Feministisk analys av grundlagarna

Motion 2002/03:K296 av Mats Einarsson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en utredning som kritiskt granskar och analyserar vår författning ur ett könsmaktsperspektiv.

Konstitutionens roll i samhället

Har det någon betydelse för relationen mellan kvinnor och män vilken författning Sverige har? Speglar konstitutionen de faktiska villkor som kvinnor och män lever under? Vänsterpartiet anser att dessa frågor förtjänar att allvarligt begrundas. Vi anser att man bör ta den svenska konstitutionen på allvar och betrakta den som ett medel att förbättra styrelseformen och därmed tillvaron för alla medborgare, såväl kvinnor som män. Konstitutionen påverkar den offentliga politiken och därmed utsikterna för Sverige att skapa ett samhälle som är till för alla. Grundlagar bestämmer i stor utsträckning hur förändringar vad gäller politiska krav och politiska maktförhållanden kan komma till uttryck på lagligt sätt. På så sätt påverkar konstitutionen vilka reformer som antas, vilka beslut som fattas. I den här motionen ifrågasätter vi konstitutionen utifrån ett feministiskt perspektiv.

Det könsneutrala medborgarskapet

Länge föreställde man sig den gode medborgaren som en självständig, bildad och tänkande människa. I självständigheten ingick att vara ekonomiskt oberoende, att kunna fatta beslut utifrån egna värderingar och att vara tillräckligt stark för att inte övertalas eller hotas till att göra vissa val. I praktiken innebar sådana förutsättningar att medborgaren antogs vara en vit heterosexuell man.

En av de tidigaste forskarna som studerade medborgarskapets innebörder var den engelske sociologen T H Marshall på 1950-talet. Med tiden har Marshall fått mycket kritik för att hans medborgarskapsteori i så hög grad bygger på männens väg mot fullt medborgarskap. Kvinnornas medborgarskap har tagit sig andra vägar och stött på andra motsättningar än männens. Dessutom finns det feministisk forskning som pekar på att kvinnors och mäns medborgarskap ter sig på olika sätt. (Se t.ex. Democracy and Difference av Anne Phillips, 1993, och Kvinnorna och det demokratiska genombrottet under mellankrigstiden av Kjell Östberg, 1997).

Vi nöjer oss inte med ett formellt medborgarskap som innebär rätt att representera och representeras. Syftet med denna motion är även att bana väg för att möjliggöra ett aktivt medborgarskap för kvinnor. Vi vill omsätta kvinnors medborgarskap i en praktik, att kvinnors erfarenhet ska tillmätas vikt i den svenska konstitutionen.

Konstitutionen ur ett feministiskt perspektiv

Den svenska konstitutionen förutsätter ett brett medborgerligt deltagande. Utgångspunkten för de demokratiska värden som kommer till uttryck är alla människors lika värde och att alla ska ha lika möjligheter att påverka. Så som konstitutionen idag är utformad är det svårt att se att ojämlikhet råder. I våra grundlagar råder jämlikhet – också för den ojämlike.

Feminismen tar sin utgångspunkt i en vision om en framtida – ännu inte existerande – jämlikhet. Ur feministisk synvinkel sammansmälter frågan om kvinnors kollektiva verklighet och hur den ska förändras med frågan om vad kvinnors perspektiv egentligen innebär och hur vi kan få vetskap om det. Hur ser kvinnors liv ut och vilka erfarenheter har de av den svenska konstitutionen? Upplever de att konstitutionen är till för dem? Vi vet att många kvinnor har erfarenhet av ojämlikhet på många av samhällets områden.

För att jämlikhet mellan könen ska ges en verkligt meningsfull innebörd på konstitutionell nivå krävs det att de verkliga förhållandena identifieras. Exempel på lagstiftning som tar sikte på kvinnors erfarenheter är kvinnofridslagen och sexköpslagen. De tar fasta på att det finns en ojämlik relation mellan könen och författningarna syftar till att förändra detta förhållande.

Våra grundlagar framstår som strikt könsneutrala. De förefaller behandla båda könen lika (bortsett från värnplikten). Män och kvinnor har formellt samma demokratiska fri- och rättigheter. Men författningen kan inte ses isolerad från samhället, ett samhälle där jämlikhet i realiteten inte råder, vare sig mellan kvinnor och män eller klasser. Om lagen ignorerar den reellt existerande ojämlikheten så kan lagens formella jämlikhet bli ett hinder för en förståelse av och därmed kamp mot det verkliga samhällets över- och underordning.

Ojämlikheten mellan könen handlar inte om likhet eller skillnad utan om makt, om definition av makt och om den orättvisa fördelningen av makt. Att kvinnor är underordnade utgör en grund för krav på att ojämlikheten mellan könen måste diskuteras och analyseras och det ställer också krav på en ny syn på konstitutionen.

En feministisk konstitution kommer sannolikt inte att betraktas som en neutral konstitution. Men rådande konstitution är inte heller neutral.

Mot införandet av en feministisk konstitution kan man visserligen anföra att en feministisk konstitution företräder en speciell grupp. Men vi anser att mycket tyder på att många av de nuvarande lagarna redan pläderar för en speciell grupp. Frågan är inte om utan istället när något annat, nytt, som även bygger på kvinnors erfarenheter ska ta vid. Det kan säkerligen även anföras mot en feministisk konstitution att den varken kan genomföras eller fungera. Det är dock enligt vår mening en förhastad invändning. En feministisk konstitution kan vi enbart föreställa oss. I praktiken har frågan aldrig prövats. Det är därför viktigt att frågan bereds grundligt. Därför behövs en utredning som kritiskt granskar och analyserar vår författning ur ett könsmaktsperspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 17 oktober 2002
Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)	Peter Pedersen (v)
Per Rosengren (v)	Tasso Stafilidis (v)
Rossana Valeria D (v)	Alice Åström (v)