Färdtjänst

Motion 2001/02:T361 av Christina Nenes och Sonja Fransson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nödvändigheten av att förbättra färdtjänsten.

Motivering

Riksdagen beslutade 1997 om en ny lagstiftning som innebär ett nytt synsätt på färdtjänst: från bistånd till en form av kollektivtrafik. En utvärdering av regelförändringarna som Vägverket gjort visar att 75 procent av landets kommuner sedan den 1 januari 1998 genomfört en eller flera förändringar i de kommunala tillämpningarna kring färdtjänst. Ungefär hälften av landets kommuner har numera en striktare tillämpning av rätten till ledsagare och tolkning av skälen för tillstånd för färdtjänst. Det är dessutom en stor skillnad i tillämpningen av lagen om färdtjänst och vilka generella regler som gäller i de olika kommunerna.

I en del kommuner tillåts t.ex. inte någon så kallad medresenär. Vad gäller resans längd och frekvens har de flesta kommuner sina egna varianter. I någon kommun tillåts exempelvis endast två resor per vecka. Även kostnaden kan variera betydligt mellan olika kommuner. Sammantaget utgör de olika begränsningarna som förekommer i kommunerna betydande svårigheter för alla funktionhindrade som är i behov av en fungerande färdtjänst.

Att kunna röra sig fritt i samhället är mycket viktigt för att kunna leva ett aktivt liv. Ett aktivt liv utgör grunden för livskvalitet. Att kunna utbilda sig, resa till arbetet, träffa kompisar, gå på bio och vara föreningsaktiv måste vara möjligt för alla människor, oavsett förutsättningar. Som det ser ut idag i många kommuner saknas dessa förutsättningar. Regeltillämpningen blir närmast absurd när en färdtjänstberättigad t.ex. inte kan åka in tillsammans med en vän för att se på bio. Färdtjänsten kan få in tre samplanerade resenärer i taxin och då får vännen inte plats. Därför får vännen ta egen bil eller taxi in.

Denna utveckling är djupt olycklig och ovärdig det välfärdssamhälle vi lever i. Det är en självklarhet att färdtjänsten bör anpassas efter den enskildes behov. Antalet färdtjänstresor ska vara obegränsat och kostnaden för färdtjänst får inte överstiga den för kollektivtrafiken, när kollektivtrafiken går. I annat fall kan taxan sättas utifrån vad det kostar att köra egen bil.

I ett samhälle där alla ska kunna delta fordras det tillgänglighet. Regeringen har avsatt 1,5 miljarder kronor på att förbättra funktionshindrades tillgänglighet till kollektivtrafiken 1998–2002, och det är bra. Men det krävs att vi höjer ambitionerna ännu mer och kräver ännu tydligare regler för trafikhuvudmannen om utformning av fordon, stationsbyggnader, informationssystem m.m.

Stockholm den 27 september 2001
Christina Nenes (s)	Sonja Fransson (s)