Färdtjänstlagen

Motion 2000/01:T822 av Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av färdtjänstlagen.
Motivering

Den nya lagen om färdtjänst (SFS 1997:736) har nu varit kraft i snart i två
år. Redan nu kan vissa problem identifieras, som har uppstått sedan den
nya lagen trädde i kraft.

Det har till exempel blivit betydligt svårare att få rätt till ledsagare inom
färdtjänsten. Detta är ett problem för många grupper av funktionshindrade
exempelvis synskadade. Att ha med en ledsagare är många gånger nödvändigt
för att resan skall kunna genomföras.

De som studerar på annan ort kan inte utnyttja färdtjänsten där eftersom
det är folkbokföringskommunen som är ansvarig. Den enskilde måste då lita
till att hemkommunen har ett system för färdtjänst i annan kommun, vilket
inte är obligatoriskt enligt färdtjänstlagen. De färdtjänstberoende från Kalmar
kan använda sitt färdtjänstbevis som registreringskort i alla övriga kommuner
vilket förenklar för alla. Denna modell skulle med fördel kunna användas i
hela landet.

Enligt den nya lagen har kommunen fått möjlighet att inte bara lägga över
utförandet av färdtjänsten på trafikhuvudmannen utan också de delar som
innefattar myndighetutövning, det vill säga att besluta om vem som ska ha
rätt till färdtjänst etc. Denna tillståndsgivning föregås av en
ansökningsblankett där man i vissa kommuner ställer frågor som är mycket
tveksamma om de är relevanta utifrån ett resebehov. Detta är en farlig
utveckling, eftersom de aktuella bolagen knappast har den sociala
kompetensen som krävs för sådana beslut.

I lagens 9 § har kommunerna möjlighet att i skälig omfattning ställa upp
föreskrifter om hur många resor som får göras etc. På vissa håll har
tilldelningen av resor varit så låg att endast en tur- och returresa kunnat
göras
per vecka, utöver resor till utbildning eller arbete. Detta har bedömts som
skäligt och således inte ändrats av förvaltningsdomstolarna. Lagen måste
därför ändras så att färdtjänsten ger rätt till ett med andra medborgare
jämförbart resande.

De ovan nämnda exemplen visar att det nu finns skäl att ta initiativ till en
ändring i lagen, så att dessa nackdelar undanröjs.

Stockholm den 3 oktober 2000

Annelie Enochson (kd)