Europas framtidsfrågor

Motion 2002/03:K431 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

Sammanfattning

Europas ödesfrågor kräver fördjupat samarbete. Därför behöver EU förstärkas på flera områden. EU måste få ett konstitutionellt fördrag som säkerställer handlingskraft på de områden där så behövs men samtidigt tydliggör och avgränsar unionens uppgifter och stärker demokratin.

När den historiska utvidgningen med 10–12 nya länder genomförts måste majoritetsbeslut bli regel i ministerrådet så att unionen inte handlingsförlamas. Det behövs radikala reformer av EU:s funktionssätt och institutionernas roller. Europaparlamentets inflytande ska stärkas och kommissionen måste förankras demokratiskt bland de europeiska folken. Dessutom bör medborgarnas grundläggande rättigheter skrivas in i det konstitutionella fördraget.

EU:s utrikespolitiska roll växer. Därför måste unionen föra en samstämmig och kraftfull politik för utveckling och samarbete, inte minst gentemot jordens fattigaste länder.

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ett konstitutionellt fördrag för EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra EU till en juridisk person.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra det möjligt för EU att tillträda Europarådets konvention om mänskliga rättigheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skriva in rättighetsstadgan i EU:s fördrag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s kompetensområden bör avgränsas tydligare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i EU.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen, genom att flera parlament tillsammans skall kunna kräva granskning av kommissionsförslag man anser bryta mot subsidiaritetsprincipen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att generellt använda beslut med kvalificerad majoritet i ministerrådet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att majoritetsbeslut i ministerrådet generellt bör åtföljas av medbestämmande för Europaparlamentet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Europaparlamentets säte och arbetsplats bör finnas på en och samma plats.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rådet skall ha offentliga möten och protokoll när det sammanträder i sin lagstiftande funktion.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för införandet av en europeisk åklagarmyndighet för bekämpande av fusk med EU:s medel.1

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s utrikespolitik behöver samordnas på ett bättre sätt.

1Yrkande 12 hänvisat till JuU.

Inledning

För Kristdemokraterna är Europasamarbetet framför allt ett konkret uttryck för gränsöverskridande broderskap och solidaritet samt insikten om vårt beroende av internationell samverkan för fred, trygghet och en bättre miljö. När samarbetet inleddes med Kol- och stålgemenskapen 1952 var det övergripande målet en varaktig fred genom samarbete över gränserna. Det målet har tryggats tack vare det institutionaliserade samarbete som är den europeiska unionen.

Unionen har utvecklats till ett långtgående samarbete som har ekonomiska, politiska, sociala, kulturella och miljömässiga dimensioner. Kristdemokraterna menar att alla dessa dimensioner behöver finnas med i det europeiska samarbetet. Sverige tillhör den europeiska värdegemenskapen, och Sverige måste vara med i arbetet att skapa trygga och goda samhällen på dess grund. Kulturellt utbyte, samordning av arbetslöshetspolitik, gemensamma insatser i krishärdar och gemensamma miljöprogram är bara några exempel.

Förutsättningen för detta framgångsrika samarbete har varit att unionen är mer än bara en diskussionsklubb. EU är ett lagbaserat samarbete med gemensamma regelverk, vilka utarbetas och kontrolleras av starka institutioner med fastlagda uppgifter. Denna s.k. gemenskapsmetod är nyckeln till EU:s framgång och måste därför stärkas. Samtidigt är det viktigt att europeiska institutioner inte tar över uppgifter som kan lösas ändamålsenligt av gemenskaper på lägre nivåer. Unionen måste alltså respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och definiera sina uppgifter bättre.

Reformer för en effektivare och mer demokratisk union

Den europeiska unionen är ett projekt i ständig utveckling. Nicefördraget innebär vissa steg framåt, framför allt genom att det möjliggör utvidgningen; men även allvarliga bakslag och tillkortakommanden. Bristerna i EU:s funktionssätt är uppenbara, och unionen saknar handlingskraft på viktiga områden. Kristdemokraterna menar att EU:s institutionella uppbyggnad – dess konstitution – måste göras om för att gynna demokrati, öppenhet och effektivitet. Behovet av effektivisering blir akut i samband med den historiska östutvidgningen.

EU behöver ett konstitutionellt fördrag

Kristdemokraterna förespråkar en konstitutionell reform av EU i samband med regeringskonferensen 2004. Målet är att förenkla fördragen, effektivisera beslutsfattandet, stärka demokratin och öppenheten samt tydligt definiera och avgränsa unionens uppgifter. En sådan reform skulle förmodligen stärka det folkliga förtroendet för unionen. Misstroendet mot unionen är stort inte minst i Sverige. Demonstrationerna under t.ex. Göteborgstoppmötet förtjänar att tas på allvar.

Man kan hävda att EU redan i dag har en konstitution, alltså de regler som styr unionens maktfördelning och beslutsordning, men att den är alltför otydlig. Den nya konstitutionen bör kunna bli ett kort och läsvänligt dokument som medborgaren kan ta till sig. Det skulle ske genom att de grundlagsmässiga delarna av nuvarande fördrag redigeras och förs ihop till en helhet. Vid sidan av konstitutionen skulle resterande bestämmelser kunna föras samman till en regelrätt lagsamling.

Ett framtida konstitutionellt fördrag för EU bör definiera unionens uppgifter med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen. Samtidigt måste det finnas möjlighet för EU att utvecklas när omständigheterna kräver det. Därför är det svårt att åstadkomma en kompetenskatalog som är långsiktigt hållbar.

Det konstitutionella fördraget ska alltså innehålla en beskrivning av unionens mål och befogenheter. Det bör också fastställa de principer som ska styra unionens verksamhet. Den stadga om grundläggande rättigheter som antogs vid toppmötet i Nice är ett bra sätt att deklarera för medborgarna vilka rättigheter de kan kräva gentemot unionens institutioner och vilka principer som ligger till grund för unionen. Den kan också bidra att de gemensamma värderingarna i Europasamarbetet stärks. De grundläggande rättigheterna bör därför införlivas i det konstitutionella fördraget.

Utöver detta ska konstitutionen innehålla beslutsregler. Dagens institutioner kommer att finnas kvar, men förhållandet mellan dem kan förtydligas. Det är viktigt att åstadkomma en beslutsordning som är enkel och transparent. Beslutsfattandet i EU bygger på en avvägning mellan de överstatliga och mellanstatliga principerna. För att effektiviteten ska säkerställas bör dock enskilda länders vetorätt minska i framtiden, förutom när det gäller fördragsändringar. Europaparlamentet bör utöva kontrollmakt och därmed t.ex. kunna avsätta enskilda kommissionärer.

Den i Nicefördraget tillkomna varningsmekanismen för brott mot unionens grundläggande principer är en viktig förstärkning av fördragen. Rådet och Europaparlamentet kan efter att ha hört den berörda medlemsstaten konstatera att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter sådana grundläggande rättigheter eller friheter som ligger till grund för unionen. Rådet får lämna lämpliga rekommendationer till denna stat.

Slutligen bör det konstitutionella fördraget innehålla regler för hur tillägg och ändringar görs. Konstitutionella förändringar skulle alltså antas på ett mer lagbaserat och planerat sätt, till skillnad från dagens politiska överenskommelser. Detta skulle innebära ett mått av kontinuitet i EU, i motsats till de ofta kaotiska regeringskonferenserna.

Gör EU till en juridisk person

De tre pelarna inom EU har gemensamma institutioner (kommissionen, ministerrådet, domstolen, parlamentet med flera) men olika former och regler för beslutsfattande. Vi kristdemokrater har drivit linjen att det vore lämpligt att på sikt bryta ned pelarstrukturen till förmån för en mer enhetlig organisation. Amsterdamfördraget, som slöts mellan EU-länderna 1997, innebar ett första steg i den riktningen.

Vi anser att Europeiska unionen bör bli en juridisk person. Detta skulle i både européernas och omvärldens ögon göra unionen tydligare och enklare att förstå. EU:s internationella samarbete (undertecknande av fördrag m.m.) skulle underlättas betydligt. Det bör inte vara omöjligt att ge EU status som juridisk person utan att för den skull behandla unionen som en stat.

EU bör anslutas till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheternas efterlevnad måste effektivt kontrolleras i EU, på samma sätt som i medlemsstaterna. Hittills har EU-sfären befunnit sig i ett vakuum i detta avseende. Europarådet står främst bland de institutioner som säkerställer mänskliga rättigheter i Europa. Rådets konvention från 1949 är unik genom möjligheten för enskilda personer att föra en medlemsstat till internationell domstol. Kristdemokraterna har länge verkat för att EU ska bli part till Europarådets konvention, på samma sätt som t.ex. Sverige i dag är part.

Skriv in de grundläggande rättigheterna i EU:s fördrag

Kristdemokraterna välkomnar EU:s nya rättighetsstadga. Det är angeläget att medborgarna får ett tydligt besked om vilka rättigheter de kan förvänta sig från EU:s myndigheter och i samband med utövandet av EU:s politik. Rättighetsstadgan fyller denna funktion och visar samtidigt på unionens värdegemenskap. I dagsläget är dock stadgans juridiska funktion något oklar. Det är olyckligt, och därför bör rättigheterna i framtiden skrivas in i EU:s fördrag eller konstitution och därmed bli juridiskt bindande.

Det är emellertid viktigt att rättighetsstadgan inte komplicerar MR-situationen i Europa. Relationen mellan EU-stadgan och Europarådets konvention om mänskliga rättigheter bör därför klargöras. Bäst vore om EU som organisation kunde ansluta sig till Europarådets konvention. Utöver det skydd som Europakonventionen ger kan dock den nya stadgan ge ett kompletterande rättighetsskydd inom unionen.

EU:s kompetensområden måste avgränsas tydligare

Att fastställa en s.k. kompetenskatalog för EU är i praktiken svårgörligt, bl.a. eftersom det skulle begränsa flexibiliteten i samarbetet. Ändå är det önskvärt att EU avgränsar och fokuserar sin verksamhet. Unionen har i dag så många och viktiga uppgifter att man måste rensa bland det som enligt subsidiaritetsprincipen inte måste utföras på europeisk nivå – inte minst eftersom vi anser att EU måste få ökad kompetens på de områden där intensifierat samarbete behövs; exempelvis miljöpolitik, utrikespolitik och kampen mot brottslighet. I samband med en konstitutionell reform bör en utredning göras av vilka områden som kan föras bort från EU:s arbete.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att ett antal områden lämpar sig för begränsat samarbete utan att EU får allmän kompetens på dessa. Det gäller till exempel forskningspolitik och socialpolitik. På dessa områden är det värdefullt att ha jämförelser och dialog, men inte en samordnad politik.

I kommissionens nya vitbok om styrelseformerna i EU konstateras att detaljregleringen på unionsnivå kan minska. Kommissionen menar att europeisk lagstiftning i ökad utsträckning kan bestå i ramlagstiftning som fastställer mål snarare än medel. Dessutom ska nya metoder såsom självreglering prövas. S.k. co-regulation ska också användas mer; det innebär att lagstiftning kombineras med egna åtgärder av de aktörer som själva berörs av politiken. På många områden behövs visserligen detaljerad europeisk lagstiftning – t.ex. när det gäller den inre marknaden. Men på andra områden skulle det tveklöst underlätta för EU, för medborgarna och för medlemsstaterna att överlåta detaljlagstiftning åt lägre nivåer.

Rätten att avgöra vilka nya uppgifter som ska tillföras EU bör även i framtiden tillfalla medlemsstaterna. Det är alltså inte aktuellt att EU själv ska bestämma sina kompetensområden.

Stärk tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i EU

Subsidiaritetsprincipen innebär att det en gemenskap på ett ändamålsenligt sätt kan sköta ska den också få sköta. Vidare innebär subsidiariteten att de överordnade gemenskaperna (t.ex. staten eller EU) har en skyldighet att stödja lägre nivåer där så behövs. Överordnade gemenskaper måste dock respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde. Principen ger alltså inte självklart stöd åt vare sig centralisering eller decentralisering. Men den kan användas som ett tankeverktyg för att fördela politisk makt i samhället.

Kristdemokraterna menar att subsidiaritetsprincipen ofta glöms bort i EU:s praktiska politik, trots att den är fördragsfäst. Detta leder till att många människor irriterar sig över onödig detaljreglering och att EU sysslar med frågor som lika bra kan lösas på lägre nivåer. Vi menar också att de uppgifter som tillkommit på EU:s dagordning under senare år gör det nödvändigt med en bättre arbetsfördelning. Kort sagt, unionen behöver göra färre saker bättre.

Att praktiskt tillämpa subsidiaritetsprincipen är allt annat än enkelt. Ändå är det befogat att undersöka hur man i framtiden kan undvika okontrollerad centralisering i EU:s verksamhet.

Stärk de nationella parlamentens roll i beslutsprocessen

De nationella parlamenten förblir demokratins grundpelare genom sin folkliga förankring och historiska legitimitet. Därför är det viktigt att deras inflytande över den politiska processen i EU stärks. Det är dock förenat med stora svårigheter, inte minst med tanke på deras redan i dag stora arbetsbörda.

I Sveriges riksdag behöver Europafrågorna framför allt integreras bättre i utskottens arbete. Det konstaterar också Riksdagskommitténs nyligen avslutade utredning. Varje riksdagsledamot måste se den europeiska aspekten av sina sakfrågor och arbeta därefter. Utskotten måste i framtiden följa den politiska processen i EU regelbundet och med god framförhållning. Utskotten bör involveras och informeras redan i beredningsprocessen som föregår presentationen av vitböcker och grönböcker. De bör då också kunna ta egna initiativ när så är påkallat. Allt detta kräver att riksdagen får tillräcklig information i god tid från regeringen.

Av allt att döma skulle nationella parlament väsentligen kunna stärka sin ställning genom bättre kontakt med just kommissionen. Utskotten bör finna rutiner för att snabbt och enkelt få aktuell information om sina frågor från relevanta generaldirektorat i kommissionen. Även EU-nämnden kan ytterligare stärka sin funktion som kontrollmekanism.

Ett lovande förslag till förstärkning av de nationella parlamentens makt, som framtidskonventet diskuterat, är att dessa skulle ha en möjlighet till varningssignal. Om några parlament på ett tidigt stadium anser att ett kommissionsförslag bryter mot subsidiaritetsprincipen, ska kommissionen göra ett förtydligande. Om fler parlament reser invändningar, måste kommissionen granska sitt förslag på nytt. Om ett förslag antagits och parlamenten fortfarande har allvarliga invändningar, ska de ha rätt att klaga hos EG-domstolen. Regeringen bör verka för att en mekanism enligt ovanstående principer inrättas i EU.

Öka användandet av beslut med kvalificerad majoritet

Det konstitutionella fördraget bör också ersätta virrvarret av beslutsformer i dagens EU (t.ex. de olika förfarandena för Europaparlamentets hörande) med ett mer begripligt system. Fortfarande fordras också enhällighet i många frågor, vilket innebär en risk för blockeringar. För att bevara handlingskraft och undvika att en utvidgad union lamslås av nationella veton, bör beslut med kvalificerad majoritet vara regel i ministerrådet. Två bra exempel på frågor som kräver majoritetsbeslut är handelsfrågor respektive beslut om miljö- styrande avgifter. I det senare fallet har EU länge hindrats från att vidta gemensamma åtgärder mot koldioxidutsläpp p.g.a. enstaka staters veto. Tyvärr har den svenska regeringen motsatt sig någon förändring på detta område.

Nicefördragets krav på trippel majoritet i ministerrådet är till och med mer krångligt och svårförklarat än dagens system. Detta bör ändras. En kvalificerad majoritet av ländernas röster bör räcka för att anta ett beslut.

Medbestämmande för Europaparlamentet

Det är viktigt att stärka den demokratiska kontrollen i EU. Det blir än viktigare när beslut med kvalificerad majoritet används, eftersom den nationella regeringen då inte kan ställas till ansvar på samma sätt. För att besluten i unionen ändå ska bli noggrant kontrollerade och förankrade måste Europaparlamentet delta. Därför anser vi att Europaparlamentet bör ges medbestämmande i ökad utsträckning när majoritetsbeslut används i rådet. Många länder i EU har erkänt värdet av denna princip, men tyvärr har den frångåtts vid förhandlingen om Nicefördraget.

Europaparlamentet representerar en möjlighet för medborgarna att utöva inflytande i EU på ett mer direkt sätt än den nationella regeringen. Därför bör parlamentets roll stärkas. Det är bekymrande att motsatta tendenser, som i praktiken innebär att ministerrådet tar till sig mer makt på andra institutioners bekostnad, finner stöd bl.a. hos den svenska regeringen.

Europaparlamentets säte

Europaparlamentets månatliga flytt mellan Bryssel och Strasbourg är en källa till berättigat folkligt missnöje. Den kostar stora summor pengar och, vad värre är, den innebär förluster i effektivitet och arbetsro för parlamentet. Om förtroendet för parlamentet ska kunna stärkas, bör en första åtgärd vara att stoppa detta system. Det rimligaste är då att parlamentet finns nära de övriga EU-institutionerna; med andra ord i Bryssel.

Offentlighetsprincip i EU

Kristdemokraterna välkomnar den nya stadgan om offentliga handlingar i EU, men vi anser att mycket mer måste göras innan EU:s institutioner har blivit tillräckligt öppna. Målet är att komma så nära den svenska offentlighetsprincipen som möjligt. När ministerrådet sammanträder i sin lagstiftande roll bör protokollen vara offentliga.

En demokratiskt förankrad EU-kommission

En avgörande del i EU:s demokratiska underskott är det låga förtroendet för kommissionen. Slutenhet, skandaler och bristande kompetens har bidragit till detta förtroendeproblem under lång tid. Ett möjligt sätt att förbättra kontrollen av kommissionens arbete, och därmed dess demokratiska förankring, vore att låta rådet nominera kommissionsordföranden med kvalificerad majoritet, och mot bakgrund av resultatet i allmänna europeiska val, och att Europaparlamentet sedan väljer eller förkastar kandidaten. På detta vis kan de europeiska politiska partierna presentera sina kandidater till kommissionsordförande i Europavalen. Detta skulle sannolikt öka kommissionens folkliga förankring.

Samtidigt måste det interna reformarbetet i kommissionen fortsätta. Inte minst är det nödvändigt att kommissionens tjänstemän tillåts vara kritiska mot ledningen och att rekrytering sker endast efter förtjänst och skicklighet.

Skapa en europeisk åklagarmyndighet

Kampen mot brottslighet står högt på Kristdemokraternas prioriteringslista i Europapolitiken. Förutom den organiserade brottsligheten är också de brott och oegentligheter som försiggår inom EU:s institutioner speciellt allvarliga – eftersom detta skadar EU:s trovärdighet i medborgarnas ögon. Flera skandaler har visat på omfattande bedrägerier med unionens medel – både inom EU-institutionerna och i medlemsstaterna. År 1998 beräknades de omfatta mer än 1 miljard euro enligt kommissionen.

Sådan hantering av skattebetalarnas pengar är naturligtvis inte tolerabel. Trots att t.ex. bedrägerimyndigheten OLAF utför ett gott arbete räcker det inte till. Ett sätt att trappa upp kampen mot sådan ekonomisk brottslighet vore att inrätta en fristående europeisk åklagarmyndighet som skulle ha befogenhet att utreda och agera som åklagare (i nationella domstolar) i de fall som rör brott inom EU:s verksamhet. En sådan åklagarmyndighet har efterlysts både av OLAF själv och av kommissionen inför den senaste regeringskonferensen. De juridiska svårigheterna med en sådan konstruktion är knappast oöverkomliga om åklagarmyndighetens kompetens begränsas tydligt till att gälla unionens finansiella intressen. Kommissionens förslag innebär inte att det rättsliga systemet federaliseras utan endast att reglerna som berör brott mot EU:s finansiella intressen harmoniseras.

Stärk EU:s utrikespolitiska roll

EU är en utrikespolitisk aktör av stor betydelse, och EU ett av de främsta medlen för Sverige att verka för fred och global utveckling. Men unionen saknar ofta resurser att helt uppfylla sin nya roll. Kristdemokraterna anser att EU-länderna behöver ytterligare stärka sitt utrikespolitiska samarbete och visa ett enat ansikte mot omvärlden. Därigenom blir vårt inflytande och våra möjligheter att påverka så mycket större. Men när det gäller bl.a. bistånd, handelspolitik och säkerhetspolitik återstår mycket att göra innan EU fått de nödvändiga resurserna. Kristdemokraterna vill därför se förstärkningar och reformer på dessa områden.

Det är inte bara resurser som fattas. Det saknas också kraftfulla institutionella lösningar för att EU ska bli en röst att räkna med i världen. Det är inte bra att ansvaret för EU:s utrikespolitiska agerande idag är delat mellan rådets höge representant Javier Solana och kommissionären för utrikesfrågor Chris Patten. En möjlighet är att slå ihop deras roller till en. På det viset skulle EU kunna få ett ansikte utåt när man agerar gemensamt i utrikespolitiken. Det återstår dock att diskutera formerna för en bättre samordning.

Stockholm den 23 oktober 2002
Holger Gustafsson (kd)
Annelie Enochson (kd)	Else-Marie Lindgren (kd)
Mats Odell (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Ingvar Svensson (kd)	Erling Wälivaara (kd)