Färdtjänstlagen

Motion 2000/01:T810 av Bengt Silfverstrand och Britt-Marie Lindkvist (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen
om färdtjänst i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motivering

Den nya lagen om färdtjänst har nu varit i kraft i nästan två år. Redan vid
det här laget kan vissa problem som en följd av lagen identifieras.

Ett exempel på problem som uppstått är att det blivit betydligt svårare än
tidigare att kunna tillgodogöra sig rätten till ledsagare. Detta problem är
särskilt uttalat för vissa grupper av funktionshindrade - t ex synskadade. För
många funktionshindrade är en medföljande ledsagare en absolut
förutsättning för att hon eller han överhuvudtaget skall kunna genomföra
resan.

Den som studerar på annan ort än i hemkommunen kan inte automatiskt
utnyttja färdtjänsten där, eftersom det är folkbokföringskommunen som är
ansvarig. Den enskilde måste under sådana förhållanden förlita sig på att
hemkommunen har ett system som medger rätt till färdtjänst även vid studier
på annan ort, vilket inte är obligatoriskt enligt lagen om färdtjänst.

Enligt den nya lagen har kommunerna fått rätt att inte bara lägga över
utförandet av färdtjänsten på trafikhuvudmannen utan också de delar som
innefattar myndighetsutövning, d v s besluta om vem som ska beviljas rätt till
färdtjänst etc. Detta kan leda till rättsförluster för många funktionshindrade
eftersom trafikbolagen knappast besitter den sociala kompetens som krävs för
sådana beslut.

Den nya lagens nionde paragraf medger bl a kommunerna möjlighet att "i
skälig omfattning" ställa upp föreskrifter om hur många resor som får göras.
På vissa håll har tilldelningen av resor varit så låg att endast en tur- och
returresa kunnat göras per vecka, utöver resor till utbildning och arbete. Detta
har bedömts som skäligt och inte blivit föremål för förändring av
förvaltningsdomstolarna. På denna punkt krävs en skyndsam ändring så att
funktionshindrade får rätt till ett resande som är jämförbart med andra
samhällsmedborgares.

Ovannämnda exempel visar med all önskvärd tydlighet att det redan nu
finns skäl att göra en översyn av lagen om färdtjänst så att de tydliga
nackdelarna med densamma ur den funktionshindrades synpunkt kan
undanröjas.

Stockholm den 27 september 2000

Bengt Silfverstrand (s)

Britt-Marie Lindkvist (s)