiska
integrationen har störst omedelbar betydelse för Sverige.
Även utvecklingen i Östeuropa kommer att få stor
betydelse för vårt land under de kommande åren. Det gäller
inte minst i de baltiska staterna. Sverige bör sträva efter att
så snabbt som möjligt etablera handelskontakter och övrigt
utbyte med dessa länder. Därigenom kan vi också hjälpa till
i en demokratiserings- och frihetsprocess som för
närvarande ser ut att återigen kvävas.

Från svensk sida måste förutsättningarna för att ta
tillvara varje landsdels naturliga förutsättningar och
resurser i ett vidgat integrationsarbete med hela Europa tas
tillvara. Därigenom kan hela Sverige leva och utvecklas,
vilket förstärker det svenska samhällets konkurrenskraft. I
ett framtida europeiskt integrationsarbete har sydöstra
Sverige utomordentliga framtidsutsikter både vad gäller
den egna regionens utveckling och att medverka och
förstärka landets samlade resultat av en sådan vidgad
internationalisering.

Sydöstra Sveriges framtidsutsikter hänger intimt
samman med hur samverkan med Östeuropa och Baltikum
kan utvecklas. Ett vidgat Europasamarbete där samverkan
sker med fria stater i hela Europa är ur sydostregionens
synpunkt särskilt intressant och betydelsefullt. Ett kraftfullt
agerande i den riktningen från svensk sida får då också
samtidigt en viktig och effektiv regionalpolitisk effekt
internt. Men även en västeuropeisk integration är av
inhemsk regionalpolitisk betydelse för sydöstra Sverige om
den sker på rätt sätt framförallt när det gäller att bygga ut
de framtida kommunikationsvägarna med Europa.

Den tilltagande regionaliseringen i Europa öppnar
därvid ett intressant utvecklingsperspektiv för sydöstra
Sverige som det gäller att ta vara på. Sydöstra Sverige är en
naturlig centralpunkt i ett vidgat europaregionalt samarbete
med de europeiska staterna runt Östersjön. Med en
kraftfull utveckling i Östersjöregionen har Sverige en
utomordentlig möjlighet att hjälpa till att förskjuta
tyngdpunkten i europeiskt näringsliv och expansion från
södra Europa mot norr. Det skulle vara till gagn för hela
vårt land.

Det kräver en enveten satsning på att främja forskning,
produktionsutveckling m m. Det förutsätter också att vi vet
hur de små företagens utveckling kommer att kunna
påverkas av en sådan utveckling och hur de kan medverka
och samtidigt främjas i en sådan process. I EG bedrivs en
mycket framsynt småföretagarpolitik i syfte att stimulera
småföretagen. Detta har lett till att nyföretagandet i många
EG-länder är stort. I det sammanhanget är
småföretagartraditionen som finns i sydöstra Sverige en
utmärkt bas att stå på i ett sådant utvecklingsarbete,
syftande till jämförbar utveckling med EG-länderna.

En sådan politik måste kompletteras med förstärkta
regionalpolitiska insatser för att motverka en koncentration
till mer expansiva regioner både i Europa och inom Sverige.
Sveriges naturliga resursområden måste därvid prioriteras
vid en utformning av den svenska regionalpolitiken.
Sydöstra Sverige är ett av dessa allra främsta
resursområden.

Skall sydöstra Sverige utgöra centrum för ett vidgat
europaregionalt samarbete runt Östersjön måste regionen
samtidigt placeras i centrum för kommunikationerna med
Europa. Sydöstra Sveriges geografiska mittpunkt
underlättar också möjligheterna att förbättra de direkta
kontakterna med Europa. Vid snabba direkta förbindelser
över Östersjön kan man vinna både tid och pengar.
Förutsättningarna är att vi inom landet är beredda att
utnyttja möjligheterna för dessa direkta effektiva
förbindelser i stället för att via en Öresundsbro välja en
dyrare och ineffektivare omväg över Danmark till Europa.

En utbyggnad av kommunikationerna till Europa med
snabba och moderna färjor som går direkt till de europeiska
knutpunkterna placerar därmed sydöstra Sverige i ett
naturligt kommunikationscentrum som samtidigt blir en
effektiv regionalpolitisk åtgärd utan extra kostnad inom
landet. Riksdagen bör därför satsa regionalpolitiska medel
för en utveckling av ett vidgat sydostsamarbete.

B: Kommunikationer

Infrastrukturen för transporter och
kommunikationssystem har stor och avgörande betydelse
för en regions utvecklingsmöjligheter. Genom bra och väl
fungerande kommunikationssystem kan arbetsmarknader
samverka och komplettera varandra. Olika utbildningar
kan göras tillgängliga för allt fler.

Investeringar i sådan infrastruktur måste ses i ett
långsiktigt perspektiv. Staten måste ta ett ansvar för att alla
regioner i landet får del av dessa investeringar. För sydöstra
Sveriges vidkommande är det av största vikt att
investeringar på kommunikationssidan snabbt kommer till
stånd och blir en del av en framtidssatsning i regionen.

Vägar

I sydöstra Sverige utgör Europaväg 66 den mest
betydelsefulla trafikpulsådern. E 66 fungerar som
förbindelselänk både inom området och mellan området
och norrut mot Mälardalen liksom i sin sydliga del mot
Skåne och vidare mot Danmark. På denna Europaväg finns
behov av förbättringar. Detta gäller i synnerhet sträckan
Karlskrona--Kalmar och söder om Västervik. I samarbete
mellan länen längs E 66 har en plan tagits fram för
Europavägens upprustning. Denna plan måste nu
genomföras. Som andra viktiga vägförbindelser inom
sydöstra Sverige kan nämnas riksvägarna Kalmar--Växjö--
Halmstad, Ronneby--Växjö--Jönköping och den ''Gröna
vägen'' från Karlskrona via Vetlanda mot Europaväg 4.
Dessutom har det övriga vägnätet också stor betydelse för
regionens utveckling och fortfarande kvarstår stora
åtgärdsbehov för att tillgodose berättigade behov på
bärighet, säkerhet etc. I REK-87:s slutbetänkande föreslogs
att vägnätet i sydöstra Sverige skulle få ett realt
resurstillskott om 300 milj kr. Detta förslag måste nu
fullföljas.

Flyg

Flygförbindelserna inom landet är av förhållandevis god
kvalitet för regionens del. Turtätheten från de tre
flygplatserna i regionen, Ronneby, Växjö och Kalmar, är
acceptabel när det gäller förbindelser med Arlanda.
Beträffande flygförbindelserna med utlandet finns dock
uppenbara brister. Olika förbindelser finns med Kastrup
men de visar också brister. Den ökande
internationaliseringen ställer krav på bättre
utlandsförbindelser. En utbyggnad av flygkapaciteten mot
Kastrup skulle innebära att restiderna ut mot andra länder
avsevärt förkortades. Detta skulle ge sydöstra Sverige
ökade konkurrensmöjligheter när det gäller att hävda sin
plats bl a vid val av lokaliseringsort för olika verksamheter.

Speciell uppmärksamhet måste riktas mot norra delen av
sydostlandet och flyget i Hultsfred. Inte minst för
näringslivet är flygets möjligheter viktigt. Det är både en
rättvisesak och en nödvändighet att flygplatsen i Hultsfred
erhåller samma stöd som ges till vissa Norrlandsflygplatser.

Järnvägarna

Järnvägarna i sydöstra Sverige har länge varit eftersatta.
Detta har inneburit ständigt försämrad turtäthet, restid och
komfort. Delar av järnvägsnätet finns kvar i
stomjärnvägsnätet medan andra sträckor har överförts till
att bli länsjärnvägar. I sydöstra Sverige har vi den största
järnvägsknuten i Alvesta. Här binds ''Kust till kust-banan''
samman med södra stambanan och går vidare mot
Göteborg och västra Sverige. Denna järnväg binder också
samman de tre residensstäderna i sydostlänen.

Inom regionen finns ett antal järnvägslinjer som
trafikeras av länstrafiken bl a järnvägssträckorna
Karlskrona--Hässleholm och Västervik--Linköping. Det är
av största vikt att dessa banor utvecklas och får de
investeringar som behövs så att de kan fylla de krav som
ställs på moderna järnvägar. Detta är viktigt inte minst med
tanke på den början till öppning i centrala och östra Europa
som nu har kunnat skönjas. Det är viktigt att när
förbindelser med dessa länder på andra sidan Östersjön
diskuteras och läggs fast, det då finns en bra
transportkapacitet mot de hamnar och orter som blir
aktuella. I detta sammanhang är järnvägarna av central
betydelse. Givetvis måste en sådan investering också ses
som en tillgång för utveckling och uppbyggnad av det lokala
näringslivet.

Sjöfart

Sjötransporterna är av stor betydelse för landets handel
med andra länder. Därutöver svarar de också för transport
av i huvudsak bulkvaror mellan olika svenska hamnar. För
persontransport och transporter av bilar och gods mellan
Sverige och andra Östersjöstater finns det i dag inom
regionen en fungerande färjelinje mellan Karlskrona och
Gdynia i Polen. Denna färjelinje är av sent datum och kan
rätt utnyttjad vara till stor nytta då det gäller att bygga upp
kontakterna med Östeuropa. Den markerar ett dynamiskt
element i kommunikationssystemet över Östersjön och är
en betydelsefull stimulans för näringslivet i sydöstra
Sverige. Denna färjelinje liksom andra framtida linjer
mellan hamnar i sydöstra Sverige och Östersjöländerna
måste dock under ett uppbyggnadsskede ges stöd då
beläggningen under första tiden kan vara låg eller utsatt för
fluktuation. Behov finns därför för statliga kreditgarantier
vilka kan utnyttjas under nya färjelinjers
uppbyggnadsskede.

Telekommunikationer

Telekommunikationerna är ett strategiskt område för
den ekonomiska utvecklingen. Det är därför av stor
betydelse att investeringarna i denna infrastruktur sker över
hela landet och då också i sydöstra Sverige. Telefonnätet
måste vara så uppbyggt att godtagbara telefax- och
datakommunikationer kan ske över hela landet och också
på landsbygden. För den sydöstra regionen är denna
utbyggnad av vital betydelse för omstrukturering och
nydaning inom näringslivet. Då vi vet att framtida arbeten
kommer att skapas främst inom tjänste- och
informationssektorn är det viktigt att detta sker i sydöstra
Sverige.

C: Nätverksuniversitet i sydöstra Sverige

Sedan en tid tillbaka pågår det mellan högskolorna i
Växjö, Kalmar och Karlskrona/Ronneby ett viktigt arbete
med att få fram en modell för ett nätverksuniversitet där var
och en av de tre högskolorna även fortsättningsvis kan ha
sin egen profil. De tre högskolorna präglas i dag av tre
programområden: samhällsvetenskap--humaniora, teknik--
ekonomi--miljö och naturvetenskap--teknik.

Utbildningsbehov

Olika studier visar att den sydöstra delen av Sverige
släpar efter övriga Sverige vad gäller regional utveckling. I
studien ''Sydsvensk framtid'' konstateras att skånska
sydkusten, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län har sämre
utveckling av per capita-inkomster än norra Norrland.

I en undersökning utförd av OECD konstateras att
Sverige har mycket låg studerandeandel i åldrarna 18--25 år.
I den svenska rankinglistan ligger sydöstra Sverige i slutet.

I den regionalpolitiska kommitténs betänkande
''Fungerande regioner i samspel'' föreslogs att fasta
forskningsresurser skulle tilldelas fyra grupper av
högskoleenheter. En av dessa grupper utgjordes av
''Sydostuniversitetet'', dvs högskolorna i Växjö, Kalmar
och Karlskrona/Ronneby.

Nya universitet ute i Europa visar sig ha vuxit fram ur
mindre högskolor med satsningar på intern hög kvalitet
utan att vara storskaliga.

Forskarutbildningen måste öka. Ett sätt är att skapa nya
universitet, t ex genom samverkan mellan medelstora och
mindre högskolor. Samtidigt som man löser problemet med
forskningsanknytning skapas positiva regionalpolitiska
effekter.

Skall de tre länen Kronoberg, Kalmar och Blekinge
hävda sig i utvecklingen, råder det ingen tvekan om att en
satsning på forskning och högre utbildning i området är av
avgörande betydelse.

Lokala studiecentra

Benägenheten att söka sig till högre utbildning är starkt
beroende av närheten till utbildningsutbudet. Det har bl a
visats av regionalpolitiska kommittén. Likaså innebär den
högre utbildningen som erbjuds i decentraliserade former
ett tillskott av studerande totalt sett.

För norra delen av Kalmar län och för den västra delen
av Kronobergs län borde lokala studiecentra inrättas. Så har
från Umeå universitet lokaliserats lokala studiecentra på
tiotalet platser och med gott resultat. Verksamheten vid de
lokala studiecentra finansieras med anslaget till lokala och
individuella linjer och fristående kurser. Den huvudsakliga
målgruppen är äldrestuderande med viss yrkeserfarenhet.
Studiecentra kan också utgöra stödjepunkter för
praktikplatser (läkare, lärare, förskolepersonal). Det är
angeläget att praktikplatser kan erbjudas på andra orter än
högskole-/universitetsorten. Därmed underlättas också den
framtida rekryteringen.

Riksdagens beslut från våren 1990 om möjlighet att
förlägga utbildningsplatser även av linjer till andra orter än
högskoleorten talar också för en utökad decentralisering av
den högre utbildningen.

Möjligheten att inrätta lokala studiecentra finns
inskriven i högskoleförordningen 16 kap.

Forskningspropositionen 1993

Riksdagen måste nu ta fasta på det arbete som lagts ner
av företrädare för de tre högskolorna, Växjö, Kalmar och
Karlskrona/Ronneby. Det arbetet går ut på att genom
samverkan skapa en slagkraftig forskningsorganisation i tre
län, där de olika högskolorna kompletterar varandra och
skapar ett nytt inslag i universitetsvärlden, ett
nätverksuniversitet med intensivt samarbete med
närregionen och ett hanterligt studerandeantal.

Enligt vår uppfattning kan flera av de krav som ställts på
den högre utbildningen uppnås t ex genom atten utbyggd
forskningskapacitet vid de tre högskolorna ger
regionalpolitiska effekter -- bevis på detta är universitetet i
Umeåen utbyggnad tryggar kvaliteten på
högskoleutbildningen i de tre länenen utbyggnad ger
rättvisa åt studenterna vid de tre högskolorna, dvs
likvärdiga möjligheter till forskarutbildning som vid
nuvarande universiteten utbyggnad vitaliserar
forskningen i Sverigeen utbyggnad underlättar
rekrytering av kompetent personal till näringsliv,
myndigheter och organisationer i regionen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de tre
högskolorna i dag saknar de basresurser som krävs för att
kunna bygga upp en god forskarmiljö. För detta fordras bl
a forskarutbildning och egna professurer. Eftersom det
saknas permanenta resurser är det en omöjlighet att arbeta
långsiktigt vilket behövs för en god och medveten
kompetensuppbyggnad.

Enligt beräkningar av ovannämnda utredning vid
högskolorna kan ett nätverksuniversitet bildas med ett
resurstillskott på 40--50 milj kr per år. Sett till hela
statsbudgeten som omfattar ca 300 miljarder kronor är detta
ett hanterbart belopp.

D: Utlokalisering av statlig verksamhet

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen betonat vikten av
att den statliga verksamheten decentraliseras. Enligt de
senaste årens regionalpolitiska beslut skall varje
nytillkommande verksamhet prövas ur
lokaliseringssynpunkt.

Vid dessa beslutstillfällen har också riksdagen uttalat sig
för vissa områden i landet som i första hand bör komma i
fråga vid lokalisering av statlig verksamhet. Till dessa
prioriterade områden hör sydöstra Sverige.

Trots dessa principuttalanden har inte riksdag och
regering annat än med några få undantag visat sig vilja
lokalisera statlig verksamhet till sydöstra Sverige.
Högskolesatsningen i respektive län, liksom lokalisering av
Teleskolan till Kalmar och boverket och kustbevakningens
centrala myndighet till Karlskrona, är exempel på sådana
goda undantag.

Flera andra lokaliseringar har prövats, men de har
samtliga gått sydostregionen förbi. Så är fallet med
exempelvis energiverkets lokalisering, den centrala
myndigheten för AMU-organisationen, överstyrelsen för
civil beredskap, kemikalieinspektionen och katalogenheten
vid televerket, skolverket och delar av naturvårdsverket.

Centern har länge krävt att koncentrationen till
företrädesvis de tre storstadsområdena måste brytas. Den
socialdemokratiska politiken har inneburit en allt starkare
centralisering av befolkningen liksom bebyggelse och
näringsliv. Skillnaderna i levnadsförhållanden mellan olika
delar av landet har därmed ökat. Även den offentliga
sektorn har koncentrerats. Denna utveckling har klart
missgynnat sydöstra Sverige.

En utlokalisering av statlig verksamhet är nödvändig för
att få en jämnare spridning av statlig verksamhet över
landet.

I dag är de statliga arbetstillfällena mycket ojämnt
fördelade över landet. De statliga investeringarna är
extremt låga i sydöstra Sverige. Så har t ex Kalmar län näst
Älvsborgs län minst antal statliga arbetstillfällen -- mätt per
invånare -- av alla län i landet. Kalmar län har ca 7 500
statligt anställda. Hade Kalmar läns andel legat på
riksgenomsnittet skulle det funnits ytterligare 5 000 statligt
anställda i Kalmar län.

Antalet anställda vid statliga myndigheter och
affärsdrivande verk år 1987

Län
Anställda
Anställda
Totalt
Statligt vid
statl
vid statl
statligt
anställda/

myndigheter
affärsverk
anställda
1 000 inv

Riket
264 008
171 576
435 584
51,87
Stockholm
70 277
45 901
116 178
72,62
Blekinge
5 180
1 587
6 767
45,14
Kalmar
4 233
3 243
7 476
31,49
Kronoberg
4 049
2 461
6 510
37,42

Statlig verksamhet -- injektion och komplement

En utlokalisering av statlig verksamhet till sydöstra
Sverige skulle innebära en kraftfull injektion till länen. De
statliga arbetstillfällena gör den lokala arbetsmarknaden
mer differentierad och därmed stabilare. Den statliga
verksamheten skulle också utgöra ett viktigt komplement
vid rekrytering av arbetskraft till befintliga näringslivs- och
sysselsättningssektorer.

Regionens fördelar

Det är mycket som i övrigt talar för en utlokalisering av
statlig verksamhet till sydöstra Sverige:närheten till
Europa i en allt mer internationaliserad världutmärkta
flygförbindelser från fem flygplatser i regionenen
gynnsam och fördelaktig bostadsmarknadnärhet till
natur, hav, sjöar och skogarnärhet mellan arbete, bostad
och service.

En utlokalisering av statlig verksamhet till sydöstra
Sverige är nödvändig. Alla landets skattebetalare bidrar
efter bärkraft till den statliga verksamhetens finansiering.
Storstadskoncentrationen måste brytas ty den innebär svåra
konsekvenser för miljön, stora investeringar i infrastruktur,
köproblem och långa avstånd mellan bostad, arbete och
service.

E: Förstärkning av jord- och skogsbrukets roll

Jord- och skogsbruk i sydöstra Sverige är av avgörande
betydelse för denna landsdels ekonomiska förutsättningar,
sysselsättning och landsbygdsmiljö.

Direkt inom jord- och skogsbruket är på fastigheterna
cirka 20 000 personer engagerade, heltid eller deltid. I
området finns cirka 30 000 jord- och skogsbruksfastigheter,
varav flera brukas tillsammans. Brukarna gör, vid sidan om
den traditionella produktionen av jord- och
skogsprodukter, en ovärderlig insats för att bevara och
utveckla landsbygdsmiljön till fromma för både tätorts- och
landsbygdsbefolkning.

I likhet med vad som gäller i många andra landsdelar står
främst jordbruket inför stora förändringar. Jord- och
skogsbruk är en stor resurs som måste utnyttjas för
produktion av energi- och industriråvara. Genom den
uppgörelse som träffats mellan centern, folkpartiet
liberalerna och socialdemokraterna om den framtida
energipolitiken får sydöstra Sveriges landsbygd goda
förutsättningar att utvecklas.

Bioenergin är en nyckel till den framtida
energianvändningen i Sverige. Den är förnybar och
miljövänlig. I sydöstra Sverige är framförallt en ökad
användning av skogsbränsle intressant. Sydsveriges
''vedbod'' kan nu utnyttjas fullt ut.

Nya grödor som med ny teknik används för nya ändamål
kan bli av stor betydelse för jordbruket och för
industrisamhällets försörjning med råvaror. En övergång till
sådan jordbruksproduktion måste dock innebära att man
inledningsvis satsar på kända, nu odlade grödor som med
känd och tillgänglig teknik kan utnyttjas för nya ändamål.

Som exempel på ett intressant alternativ för användning
av åkermarken är där olika former av energi- och
fibergrödor används för framställning av biogas.
Sockerbetsodlingen och Sockerbruket i Mörbylånga måste
bevaras under en lång övergångstid.

Energiuppgörelsen har vidare medverkat till att
bönderna på slättbygden kan få avsättning för en del av
spannmålen genom satsningen på etanolframställning.
Djurhållningen i skogs- och mellanbygderna kommer
därför inte att utsättas för den stora konkurrens från
slättbygden som annars blivit fallet.

Förutsättningar, dels för ett bättre utnyttjande av
skogen, dels för användning av den åkermark som för
närvarande inte behövs för livsmedelsproduktion, har getts
i den energipolitiska uppgörelsen. Nu krävs initiativkraft av
andra aktörer som kommuner och övriga intressenter.
Genom att t ex bilda energibolag kan kommunerna bidra till
en trygg avsättning av energi från jord- och skogsbruket. En
kraftfull satsning kan ge åtskilliga hundratals jobb i
sydostregionen.

I regionen sydöstra Sverige finns förhållandevis många
lantbrukare som bedriver mjölk- och köttproduktion. Det
är viktigt att de kan fortsätta som vårdare av det öppna
landskapet men minst lika viktigt ur beredskapssynpunkt.
Sveriges beredskapslager av livsmedel har för varje år
minskat. Enligt vår uppfattning är detta mycket allvarligt.
Statsmakten måste beakta livsmedelsberedskapen på ett
betydligt aktivare sätt än vad som i dag sker.

Det stora orosmolnet över jordbruket är det uttalande
som jordbruksministern gjort i budgetpropositionen:
''Regeringen förbereder en sänkning av gränsskyddet och
kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingarna att
presentera förslag om detta''. Vi vill med skärpa protestera
mot ett sådant agerande. Sverige kan inte gå före andra
länder i sänkningen av gränsskyddet!

Sydöstra Sveriges landsbygd karaktäriseras av
småskalighet. Kompletterande sysselsättningar och annan
småföretagsverksamhet, bl a inom tjänstesektorn torde,
rätt använd, ha framtiden för sig. De centrala
regionalpolitiska målen måste enligt vår mening vara att
man tar tillvara de naturresurser som vi angivit ovan. Detta
fordrar också att skogs- och mellanbygderna, dit sydöstra
Sverige räknas, erhåller en samhällsservice likvärdig den
som erbjuds tätorterna. Det är nu dags att riksdagen ger
regeringen till känna att de resurser som finns i sydöstra
Sverige utnyttjas på ett för samhället ekonomiskt riktigt
sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av framtidssatsningar i
alla delar av landet,

[att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till
avveckling av löntagarfonderna,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återföring av
löntagarfondsmedel till regionen och för satsning i sydöstra
Sverige,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regionalpolitiska
medel för ett vidgat sydostsamarbete med Europa och
Baltikum,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbyggnad av
flygförbindelser från sydöstra Sverige till Kastrup,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till Hultsfreds
flygplats,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av upprustningsanslag
till järnvägar i sydöstra Sverige,2]

[att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
förbättring och utveckling av sjöfarten mellan sydöstra
Sverige och övriga Europa,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbyggnad av
telekommunikationerna i sydöstra Sverige,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av ett sydostuniversitet gemensamt för högskolorna i
Växjö, Kalmar och Karlskrona/Ronneby,3]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att nya
statliga arbetstillfällen lokaliseras till sydöstra Sverige,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de speciella förutsättningar som
jord- och skogsbruket i sydöstra Sverige har inom
djurhållning och på energiområdet,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktivare
livsmedelsberedskap,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att tidigare riksdagsbeslut om att gränsskyddet inte skall
avvecklas snabbare i Sverige än i omvärlden skall ligga
fast.4]

Stockholm den 22 januari 1991

Agne Hansson (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

1 1990/91:Fi210

2 1990/91:T218

3 1990/91:Ub572

4 1990/91:Jo212

Bilaga Bilaga

Fördelningen av statsbudgetens medel i landet

I rapporten Staten och geografin, SOU 1989:65,
redovisas en kartläggning av statsbudgetens regionala
fördelning för budgetåret 1985/86.

Fördelningen har gjorts med utgångspunkt från följande
regionsindelning där sydöstra Sverige ingår som en
gemensam region.