Finansieringen av brandförsvaret

Motion 1990/91:Fö808 av Margit Gennser (m)

Tvärtemot vad som hävdats under senare år har 1929 års
kommunalskattelag som helhet haft en logisk och
konsekvent struktur. Problemen i kommunalskattelagen
härrörde i stället från det successivt höjda skattetrycket,
som ställde krav på frekventa ändringar i det mer
detaljerade regelsystemet.

Enligt tidigare lagstiftning skulle företag i kommunen
betala kommunalskatt. Även kommunal fastighetsskatt
utgick för företagens fastigheter. Att företag skulle betala
skatt i den kommun de var belägna i var logiskt. Företag
ådrar kommunen kostnader för trafiklösningar, för
miljöåtgärder, för brandskydd och räddningstjänst etc.

Trots de nya skatteprinciperna måste kommunerna
fortfarande finansiera de ovan uppräknade uppgifterna.
Samtidigt har dessa vuxit i omfattning och komplexitet.
Detta gäller i hög grad räddningstjänsten framförallt på de
större industriorterna.

En återgång till rätt för kommunerna att beskatta
företagen är inte ett realistiskt alternativ. Strukturen på vårt
skattesystem har förändrats. Nu måste andra vägar nyttjas,
på vilka de negativa effekterna av att företagen inte längre
är kommunala skatteobjekt rättas till.

Räddningstjänsten

Kommunerna är enligt lag skyldiga att hålla en
räddningstjänst.

De stora riskerna i samhället genereras i första hand av
industrier, transportföretag och liknande även om de
enskilda hushållen svarar för risker vad gäller bostads-,
vinds- och källarbränder m.m. Även kommunala
inrättningar genererar risker.

Kommunens räddningstjänst är i dag i första hand
dimensionerad för att klara de av hushållen skapade
olyckorna. Bekämpning av exempelvis bränder vid sjukhus
och skolor prioriteras också.

Stora problem vid bekämpning av mer omfattande
industribränder har uppmärksammats vid flera tillfällen
under senare år. Det är ingen tvekan om att
räddningstjänsten behöver genomföra nya investeringar för
att kunna lösa sina uppgifter vid större industribränder och
vid olyckor vid transporter av farligt gods. Kommunerna
har dock under senare år visat en betydande njugghet när
det gäller räddningstjänsten med hänvisning till att
företagen inte längre genererar kommunala skatteintäkter
utan att pengarna går till staten. Detta kan visa sig dyrt för
framtiden -- dålig brandbekämpning av industribränder
leder till betydande företags- och samhällsekonomiska
förluster. Växande skador vid industribränder och
transportolyckor leder till högre försäkringspremier och
som följd härav högre kostnadsläge för våra företag.

Åtgärder

De problem som nu berörts kan lösas genom att en extra
avdragsgill avgift uttas för att delfinansiera den kommunala
räddningstjänsten. Systemet skulle kunna utformas på
följande sätt:

1. Kommunens räddningschef bör tillsammans med
aktuellt försäkringsbolag riskklassificera försäkrat företag
efter fastställd riskmall.

2. I relation till riskklass, försäkringsbelopp etc åläggs
företaget att utöver nuvarande försäkringsavgift betala en
meravgift till den räddningstjänst som kommunen måste
hålla på grund av de risker företagen i kommunen
genererar. Meravgiften rör sig om promille.

3. Meravgiften för delavgiften av kommunens
räddningstjänst skall vara avdragsgill vid den statliga
beskattningen av företaget.

4. Eftersom beskattningsrätten av företagen endast är
statlig, blir effekten att staten får betala en del av
kommunernas räddningstjänstkostnader. De blir på detta
sätt bättre överenstämmelse mellan utgifter och
skatteintäkter, dvs en av de grundläggande
skatteprinciperna, intresseprincipen, tillgodoses.

Två effekter av det nu beskrivna systemet kan leda till
lägre totala kostnader:

1. En moderniserad räddningstjänst bör skapa bättre
brandoch annan olycksbekämpning med åtföljande
minskade skadekostnader.

2. Genom en öppen kostnadsdebitering, där hänsyn tas
till företagens riskklassificering, stimuleras företagen till att
minska sina risker. Mycken slentrian som skapar risker kan
undvikas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen hos regeringen begär lagstiftning om
finansiering av räddningstjänsten i enlighet med de
principer som angivits i motionen.

Stockholm den 22 januari 1991

Margit Gennser (m)