Färre och enklare regler

Motion 2000/01:N381 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp, c)

1 Innehållsförteckning
2
3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett förbättrat svenskt näringsklimat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förändrade attityder till småföretagare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genomföra samtliga Småföretagsdelegationens förslag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge regelförenklingsarbetet högsta politiska prioritet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tydliga mätbara mål för regelförenklingsarbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatoriska konsekvensanalyser vad avser reglernas
ekonomiska effekter på företagen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försöksverksamhet med tidsbegränsade regler.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka simplexenhetens resurser till bevakning av att
konsekvensanalyser sker enligt simplexförordningen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att konkurrensen bör stärkas genom att statligt ägande inom
konkurrensutsatt verksamhet avvecklas.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka Konkurrensverkets ställning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utifrån gällande kommunallag förtydliga vad som är tillåten
respektive otillåten kommunal verksamhet.1

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpta krav på konkurrensneutralitet för att undvika
snedvriden konkurrens. 2

13. Riksdagen beslutar att Sverige omedelbart anmäler sitt intresse för att
OECD under hösten år 2001 genomför en oberoende granskning av
Sveriges regelförenklingsarbete i enlighet med vad som anförs i
motionen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en skattereduktion på hushållstjänster. 3

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ändrade 3:12-regler. 3
16.
1 Yrkande 11 hänvisat till KU.

2 Yrkande 12 hänvisat till FiU.

3 Yrkandena 14 och 15 hänvisade till SkU.

4 Inledning

4.1 Sverige behöver en större och mer dynamisk
småföretagsamhet

Ett framgångsrikt företagande är den absolut viktigaste förutsättningen för
välstånd. Globalisering, liberalisering och informationsteknikens snabba
utveckling öppnar enorma möjligheter för dem som förstår att göra sig
attraktiva genom att skapa ett internationellt konkurrenskraftigt klimat för
arbete och företagande. Inte bara de svenska företagen utan i högsta grad
Sverige som land befinner sig därmed i en knivskarp konkurrenssituation.

Det nationella näringsklimatet måste formas så att Sverige klarar av att
tävla med de mest konkurrenskraftiga delarna av världen i fråga om goda
villkor för företagande och investeringar. Omvärldsförståelse och
förändringsbenägenhet i politiken är helt avgörande för Sveriges framtida
position. Det är i detta perspektiv förödande att klamra sig fast vid stela
modeller, rigida arbetsmarknadsregler och världens högsta skattetryck.
Tillkomsten av jobb på lång sikt bygger på en tillväxt bland de små och
medelstora företagen.

Negativa attityder till småföretagande har i vårt land under lång tid
påverkat företagsstrukturen. Villkoren för företagande har helt anpassats till
storföretagen vilket i förlängningen lett till en bristande mångfald av
medelstora växande företag, jämfört med vad som finns i många andra länder.
Av Sveriges cirka en halv miljon företag är den överväldigande majoriteten
enmansföretag och bara tre procent har fler än 20 anställda.

Framväxt av nya företag inom tjänste- och servicesektorn har effektivt
hindrats genom den offentliga sektorns kraftiga utbyggnad och monopol.
Världens största offentliga sektor har krävt världens högsta skatter, vilket
ytterligare har bromsat tillkomst av företag och tillväxt. Den arbetsintensiva
privata tjänstesektorn som fungerat som sysselsättningsmotor i exempelvis
USA har utvecklats betydligt långsammare i Sverige.

Sverige behöver en god företagarpolitik, vilket omfattar en mängd
förändringar inom områdena skatter, arbetsmarknad, konkurrens,
regelförenkling och Europaengagemang. Framför allt är det viktigt att
förändra attityderna till företagande och entreprenörskap. Det måste i Sverige
skapas ett gott företagarklimat så att fler kvinnor och män vill och vågar
starta
och driva företag och anställa medarbetare. För att Sverige skall få en
växande företagsamhet måste entreprenörskap och företagande löna sig bättre
än det gör i dag.

4.2 Misslyckad regeringspolitik

Alltsedan 1970 har det funnits beslut och uttalanden av svenska
regeringar att motverka byråkrati och krångliga regler.
Avregleringsgrupper har efterträtt varandra, men resultaten har varit
otillräckliga.

I synnerhet socialdemokratiska regeringar har av tradition inte varit
speciellt intresserade av företagarfrågor. Därför var det extra glädjande att
föredragande statsråd i december 1998 presenterade Simplexgruppen, med
uppgiften att ur de mindre företagens perspektiv göra en konsekvensanalys av
alla regleringar som olika myndigheter planerar att införa. Men den som
hoppades att detta skulle innebära en genomgripande förbättring för landets
företagsklimat blev mycket besviken. Då chefen för Simplex avgick i februari
i år kunde han som en i raden av vittnen berätta vad som är det största hotet
mot minskat regelkrångel i Sverige - regeringen själv.

Intern byråkrati och motstånd inom Näringsdepartementet förlamade
Simplex arbete. Formerna gjordes till huvudsak, och arbetet inom Simplex
blev en trög sidogående rörelse. Att diskutera och förankra de övergripande
målen, strategierna och de därav följande organisatoriska strukturerna har inte
varit att tänka på. Simplex hamnade i verkställighetens ingenmansland mellan
den beslutande politiska makten och operativ verksamhet.

Det svenska regelverket är omfattande. Det finns ungefär 1 000 lagar som
stiftats av riksdagen, ca 2 000 förordningar som utfärdats av regeringen samt
ca 7 000 föreskrifter och allmänna råd som utfärdats av myndigheter. Ungefär
hälften av alla dessa regler har direkt betydelse för företagen. Dessa
företagsregler uppgår till mer än 20 000 sidor och antalet ökar.

Reglernas mängd och komplexitet samt myndigheternas sätt att tillämpa
dem påverkar möjligheten att starta företag, utveckla och kundanpassa
produkter samt att snabbt reagera på olika marknadsförändringar.
Regelkomplexiteten är direkt småföretagarfientlig.

Regelverket är därmed en viktig strukturfaktor med betydelse för
näringslivets utveckling och Sveriges ekonomiska tillväxt. Det är därför
viktigt med färre, enklare och mera stabila regler.

Det senaste regeringen producerade på området var skrivelsen
1999/2000:148, i vilken regeringen lämnar en redogörelse för hur
myndigheter tillämpat förordning (1998:1820) om särskild konsekvensanalys
av reglers effekter för små företags villkor under 1999. Tyvärr är det inte
mycket av positiv art som hänt inom området under året, vilket leder till att
skrivelsen är påfallande tunn.

Det är bra att kommittéförordningen finns, men den måste också följas.
Det bör nu ställas krav på att myndigheterna skall sända in sina
konsekvensanalyser till Simplex kontinuerligt, så att därmed en stark
kontrollfunktion skapas. Simplex bör ges ett tydligt mandat avseende
departementens organisation och rutiner och måste komma in i ett tidigt skede
av processerna.

Många myndigheter anser sig enligt skrivelsen ha mycket begränsat
utrymme för regelförenklingar då de måste implementera EG-direktiv och
förordningar samt andra internationella avtal. Det är viktigt att detta inte
blir
en blockering som stillatigande accepteras av regering och berörda
myndigheter. Vid implementeringen av EG-direktiven och förordningarna
som går att påverka skall konsekvensanalys enligt simplexförordningen göras.

Det är bra att regeringen nu påbörjat utbildningen av de så kallade
förändringsagenterna. Det är beklagligt att det regerings- och
departementsinterna debaclet medfört att detta inte kunnat ske långt tidigare
så som var planerat av dåvarande chefen för Simplex.

Att mäta omfånget och inflationen av regelmängden är viktiga men inte
tillräckliga mål. Det är alltför luddigt att som regeringen föreslår "inom en
treårsperiod tydligt minska regelverkens administrativa börda". Konkreta,
mätbara mål måste anges.

Poängteras bör också att det inte bara är små företag som Sverige behöver,
utan även mellanstora och stora. Lika viktigt är att även dessa större företag
ges villkor som är internationellt konkurrenskraftiga. Därtill saknas det i
skrivelsen en riktig definition av "småföretag". En sådan bör tillföras,
exempelvis med EU-gränsen 250 anställda.

Det är nu hög tid att regeringen visar att fagra löften om regelförenkling är
mer än vackra ord. Simplexhaveriet har redan försenat förenklingsarbetet med
minst ett år, varför interna störningsmoment omedelbart måste tas bort och
arbetet föras upp på högsta politiska nivå.

5 Sverige behöver färre och enklare regler för
företagen

5.1 Framgångsrikt avregleringsarbete under den
borgerliga mandatperioden

Under perioden 1991-1994 tog den borgerliga regeringen initiativ till och
genomförde avregleringar som berörde i stort sett alla områden i
samhället.

- Telekommunikationer, postbefordran, radio och television öppnades för
konkurrens, vilket bland annat har betydelse för utvecklingen i det
kunskapsintensiva näringslivet.

- Inrikesflyget, landsvägstransporter, bilprovningen och järnvägen
avreglerades. På de två sista punkterna återställde dock den
socialdemokratiska regeringen besluten innan de trädde i kraft.

- Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffades.

- Genom ett referensprissystem för läkemedel där patienten själv fick
betala mellanskillnaden för dyrare preparat än referenspreparaten
pressades prisnivån inom systemet ned med 17 procent.

- Ett förslag (som stoppades av den socialdemokratiska regeringen) lades
fram om att avveckla Apoteksbolagets monopol.

- Såväl byggnormerna som planreglerna förenklades väsentligt i syfte att
öka konkurrensen, begränsa kostnaderna, stimulera nytänkande och öka
valfriheten.

- Riksdagen beslutade om avregleringen av elmarknaden, vilken senare
har lett till stora effektiviseringar. Reformen sköts tillfälligt upp av den
socialdemokratiska regeringen innan den genomfördes.

- Ett stort antal reformer genomfördes som utsatte statliga myndigheters
produktion av varor och tjänster för konkurrens, t.ex. bolagiseringarna av
myndigheten för den statliga arbetsmarknadsutbildningen (AMU), statens
godkännande- och certifieringsverksamhet inom byggsektorn, Vägverkets
produktionsverksamhet samt privatiseringarna av Statens provningsanstalt,
statens produktion av skogsfrön och skogsplantor, Försvarets datacentraler
och Försvarsmedia.

- Flera statliga bolag privatiserades i syfte att bl.a. stärka konkurrensen och
minska sammanblandningen mellan ägare och lagstiftare.

- Viktiga reformer var också den nya lagen om offentlig upphandling och
lagen om ingripande mot otillbörligt beteende vid offentlig upphandling,
som riktar sig mot konkurrenssnedvridande beteenden från beställare inom
stat, kommun och landsting.

- En helt ny konkurrenslag infördes.

- Möjligheterna att starta alternativ till den kommunala barnomsorgen
ökade, vilket ledde till en kraftig ökning av barnomsorg i privat regi.
Föräldrar och elever fick möjlighet att välja skola genom friskolereformen.

- Genomförande av fri etableringsrätt för utlänningar och utländska företag
i Sverige, enhetliga skatteregler för egenföretagare och aktiebolag, enklare
registrering av aktiebolag och en mer flexibel arbetsrättslig lagstiftning.

- En särskild avregleringsdelegation tillkallades, med uppgift att driva på
avregleringsarbetet och ta lämpliga initiativ till förändringar som stärker
konkurrensen och ökar utrymmet för nyetableringar. Den
socialdemokratiska regeringen lade ned Avregleringsdelegationen efter
valet 1994.

5.2 Avregleringar för ekonomisk tillväxt

Det fortsatta arbetet med avregleringar bör ges en vid innebörd och
omfatta olika åtgärder som leder till en bättre fungerande
marknadsekonomi.

En nyckelfråga för möjligheterna att driva företag är förhållandena på
arbetsmarknaden. "Återställarna" på arbetsmarknaden har ställt till problem
för i synnerhet de mindre företagen. De regler som styr den svenska
arbetsmarknaden måste moderniseras och anpassas till de mindre företagens
verklighet. Småföretag ställs ofta inför svårigheter i mötet med facklig
byråkrati och facklig förhandlingsvana.

En av de åtgärder som bidrar till en positiv utveckling är att omvandla
offentligt ägda företag till privata och medvetet sträva efter att hitta privata
alternativ till tjänster och varor som produceras i offentlig regi idag. Ökad
konkurrens bidrar till produktivitetstillväxt och innovationsförmåga.

"Valfrihetsrevolutionen", som stoppades av socialdemokrater på riks-,
landstings- och kommunal nivå, måste drivas vidare och politiken inriktas på
ökad konkurrensutsättning av offentligt producerade varor och tjänster.

Vägledande principer för fortsatta avregleringar skall vara att dessa:

- underlättar för nya företag att etablera sig och för små och medelstora
företag att växa,

- minskar arbetsbördan för små och medelstora företag med bl.a.
uppgiftslämnande,

- begränsar offentliga monopol,

- minskar offentligt ägande i näringsverksamhet,

- vidgar sektorn för privat näringsverksamhet,

- ökar den konkurrensutsatta sektorn,

- medför lägre priser och taxor,

- främjar konkurrens på lika villkor.

6 Förslag

6.1 Genomför Småföretagsdelegationens förslag

Den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegationens rapport innehåller
en lång rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt skulle underlätta
för småföretagen utan att det skulle ge upphov till statsfinansiella
kostnader. För drygt två år sedan presenterade den s.k.
Småföretagsdelegationen 81 konkreta förslag till
regelförenklingsåtgärder. Idag har bara 28 av förslagen helt eller delvis
genomförts. 53 av förslagen, d.v.s. närmare två tredjedelar, är fortfarande
inte genomförda.

I väntan på att regeringen genomför delegationens förslag är samhällets
kostnader för tillväxthämmande regler betydande. Detta ökar betydelsen av
omedelbar handling. Priset för väntan betalar medborgarna, främst i form av
färre arbetstillfällen, sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet.

Regeringen bör, för att stärka sin trovärdighet i småföretagarfrågor, för
varje enskilt förslag som man ej avser att genomföra ange skälen till varför
detta inte sker.

6.1.1 Hög politisk prioritet

Erfarenheterna från länder som tar avregleringsarbetet på allvar, som
Storbritannien och Holland, visar att det krävs politiskt stöd från allra
högsta nivå. Statsministern bör därför leda och politiskt ansvara för
arbetet. Detta bör ske genom att en gemensam grupp bildas i
Statsrådsberedningen, som initierar och följer avregleringsarbetet i
departement och i myndigheter. Gruppen bör föreslå modeller för hur
arbetet skall bedrivas, bistå med kompetens samt lyfta fram goda exempel
på avregleringar. Gruppen bör också rapportera om hur arbetet fortlöper.
Varje år skall en redogörelse över avregleringsarbetet presenteras för
riksdagen. Varje departement är ansvarigt och varje myndighet är
ansvarig för rapporteringen till statsministerns avregleringsgrupp.

6.1.2 Tydliga, mätbara mål för avregleringen

Avregleringsgruppen skall ansvara för de kvalitativa och kvantitativa
målen för arbetet. Ett lägsta kvantitativt mål skall vara att alla
företagsregler skall ha granskats inom en fyraårsperiod. Målet för
regelförenklingsarbetet måste anges tydligt - inom en mandatperiod skall
regelmängden minska med 25 procent, såsom med gott resultat
genomförts i Holland. Gruppen bör vidare se till att arbetet framförallt
syftar till att avskaffa eller minska sådana regler och regelsystem som
bedöms minska konkurrenstrycket. Arbetet skall ske med beaktande av att
samhället måste ha effektiva regelsystem för skydd av människors liv och
hälsa, miljöskydd och säkerhet.

6.1.3 Obligatorisk konsekvensanalys

Alla nya regler bör föregås av konsekvensbeskrivningar vad avser
reglernas ekonomiska effekter på företagen. Sådana
konsekvensbeskrivningar skall lämnas av såväl departement som av
myndigheter och kommuner. I konsekvensbeskrivningen skall det även
analyseras om problemet hade kunnat lösas på annat sätt än genom en ny
reglering. Vidare bör alla utredningar få specialdestinerade medel för att
genomföra denna typ av konsekvensanalyser.

Simplexenheten kan enligt dagens förordning inte kräva in
konsekvensanalyser från myndigheter och kommittéer, och dessa har inte
heller någon skyldighet att sända in dessa till Simplex. Simplexförordningen
bör snarast kompletteras så att Simplex får denna möjlighet och så att
myndigheter och kommittéer åläggs att sända in sina konsekvensanalyser till
Simplex.

6.1.4 Tidsbegränsade regler

En försöksverksamhet som bör prövas är att medvetet arbeta med
tidsbegränsade regler. Regler där det redan från början anges att de har en
begränsad livstid, så att en regel för att fortleva efter sitt "slutdatum"
måste ha stöd av ett nytt aktivt beslut. Det kan ju vara så att man
överskattat behovet av en reglering eller att regeln inte lett till avsett
resultat.

6.1.5 Stärk Simplex

Simplexenhetens resurser att bevaka att myndigheter, utredningar och
Regeringskansliet genomför konsekvensanalyser enligt
simplexförordningen av nya förslag som rör småföretag måste kraftigt
förstärkas.

Regeringen har i skrivelse till riksdagen lovat riksdagen att inom en
treårsperiod tydligt minska företagens administrativa kostnader.

6.2 Privatisera mera

Hela den svenska ekonomin måste fungera i konkurrens. Konkurrensen
bör stärkas genom att statligt ägande inom konkurrensutsatt verksamhet
avvecklas. En privatisering av de statliga företagen tydliggör statens roll
som lagstiftare och normgivare, ökar statskassans inkomster, breddar
riskkapitalmarknaden till nya grupper och stärker företagen. Regeringen
bör omgående presentera en plan som redogör för planerade
privatiseringar av statliga bolag. Stat, kommun och landsting skall inrikta
sig på kärnverksamheterna. I princip skall all kommunal
förvaltningsverksamhet som inte är myndighetsutövning utsättas för
konkurrens.

6.3 Starkare konkurrensverk

Konkurrensverket bör ges en starkare ställning. Dess möjlighet att ingripa
med hjälp av konkurrenslagen måste förbättras.

6.4 Översyn av kommunallagen

Kommunallagen bör ses över och reglerna för vad som är tillåten
respektive otillåten kommunal verksamhet preciseras, varmed rättsliga
prövningar underlättas. Möjligheterna att överklaga offentlig
näringsverksamhet bör förbättras.

6.5 Skärpt krav på konkurrensneutralitet

Kravet på konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör skärpas
genom en lag som stadgar att offentlig näringsverksamhet skall redovisas
skild från annan verksamhet och att priset skall baseras på en
självkostnadskalkyl på likvärdig grund som enskilda företag. Lagen om
offentlig upphandling bör kompletteras med en regel om att all offentlig
näringsverksamhet måste grundas på formella beslut av stat, kommun
eller landsting.

6.6 OECD-granskning av Sverige

Regeringen anger sig, i skrivelse 1999/2000:148, vara intresserad av att
OECD genomför en oberoende granskning av Sveriges
regelförenklingsarbete. Detta är positivt, men det är samtidigt oroande att
den vaga tidsangivelsen för anmälan lyder "vid lämplig tidpunkt". Vi
anser att Sverige, mot bakgrund av arbetsbelastningen under det svenska
ordförandeskapet i EU, genast bör anmäla sitt intresse till OECD för en
oberoende granskning som skall ske efter ordförandeskapet. Detta innebär
hösten 2001. Medel för detta måste avsättas i budgeten för 2001, medan
anmälan måste göras genast för att få en önskad plats i kön.

6.7 Beskattning av hushållstjänster

Det har, bland annat genom EU-projektet Humlan i Kungälv, visats att det
finns en stor potentiell arbetsmarknad vad gäller hushållstjänster. Av
projektet har även dragits slutsatserna att kostnaden för tjänsten är
avgörande för hur stor efterfrågan är. En skattereduktion på 50 procent för
privatpersoners betalning av arbetskostnaden, i enlighet med tidigare
presenterat borgerligt förslag, bör införas.

6.8 Gynna aktivt ägande

De krångliga så kallade 3:12-reglerna tvingar företagare att ta ut en del av
sin vinst som högbeskattad arbetsinkomst. Reglerna missgynnar därmed
aktivt ägande i småföretag till fördel för passivt kapitalägande samt
missgynnar högavkastande och riskfyllt företagande till förmån för
lågavkastande och relativt riskfritt företagande. Det råder en bred
samstämmighet om att dessa regler måste ändras. Regeringen har begravt
frågan om 3:12-reglernas avskaffande i en utredning, och på grund av
regeringens senfärdighet finns det risk för att det kan dröja åtskilliga år
innan reglerna ändras. Det är nu hög tid att dessa småföretagarfientliga
regler omedelbart avskaffas.

6.9 Småföretagsdelegationens ännu ej genomförda
förslag

Snabbare patent. Främjandet av innovationer är självfallet en viktig del
av en politik för ökad tillväxt. Många mindre företag skapas kring ett
begränsat antal unika innovationer. Patentinstitutet är av stor betydelse för
att skydda den unika innovationen under den period som den utvecklas
tekniskt och kommersiellt. Detta har delvis tillgodosetts genom det
samarbetsprojekt PRV och RSV genomfört, men ytterligare, konkreta
åtgärder behövs.

Patentskydd för enklare uppfinningar. Livscykeln för nya produkter
blir allt kortare. I tolv av EU:s femton medlemsländer har man valt att
möta behovet av ett snabbare, enklare och billigare skydd för kortlivade
produkter med ett särskilt bruksmönsterskydd. Det är, förutom Sverige,
Storbritannien och Luxemburg som valt att avstå från denna lösning. Ett
enklare skydd för uppfinningar efter den modell som förordas i EU:s
grönbok Bruksmodellskydd (Com (95) 370 final, Green Paper on the
Protection of Utility Models in the Single Market) bör utredas i Sverige.

Inför enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de allmänna
försäkringarna. Det finns ett beräkningsunderlag för sjukförsäkringen
och ett annat för arbetsskadeförsäkringen. Om ett sjukfall klassas om till
arbetsskada måste försäkringskassan göra om beräkningen, vilket ofta
medför att företagen belastas med frågor om t.ex. vilka
kostnadsersättningar som utgivits. Reglerna bör ändras så att samma
beräkningsunderlag används i båda försäkringarna.

Klargör arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Arbetsgivarna har givits
ett långtgående åtgärds- och kostnadsansvar för rehabilitering av
anställda. Självfallet har arbetsgivaren större förutsättningar än
försäkringskassan att upptäcka tecken på ohälsa hos de anställda.
Arbetsgivaren kan också enklare se vilka förändringar som kan
genomföras på arbetsplatsen för att underlätta den anställdes situation.
Kompetensen i rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är en
resursfråga, är emellertid mycket ojämnt spridd bland arbetsgivarna. Det
är framför allt de mindre företagen som har svårt att upprätthålla underlag
för särskilda tjänster inom företaget som handhar dessa frågor. De mindre
företagens begränsade möjligheter att hålla sig med särskild kompetens i
rehabiliteringsfrågor måste beaktas. Rehabiliteringsansvaret bör
definieras på ett sådant sätt att det upplevs som rättvist och skapar
incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.

Förenklad självdeklaration för egenföretagare. Nästan ingen av
landets 700.000 egenföretagare klarar deklarationen själv, utan tar hjälp.
Problemen med självdeklarationen har samband med de krav som ställs
på bokföring och bokslut. Reglerna för småföretagarnas redovisning,
bokslut och deklaration bör göras så enkla att de flesta företagare kan
klara sitt bokslut och sin deklaration utan kostsam hjälp utifrån. Frågan
har bollats runt inom olika utredningar, men detta hjälper föga alla de
företagare som tyngs av förlegade regler.

Slopa skattetilläggen för fel i momsredovisningen. Den skattskyldige
påförs skattetillägg vid fel i momsredovisningen, även i de fall där staten
inte förlorat pengar eller förlusten varit försumbar. Detta är mycket
stötande och strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Skattetillägg
måste stå i rimlig proportion till statens förlust. Skattetillägg bör slopas
helt i de fall periodiseringsfelen inte varit till statens nackdel eller är av
försumbart belopp. Att en mildring skett utav de höga avgifterna är ett
steg i rätt riktning, men är inte nog.

Slopa avgifter och byråkrati kring den obligatoriska
ventilationskontrollen. Ventilationskontroller kan utföras av flera olika
sorters småföretag, bl.a. ventilationsföretag, som tillhandahåller tjänster
såsom kontroll, justering/trimning och rensning av ventilationssystem
inklusive imkanaler. I det fall ett sotningsföretag inte lämnat det
förmånligaste anbudet vid en fastighetsägares upphandling av obligatorisk
ventilationskontroll kan det ändå totalt sett bli kostsammare för
fastighetsägaren att inte välja sotningsföretaget. Skälet är att
sotningsföretaget har möjlighet att kombinera arbetet med obligatorisk
ventilationskontroll med sotningsuppgifterna. Sotningsföretag får i detta
fall betydande konkurrensfördelar på området för obligatorisk
ventilationskontroll framför andra företag. En utredning bör tillsättas för
att granska om företag som uppfyller kraven för certifiering på området
för obligatorisk ventilationskontroll även skall kunna ges möjlighet att
rensa och kontrollera imkanaler från brandsäkerhetssynpunkt. Kravet på
registrering hos kommunen bör ses över och ersättas av ett system med
egenkontroll, där protokollet visas upp på anmodan. Utredningen bör
pröva om tillsynsansvaret skall ligga hos kommunens
byggnadsinspektörer eller hos Yrkesinspektionen samt anlägga
synpunkter på hur en risk- och problemorienterad prioritering av
tillsynsarbetet kan läggas upp. Endast i de fall protokoll saknas bör avgift
utgå.

Prövning av kommunal kompetens att driva affärsverksamhet.
Kommunallagen reglerar kommunens kompetens, dvs. anger vad kommunen
får ägna sig åt. Kommunallagens lokaliseringsprincip, självkostnadsprincip
och likställighetsprincip utesluter i sak att verksamheten huvudsakligen
inriktas på andra avnämare än invånarna i kommunen. Samma uteslutande
principer reglerar även att huvuddelen av verksamheten drivs för att få
överskott, samt att man skulle kunna ta ut olika avgifter för samma tjänst av
olika medborgare. Men så länge inget överklagande sker finns knappast några
begränsningar för den kommunala näringsverksamheten. Det är endast
formella beslut i kommunala förvaltningar som omfattas av kommunallagens
möjlighet till laglighetsprövning.

När det gäller kommunens bolag betyder det att endast själva
bolagsbildningen och dess policyformuleringar, kapitaltillskott från
kommunen, kommunens tecknande av borgen liksom leveransavtal och
övriga avtal mellan bolaget och kommunen kan bli föremål för överklagande
och prövning mot kommunallagens principer. De beslut som fattas i bolaget
kan således inte överklagas till förvaltningsdomstol. Undantag finns
emellertid när det gäller utlämnande av handling, där offentlighetsprincipen
utsträckts till att omfatta bolag där en eller flera kommuner har ett
bestämmande inflytande. Ändringar i bolagsordningen bör antas i
kommunfullmäktige. Om bolaget avviker från ändamålsparagrafen i
bolagsordningen kan detta förhållande emellertid inte prövas mot
kommunallagen. Revisorernas förslag om ansvarsfrihet för bolagets styrelse
behandlas på bolagsstämman. Denna regleras inte av kommunallagen utan i
aktiebolagslagen. Kommunen kan emellertid ha fattat beslut om direktiv till
kommunens ombud på stämman. Detta beslut kan prövas i
förvaltningsdomstol. Om kommunen avstått från att påpeka att bolaget i sin
verksamhet går utanför vad som angivits i bolagets ändamålsparagraf är det
ett icke-beslut. Icke-beslut kan självfallet inte överklagas. Inför
bolagsstämman kan kommunfullmäktige utfärda ägardirektiv. Detta beslut
kan överklagas till förvaltningsdomstol.

Årsberättelse och revisionsberättelse anmäls till kommunfullmäktige.
Beslutet att godkänna anmälan kan inte prövas i förvaltningsdomstol.
Tillskjutande av nytt aktiekapital är vanligtvis ett beslut som antas i
kommunfullmäktige. Rätten att överklaga ett kommunalt beslut är begränsad
till kommunens medborgare.

Många kommuner menar att detta är en viktig kommunalrättslig princip.
Flera av näringslivets organisationer anser att rätten att klaga på en, ur
kommunalrättslig synpunkt, tveksam verksamhet inte som i dagsläget bör
vara begränsad till kommunens medlemmar. Detta fordrar sannolikt att
kommunens kompetens även regleras i annan lag än kommunallagen - till
exempel inom konkurrenslagstiftningen. Kritikerna menar att det måste finnas
möjlighet att få lagligheten i en viss redan pågående verksamhet prövad, inte
bara lagligheten i ett visst beslut. Ofta finns det i kommunal verksamhet,
oavsett om den drivs i bolags- eller förvaltningsform, heller inte något
kommunalt beslut som går att klaga på, även om verksamheten strider mot
kommunallagens principer. Fullgoda möjligheter till prövning måste finnas
även vad beträffar verksamhet i hel- eller delägda kommunala bolag.

I dagsläget saknas sådana möjligheter. Såväl fysiska som juridiska
personer bör få rätt att överklaga beslut över kommungränserna samt
möjlighet att få lagligheten i en viss befintlig verksamhet prövad.
Medborgarnas möjligheter till laglighetsprövning av verksamhet som drivs av
kommun, landsting eller kommunala bolag bör därför stärkas. Det bör vidare
vara möjligt att överklaga verksamhet oavsett om verksamheten baseras på ett
formellt beslut, och oavsett om verksamheten bedrivs i ett kommunalt bolag
eller i förvaltning. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
lagförslag i enlighet med detta.

Avreglera förordnandet av ordningsvakter. Bevakningsföretagen
tillhör en bransch som expanderat kraftigt under de senaste årtiondena.
Under senare år har flera mindre bevakningsföretag etablerats. Företagen
utför ett viktigt arbete för att förhindra brott och upprätthålla ordning.
Tillsynsmyndigheterna skall enligt lagen bedöma behovet av
ordningsvakter. Om behovet anses fyllt skall myndigheten inte ge
ytterligare tillstånd. Behovsprövningen har ibland medfört problem för
enskilda näringsutövare. En effekt av prövningen kan bli att företag som
vinner en anbudstävling om bevakningstjänster inte kan åta sig uppdraget
eller utvidga sin verksamhet, eftersom ytterligare tillstånd inte medges.
Antalet ordningsvakter regleras bäst av efterfrågan på marknaden.
Behovsprövningen för ordningsvakter bör därför avskaffas. Det bör
vidare räcka med att en statlig instans reglerar ordningsvakternas
befogenheter och utbildning samt i de enskilda fallen prövar om en person
är lämplig och uppfyller uppställda krav.

Serviceboende för funktionshindrade bör bli konkurrensneutralt.
Socialtjänstlagen ålägger kommunen att inrätta bostäder med särskild
service till funktionshindrade. Kommunen kan driva verksamheten i egen
regi eller lägga ut den på entreprenad till ett privat företag. Socialstyrelsen
uppställer kvalitetskrav som tillämpas vid länsstyrelsens tillsyn över
verksamheten. Men olika regler gäller beroende på om verksamheten
bedrivs av ett privat företag eller i kommunal regi. Det privata företaget
måste ansöka om tillstånd för att starta verksamheten. Det behöver inte
kommunen göra. De kvalitetskrav som det privata företaget måste
uppfylla vid start, kan den kommunala verksamheten dröja med. Ett
privat företag vars verksamhet inte håller erforderlig kvalitet kan få sitt
tillstånd indraget. Kommunal verksamhet kan visserligen kritiseras, men
varken Socialstyrelsen eller länsstyrelsen har befogenhet att ålägga
kommunen att leva upp till kvalitetskraven. Kommunens verksamhet kan
antingen dröja med uppfyllandet av kraven eller rentav strunta i att
uppfylla dem. Tillsynen över serviceboende för funktionshindrade bör
med anledning av detta ses över så att reglerna blir konkurrensneutrala.

Avreglera biluthyrningen. Biluthyrningsbranschen är relativt ung i
Sverige och har vuxit snabbt under de senaste decennierna. Den
omfattande specialreglering som omgärdar biluthyrning kan reformeras
eftersom förhållandena i branschen är stabila och problemen är få.
Vägverket föreslår att nuvarande krav på tillstånd slopas för att i stället
ersättas av ett krav på registrering av verksamheten. Detta skulle
underlätta för den som vill etablera sig i näringen och ändå möjliggöra
övervakning från myndigheternas sida. Ett förenklat
registreringsförfarande för biluthyrning bör därför genomföras.

Marknadsanpassa regelsystemet för tolkning. Invandringen har skapat
behov av tolk- och översättningskompetens som kan medverka när
myndigheter vill kommunicera med personer som har bristfälliga
kunskaper i svenska. Ibland har denna kompetens byggts upp i offentlig
regi. I takt med att verksamheten vuxit har emellertid utrymmet för
privata företag ökat. Det är dock inte alltid som myndigheter och
kommuner anlitar dessa företag på lika villkor. Konkurrensverket anser
att ett nytt och marknadsanpassat regelsystem för tolk- och
översättningsverksamhet skulle underlätta etableringen av nya företag. Ett
förslag till nytt och marknadsanpassat regelverk på området bör därför
utarbetas.

Informations- och samrådsplikt vid markarbeten. Många
näringsidkare som driver små butiker eller serviceinrättningar i hyrda
lokaler drabbas hårt när det lokala gatukontoret utför arbeten av olika slag
i gatan utanför lokalen. Ofta kan de ekonomiska skadorna minska
påtagligt om näringsidkaren informeras i god tid och kan samråda med
den som skall utföra markarbetet om tidpunkten för särskilt svåra
markarbeten, hur tillgängligheten för kunderna skall kunna göras så stor
som möjligt under arbetsperioden och hur extra skyltning och dylikt kan
minska skadorna för näringsidkaren. Kommun eller annan som företar
trafikavstängningar, vägarbeten och liknande bör därför åläggas
samrådsplikt med de näringsidkare som drabbas av ingreppen.

Förenkla restaurangers redovisning av mat, alkohol med mera.
Restaurangbranschen har en mycket hög andel småföretag och tyngs av
ett omfattande uppgiftslämnande vad gäller försäljning av alkohol. Bl.a.
skall en rad vitt skilda uppgifter redovisas: Intäkter från försäljning av öl,
vin, sprit och mat särredovisas, inköpta volymer av olika dryckesslag,
antal dagar i veckan som "offentlig dans" eller "varieté,
musikunderhållning o.d." arrangeras, antal "förströelsespel" och
"roulettspel". Uppgiftslämnandet på området har sannolikt spelat ut sin
roll. Den obligatoriska rapporteringen från restauranger bör därför
avskaffas.

Konkurrensneutralitet mellan statligt anställda distriktsveterinärer
och privatpraktiserande veterinärer. Den statliga
distriktsveterinärorganisationen har ökat sitt engagemang vad gäller
djursjukvård för sällskapsdjur och ridhästar. Genom att etablera
veterinärstationer med klinikmöjligheter har Jordbruksverket med hjälp
av skattepengar ökat utbudet av veterinärvård även i områden där det
redan finns fungerande privat veterinärvård. Förklaringarna till varför
distriktsveterinärorganisationen nu söker sig mot marknader där den
tidigare inte verkat är flera: Behovet av ökade arvodesinkomster har ökat i
takt med att de statliga anslagen minskat. Antalet djur inom jordbruket är
stadigt minskande, varför inkomster från annat håll är välkomna.

Det är vidare olämpligt att Jordbruksverket i egenskap av kontrollerande
myndighet bedriver affärsverksamhet vad avser djursjukvård och därmed
konkurrerar med de veterinärer man skriver författningar för och bedriver
tillsyn över. Distriktsveterinärernas uppgifter bör tydligare preciseras. Den
statliga myndighetsutövningen bör skiljas från affärsverksamheten på ett
tydligare sätt. Högre krav bör ställas på kostnadsredovisningen för di-
striktsveterinärorganisationen i syfte att förhindra att statliga medel används
i
den konkurrensutsatta verksamheten.

Reformera den svenska organisationen för genomförande av EU:s
strukturfondsprogram. Det har framförts mycket kritik mot den svenska
organisationen för genomförande av EU:s strukturfondsprogram. Det har
bl.a. ansetts vara splittrat och svåröverskådligt med både nationell och
EU-dikterad stödpolitik. De nya strukturer som Sverige byggt upp för att
hantera strukturfondsprogrammen överlappar gamla strukturer. Detta ger
fler aktörer att hålla reda på för småföretagen. Det finns dessutom många
program med likartad eller överlappande verksamhet. De
övervakningskommittéer som inrättats har haft få inslag av småföretagare.
Strukturfondspengarna går till dem som är bäst på att fylla i formulär och
hitta rätt i regeldjungeln, inte till dem som har de bästa projekten.

Merparten av strukturfondspengarna har därför gått till mer eller mindre
offentliga aktörer. Eftersom småföretagen har dålig kunskap om
målprogrammen och vilka typer av projekt som de är tänkta att stödja är det
svårt för enskilda företag att själva planera projekt. I stället blir det
offentliga
aktörer som försöker tänka ut projekt som de tror att företag kan ha nytta av.
Systemet är därför i stor utsträckning utbudsstyrt snarare än efterfrågestyrt.

Sverige bör med anledning av kritiken reformera den svenska
organisationen för genomförande av strukturfondsprogrammen enligt
följande: Samordna gamla nationella stödstrukturer med de nya som byggts
upp för strukturfondsmedel. Information om strukturfonderna skall vara
anpassad till småföretagens verklighet. Försök att få så många aktiva
småföretagare som möjligt engagerade i strukturfondsarbetet. Personer med
småföretagarerfarenhet borde engageras i informationsspridning,
övervakningskommittéer och annat.

Småföretagares arbetsinsatser skall betalas och på andra sätt värderas
bättre i strukturfondsarbetet. Arbetet i kommittéer och andra grupper skall
anpassas så att småföretagare kan delta utan att riskera sina rörelser. Gör
systemen efterfrågestyrda så att småföretagens behov får styra utformningen
av projekt, i stället för vad handläggare på myndigheter kan erbjuda.

Detta kräver förbättrad dialog mellan småföretag och myndigheter. Ofta
får målprojekten vänta länge på pengar, trots att Sverige som land får förskott
ur strukturfonderna. Även de lokala projekten borde kunna få sådana förskott.
Fortsätt satsningen på partnerskap. Nya former för att stimulera småföretag
att ta del i strukturfondsprogrammen bör prövas, men på företagens villkor.

Nya medfinansieringsmodeller bör prövas. Enskilda företag, grupper av
företag eller privatpersoner bör kunna ersätta eller komplettera offentliga
organ som medfinansiärer till EU. EU kräver dock långsiktiga och stabila
medfinansiärer, varför staten i sådana fall måste gå in med garantier för att
privata medfinansiärer skall kunna accepteras av EU. Detta bör kunna ske på
obyråkratiskt sätt i nationellt samförstånd. Byråkratin runt strukturfonderna
måste minskas kraftigt överlag.

Översyn av kommunallagen för att undvika konkurrenssnedvridande
stöd. Alltför många småföretag har problem med offentligt stöd som ges
till deras konkurrenter. Stödet kan exempelvis ges inom ramen för den
statliga regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken eller av kommuner.
Det är främst småföretag som råkar illa ut. Det är mycket svårt för ett
småföretag att överklaga ett kommunalt beslut att ge stöd till en
konkurrent. Om företaget som drabbats ekonomiskt inte är
kommunmedlem i kommunallagens mening är det omöjligt.
Kommunallagen bör ses över i syfte att ge företag bättre möjligheter att
överklaga kommunala beslut och möjlighet att i domstol pröva
kommunalt stöd. Annan än kommunmedlem bör få väcka talan i domstol
i dessa frågor.

Slopa straffavgiften vid försenad inlämning av moms och
uppbördsdeklaration. De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit
förenklingar, men vad gäller straffavgiften vid för sent inlämnad
deklaration samt tidpunkt för då deklaration och betalning anses ha
kommit skattemyndigheten tillhanda har reglerna försämrats och
missgynnar särskilt småföretag. En inte alltför ovanlig företeelse är
problemet med att företagaren betalt in moms men på fel momskonto.
Problemet är så komplext att inte ens skattemyndigheten kan redogöra
för vilket specifikt konto som skall användas. Regelverket kring
momskonton är rigoröst och extremt krångligt. De enda näringsidkare
som tjänar på dessa krångliga regler torde vara de stora revisionsbyråerna,
vilka får ta sig an småföretagare som i all välvilja betalat in moms men på
fel konto. För stora företag är detta inget betydande problem eftersom de
vanligtvis håller sig med anställd expertis.

I det nya systemet tas en straffavgift på 1.000 kronor ut om deklarationen
inlämnas för sent. I det tidigare systemet fanns egentligen ingen motsvarande
bestämmelse eftersom deklarationens inlämnande och betalning skedde i
samma handling. Många företagare skulle vilja lämna in deklarationen direkt
till det lokala skattekontoret. Riksskatteverket har emellertid uppgivit att
detta
inte är möjligt. Det är oskäligt att förseningsavgiften är lika stor oberoende
av
förseningens längd och vilka belopp som deklareras. Avgiften bör slopas.

Offentligt stöd omfördelas för att möjliggöra en ökad satsning på
utveckling av företagarkompetens och samverkan inom vårdsektorn,
omsorgssektorn och kultursektorn. En utredning bör tillsättas i syfte att
föreslå åtgärder som behövs för utveckling av företagskompetens och
samverkan inom vård- och omsorgssektorn.

Samverkan mellan företag, forskning och kunskapsspridning om
småföretagssamverkan behöver intensifieras. Resurser bör avsättas
under fem år för att initiera, stimulera, utveckla, bedriva och sprida
forskning om småföretagssamverkan. Vidare bör det belysas om
konkurrenslagen i nuvarande utformning innebär omotiverade hinder för
samverkan mellan småföretag.

Befrielse från eller restitution av moms och arbetsgivaravgifter för
hushållsnära tjänster testas inom två län under kommande
mandatperiod. Det har, bland annat genom EU-projektet Humlan i
Kungälv, visats att det finns en stor potentiell arbetsmarknad vad gäller
hushållstjänster (inklusive nuvarande ROT). Av projektet har även dragits
slutsatserna att kostnaden för tjänsten är avgörande för hur stor
efterfrågan är. Ett införande av en skattereduktion på 50 % för
privatpersoners betalning av arbetskostnaden för hemnära tjänster bör
införas. Reduktionen bör gälla upp till 25 000 kr per år.

Staten bör vara ytterst ansvarig för ett Internetbaserat
informationssystem där en företagare lätt och när som helst på
dygnet kan få fram vilka regler som gäller för olika typer av företag i
olika situationer. Det bör innehålla alla typer av information som en
företagare kan behöva för sina kontakter med stat och kommun. På lokal
nivå skall det finnas Internetansluten dator, på bibliotek,
näringslivskontor eller motsvarande.

Regeringen uppdrar åt myndigheter att dessa i kontakter med
småföretagare ägnar särskild uppmärksamhet vad gäller
informationen till företagen. Regeringen bör uppdra åt myndigheter att
dessa i kontakter med småföretagare ägnar särskild uppmärksamhet vad
gäller informationen till företagen. Företagen bör även i god tid ges
information om regelförändringar så att de hinner anpassa verksamheten.
Informationsansvariga kontaktpersoner för företagen bör inrättas vid
statliga myndigheter och kommuner för att rätt kunna hänvisa den som
söker information. Ett exempel på en bredare information till nyföretagare
är Startlinjen vid NUTEK. Företagen bör också erhålla bättre information
om den egna kommunens kort- och långsiktiga planer avseende
infrastruktur, förändringar inom samtliga utbildningsverksamheter,
kommunikationer, byggplaner m.m.

Regering och riksdag bör fatta sina beslut med sådan tidsmarginal
att myndigheterna kan informera företagen i god tid. Beslut av t.ex.
regeringen som berör företagandet bör fattas i god tid före ikraftträdande
så att företagen ges erforderlig tid för anpassning till de nya
förutsättningarna.

Ökade befogenheter för handläggare, genom kompetenshöjande
insatser. För att underlätta och effektivisera samspelet mellan
myndigheter och företag bör handläggare (samt andra tjänstemän), där det
är möjligt med hänsyn till verksamhetens art, ges ökade befogenheter och
ansvar genom kompetenshöjande insatser.

Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna bindande löften
om hur lång tid det tar att avgöra ett ärende. Om myndigheten inte hör
av sig inom angiven tid bör detta kopplas till ett automatiskt avgörande av
ärendet till företagarens fördel.

Ett nationellt projekt - en IT-kampanj - genomförs i småföretag med
hjälp av datakunniga ungdomar för att lyfta företagen över IT-
tröskeln och öka deras IT-kunskaper. En första etapp bör omfatta
10.000 småföretag och - om denna utfaller väl - hela kampanjen ca
200.000 företag. Kampanjen bekostas av staten, IT-företagen och de
deltagande småföretagen.

Ett virtuellt utbildningscentrum, VUC, för småföretagens lärande i
arbetet, bör startas som en försöksverksamhet för att sen överföras i
privat regi. Centrumet skall vara en s.k. one-stop-shop för företagens
beställningar och svara för kund- och leverantörssökning samt
förpackning och spedition av IT-förmedlat material från alla relevanta
kunskapskällor - företag, myndigheter, utbildningsinstitutioner och andra,
internationellt och nationellt. VUC skall med denna specialisering vara en
unik nod och komplettera landets befintliga distansutbildningsnätverk. En
databas bör också läggas upp på Internet bestående av frivilliga rådgivare
med specialistkunskaper som är villiga att engagera sig som
samtalspartner och bollplank åt småföretagare. Vidare bör en
referensbank byggas upp med omfattande uppgifter om
kompetenskonsulter med olika specialisering till vilka fogas namn på
företagare som har anlitat konsultföretagen och är villiga att ge referenser.

SME-projekt för att underlätta rekryteringen av akademiker till
småföretagen. Förutsättningarna bör utredas för att starta ett särskilt
projekt för att underlätta rekryteringen av akademiker till småföretagen
och göra småföretagssektorn mer intressant för de högskoleutbildade.
Projektet bör, om det genomförs, drivas av högskolor och institutioner
nära företag och högskolor.

Öka användningen av den s.k. solnedgångsprincipen. Samhällets
kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Regeringen bör
tillämpa en så kallad solnedgångsparagraf. Det innebär att lagstiftningen
prövas och att alla regler, som inte tillämpats på 5 år, genomgår en
rullande översyn. Finns det inga uppenbara och synnerliga skäl att
vidhålla regeln efter detta, tas den bort.

Stöd till utveckling av nätverksfrämjande lokala aktörer och
strukturer baserade på småföretagens egna initiativ; mötesplatserna
auktoriseras och tillförs finansiella resurser från samhället.

Nätverkslån införs. Lån till grupper av företagare som har ett begränsat
kapitalbehov och som vill ta ett gemensamt ansvar för lånet och samverka
för utvecklingen av företagen.

Informationen bör göras mer tillgänglig. Regeringen bör utfärda
föreskrifter till myndigheterna att genom utskick eller via Internet med
jämna mellanrum förmedla information om regeländringar som berör
småföretagarna.

Lättnader i företagens uppgiftslämnande till myndighet. Förenkla för
företagen att lämna de uppgifter som är nödvändiga (om fler myndigheter
vill ha samma uppgifter, ska det räcka med att företaget lämnar dem till
ett ställe).

En referensbank med namn på företagare som kan lämna referenser
beträffande kompetenskonsulter. Internetlänk för lotsning till
information om hur extern kompetens kan sökas.

Informationen görs mer tillgänglig. Regeringen bör utfärda föreskrifter
till myndigheterna, att genom utskick eller via Internet med jämna
mellanrum förmedla information om regeländringar som berör
småföretagarna.

F-skattsedel till alla som vill ha. F-skattsedeln har blivit företagandets
skattemässiga grund. Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att
bedriva näringsverksamhet, vilket missgynnar i första hand kvinnor.
Därför måste utgångspunkten vara att alla som begär F-skattsedel skall
tilldelas sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna
företagssyftet är oseriöst.

Riskkapitalbolag. En utredning bör tillsättas för att undersöka
möjligheterna för risk- kapitalbolagen att placera i onoterade bolag. De
beskattningsregler som gäller för investmentbolag bör, om vissa
förutsättningar är uppfyllda, även kunna äga tillämpning på
riskkapitalbolag.

Riskkapitalbolag skall få klassas som investmentbolag.
Investmentbolag beskattas i huvudsak ej i bolaget, utan hos sina ägare.
Möjligheterna att låta även riskkapitalbolag få klassas som
investmentbolag i beskattningshänseende, utan att behöva noteras på
börsen, bör utredas. Åtgärden skulle underlätta riskkapitalförsörjningen
för företagen.

6.9.1 Övriga förslag

Även följande av Småföretagsdelegationens förslag anser vi snarast skall
genomföras:

- Individuella kompetenskonton,

- Skattepremierat småföretagarkonto,

- Ökad avsättning till periodiseringsfonderna,

- Uppskjuten reavinstbeskattning vid återinvestering i aktier i onoterade
företag,

- Minska krånglet i arbetsrätten genom att ersätta den med avtalsfrihet,

- Förenklade regler vid etablering av nya butiker,

- Förenkla regelverket för e-handel (jfr. distansavtalslagen, förbud mot e-
reklam),

- Datalagstiftningen bör ges en mindre byråkratisk utformning,

- Enklare registrering av företag,

- Storleksgräns för uppgiftslämnande till SCB,

- Fastighetsägare skall ej behöva lämna uppgifter till lägenhetsregister,

- Slopa lagen om obligatorisk platsanmälan till arbetsförmedlingen,

- Myndighetssamverkan vid anmälan,

- Småföretagen bör ges ett starkare inflytande i offentliga stödorgan,

- Konsultativa uppgifter skiljs helt från företagsfrämjande hos
myndigheter,

- Lån med statliga garantier bör kunna förmedlas även via andra fonder,
företag och organ än banker,

- Samtliga blanketter som företagarna skall fylla i bör förenklas och
förkortas,

- Informationsansvariga kontaktpersoner för företagen skall finnas vid
statliga myndigheter och kommuner,

- Näringslivsprogram för alla kommuner,

- En handledning för företagare utarbetas,

- Registrering av företag via Internet,

- Databas med namn på frivilliga rådgivare,

- Statliga förlustgarantier till riskkapitalbolagens placeringar i onoterade
bolag,

- Pensionskapital till riskkapitalbolag för ökad placering i småföretag,

- Placeringsregler för fonder, banker och försäkringsbolag ändras så att
den maximalt tillåtna ägarandelen höjs,

- På lokal nivå skall det finnas Internetansluten dator, på bibliotek,
näringslivskontor eller motsvarande,

- Förenkla semesterlagen.

Stockholm den 3 oktober 2000

Per Westerberg (m)

Göran Hägglund (kd)

Åke Sandström (c)

Eva Flyborg (fp)