Familjestabilitetens betydelse för välfärdssamhället

Motion 2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om familjestabilitet med fokus på äktenskapet som samlevnadsform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till samboende.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om upphävande av sambolagen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förstärkning av familjerådgivningen.1

1 Yrkande 4 hänvisat till SoU.

Äktenskapet som institution

Äktenskapet är en institution med syfte att i lag stadfästa mans och kvinnas kärlek, vilja och önskan att leva tillsammans i ett fast förhållande. Äktenskapet har också syftet att trygga makarnas levnadsvillkor genom ömsesidigt ansvarstagande och omsorg om varandra, samt inte minst att ge barn i äktenskapet en stabil, kärleksfull och trygg uppväxt.

I äktenskapsbalken (1987:230) finns bestämmelser om äktenskapets ingående och upplösning. Vidare regleras där makarnas ekonomiska förhållanden och skyldighet att bland annat bidra till varandras och familjens underhåll. Där finns också bestämmelser om giftorätt och giftorättsgods respektive enskild egendom samt om gåvor makar emellan och om bodelning.

I proposition 1973:32 om äktenskapets ingående och upplösning sägs uttryckligen att man vid utformning av regler om skatter och sociala förmåner bör undvika att ge reglerna ett sådant innehåll att människor förlorar på att gifta sig eller vinner på att skilja sig. Denna intention har tyvärr inte fullföljts. Därför är det angeläget att rätta till utformningen av regler som fortfarande innebär ekonomiska nackdelar för gifta par.

Äktenskapet kan med samhällets stöd fortsätta att vara den mest stabila samlevnadsformen. Främst för barnens skull är det viktigt att det finns en samlevnadsform som är stabil och har förankring i den västerländska traditionen. Med tanke på den devalvering av äktenskapet som det ökande antalet upplösta äktenskap under efterkrigstiden medfört är det mer angeläget än någonsin tidigare att nu prioritera stabila förhållanden. De ekonomiska fördelarna för samhället med stabila äktenskap är dessutom oerhört stora.

Sambolagen

Lag (1987:232) om sambors gemensamma hem är tillämplig på samboförhållanden där ogift man och ogift kvinna lever tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Lagen tillkom för att skydda den svagare parten om ett samboförhållande upplöses och tillhandahålla lösningar på juridiska problem för den svagare parten. Lagen bygger på kollektivanslutningsprincipen utan vare sig anmälan eller ansökan av de båda ingående parterna. En märklig företeelse vad gäller sambolagen är att i juridisk mening fastställs samboendet först om och när det upplöses av domstol. Vår uppfattning är att avtal bör vara frivilligt ingångna. Vid en upplösning av samboförhållandet får de samboende en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma hemmet som är anskaffad för gemensamt begagnande. I förhållande till äktenskapen har samboenden en högre upplösningsfrekvens, vilket bekräftar uppfattningen att äktenskapet trots det höga antalet skilsmässor är den mest stabila samlevnadsformen.

Samboende som samlevnadsform

När sambolagen infördes var ett av de viktigaste syftena att skydda den svagare parten. Detta fungerar nog många gånger, men någon garanti för detta finns inte. Tvärtom har sakkunniga på området framfört stark kritik och hävdat att den svagare partens intressen långt ifrån alltid tillgodoses. Den starkare parten som känner till sambolagens effekter kan genom avtal säkra och till och med tillskansa sig förmåner inför en eventuellt kommande bodelning. Okunskapen är stor, varför sambolagen i många fall endast ger ett skenbart skydd åt människor. Hur många känner t ex till att arvsrätten inte ingår i sambolagen? Det behövs en betydande satsning på information och kunskapsspridning beträffande innebörden i sambolagen. Ökad kunskap skulle mycket väl kunna innebära att de som ingår samboende avtalar bort sambolagen eller helt enkelt i stället ingår äktenskap.

Den skeptiska hållning som många intog inför införandet av sambolagen har visat sig ha fog för sig. Det hade varit bättre med någon typ av samlevnadskontrakt, t ex enligt nederländsk modell. Vi borde i likhet med Danmark ha avstått från införande av sambolagstiftning. Den danska utredning som förde diskussioner om lagreglering av sambor ansåg att äktenskapet är den bästa rättsliga ramen för att säkra en känslomässig och ekonomisk trygghet för familjen. Det ansågs i detta sammanhang viktigt att göra äktenskapet till en attraktiv samlevnadsform för att minska antalet ogifta samboende. Danmark har idag cirka dubbelt så hög giftermålsfrekvens som Sverige, vilket med stor sannolikhet beror på att man i Danmark inte införde en sambolagstiftning.

Några lagstadgade skillnader mellan äktenskap och samboende

En väsentlig skillnad mellan äktenskap och samboende är att endast maka, ej sambo, har rätt till underhållsbidrag då samlevnaden upphör eller har rätt till arv eller rätt till att leva i oskiftat bo då samlevnaden upplöses genom ena partens död.

Inom social- och skatterätten, liksom i föräldrabalken, har lagstiftaren strävat efter att så långt möjligt behandla samboenden under äktenskapsliknande förhållanden på samma sätt som makar. I praktiken kan det dock vara svårt att avgöra om ett samboende är äktenskapsliknande. Lagstiftaren har därför valt att uppställa särskilda rekvisit för att likställa samboförhållanden med äktenskap. Det vanligaste rekvisitet är det som framgår i inkomstskattelagen kapitel 1 20 §: Bestämmelser om makar skall tillämpas också på sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft gemensamma barn.

Gifta har högre förmögenhetsskatt än ogifta som inte omfattas av ovanstående rekvisit. Fribeloppet för sådana samboende uppgår tillsammans till 2 000 000 kronor, men för gifta till 1 500 000 kronor.

För skattskyldig folkpensionär som är gift är det särskilda grundavdraget 134 procent av basbeloppet medan det för övriga folkpensionärer är 151,5 procent. En ensamstående pensionär betalar således lägre skatt än en gift, givet den taxerade inkomsten.

Folkpension i form av hel förtidspension per år utgör för ogifta 90 procent av basbeloppet och för gifta 72,5 procent. Med gift pensionsberättigad likställs den som stadigvarande sammanbor med annan med vilken den pensionsberättigade har varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad likställs den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Vad gäller ålderspension i form av tilläggspension och i form av folkpension enligt äldre bestämmelser är motsvarande belopp 90 procent av basbelopppet för den som är ogift och 78,5 procent för gift (enligt definitionerna ovan).

Familjens betydelse

Ungefär 50 % av alla äktenskap bryts upp. Familjer splittras, inte sällan med psykisk ohälsa, ångest och otrygghet som följd. Lika många äktenskap håller samman över lång tid och de flesta till livslång gemenskap. Statistiken visar att 75 % av dagens barn lever tillsammans med båda sina biologiska föräldrar. Familjen möter behovet av kärlek och intimitet. Den hålls samman av uppgifter som rör ansvaret och omsorgen för barnen och familjen som helhet. I en familj finns utrymme för både upplevelser och arbetsdelning. Det är viktigt att familjen själv får välja sina livsvillkor, välja hur arbetsuppgifterna som rör familjen ska fördelas, vilken barnomsorgsform man ska ha och hur mycket tid man vill ägna åt familjegemenskap. Familjer kan se olika ut men karaktäriseras av närhet och gemenskap mellan människor som lever tillsammans.

Familjen har stor betydelse för alla. Det folk vill tala om när de mår dåligt är just sin familj, säger psykoanalytikerna. Vad de har fått av familjen och vad de inte har fått och vad de skulle vilja ha. Att barnen ska få leva med båda sina föräldrar är ett ideal som många människor vill förverkliga i sina liv men av skilda skäl inte alla kan leva upp till.

Familjen är barnets viktigaste miljö. En familj som är någorlunda stabil och som ser och bekräftar barnet som en egen person är en viktig förutsättning för psykisk hälsa, enligt psykiatriutredningen från 1998. Forskare visar att det är viktigt att båda föräldrarna gör något som upplevs positivt och att det i sin tur blir belönande för barnen. Kärlek, värme och ömhet i en familj är de främsta indikatorerna på att barnen har det bra. Arbetslivets villkor med stress och otrygghet fortplantar sig lätt till familjen och då blir inte familjen den trygga värld som många önskar att den ska vara. Bristen på tid blir ett allt större problem.

Olika kulturer formar olika personlighetstyper genom att kulturen påverkar familjen och familjen i sin tur reproducerar kulturens normer hos individen. Ska man förstå en familj måste man förstå hur barnets självuppfattning växer fram. Familjens grundläggande roll som identitetsskapande kan inte ersättas utan bara kompletteras av barnomsorg och skola.

Barnens situation

Förra året presenterades studien Barns och ungdomars välfärd (SOU 2001:55). I denna kan man bl a finna att det är två grupper som hamnat på efterkälken, nämligen arbetarbarn och skilsmässobarn. Mer än en fjärdedel av alla barn bor alltså inte med modern eller med fadern, och nästan en tiondel av alla barn aldrig träffar den ena föräldern.

Vidare framgår att barn till separerade föräldrar mindre ofta har goda relationer till vuxna – såväl till den frånvarande föräldern som till den förälder de bor ihop med. Det psykiska välbefinnandet är också sämre bland barn i familjer med ekonomiska problem och familjer där relationerna till föräldrarna är sämre. Av undersökningsmaterialet kan man dra slutsatsen att det är dags att diskutera hur barns utsatthet för ofärd skall kunna minskas.

Redan tidigt när barnen placeras på förskola med stora grupper barn och utan en stabil tillhörighet i någon liten grupp läggs grunden för otrygghet. Om barnen rör sig från en grupp till en annan utan kontinuitet med en vuxen så kan det leda till otrygghet. Istället för att i små familjeliknande grupper träna trygga nära relationer med en vuxen så leder detta ofta till splittring. Det är inte oväsentligt hur en god barnomsorg och skola ska organiseras. Tryggheten i en liten grupp med kontinuitet och en lärare som har ansvar för den lilla gruppen blir en familjeliknande organisering och är ovärderlig för utvecklingen av trygga barn.

På frågan till ungdomar om vad som var viktigast i livet har inget fått så stor betydelse som familjen och hemmiljön. Denna dröm går inte alltid i uppfyllelse. Därför finns det en stark spänning mellan den enskilde individens behov av gemenskap och de alltmer försvårade möjligheterna att realisera denna dröm. Genom att lyfta fram de goda exemplen och sätta ord på de drivkrafter som utvecklar stabila äktenskap och lyckliga familjer kan deras drömmar i högre grad bli verklighet. Politiker måste ta sitt ansvar för att villkoren i samhället blir gynnsamma för ett gott familjeliv.

I FN:s barnkonvention sägs bland annat att konventionsstaterna ser familjen som den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars, särskilt barnens, utveckling och välfärd. Enligt konventionen bör familjen ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället. Vidare sägs att barnet, för att kunna nå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse.

All erfarenhet visar att stabila och fungerande familjeenheter med allt vad det innebär är en förutsättning för ett gott samhälle. Det är därför viktigt att lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd för stabila familjerelationer. Lagstiftningen kring äktenskapet spelar därför en grundläggande roll för samhällets uppbyggnad. Det borde alltså ligga i lagstiftarens intresse att stärka äktenskapet och uppvärdera trygga och stabila familjers betydelse som uppväxtmiljö för barn. Familjestabilitet borde därför vara en målsättning i all familjepolitik.

Vid separationer är det alltid barnen som är de stora förlorarna. Barnen har både behov av och rätt till båda föräldrarna. Idag försöker man genom lagstiftning och på annat sätt efter separation tillgodose detta, t ex med umgängesrätt, gemensam vårdnad och andra bestämmelser. Men det bästa sättet att uppfylla barnens rätt är naturligtvis att öka incitamenten för att makarna skall kunna hålla ihop familjen och överbrygga de samlevnadsproblem som kan uppstå. Här har samhället, staten och kommunerna ett mycket stort ansvar.

Familjerådgivningen bör byggas ut och omfatta förebyggande relationsvård. När krisen kommer skall man snabbt kunna få hjälp. Kristdemokraterna vill ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning. Familjerådgivningen bör även ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. Kristdemokraterna ser även positivt på familjeterapi och vill därför rekommendera att denna goda modell används ute i kommunerna.

Sammanfattning

Många olika slags åtgärder för att minska barns utsatthet vid eller inför separation har redan vidtagits, t ex umgängesrätt, gemensam vårdnad och samarbetssamtal. Vidare förekommer familjerådgivning för att undvika separationer i större utsträckning än tidigare, liksom i viss mån föräldrautbildning.

Trots dessa åtgärder kan det konstateras att ett ökande antal barn mår dåligt, inte klarar skolan, börjar använda droger eller hamnar i kriminella gängbildningar. Likaså kan konstateras att antalet skilsmässor ökar trots de insatser som görs. Drygt hälften av de cirka 35 000 äktenskap som ingås varje år spricker. Samborelationer spricker i än högre grad. Det behövs därför en hel rad av förbättrande åtgärder för att ge stadga åt familje- och föräldralagstiftning, både vad gäller förebyggande åtgärder och ändring av lagarna:

• En utredning om hur familjestabiliteten generellt ska kunna stärkas bör tillsättas. Den bör ha fokus på äktenskapet som samlevnadsform.

• De ekonomiska nackdelarna för gifta jämfört med samboende måste avskaffas.

• Sambolagen bör upphävas. Den innebär ett påtvingat avtal med en rad negativa konsekvenser. Hur ett sådant upphävande skall ske på bästa sätt bör utredas.

• I stället för en sambolag bör alla övriga typer av samboende ges samhällets stöd att upprätta samboendekontrakt för den händelse parterna inte anser att äktenskapet tillgodoser deras behov. Samlevnadsavtal, oavsett typ, bör liksom andra avtal vara frivilligt ingångna av parterna, inte fastställda av myndigheter.

• I avvaktan på sambolagens avskaffande bör de som sambor ges ökad information om innebörden i sambolagen.

• Familjerådgivning och andra förebyggande åtgärder från samhällets sida måste erbjudas alla som så önskar.

Stockholm den 22 oktober 2002
Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Peter Althin (kd)