om finlandssvenska barns rättigheter till undervisning i finska

Motion 1987/88:Ub382 av Erkki Tammenoksa (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ub382

av Erkki Tammenoksa (s)

om finlandssvenska barns rättigheter till
undervisning i finska

Under de senaste åren har intresset i Sverige för det finska språket på olika
sätt ökat. Attityderna till finskan har också förändrats i positiv riktning.
Finskan har blivit ett allt vanligare språk i Sverige, allt fler läser finska vid
universiteten och genom att språket nu redan i många år varit accepterat som
skolspråk. I vissa samhälleliga funktioner har språket även på den svenska
arbetsmarknaden fått ett allt större värde. Finlands ekonomiska uppsving
under 1980-talet och den finska industrins ökade etablering på den svenska
arbetsmarknaden har inte minst bidragit till denna utveckling.

En annan omständighet som det finns anledning att uppmärksamma är att
det är just nu det går att avläsa effekterna av de stora hemspråkssatsningar
som gjordes fr. o. m. mitten av 1970-talet. De som först erbjöds att läsa sitt
hemspråk i organiserad form i den svenska grundskolan har i dag kommit upp
i den åldern att de börjat ta sig ut på arbetsmarknaden. Många undersökningar
visar att dessa ungdomar - som alltså är tvåspråkiga - inte bara är stolta
över sin färdighet utan också haft stor glädje av den på arbetsmarknaden.

Det är viktigt att på olika sätt stödja den förändrade hållning till finska
språket och den kraft och entusiasm som här växer fram. Ett sätt att göra det
vore att låta finlandssvenska barn här i landet deltaga i den hemspråksundervisning
i finska som i dag pågår runtom i kommunerna. Dessa barn har
visserligen svenska som modersmål och uppfyller därigenom vanligen inte
det generella kravet för hemspråksundervisning, nämligen att ett annat språk
än svenska skall vara ett dagligt umgängesspråk i hemmet. Vårt förhållande
till Finland är emellertid speciellt. Riksdagen har vid flera tillfällen under
årens lopp uttalat att det finns skäl att på olika områden ge Finland en
särställning. Det här förslaget skulle kunna genomföras utan några som helst
kostnadsökningar för statsverket om kravet ställdes upp att de finlandssvenska
barnen endast skulle få deltaga i sådan hemspråksundersvisning som
ändå pågår i kommuner. Just deras medverkan skulle inte få användas som
argument för organisatoriska förändringar.

Senaste gången denna fråga var uppe i riksdagen var med anledning av
förslagen i 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100, bil. 10). Då
avvisades förslaget bl. a. med motiveringen att undervisning i finska för
finlandssvenska elever skulle innebära andra pedagogiska krav än hemspråksundervisningen
för elever med finska som modersmål och följaktligen

inte kunna samordnas med denna. Dessutom uttalades att det inte kunde
sägas vara skolans uppgift att meddela undervisning i ett språk som inte är
elevens modersmål enbart i syfte att underlätta ett återvändande till elevens
eller föräldrarnas ursprungsland.

När dett gäller första argumentet - det pedagogiska - kan det naturligtvis
många gånger vara så starkt att det inte kan komma i fråga att åstadkomma
någon samverkan mellan sverigefinländska elever och finlandssvenska. Det
förefaller dock rimligt att inte redan från början avgöra hur det förhåller sig
med detta utan överlämna de pedagogiska bedömningarna till dem som står
närmare verkligheten. När det gäller det andra argumentet måste det i allra
högsta grad anses vara just skolans uppgift att från ett brett perspektiv beakta
hela den situation den enskilda eleven befinner sig i. Detta har ett klart stöd i
de allmänna mål och riktlinjer som ställts upp för det svenska skolsystemet.

En möjlighet för finlandssvenska barn i Sverige att behålla och utveckla
kunskaper i finska skulle vara ett viktigt och naturligt led i de strävanden som
funnits i såväl Sverige som Finland under senare år att i ökad utsträckning
försöka uppmärksamma och tänka på de behov barn och ungdomar har när
föräldrarna flyttar från det ena landet till det andra. I de svenska skolorna i
Finland är det finska språket obligatoriskt fr. o. m. årskurs 4.

Ett finlandssvenskt barn i åldern 10-16 år som återvänder till Finland efter
några år i Sverige kan således få svårigheter. Med en möjlighet att följa med i
den finskundervisning som ändå pågår i kommunen här i Sverige skulle
elevens situation avsevärt underlättas. Det skulle också vara ett uttryck för
den alldeles speciella relation vi även framgent vill ha till Finland och till dess
båda språkliga grupper.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att finlandssvenska barn i Sverige bör ges
möjlighet att behålla och utveckla sina eventuella kunskaper i finska
språket.

Stockholm den 26 januari 1988
Erkki Tammenoksa (s)

Mot. 1987/88
Ub382

7