Fastighetsspekulation

Motion 1989/90:Bo405 av Jan Strömdahl (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B o405

av Jan Strömdahl (vpk)
Fastighetsspekulation

För 15 år sedan skrev dåvarande justitieministern följande:

För egen del vill jag först anföra att spekulation i hyresfastigheter medför
allvarliga problem för hyresgästerna. ... Täta ägarbyten måste med nödvändighet
medföra att fastighetsförvaltningen eftersätts. Samma effekt inträder,
om hyresvärdens främsta intresse av fastighetsinnehavet är att tjäna så
mycket pengar som möjligt. Jag anser därför att åtgärder måste vidtas i all
den utsträckning som är möjlig för att hindra att bostadsfastigheter i framtiden
kommer att behandlas som handelsvara i kretsar där mindre nogräknade
personer etablerar sig som fastighetsägare.

Resultatet blev den första versionen av lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m.

Lagen gällde till att börja med bara i ett antal storstadskommuner men
den har skärpts vid några tillfällen. Enligt lagen kan kommunen begära hyresnämndens
prövning av ett fastighetsförvärv, och nämnden skall vägra tillstånd
om köparen kan antas olämplig som fastighetsförvaltare. Lagen gäller
även förvärv av aktier eller bolagsandelar i vissa fall.

Har man med förvärvslagens hjälp lyckats rensa upp i fastighetsspekulationsträsket?
Har de spekulativa vinstintressena hållits borta från bostadspolitiken
som föredragande statsråd hoppades för 15 år sedan? Har marknaden
sanerats vad gäller olämpliga fastighetsägare?

Något kanske, men alltför många ägare av flerfamiljshus visar i ord och
handling att de är okunniga/olämpliga i denna roll. Många gånger handlar
det säkert om okunskap om hyresrättshavarens rättigheter och fastighetsförvaltarens
skyldigheter. Ibland handlar det om gnidenhet och illvilja. Hyresgästföreningarnas
ombudsmän, konsumentrådgivare och bostadsskribenter
kan vittna om många fall av övergrepp och trakasserier mot hyresrättshavare.

Och den spekulativa handeln med fastigheter har knappast avtagit. I
Stockholms stad har fastighetspriserna stigit med 40-50% på ett år
(1988-89).

Alltför många lycksökare har blivit miljonärer på fastighetsaffärer. Detta
driver upp hyror och skapar otrivsel. En särskild typ av spekulation har
hängt samman med ombildning till bostadsrätt, men från storstäderna rapporteras
nu att priserna är så upptrissade att det nästan är omöjligt för de
boende att gå in och köpa i form av bostadsrättsförening. Överpriserna anses

tyda på en utbredd spekulation i ett slopande av bruksvärdeshyressystemet.
Detta vore grovt asocialt och en dödsstöt mot landets hyresrättshavare.

Vi föreslår tre åtgärder för att förbättra situationen i den riktning riksdagen
och regeringen hoppades på för 15 år sedan:

1. Skärpning av kraven enligt förvärvslagen.

2. Obligatorisk utbildning och auktorisation av fastighetsägare.

3. Avgift på förvärv av hyresfastigheter m.m.

1. Skärpning av förvärvslagen

Kraven på fastighetsförvärvaren är egentligen ganska stränga såsom det uttrycks
i 4§:

Förvärvstillstånd skall, utom i de fall som anges i andra och tredje styckena
vägras,

1. om förvärvaren inte visar att han är i stånd att förvalta fastigheten,

2. om förvärvaren inte gör sannolikt att syftet med förvärvet är att han
skall förvalta fastigheten och därvid hålla den i ett sådant skick att den motsvarar
de anspråk de boende enligt lag har rätt att ställa,

3. om det kan antas att förvärvaren i något annat avseende inte kommer
att iaktta god sed i hyresförhållanden eller

4. om det kan antas att förvärvaren eljest med hänsyn till brottslig gärning
eller visad brist vid fullgörande av åligganden enligt lag är från allmän synpunkt
olämplig att inneha fastigheten.

Det är således inte kraven i sig som behöver skärpas, utan tillämpningen.
Detta har också påpekats från bl.a. hyresgäströrelsens sida. Fastighetskontoret
i Stockholm har föreslagit vissa justeringar och skärpningar som vi förutsätter
att regeringen beaktar.

Det är de boendes intresse och rättigheter som ligger bakom lagens tillkomst
och utvecklingen går mot ett ökat boendeinflytande på hyresmarknaden.
Därför ligger det nära till hands att låta de berörda hyresrättshavarna
få ett avgörande inflytande över vem som ska tillåtas äga och förvalta deras
bostäder. Vi föreslår därför att det skrivs in ett krav på hyresgästgodkännande
som villkor för hyresnämndens tillstånd. En parallell till detta finns i
bostadssaneringslagen och kravet på hyresgästintyg som villkor för bygglov
för ombyggnad. Förvärvsintyget bör utfärdas av den hyresgästorganisation
som har förhandlingsordning. Berörda hyresgäster blir då informerade och
har möjlighet att t.ex. intervjua den tilltänkta köparen och inhämta referenser.
Kravet på godkännande av hyresgästorganisation kan lämpligen
föras in som punkt 5 i 4 § första stycket.

2. Obligatorisk utbildning och auktorisation

En del av de brister som förekommer inom fastighetsförvaltningsverksamheten
kan undanröjas om aktörerna är kunniga. Intresseorganisationerna gör
stora insatser för att höja kunskapsnivån. De sämsta fastighetsägarna nås
dock inte genom dessa insatser. En obligatorisk utbildning och därmed sammanhängande
auktorisation borde genomföras så småningom. Ett lämpligt
sätt att börja är att införa krav på genomgången utbildning som villkor för
att kunna få förvärvstillstånd. Detta kan införas som punkt 6 i 4 § 1 stycket,
lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.

Mot. 1989/90
Bo405

5

Mot. 1989/90
Bo405

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om ett förvärvsintyg från hyresgästorganisation
som villkor för tillstånd enligt lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m.,

2. att riksdagen beslutar införa krav på utbildning och auktorisation
som villkor för tillstånd enligt lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om uttag av en statskommunal
förvärvsavgift vid alla förvärv som kan prövas enligt lagen
om förvärv av hyresfastighet m.m.

Stockholm den 22 januari 1990

Jan Strömdahl (vpk)

3. Avgift på förvärv av hyresfastigheter

Spekulationen i fastigheter omsätter stora pengar till ingen nytta. Oftast i
stället till skada för boende. För att om möjligt dämpa lusten att göra snabba
och täta klipp i fastigheter bör en förvärvsavgift införas. Vi föreslår att denna
avgift sätts till 10 % av köpesumman och att den utgår på alla förvärv som
kan tillståndsprövas enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. Inkomsten
från denna avgift som för budgetåret 1990/91 kan beräknas till 2 500milj.
kr. (årsomsättning 1990, ca 25 miljarder kronor) bör tillfalla stat och kommun
med lika andel. Detta är logiskt med tanke på att stat och kommun har
ett gemensamt ansvar för fastighetsfrågor och bostadsförsörjning.

6