Europaväg 4 mellan Hudiksvall och Enånger

Motion 2003/04:T546 av Kenth Högström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om E 4-sträckan mellan Hudiksvall och Enånger.

Motivering

I mer än trettio år har Vägverket utrett och planerat en ombyggnad av E 4, tidigare riksväg 13, mellan Hudiksvall och Söderhamn till motorvägsstandard. Skälen har varit många. Ett av de viktigaste har varit, och är, att vägsträckan har betraktats som en besvärande flaskhals för den tunga nord–sydliga fordonstrafiken på den Skandinaviska halvön (Norge, Sverige och Finland).

Ett annat har varit att sträckan länge tillhört de mest olycksdrabbade i landet. Ett tredje skäl är att den nuvarande sträckningen går igenom många tätbebyggda samhällen och kulturhistoriskt intressanta bybebyggelser som inte tillåter andra mer provisoriska trafiksäkerhetshöjande åtgärder som t.ex. trefilsvägar.

I mer än trettio år har näringsidkare längs med den aktuella vägsträckan pendlat mellan hopp och förtvivlan. Vad göra? Investera eller inte? Rådet från myndigheterna har alltid varit att invänta den nya vägsträckningen så att inte goda pengar kastas efter dåliga.

Häromåret kunde trafikanterna glädjas åt att den första sydligaste hälften av den drygt 55 km långa E 4-sträckan mellan de två kustkommunerna i Hälsingland, den mellan Söderhamn och Enånger, kunde invigas som fyrfilig motorväg av kompakt modell. Ett hopp tändes bland kommunala planerare, lokala aktörer såsom näringsidkare och ständigt störda närboende samt alla trafikanter att nästa logiska etapp, mellan Enånger och Hudiksvall, skulle påbörjas i närtid.

Men icke så!

Fortfarande återstår den sämsta sträckan, den asfalterade kostigen mellan Enånger och Hudiksvall – en vägsträcka som sedan urminnestid passerar igenom Enångers kyrkby, en rad andra byar inom Enångers socken samt därefter Njutångers Backa, Njutångers kyrkby, Långviken och Iggesund. Gemensamt för dessa bebyggelsepassager är att hastigheten är nedsatt till 70 km/
timmen under mer än en mil samt att sikt och framkomlighet är utomordentligt begränsad. Passagen genom Långviken med Ostkustbanan gränsande i öster och villabebyggelse samt sjösystem omedelbart väster om vägen torde utgöra det smalaste och mest svårframkomliga avsnittet efter hela det svenska Europavägssystemet. I vart fall efter Europaväg nummer 4.

Sista milen mellan Iggesund och Hudiksvall är belastad av intensiv inomregional trafik till och från arbetsplatser i Iggesund och Hudiksvall, Delsbo och Nordanstig. Därtill alstras tung trafik till och från industrierna i Iggesund, där Sveriges största kartongfabrik, ett av landets större sågverk och en livaktig industrihamn är ett självklart mål för hundratals långtradare och lastbilar varje dygn.

Vägsträckan har länge varit en av landets absolut mest olycksdrabbade alla kategorier. Visserligen har landets först uppsatta övervakningskameror nedbringat både hastighet och därmed olyckor, vilket är glädjande men bara ett ytterligare bevis på vägsträckans usla standard.

Och vad värre är, att trots alla dessa hastighetsnedsättande åtgärder med kameror, ideliga 70-begränsningar och heldragna mittlinjer, så har det bara under det senaste trafikåret (12 månader) inträffat flera svåra olyckor med följd att två unga människor i sitt livs blomning omkommit och flera andra skadats svårt. Hur många ytterligare skall få sätta livet till på denna vägsträcka? Och hur många människor skall bli invalidiserade innan vägen byggs om?

En 25 km motorvägssträcka tar en dryg kvart att avverka med minimala risker och låg bränsleförbrukning. Den nuvarande sträckan tar vissa tider på dygnet bortemot 40 minuter att avverka och är förenad med stora risker och hög bränsleförbrukning.

I den ännu så länge gällande vägplanen som regeringen antog så sent som 1998 för perioden 1999–2007 angavs att åberopade vägsträcka skall byggas om till motorväg under perioden 2002–2004.

På grund av det statsfinansiella läget sköts byggstarten fram något år. Men så sent som i januari 2002 angav näringsminister Björn Rosengren i samband med en uppvaktning från Hudiksvalls kommun att en byggstart kunde vara möjlig 2004/05 efter tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken.

När Vägverket presenterade sin nya plan för rikets vägnäts nödvändiga förnyelse under våren i år hade byggstarten skjutits fram till ett okänt år bortanför planperioden 2004–2008! Orsaken anges till att storstädernas infrastruktur har högre prioritering.

Detta är oacceptabelt! Ur alla tänkbara synvinklar!

Nu måste regeringen gripa in och ändra Vägverkets planering. E 4-sträckan mellan Hudiksvall och Enånger måste påbörjas inom ramen för den nya planperioden. Alltså före 2008. Helst långt tidigare!

Stockholm den 2 oktober 2003
Kenth Högström (s)
Sinikka Bohlin (s)	Raimo Pärssinen (s)
Per-Olof Svensson (s)	Åsa Lindestam (s)