EU:s nya Loméavtal

Motion 1999/2000:U502 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s)

Lomé är det samarbetsavtal EU har med sina forna kolonier, de så
kallade ACP- eller AVS-länderna. (AVS= Afrika, Västindien och Stilla
havet). Loméavtalet skapades 1975 och omfattade huvudsakligen 70 före
detta kolonier.

Avtalet har tre kännetecken:

- helhet (avtalet täcker bistånd, handel, åtgärder i fråga om fallande
råvarupriser och politiskt samarbete),

- långsiktighet,

- partnerskap (innehåll beslutas i gemensamma forum under staternas
kontroll).

Majoriteten av de här 70 länderna tillhör de fattigaste i världen, och deras
genomsnittsinkomst är lägre än den var för tio år sedan. En avgörande
orsak är att värdet på exporten hela tiden minskar om man mäter det i
vad det ger i import. Eller att ett land t.ex. tvingas betala dubbelt så
mycket bomull för att ha råd att importera en traktor 1999 jämfört med
tio år tidigare. Detta kallas för Terms of Trade. Dessa förluster överstiger
vida intäkterna från biståndet.

Effekterna är dessutom att länderna inte uppmuntras att bedriva handel på
världsmarknaden när deras produkter i faktiska termer minskar i värde.
Loméavtalets tullfrihet för export till EU från AVS-länderna har inte lett till
att handeln ökat. Mycket talar för att en snabb WTO-anpassning inte heller
skulle leda till en positiv utveckling. Loméavtalet håller på att omförhandlas
och förhandlingarna kommer att hålla på åtminstone tills i februari år 2000.

Det är dock tydligt att EU nu kräver att handelsrelationerna mellan EU
och AVS-länderna ska WTO-anpassas. Det innebär att varken AVS-länderna
eller EU-länderna ska ha separat politisk kontroll över handelsrelationerna
mellan EU och de 70 utvecklingsländerna. AVS-länderna har i stort motsatt
sig denna WTO-anpassning eftersom en sådan anpassning enligt nuvarande
regler skulle innebära stora förluster för dem. En anpassning av WTO:s
regler till u-ländernas situation bör rimligen ske först, så att inte dessa
länders situation ytterligare förvärras.

Maastrichtavtalet anger målen för EU:s bistånds- och utvecklingspolitik. I
Maastrichtfördragets artikel 130u står det: "Gemenskapens politik för
utvecklingssamarbete, som är ett komplement till medlemsstaternas politik,
ska främja en hållbar ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna,
särskilt de mest missgynnade bland dessa." I artikel 130v står det:
"Gemenskapen ska inom ramen för den politik som den genomför beakta de
mål som anges i artikel 130u och som kan beröra utvecklingsländerna." Det
betyder att EU har satt upp fattigdomsbekämpning i u-länderna som ett mål
för all politik som genomförs, alltså också för handelspolitiken.

Den svenska regeringens prioriteringar i fråga om Lomé har bland annat
fokuserats på:

- fattigdomsbekämpning,

- politiskt partnerskap inkluderat ökat deltagande av det civila samhället,

- WTO-anpassning,

- ökad samordning av biståndsinsatser inom och mellan kommissionen
och medlemsstaternas bistånd,

- samstämmigheten mellan olika politikområden.

EU-kommissionen har beslutat att årligen rapportera hur rådsbesluten
stämmer överens med de biståndspolitiska målen. Konsekvensanalyser
ska göras för alla större beslut där det finns risk för att biståndet blir
lidande.

Dessa nya tankar om större vikt vid utvärdering av samstämmighet,
"coherence", i EU:s beslut är glädjande och viktiga. Instrument för hur denna
samstämmighet ska utvärderas saknas dock.

De tidigare separata handelsrelationerna mellan EU och AVS medgav en
viss flexibilitet för att justera regelverket efter olika behov. När WTO-
anpassning nu eftersträvas innebär det dels att AVS-länderna inte
"favoriseras" av EU. Det innebär också att handelsrelationerna inte längre är
en del av det politiska samarbetet då regelverket i framtiden avgörs av WTO.
Då WTO:s regelverk är blint i fråga om effekter avseende fattigdom eller
miljö finns det även negativa konsekvenser av en WTO- anpassning. Han-
delspolitiken underordnas i praktiken inte längre kravet på samstämmighet
då WTO-anpassning anses överordnad och regelverket saknar flexibilitet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att verka för att EU:s mål på olika
områden inte motverkar varandra.

Stockholm den 1 oktober 1999

Kent Härstedt (s)

Annika Nilsson (s)