Export av kalvar

Motion 2000/01:MJ209 av Gudrun Lindvall (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om export av kalvar.
Inledning

Den svenska djurskyddslagen sägs vara en av världens bästa
och den paragraf som ofta lyfts fram är följande:

4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar eller för att användas för ändamål som avses i 19 § eller i
tävling skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att
det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Den
skall vara garanten för att djuren i landet har det bra, men tolkningen av
den har kritiserats mycket.

Kor och kalvar

Det torde stå utom allt tvivel att runt födsel och
omhändertagande av avkomma finns många naturliga
beteenden. Modern vet instinktivt vad som ska göras och
även ungen tycks programmerad för att överleva och snabbt
klara sig efter födseln. Att detta handlar om vad som kallas
naturliga beteenden i
4 § är alltså fullkomligt klart. I fallet kor och kalvar ska
kalven snabbt på benen för att - om det var en vild natur det
handlade om - kunna följa modern. Ett socialt band knyts
mellan ko och kalv. Kalven diar och känner närhet.

Ingen skulle drömma om att förneka tackor, ston och suggor detta. Inte
heller kor i den ekologiska produktionen eller för många kor av köttras. Men
för många kor och kalvar avbryts skeendet direkt efter förlossningen och
kalven transporteras bort i en skottkärra för att växa till sig i en kalvkätte.
Ingen moderskontakt, inget diande, inga sociala band. Att kon råmar och
sörjer sin kalv bryr man sig inte om.

Ge kalven kon åter!

Allt detta rimmar illa med djurskyddslagen. Ge kalven sin
mor åter! Tolkningen av djurskyddslagens 4 § borde göra det
omöjligt att så drastiskt som idag skilja ko och kalv åt efter
förlossningen. Det borde tolkas som ett lagbrott. Det borde
vara självklart att kon får ta hand om sin kalv och ge den di.
Annars får hon inte utlopp för naturliga beteenden - viktiga
sådana. Det borde också vara självklart att kalven får utlopp
för sitt naturliga beteende. Dit hör att dia. I den ekologiska
mjölkproduktionen är det ett krav att kalven diar. Det
fungerar och blir mjölk över till människorna. Dessutom kan
man visa att en kalv som dricker helmjölk är friskare och
utvecklas bättre än en som inte får det. Det är dags att ändra i
bestämmelserna så att alla kalvar ges möjlighet att dia och så
att alla kor ges möjlighet att ta hand om sin kalv. Detta bör
ges regeringen till känna.

Förbjud kalvtransporter till
anemidöden!

Djur är inte varor. De kan inte anses ingå i den fria rörlighet
som EU påbjuder. Konsekvenserna blir förfärliga och bilder
från djurtransporter har varit outhärdliga att se. Filmen
"Some Lie Dying", som visades både i TV och på riksdagen,
visade ett brutalt våld mot djur och även en obegriplig
nonchalans och okänslighet för lidande.

Man vill ju tro att inga svenskar med den svenska djursynen ska vara med
om slikt, men tyvärr är det inte så. Ca 11 000 kalvar skickades från Sverige
förra året, ofta inte äldre än två veckor, för att födas upp i trånga bås på en
järnfattig föda för att bli vitt kalvkött. De lider av anemi (blodbrist).
Dessutom importeras vitt kalvkött till Sverige via det av LRF delägda
företaget Annerstedts. På stämman avslogs en motion som fördömde
hanteringen.

LRF har uppenbarligen misslyckats med att få sina medlemmar att avstå
från att skicka levande kalvar till länder med en uppfödning som är förbjuden
i Sverige. Det är dags för Sveriges regering att sätta stopp för hanteringen.
Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 1 oktober 2000

Gudrun Lindvall (mp)