Färdtjänst för synskadade

Motion 2003/04:T404 av Gustav Fridolin (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en tydligare färdtjänstlag som tar hänsyn till synskadade ungdomars speciella behov av flexibilitet.

Motivering

Personer med funktionsnedsättning skall, enligt den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare, ha möjlighet att vara delaktiga i samhället, på lika villkor som andra medborgare. En av den enskilde medborgarens mest centrala behov är att fritt kunna förflytta sig till och mellan olika platser. Detta görs med egen bil, cykel, kollektivtrafik eller genom att gå till fots. Synskadade har ofta på grund av funktionsnedsättningen stora svårigheter att ta sig fram i okända miljöer på egen hand eller att cykla. Att köra bil är omöjligt för synskadade. Den nuvarande färdtjänstlagstiftningen tar endast hänsyn till de fall då personen är förhindrad att ta sig fram med den vanliga kollektivtrafiken.

Färdtjänst är en kommunal angelägenhet som etablerades i Sverige på 1970-talet. För många funktionshindrade har färdtjänsten länge varit nyckeln till att kunna förflytta sig och delta i samhället på lika villkor som andra. Cirka 40 000 personer har idag rätt till färdtjänst. Behovet av en flexiblare och mer individanpassad färdtjänst har växt, i takt med samhällsutvecklingen.

Lagstiftningen ger idag kommunerna möjlighet att begränsa de färdtjänstberoendes rörelsefrihet. De vaga formuleringarna i färdtjänstlagen har bidragit till kommunernas vitt skilda tolkningar som har lett till att skillnaderna mellan landets kommuner är stora. Det har höjts röster för en tydligare lagstiftning såväl från kommunalt håll som från färdtjänstberättigade.

Lagen måste förtydligas och den enskilde individens rättigheter förstärkas så att inte rörelsefriheten begränsas. Lika regler ska gälla i alla kommuner. Resornas omfattning i tid och antal får inte inskränkas på det sätt som sker idag då den begränsade färdtjänsten isolerar och begränsar människors vardag. Det behov av flexibilitet som synskadade ungdomar har för att kunna träffa kompisar, utöva fritidsaktiviteter och komma i tid till arbete och skola måste beaktas.

Den nu pågående utredningen Vissa färdtjänstfrågor 2002:108, redovisas i slutet av oktober. Under det kommande arbetet mot en lagändring, bör regeringen ta fasta på de synpunkter som beskrivits ovan.

Stockholm den 3 oktober 2003

Gustav Fridolin (mp)