Fakturaskojeri

Motion 2003/04:L325 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagstiftning mot fakturabedrägerierna.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en handlings-inriktad ekobrottskommission mot fakturabedrägerierna.

2 En ökande brottslighet

Under 1990-talet och framför allt under de senaste åren har företagsskojerierna ökat i omfattning mycket snabbt. Det rör sig om en form av organiserad, ekonomisk brottslighet som är svår att komma åt. De som genomför skojerierna har juridiskt biträde och vet precis var gränserna går mellan lagligt och olagligt. De belopp man skojar till sig är tillräckligt stora för att ge god lönsamhet åt bedragarna men tillräckligt små för att offren hellre skall strunta i förlusten än söka rättelse.

Svensk Handel uppskattar att falska fakturor årligen kostar handeln och andra företag ca 1 600 miljoner kronor. Av detta belopp går hälften i bedragarnas fickor medan den andra hälften utgörs av kostnader för de drabbade företagens administrativa börda. Bedömningen är samtidigt att det är en mycket liten grupp – cirka tjugotalet personer – som ostraffat tillåts att bedriva denna bedrägeriverksamhet i en närmast industriell omfattning.

Detta är djupt upprörande av flera skäl. För det första är det oanständigt att ett litet gäng skurkar år efter år skall kunna berika sig på hederligt folks bekostnad. För det andra är det inga rika kapitalister som betalar för bedrägerierna. Det gör oskyldiga och inte sällan ekonomiskt hårt trängda småföretagare och alla de kunder som i slutändan får betala notan.

Bakom verksamheten ligger samma typ av cyniska kalkyl som förekommer bakom den s.k. spammingen på Internet. Kalkylen bygger på att det alltid finns en liten procentandel mottagare som är tillräckligt godtrogna eller slarviga för att projektet skall bli lönsamt om man bara gör ett tillräckligt stort utskick.

Som exempel redovisar Svensk Handel i sin rapport Brott och bedrägerier mot handeln hur skurkföretaget Tele & Företagsfakta gick ut med ett utskick på över 600 000 exemplar till samtliga företag i hela landet. Det kostade mycket i porto för skurkföretaget men blev en bra affär, trots att bara ynka 0,2 procent av företagen skrev på utskickets bedrägliga svarstalong. Dessa svar inbringade nämligen enligt Svensk Handels bedömning i storleksordningen sex (!) miljoner kronor i lättförtjänta pengar.

3 Verksamhetens art

Historiskt sett har lokala telefonkataloger och bluff-fakturor på påstått gjorda beställningar varit skojarnas favoriter.

Tekniken är ofta utstuderad. Bedragarna skickar exempelvis ut ett annonskorrektur som inte har beställts och uppmanar mottagaren att kontrollera sina adress- och telefonuppgifter. Samtidigt ser bedragarna till att medvetet skriva delvis felaktiga uppgifter. När företaget sedan korrigerar de felaktiga uppgifterna och företagsledaren skriver under med sin namnteckning betecknas detta juridiskt som en beställning. Därefter kommer fakturan. Med hjälp av en noggrann layout, utstuderade formuleringar och juridiskt biträde har man i några fall t o m lyckats vinna framgång i tingsrätten över oförstående företagare.

Tekniken är också utstuderad i den meningen att skojarna noga väljer de tillfällen när man närmar sig sina offer. I stressen strax före jul kulminerar utskicken. En annan populär period är under sommaren då ekonomiavdelningarna befolkas av tillfälliga semestervikarier.

En tidvis tuff kreditmarknad har bidragit till lurade företagares beredvillighet att betala skojarna. Enligt kreditupplysningslagen får redan en ansökan till kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande registreras. Detta medför en markering i kreditupplysningsföretagens register, vilket få företagare vill utsätta sig för. En sådan markering uppfattas av många kunder och leverantörer som en allvarlig varningssignal och kan leda till såväl frysta krediter som stoppade leveranser. Då är det billigare att betala.

4 Motaktionerna har flyttat bedrägerierna

Som konstaterats ovan har lokala telefon- eller företagskataloger varit ett favoritobjekt i fakturaskojarnas verksamhet. Samtidigt har Svenskt Näringsliv, Svensk Handel och andra branschorganisationer skärpt sin vaksamhet. Olika varningslistor för oseriösa bluff-företag publiceras numera regelmässigt på Internet. Också skriverier i media har bidragit till att öka företagarnas vaksamhet.

Följaktligen har bedragarna flyttat sitt fokus. Den senaste måltavlan är ekonomiska föreningar, inte minst bostadsrättsföreningar. De stora bostadsrättsorganisationerna SBC, HSB och Riksbyggen drabbas kanske inte nämnvärt. De lägger in och spärrar bedragarnas konton i sina betalningsregister.

Men övriga bostadsrättsföreningar motsvarar en fakturaskojares alla kravspecifikationer. Ofta är det en lekman – en ambitiös men ovan bostadsrättshavare som låtit sig väljas till kassör i bostadsrättsföreningen – som på fritiden en sen söndagskväll lägger sista handen vid föreningens olika räkningar. Sannolikheten för att en bluffaktura, som ser ut som en vanlig elräkning, skall slinka igenom är onekligen ganska stor.

5 Några exempel

Undertecknarna av denna riksdagsmotion har bara under den senaste månaden fått del av tre, till synes heltäckande, utskick som gjorts till just bostadsrättsföreningar.

Det första utskicket kom från Telebolaget Sverige AB. Pappret var utformat som en vanlig teleräkning. I övre vänstra hörnet fanns Telebolagets logotyp som händelsevis påminde om det gamla Televerkets dito. Där fanns kund-id, verifikationsnummer och förfallodatum precis som på alla andra fakturor. Dokumentet angav Rabatterad telefoni, telefonitjänster och Övriga, IP-it-access och slutade med moms på ett totalbelopp om 5 450 kr. Av den med förstoringsglas läsbara undertexten framgick: Betalningsskyldighet föreligger ej på detta betalningsunderlag.

Nästa utskick kom från Vasa Energi. Här påminde layout och logga lustigt nog om den som det dåvarande försäkringsbolaget Wasa använde på sin tid. Dokumentet angav totalsumman 5 976 kr och var en ren kopia av en reguljär elräkning med posterna energiförbrukning, nätkostnad, energiskatt, miljöval, fasta avgifter och moms. Först efter noggrann läsning kunde man se att det stod Kostnadsinformation och inte Faktura. I det mycket finstilta framhölls också: Vid utebliven betalning kommer ej krav eller påminnelse att sändas till er. Man tackar!

Det tredje utskicket kom från Trygg & Ansvars där logotypen händelsevis påminde om gamla försäkringsbolag med likartade namn. Här slutade totalbeloppet på 7 225 kr. Det såg ut som en faktura men det mycket finstilta framhöll att betalningsskyldighet inte föreligger.

I alla tre utskicken hänvisades till egna hemsidor. I ett fall var detta ett rent falsarium dvs. någon hemsida existerade inte. I de två andra fallen fanns förvisso hemsidor men dessa delgav ungefär samma informationsmängd som en ordinär vägtrafikskylt.

6 Stoppa skojarna

I veckotidningen Kalle Anka & Co utspelas stundtals vådliga äventyr där Joakim von Anka tvingas att överlåta hela sitt kassavalv till Björnligan bara därför att han inte hade läst det finstilta i kontraktet. Det är ungefär så det numera tycks gå till i Sverige. Moderaterna anser att det är hög tid att ta till med hårdhandskarna i syfte att sätta stopp för fakturaskojeriet.

Detta går inte att åstadkomma med enkla medel. Man kan inte gärna lagstifta mot möjligheten att ge erbjudanden till presumtiva kunder. Inte heller är det lätt att med lagstiftning hindra att dessa erbjudanden utformas så att de kan missförstås. Man kan inte förbjuda företag att hålla sig med en viss logotyp och man kan inte rimligen lagstifta mot att kunder skriver på oförmånliga avtal.

Däremot kan man överväga att införa begränsningar för antalet tillåtna konkurser i syfte att bemästra problematiken med s.k. målvakter. Marknadsföringslagen kan sannolikt förtydligas i syfte att sätta stopp för bedrägliga massutskick. Kreditupplysningslagens regler för registrering av betalningsförelägganden hos kronofogdmyndigheten kan ses över.

Det är en grannlaga uppgift att via lagstiftning stoppa fakturaskojeriet utan att rättssäkerheten träds förnär. Icke desto mindre måste denna möjlighet prövas och det ansvaret ankommer på regeringen. Hittills har regeringen tyvärr nöjt sig med att sitta på åskådarplats.

Dagens situation är oacceptabel. Nu klagar organisationer och myndigheter ikapp. Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, Ekobrottsmyndigheten, Skattemyndigheten, Patent- och Registreringsverket, polismyndigheterna, Konsumentverket, Allmänna Reklamationsnämnden, Marknadsdomstolen, kreditupplysningsföretag, posten och bankerna förfasar sig alla över sakernas tillstånd. En översyn av lagstiftningen bör därför kompletteras med effektivare åtgärder inom ramen för den nu gällande lagstiftningen. Detta understryks av att gruppen bedragare är så liten att det bör vara möjligt för de rättsvårdande myndigheterna att punktmarkera dem.

Det bör t ex vara möjligt att införa snabbare och mer effektiva rutiner vid Patent- och registreringsverket när det gäller registreringsändringar, kontroll av s.k. målvakter, likvidation av bolag som saknar revisor, kontroll av aktiekapitalets storlek etc. Skattemyndigheterna bör kunna agera snabbare mot bluffbolagen i syfte att säkerställa t ex momsbetalningar. Auktorisationen för skumma revisorer kan ifrågasättas snabbare och polismyndigheterna kan förändra sin attityd så att dessa mångmiljonsvindlerier inte längre betraktas som närmast bagatellartade förseelser.

Överhuvudtaget behövs ett kraftigt ökat samarbete mellan olika myndigheter och andra berörda aktörer. I detta syfte föreslår vi att regeringen skyndsamt tillsätter en handlingsinriktad ekobrottskommission mot fakturabedrägerierna.

Stockholm den 6 oktober 2003
Mikael Odenberg (m)
Ulla Löfgren (m)	Stefan Hagfeldt (m)
Henrik von Sydow (m)	Carl-Axel Roslund (m)
Peter Danielsson (m)	Ola Sundell (m)
Per Westerberg (m)