Fisket i Östersjön

Motion 1991/92:Jo431 av Ingvar Eriksson (m)

Tillgången på torsk i Östersjön har i början av 1990-talet
minskat kraftigt. Detta orsakas av mycket svaga årskullar
de senaste åren samt en för detta torskbestånd
överdimensionerad fiskeflotta. Den dåliga föryngringen
beror framför allt på uteblivna saltvattensinbrott, men även
andra faktorer har bidragit till den kritiska miljösituationen
i Östersjön.

Den allvarliga situationen för torsk har framtvingat en
halvering av torskkvoterna i Östersjön mot tidigare år och
1992 kommer den svenska kvoten vara nästan 20.000 ton
mindre än 1991. Detta motsvarar en minskad intäkt på ca
180 miljoner kronor till det svenska yrkesfisket. Åtskilligt
tyder på att kvoten kan komma att fiskas upp långt före
årets utgång, vilket skulle medföra ett torskfiskeförbud.
Kristianstads läns fiskeflotta är till mycket stor del beroende
av torskfisket då de flesta (ca 95 procent)
har inriktat sitt fiske efter just torsk. Detta
medför att den kraftiga minskningen av torskkvoten och
eventuellt fiskestopp kommer att innebära allvarliga
problem för en redan hårt drabbad näring.

Behovet av att skydda Östersjöns kvarvarande bestånd
av vildlax har för laxfiskets vidkommande medfört
minskade kvoter och laxfiskestopp under vissa tider.
Kraftiga prisfall har dessutom inträffat på marknaden
genom lågprisimport av norskodlad lax. Samtidigt är fisket
efter sill/strömming i Östersjön olönsamt p.g.a. överskott
på marknaden och som en följd härav låga priser.

Särskilt allvarligt är det ekonomiska läget för de
fiskeriföretag som gjort stora investeringar, i enlighet med
statsmakternas rekommendationer, i nya eller bättre
begagnade fartyg under senare delen av 1980-talet. Flera av
dessa fiskeriföretag har i dag stora problem med likviditeten
vilket medför att man inte klarar amorteringar och
betalning av räntor på sina lån.

Om inga åtgärder vidtas kommer sannolikt ett antal av
länets modernaste fiskefartyg att slås ut, med allvarliga
konsekvenser för sysselsättningen i en region i länet som
redan i dag är sysselsättningssvag. Förutom fiskeriföretagen
drabbas fiskberedningsindustrin och de småföretag som
sysslar med olika typer av service åt fisket.

Statens förluster kan, genom de statliga garantier och lån
som utgått, bli stora om de högt belånade fiskeföretagen
tvingas i konkurs. Samtidigt riskerar man att de satsningar
som gjorts genom statens fiskeripolitik för att få fram
dagens moderna och rationella fiskeflotta går förlorade, då
det äldre mindre belånade tonnaget torde klara de
kommande påfrestningarna bättre. I dag har Kristianstads
läns fiskeflotta ca 18,5 miljoner kronor i fiskerilån, ca 2 miljoner
i avskrivningslån och uppskattningsvis 10
miljoner kronor i statlig lånegaranti.

Den uppkomna situationen är mycket allvarlig och det
krävs nu extraordinära åtgärder för att mildra effekten av
den uppkomna situationen.

Enligt ''Förordningen om statligt stöd till yrkesfisket
m.m. (SFS 1985:439)'' får amorteringstiden för fiskerilån
och lånegaranti inte överstiga 20 år. Vidare får ränte- och
amorteringsfrihet medges i högst två år.

I samband med likviditetssvårigheter i fiskeföretagen
kan anstånd med amortering av lånen beviljas. Detta
innebär dock inte en amorteringsfrihet utan amorteringen
skall betalas i nästkommande avbetalning eller utslaget på
kvarvarande amorteringstid.

Vid beviljande av statliga fiskerilån ges generellt
ränteoch amorteringsfrihet de två första åren och i de fall då
investeringarna är stora skrivs amorteringsplanerna på
maximalt tillåtna tiden 20 år.

Detta innebär att möjligheterna till åtgärder inom
nuvarande regelsystem är mycket begränsade.

I anledning av den speciella situation som uppstått p.g.a.
den drastiskt minskade torsktillgången i Östersjön och den
just nu låga lönsamheten inom sill/strömmingsfisket, bör
författningen SFS 1985:439 temporärt ändras. Ändring
borde kunna ske på så sätt att länsstyrelse medgavs
möjlighet att efter särskild prövning kunna medge utökad
amorteringstid samt ytterligare amorteringsfrihet utöver de
i dag, enligt gällande regler, två åren.

Yrkesfisket utsätts för kvotering medan det
olicensierade fisket kan expandera. Därför borde en
utredning klara ut redskapsanvändningen inom fisket, så att
oacceptabel expansion förhindras, på den olicensierade
sidan.

Då det gäller forskningen kring utsättning av torsk i
Östersjön måste insatserna öka.

Redskapsbestämmelserna för fiske i Östersjön måste
anpassas för ett mera långsiktigt torskfiske. Maskstorleken
bör höjas i redskapen så att minimimåttet på torsk ökar och
man måste eftersträva mera selektiva redskap för att minska
oönskade bifångster. Man bör också kunna maximera
antalet torskgarn per fiskare och fartyg.

Brott mot fiskebestämmelserna måste beivras på sådant
sätt att efterlevnaden av fiskerilagen förbättras.

Föroreningarna av Östersjön måste minska varför
miljösamarbetet med övriga Östersjöländer måste
intensifieras. I detta samarbete kan svensk miljöteknik
aktivt bidra till radikala långsiktiga förbättringar av
förhållandena i Östersjön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
temporära ekonomiska åtgärder i syfte att mildra
nuvarande kris vad gäller Östersjöfisket,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag kring
redskapsanvändningen, syftande till ett bättre långsiktigt
stabilt fiske,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett intensifierat miljösamarbete
mellan Östersjöländerna.

Stockholm den 27 januari 1992

Ingvar Eriksson (m)