Europadomstolen

Motion 2003/04:U324 av Göran Magnusson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att individuell ansökan bibehålls vid Europadomstolen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reformer av Europadomstolen.

Motivering

Europadomstolen i Strasbourg övervakar anslutningsstaternas efterlevnad av europeiska konventionen till skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Domstolen är unik och har under mer än 50 år spelat en mycket stor roll för att tillförsäkra medborgarna det skydd som konventionen ger dem.

Nu är 800 miljoner européer genom sina hemländer anslutna till konventionen.

Grundläggande för hela systemet är att varje individ har rätt att vända sig till domstolen sedan hans eller hennes domstolsmöjligheter i hemlandet uttömts. Enligt min mening bör denna möjlighet bibehållas, om den individuella rätten slopas innebär det en allvarlig förlust för medborgarna i Europa.

Emellertid brottas domstolen sedan flera år med stora problem med ett kraftigt ökat antal ärenden, inte minst från de nya demokratierna i östra Europa. Om denna ökning fortsätter kan man förutse att domstolen skulle kunna få uppemot 100 000 nya ansökningar per år.

Processordningen har under senare år förändrats så att fler mål nu avgörs per månad. I metoderna för att avgöra om en ansökan ska leda till en slutlig behandling av domstolen har en rad organisatoriska förändringar gjorts, som ökat effektiviteten.

Om domstolens avgöranden tar flera år innebär det i praktiken att de medborgare som klagar riskerar att inte få den rätt som konvention ska tillförsäkra dem.

Ytterligare reformer måste till för att bevara domstolens trovärdighet och stora roll för skyddet av mänskliga rättigheter.

Utgångspunkten för detta reformarbete måste vara att rätten till individuell ansökan lämnas orörd, den är grundläggande för hela kontrollsystemet.

Åtgärder som enligt min mening bör vidtas i ett längre perspektiv är att introducera ett system med regionala tribunaler vars uppgift är att sortera ut ansökningar av likartad, repetitiv karaktär där klara avgöranden från domstolen redan finns. Detta bör kombineras med ett appellationssystem för den som inte är helt nöjd. Detta kräver ändring av konventionen, vilket är ett tidsödande arbete.

I det kortare perspektivet finns också möjligheter till ändringar inom ramen för den nuvarande konventionen, exempelvis möjligheten att inte utse en domare som rapportör i vissa fall och att avgöra likartade fall på ett enklare sätt.

Domstolens ekonomiska resurser är givetvis också hårt ansträngda och måste i olika sammanhang uppmärksammas. Samtidigt är det viktigt att lägga fast att pengarna används på effektivast möjliga sätt, vilket fordrar att olika reformer genomförs.

I allt reformarbete är det också viktigt att komma ihåg att det är det egna landet som i första hand ska tillgodose sina medborgares skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

Stockholm den 2 oktober 2003

Göran Magnusson (s)