Fiske

Motion 1991/92:Jo423 av Annika Åhnberg m.fl. (v)

Bevara och utveckla fisket

Sammanfattning:

I motionen föreslås:att det fria fisket måste värnas
att en allmän fiskevårdsavgift införsatt ett riksfiskekort
konstrueras i samarbete med föreningslivetatt riksdagen
till främjande av fiskerinäringen anvisar 2 938 264 kr mer än
regeringen föreslåratt riksdagen till lån till
fiskerinäringen anvisar 20 000 000 kr mer än regeringen
föreslagitatt riksdagen till bidrag till fiskevård anvisar
3 150 000 kr mer än regeringen föreslår.

Fisket, viktig näring och fritidssysselsättning

Fisket är trots att det sysselsätter en liten del av de
yrkesverksamma ändå en viktig näring. Det är en
betydelsefull och i framtiden allt mer väsentlig del av
livsmedelsförsörjningen. I delar av landet utgör också fisket
en betydligt större del av sysselsättningen än andra.
Regionalpolitiskt är det viktigt att näringen kan leva vidare
och utvecklas.

Fiske är också en mycket betydelsefull
fritidssysselsättning. Omkring en och en halv miljon
människor ägnar sig någon gång under året åt fritidsfiske
och mer än 350 000 människor fiskar mer än tjugo gånger
per år.

Det fria fisket

Införande av det fria fisket har varit positivt. Sedan en
domstol tillerkänt en markägare ett betydande skadestånd
för det intrång det fria fisket medfört, finns det risk att
denna rättighet hotas. Det kommer inte att vara möjligt att
via skadestånd upprätthålla en sådan ersättningsnivå.

Det är därför viktigt att riksdagen markerar att det fria
fisket ska bestå, men samtidigt begär en översyn av de
ekonomiska villkoren.

Fiskevårdsavgift

Riksdagen har begärt förslag till införande av allmän
fiskevårdsavgift. Frågan har utretts och ett förslag har tagits
fram. Insatserna för fiskevård, som är möjliga att
genomföra via statsbudgeten, är otillräckliga och det
ekonomiska utrymmet för detta arbete tycks krympa.
Därför är det absolut nödvändigt att arbetet med att införa
en allmän fiskevårdsavgift intensifieras, så att tillräckliga
resurser kan avsättas. Vänsterpartiet tar här inte i detalj
ställning till hur en sådan fiskevårdsavgift skall konstrueras
och administreras, vi återkommer till detta i samband med
att det konkreta förslaget läggs fram. Det förslag som
arbetats fram kan i stora drag vara underlag för ett förslag
från regeringen. Men administrationen kan med fördel
överlåtas på föreningslivet och därmed förbilligas avsevärt.
Regeringen bör lämna förslag under våren.

Riksfiskekort

Cirka 25 % av de fiskevatten som upplåts genom
fiskekort till allmänheten är statliga, huvudsakligen
förvaltade av Domänverket. Ett fiskekort gemensamt för
ungefär 1 500 fiskeområden har tagits fram och sålts till
förhållandevis låg kostnad.

Kraven på ökad avkastning och bolagisering kan komma
att leda till förändringar i synen på fritidsfisket.
Verksamheten är i djupare mening oerhört lönsam för
människor eftersom den ger möjlighet till rika upplevelser
av fiske och natur i övrigt. I inskränkt företagsekonomisk
mening har den låg lönsamhet.

Det är mycket angeläget att denna verksamhet kan
fortsätta att utvecklas av aktörer som sätter naturvårds- och
fritidsambitionerna före lönsamheten. Riksdagen bör
därför begära att regeringen tar upp överläggningar med
ideella organisationer, verksamma inom fritidsfiskets
område, om hur skötsel och upplåtelse kan utformas så att
de statliga vattnen på goda villkor blir tillgängliga för
allmänheten. Ett riksfiskekort kan skapas i samarbete med
föreningslivet.

Främjande av fiskerinäringen

Regeringen föreslår att anslaget halveras och att det
upphör till budgetåret 1993/94. Medlen används bl a för
bidrag till fiskarorganisationer. Det är viktigt att småskaligt
kust- och insjöfiske stimuleras. Fisket bedrivs ofta i
glesbygd där varje sysselsättningstillfälle är av största vikt.
Vänsterpartiet föreslår därför att anslaget förblir på den
nivå som Fiskeriverket begärt. Ursprungligen har anslaget
varit avsett att kompensera de yrkesfiskare som använder
bensindrivna båtar och alltså inte fått restitution för
drivmedelsskatten. Med tiden har anslaget kraftigt
urholkats och motsvarar inte längre den skatt som
yrkesfiskarna betalar in. Innan anslaget avskaffas bör en
diskussion föras om hur på annat sätt villkoren inom
yrkeskåren kan bli mer jämställda. Vänsterpartiet anvisar
för främjande av fiskerinäringen i enlighet med
Fiskeriverkets förslag 7 479 264 kr.

Lån till fiskerinäringen

Det finns ett stort behov av att rationalisera fiskeflottan
för att klara den strukturförändring och avreglering som nu
pågår. Det svenska fisket kommer annars inte att kunna
hävda sig i den hårdnande internationella konkurrensen.
Fiskerilånen är ett effektivt sätt att stödja en positiv
utveckling. Vänsterpartiet föreslår därför att anslaget höjs
med 20 000 000 kr. I framtiden kommer denna möjlighet
inte att kunna användas. Den står inte i överensstämmelse
med internationella överenskommelser. Det är därför extra
angeläget att möjligheten utnyttjas så länge den finns.

Bidrag till fiskevård

Regeringen föreslår att anslaget halveras för att nästa år
helt tas bort. Samtidigt avvisar man tanken på en allmän
fiskevårdsavgift. Vänsterpartiet anser att anslaget bör
finnas kvar oförändrat även detta budgetår i avvaktan på ett
konkret förslag om framtida finansiering av fiskevården.
Om inget sådant förslag kommer, kvarstår även i ett längre
perspektiv behovet av en delvis finansiering via
statsbudgeten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till allmän
fiskevårdsavgift,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av nya samordnade
upplåtelse- och skötselformer för domänverkets
fiskevatten,

3. att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för
budgetåret 1992/93 anvisar 2 938 264 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 7 479 264 kr.,

4. att riksdagen till Lån till fiskerinäringen för budgetåret
1992/93 anvisar 20 000 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit eller således 60 000 000 kr.,

5. att riksdagen till Bidrag till fiskevård m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisar 3 150 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 8 324 000 kr.

Stockholm den 26 januari 1992

Annika Åhnberg (v)

Bengt Hurtig (v)

Jan Jennehag (v)

Rolf L Nilson (v)