Filmning och fotografering i smyg

Motion 2004/05:K314 av Hillevi Larsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att informationsplikt och krav på godkännande bör gälla vid filmning och fotografering i sexuella sammanhang och vid badrumsbesök.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att informationsplikt och krav på godkännande bör gälla för att filma eller fotografera personer i deras eget hem.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bilder och filmer som tillkommit i strid med de första två att-satserna skall kunna beslagtas av polisen och att all användning, även för privat bruk, straffbeläggs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även de som filmats eller fotograferats enligt villkor i de första två att-satserna och gett sitt godkännande bör ha rätt att vara med och styra över bildernas/filmernas framtida användning.

Motivering

Yttrandefriheten och tryckfriheten är grundbulten i ett fritt, demokratiskt samhälle. Men yttrandefriheten är inte utan begränsningar. Med hänsyn till den kränkning och uppvigling som hets mot folkgrupp innebär, räknas det som ett brott.

Ett annat exempel är barnpornografi, där innehav och spridning straffbelagts med hänsyn till barnen och för att öka polisens möjligheter att komma åt pedofilerna.

När det gäller att ta bilder och fotografier i smyg, och även i vissa fall använda dessa, är denna rätt däremot i det närmaste oinskränkt.

Med hänsyn till journalisters och konstnärers rätt att dokumentera sin omvärld har man valt att nästan helt bortse från de kränkningar som detta medfört i privatlivet, där en privatperson som fotograferar utan den andres vetskap i intima sammanhang undgår straff.

Ett exempel är en 17-årig pojke som smygfilmade sin sexakt med sin (numera före detta) flickvän. Hon insåg först efteråt att hon blivit filmad mot sin vilja och blev ledsen, skamsen och arg.

Hovrätten friade hennes pojkvän med motiveringen att det i svensk lag inte finns något generellt förbud mot att fotografera en enskild person utan samtycke, trots att fotograferingen kan vara djupt integritetskränkande.

Ett annat exempel är en dom från Högsta domstolen avseende sexuellt utnyttjande alternativt sexuellt ofredande. Gärningen ägde rum i den åtalades och hans sambos gemensamma bostad. Åtalet gällde den åtalades beteende gentemot sambon. Även i detta fall friades gärningsmannen med motiveringen att det i svensk lag inte finns något generellt förbud att utan samtycke fotografera en enskild person.

En annan hårresande dom från hovrätten gällde en man som smygfilmade sin 12-åriga fosterdotter när hon låg naken i familjens solarium. Mannen erkände men förnekade att han velat ofreda flickan. Även i detta fall friades mannen med hänvisning till att det är tillåtet att fotografera utan samtycke. Trots integritetskränkningen, flickans låga ålder (barn under 15 år kan skyddas om filmer/bilder har en sexuell innebörd) och den misstänkt sexuella, incestuösa innebörden av filmningen gick mannen fri.

Dessa rättsfall visar att det finns en sjuk sida av nuvarande lagstiftning, som drabbar offren i dessa situationer medan gärningsmannen går fri.

På samma sätt som det är förbjudet för en hyresvärd att installera en dold kamera i badrumsventilen hos sina hyresgäster bör det rimligtvis vara förbjudet för en make/sambo/särbo att utsätta sin familj för samma kränkning, även om det sker i den gemensamma bostaden. Undantag bör gälla dokumentation av brott, som exempelvis misshandel och övergrepp.

Det bör givetvis också krävas godkännande om man vill fotografera den man har sex med under akten, även om den äger rum i fotografens hem. Den "integritetskränkning" det innebär för fotografen/filmaren att tvingas informera sitt tilltänkta offer är betydligt mindre än den kränkning det innebär att ovetande och mot sin vilja delta i en privat "porrfilm" och inte ens kunna få upprättelse i efterhand.

Undantag från dessa bestämmelser bör givetvis kunna göras för brottsoffer/vittnen som dokumenterar sexuella övergrepp för att kunna använda som bevis mot gärningsmannen.

Vidare bör bilder och filmer som tagits i smyg enligt de två första att-satserna kunna beslagtas av polis. All användning, även för privat bruk, bör vara förbjuden.

När det gäller bilder och filmer som tillkommit på samma sätt, men där offren varit informerade, bör särskilda regler gälla. Givetvis bör dessa vara med och styra all framtida användning av bilderna/filmerna. Det är orimligt att djupt integritetskränkande bilder av offren, särskilt med sexuell innebörd, ska vara fotografens/filmarens egendom att fritt förfoga över. Via spridning i bekantskapskretsen, över Internet och försäljning till porrtidningar kan bilder/filmer på detta sätt nå utomstående och till och med leda till inkomster för gärningsmannen!

Visserligen kan densamme fällas i enskilda fall för förtal, men det är olika från fall till fall och beroende av omständigheterna. Offren bör i dessa fall få rätt att vara med och bestämma över eventuell spridning av filmer/bilder.

Som motivering till att filmning i smyg ska tillåtas har endast ett argument förts fram, yttrandefriheten. Exempelvis har det angetts att en inskränkning skulle kunna leda till att det blir straffbart att filma nakna barn på stranden.

Detta argument är ytterst tunt. En inskränkning av rätten till smygfilmning innebär nämligen inte att all filmning/fotografering i smyg bör vara förbjuden. Man kan göra undantag för de oskyldiga formerna av fotodokumentation.

I en tid när man diskuterar om det är en integritetskränkning att montera upp fullt synliga kameror på allmänna platser, tillåts samtidigt grova kränkningar av människors privatliv utan deras vetskap i deras eget hem - till och med i sexuella sammanhang och vid badrumsbesök!

Situationen är ohållbar, och måste snarast förändras till förmån för (vad som borde vara) brottsoffren.

Stockholm den 27 september 2004

Hillevi Larsson (s)