Facklig verksamhet i transnationella företag

Motion 1989/90:A711 av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: A711

av Karl-Erik Persson m.fl. (vpk)

Facklig verksamhet i transnationella företag

1. Inledning

Kapitalet skärper sin makt över industri, ekonomi och samhällsutveckling
genom en koncentration till i huvudsak tre imperialistiska centra: USA, Japan
och EG. Någon facklig motorganisation finns inte. I stället kan konstateras
att socialdemokratiska partier i Europa odlar illusionen om att kunna påverka
EG inifrån, vilket får till följd en anpassningspolitik till EG:s huvudmålsättningar
att stärka kapitalets utveckling.

I Sverige vore det naturligt att den arbetsrättsliga lagstiftningen gav stöd
till ett fackligt arbete över gränserna. Något avtal mellan parterna finns inte
och kommer ej heller till stånd därför att kapitalets organisation - Svenska
Arbetsgivareföreningen - vägrar att gå med på ett koncernfackligt arbete
över gränserna.

För att stärka de fackliga organisationernas ställning inför den snabba internationaliseringen
krävs följande åtgärder omedelbart:

a) Att transnationella företag i Sverige åläggs att bekosta de fackliga organisationernas
samarbete i koncernen.

b) Att de fackliga organisationerna får vetorätt mot utflyttning av verksamhet
till annat land.

2. Accelererande transnationalisering

Ett dominerande drag i den strukturomvandling som den svenska industrin
för närvarande genomgår är en accelererande transnationalisering. En av
fördelarna med transnationalisering av industrin, ur företagens synpunkt, är
den s.k. riskspridningen, som bl.a. innebär att företagen får möjlighet att
genomföra överflyttning av produktionen från ett land till ett annat, att motverka
effekterna av eventuella fackliga aktioner. Det ger företagen möjligheter
att utöva påtryckningar och ger dem ett övertag i förhållande till den
fackliga rörelsen genom att spela ut de fackliga organisationerna i olika länder
mot varandra. De fackliga organisationerna har svårt att skaffa sig en
riktig bild av företagens ekonomiska situation. De transnationella företagen
har möjligheter att dölja vinsterna eller föra över dem till enheter i andra
länder.

Vi befinner oss i dag i en utveckling där svenska transnationella företag Mot. 1989/90

endera går samman med utländska företag, köper upp bolag i andra länder A711

eller investerar allt mer utomlands. De transnationella företagen blir alltmer
"överstatliga" institutioner som styr och beslutar utvecklingen för nationer
och folk. De spelar ut nationella intressen och fackliga organisationer mot
varandra bl.a. genom överflyttning av produktion, forskning och ledningsfunktioner
från ett land till ett annat.

3. Bryt SAF:s motstånd

De fackliga organisationerna har inte haft något stöd för facklig samverkan
i svensk lagstiftning. Där har SAF:s linje fått råda och alla arbetsrättsliga
krav avvisats. 1 stället har hoppet stått till att frågan skulle lösas avtalsvägen
mellan parterna. Nu förefaller det som att avtalsvägen är stängd när det gäller
att fä transnationella koncerner att bekosta internationellt samarbete
mellan fackliga organisationer inom en koncern.

För de arbetande och deras fackliga organisationer är det livsnödvändigt
med en internationell samverkan som kan motverka de transnationella koncernernas
makt.

Under senare år har vi i Sverige haft flera uppmärksammade fall där utländska
företag inte respekterat de regler som bör gälla vid umgänge mellan
parterna på arbetsmarknaden. Ofta fattas viktiga beslut i utlandsägda koncerner
utan att de anställda som berörs får möjlighet till insyn, information
och förhandling. Många företag vägrar de fackliga organisationerna möjlighet
till kontakt med de verkliga beslutsfattarna i koncernen.

Det är uppenbart att transnationaliseringen av industrin ställer mycket
stora krav på det fackliga arbetet. Det bör därför vara ett svenskt samhällsintresse
att underlätta för våra fackliga organisationer att samarbeta med fackföreningar
i andra länder. Särskilt angeläget är detta med tanke på att
Svenska Arbetsgivareföreningen motarbetar en mer aktiv facklig bevakning
av de transnationella företagen. Genom ett cirkulär i december 1979 begär
man av sina medlemmar att de inte ska acceptera att utländska koncernbildningar
förhandlar med svenska fackliga organisationer om t.ex. investeringar,
att de inte ska underlätta internationellt fackligt koncernsamarbete
och att de ska binda internationella uppföranderegler genom avtal.

4. De svenska imperialistiska koncernernas utveckling

De svenska imperialistiska koncernerna går mot en utveckling där de har
nästan lika många anställda utomlands som i Sverige. 1986 var 363 000 personer
anställda i svenska företag utomlands och i svenska transnationella företag
i Sverige var det 375 000 personer anställda samma år. Sedan 1987 har
utlandsinvesteringarna ytterligare ökat, speciellt under 1989. De svenska exportföretagen
är extremt internationaliserade och har endast 50% av produktionen
och 25% av försäljningen i Sverige. Utvecklingen lär ytterligare
fortsätta i takt med avregleringspolitiken på finansområdet.

4

Mot. 1989/90
A711

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om facklig vetorätt
mot utflyttning av verksamhet till annat land,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som
ålägger svenska transnationella företag samt utländska transnationella
företag verksamma i Sverige att bekosta de fackliga organisationernas
samarbete inom koncernen.

Stockholm den 18 januari 1990

Karl-Erik Persson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Maggi Mikaelsson (vpk)

Jan-Olof Ragnarsson (vpk)

5. Underlätta fackens samverkan över gränserna

Behovet av kontakter mellan koncernernas fackliga organisationer erkänns
i OECDrs riktlinjer för transnationella företag. De kontakterna är en nödvändig
förutsättning för en effektiv facklig verksamhet i transnationaliseringens
tidevarv.

Enligt LO och TCO bör resurser för internationellt fackligt samarbete
utgå till de lokala fackklubbarna från respektive företag eller koncern.
Några svenska transnationella företag har visat förståelse för detta och har
ekonomiskt bidragit till att underlätta ökad facklig verksamhet inom hela det
transnationella företagets verksamhetsområde. Dessa företag är dock alltjämt
i minoritet. Mot denna bakgrund bör den svenska regeringen ta initiativ
till lagstiftning som ålägger de svenska transnationella företagen i Sverige att
bekosta det internationella samarbetet mellan fackliga organisationer inom
respektive företag eller koncern.

5