EU-kommissionens hållning i konkurrensfrågor

Motion 2001/02:N209 av Inger Lundberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka kraftfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att inte näringslivet i mindre länder missgynnas.

Motivering

EU-kommissionen har i dagarna stoppat ännu en strukturomvandling inom svenskt näringsliv. Genom de mycket hårda krav som kommissionen ställt på SEB och Föreningssparbanken har bankerna nu meddelat att man avstår från ett samgående. Utan att ha egen kompetens att bedöma alla aspekter av ärendet vill vi framhålla det allvarliga i att kommissionen vid flera tillfällen stoppat strukturomvandlingar i svenskt näringsliv med hänvisning till att företag har en stark ställning på den svenska eller nordiska marknaden. Det är allvarligt och leder lätt tanken till att EU-kommissionens förhållningssätt i första hand utformats för att gynna utvecklingen i de större ländernas företag.

Stora företag har spelat en viktig roll för utvecklingen av den svenska välfärden. Det svenska samhället har samtidigt med sin höga utbildningsnivå, tekniskt intresserade befolkning, internationellt sett höga rättvisa och samspel mellan företag och t.ex. offentligt finansierad forskning varit en viktig plantskola för många nu stora företag. Det gällde framväxten av företag som Ericsson, Volvo, SKF och Saab i början och mitten av nittonhundratalet. Det har på senare år gällt företag som Ikea och H&M liksom läkemedelsindustrin. Alla dessa företag är nu erkänt stora internationella aktörer präglade av hög kvalitet, hög grad av utveckling och modernitet. Många har mindre anknytning till Sverige än tidigare i takt med globaliseringen, men alla spelar en viktig roll för den svenska välfärden.

Det är nödvändigt att ett litet modernt land som Sverige också i framtiden kan vara plantskola för internationella storföretag och att företagen har förutsättningar att så långt möjligt ha sin bas i vårt land. I många branscher krävs nu större enheter. Det gäller bland annat finansföretag och banker. Om dessa företag skall kunna utvecklas med Sverige som bas måste det finnas insikt hos EU-kommissionen om de villkor som gäller i ett litet land.

Det är inte bristen på konkurrens som fått svensken att t ex välja en Volvo eller Saab, tunga fordon från Volvo eller Scania eller ett hem med möbler från Ikea i så hög grad som skett, utan det faktum att produkterna utvecklats utifrån behov som finns i vårt land.

EU-kommissionens agerande har vid flera tillfällen missgynnat mindre länder. Det finns goda skäl att se agerandet som inkonsekvent utifrån de övergripande mål som gäller för utvecklingen i Europa, då kommissionen avstår från att se Europa som en gemensam marknad och i stället fokuserar sina bedömningar på marknadsförhållanden och preferenser i enskilda länder.

Om nu EU-kommissionen konsekvent stoppar företagsekonomiskt motiverade fusioner på den svenska marknaden är risken uppenbar att det kan minska styrkan i det svenska näringslivet och tvinga svenska företag att bli uppköpta av t.ex. tyska eller franska företag. Samma risk finns för andra mindre nationer. Det gäller såväl samtliga nordiska länder som de mindre länderna i södra Europa. Det finns därför skäl för att reagera mycket skarpt på de tendenser till mannamån som kommissionens agerande innebär. Sverige bör verka kraftfullt för en översyn av EU:s konkurrensregler så att inte näringslivet i mindre länder missgynnas. Ytterst handlar det om förutsättningarna för välfärd i alla delar av Europa.

Stockholm den 21 september 2001
Inger Lundberg (s)
Lennart Axelsson (s)	Maud Björnemalm (s)
Helena Zakariasén (s)