Fiskets framtid

Motion 1989/90:Jo425 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo425

av Inger Schörling m.fl. (mp)

B®

Mot.

Fiskets framtid 1989/90

Jo425

Fisk är en betydande naturresurs som vi måste slå vakt om. Fisket är sedan
gammalt en viktig näring i stora delar av landet. Dess ekonomiska betydelse
för landet som helhet har dock minskat i modern tid, men har stor betydelse
längs våra älvar, sjöar och kuster. Det är också viktigt att yrkesverksamma
fiskare kan försätta att utveckla sitt yrke även i framtiden för att kustens glesbygd
skall kunna leva vidare.

För många är fisket också en fråga om livskvalitet, både för dem som vill
kunna äta fisk av god kvalitet, och inte minst för alla dem som får sina naturupplevelser
när de är ute på fiskeutflykter. Fiske hör till de mest uppskattade
och mest utbredda fritidssysselsättningarna i vårt land.

Hoten mot fisket

Det viktigaste för näringens fortlevnad och framtidstro är att vi mycket
snabbt kommer till rätta med de nationella och internationella miljöproblem
som belastar naturen. Miljövårdsfrågorna behandlar vi i andra motioner för
att undvika onödiga upprepningar har vi i denna motion koncentrerat oss
till de mer renodlade fiskefrågorna.

När det gäller yrkesfiskets egna problem är det viktigt att vi snarast tar itu
med dem, så att näringen själv inte ytterligare försämrar möjligheterna för
ett framtida fiske i balans med det ekologiska systemet. Moderna effektiva
fiskemetoder har gett upphov till en överfiskning som förr inte kunde anas.
Några exempel på effekterna av detta rovfiske är sillens starka tillbakagång
under 1970-talet, massdöden bland lunnefåglar på grund av industrifiske av
lodda, det akuta utrotningshotet för den naturreproducerade svenska laxen
beroende på bl.a. nätfiske i Östersjön, och den snabba utfiskningen av torsk
längs Norrlandskusten sommaren 1987.

Fiskekvoterna

Det är uppenbart att fiskekvoterna och metoderna måste ändras så att reproduktionen
av fisk inte störs. Kvoterna måste, utan undantag, begränsas i avtal
och licenser, både på nationell och internationell nivå, så att de står i relation
till det resursuttag som är möjligt även på lång sikt. Här måste man
också kartlägga behoven av utökad fredning av olika fiskarter och zoner i
högre grad än i dag.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Jo425

Ett sådant område är Bottenhavet, där vi yrkar på att torsktrålning förbjuds.
Anledningen till att trålningen skall förbjudas är att den fisk som
vandrar upp och växer till sig i detta område, där den inte kan reproducera
sig, räcker längre om man inte "dammsuger" efter den med moderna industritrålare.
Detta kan då på längre sikt ge Norrlandsfiskarna bättre uthållighet
och bättre ekonomiska möjligheter att även i framtiden bo och arbeta
längs Norrlandskusten. Denna trålgräns skall utredas av fiskeristyrelsen.
Även andra känsliga områden för det storskaliga fisket skall utredas av fiskeristyrelsen,
som lägger fram förslag till regeringen om bl.a. biologiska trålningsgränser
och andra begränsningar av storskaligt fiske. Regeringen återkommer
sedan till riksdagen med lagförslag.

Ändrade fiskemetoder

Fiskemetoderna måste också begränsas och utvecklas mot mer ekologiskt
riktiga metoder. Bottentrålning och andra fiskemetoder, som ödelägger havet
och dess bottnar, måste begränsas starkt. S.k. bomtrålfiske med mycket
tunga redskap skall enligt vår mening genast totalförbjudas. Särskilt känsligt
för trålningfiske är bottnarna längs våra kuster som fungerar som havets
"barnkammare" (vi hänvisar här även till vår motion om biotopskydd).
Större delen av den biologiska produktionen i havet sker just i strandzonen.
Trålgränsen bör därför flyttas ut från kusten till 25 m djup, och denna biologiskt
viktiga trålgräns bör snarast upprättas. Innanför denna trålgräns skall
varsammare fiskemetoder gynnas, så att det kustnära fisket kan utvecklas
innanför denna gräns. Under senare år har mindre fiskefartyg, som fiskar
med garn- och krokredskap, tvingats att i allt högre grad sluta med sitt selektiva
fiske, eftersom förutsättningarna har försämrats beroende både på utfiskning
och miljöförstöring/exploatering längs kusterna. Vi vill ge långsiktiga
förutsättningar för att stärka detta fiske både genom utflyttad trålningsgräns,
och genom bättre lånebestämmelserför att modernisera detta "ekologiska"
fiske. Vi föreslår en utredning som får utarbeta ett förslag till hur
detta stöd skall se ut.

Vid torsktrålning måste det lagstiftas så att endast s.k. skontrålar används,
och dessa skall ha minst 10 cm utstående maskör. Vittlingtrål får enligt vår
mening inte alls förekomma.

Vattenmiljön intill kusterna är i dag så försämrad att något lönsamt fiske
inte längre kan bedrivas på långa sträckor. Vi har länge krävt kvalitetsnormer
för luft och vatten. För att få till stånd en ökning av fisket i de kustnära
vattnen måste vattenkvaliteten förbättras så att fisken skall kunna återvända
dit och reproducera sig.

Miljöpartiet de gröna kräver att biologiska hänsyn skall diktera fångstkvoternas
storlek. Även det fasta fisket av lax skall även i fortsättningen begränsas
hårt, och frågan om att ytterligare begränsa detta fiske måste hela tiden
följas upp av fiskeristyrelsen. Vidare anser vi att de som har sin försörjning
tryggad på annat sätt inte skall få tillstånd till sådant fiske.

Mot. 1989/90

Jo425

2

Tillfälligt ekonomiskt stöd till fiskare

Fiskare, som drabbats av korta eller långvariga störningar i fisket på grund
av miljöbelastningar, anser vi att samhället bär ett kollektivt ansvar för. Vi
har alla bidragit till denna miljöförstöring, därför skall det självklart betalas
ersättning för de ekonomiska avbräck som detta har åsamkat denna yrkesgrupp.
Vi föreslår att regeringen återkommer med ett lagförslag till riksdagen
om hur fisket skall kompenseras ekonomiskt. Vi anser t.ex. att de fiskare,
främst på västkusten, som drabbades av algblomning, bottendöd och
fiskflykt sommaren 1988 borde vara berättigade till ett sådant tillfälligt stöd.

Stärkt fiskevårdsintresse gentemot exploateringsintresset

Fiskevårdsintresset måste också ges starkare ställning gentemot exploateringsintressen.
Exempelvis bör talerätten utvidgas så att enskilda och organisationer
som representerar yrkesfisket, fritidsfisket och andra berörda får
insyn i ärendena och möjlighet att påverka beslut, som rör utbyggnaden av
vattenkraft, småbåtshamnar, vindkraftverk etc. Detta skall ske genom att
vattenlagen och miljöskyddslagen ändras, så att detta krav uppfylls. Vårt
krav för att sådana anläggningar över huvud taget skall tas upp till prövning
är att det måste finnas biologiska konsekvensanalyser innan man ansöker om
tillstånd. När det gäller olje- och gasprospekteringen i Östersjön anser vi att
den genast skall stoppas. Skulle en olycka hända vid denna utvinning kan
fisket i Östersjön slås ut för oöverskådlig framtid, detta får bara inte ske.
Sand- och grustäkter i ekologiskt känsliga områden i havet skall också förbjudas,
och där de över huvud taget kan komma i fråga måste mycket noggranna
konsekvensanalyser göras så att viktiga reproduktionsplatser inte
störs.

Insjöfisket

I takt med att älvarna byggdes ut försvann det mesta av älvfisket. Försurningen,
kvicksilverförgiftningen och radioaktivt nedfall har förstört den
större delen av insjöfisket.

Överfiskning är också en vanlig orsak till ett kraftigt försämrat insjöfiske.
Vi anser vidare att det är helt otillfredsställande att det i dag är tillåtet att
tråla i vissa av insjöarnas känsliga miljöer.

Enligt uppgift pågår det en utredning om insjöfiskets framtid på fiskeristyrelsen.
Den måste prioriteras, anser vi.

Ett betydande fiske bedrivs i bl.a. samevattnen och i de större insjöarna.
Även för dessa vatten har försurningen börjat bli ett problem, främst för reproduktionen.
Här kommer det att behöva kalkas i ännu större utsträckning
än i dag, för att inte fisket skall slås ut helt. I vår budget "gröna luntan" (ej
att förväxla med Feldts gråa) kräver vi ökade anslag till denna kalkning.

Fiskevårdsarbete

Fiskevårdsarbetet skall bedrivas med de naturliga arterna, raserna och varianterna
av fisk. Inplantering av främmande arter skall undvikas för att inte
äventyra de naturliga bestånden. Det är av stor betydelse att de genetiska

Mot. 1989/90

Jo425

3

resurserna, vilka de naturliga och lokala fiskebestånden representerar, inte
ytterligare utarmas.

Rotenonbehandling av sjöar, då hela det naturliga fiskebeståndet liksom
en del andra vattenorganismer slås ut, skall därför i det längsta undvikas.

När utplantering har gjorts måste fisken få tid att etablera sig och bilda en
ekologiskt balanserad och livskraftig population. Vi kräver därför ett generellt
fiskeförbud i tre år efter varje inplantering av fisk i naturliga vatten.

Vi vill införa en allmän fiskevårdsavgift för att finansiera ett aktivt fiskevårdsarbete
och i övrigt kunna utveckla ett rikt fritidsfiske. Fritidsfisket har
stadigt ökat i betydelse, och är i dag en viktig fritidssysselsättning för främst
folk i glesbygd. Miljöpartiet de gröna vill slå vakt om detta fiske och därtill
utveckla och restaurera fisket genom aktiva fiskevårdsinsatser. Vi yrkar därför
att regeringen utarbetar ett förslag till hur en sådan allmän fiskevårdsavgift
skall se ut.

Vi anser vidare att det är hög tid att se över rikt- och gränsvärden för gifter
i fisk till försäljning, så att de mer än i dag står i relation till vad som är acceptabelt
för att fisken skall klassas som föda. Det mest anmärkningsvärda är
gränsvärdet för kvicksilver i fisk, som i Sverige är dubbelt så högt som rekommendationerna
från WHO. Det är också anmärkningsvärt att det inte
finns något strikt gränsvärde för radioaktivt cesium. Det är också viktigt att
införa/skärpa även andra gränsvärden för betydande miljögifter, som t.ex.
dioxiner och tungmetaller.

Omprövning av regleringar i åar och älvar

Under de närmaste åren kommer många regleringsföretag att omprövas av
vattendomstolen. Förutom att den på nytt skall pröva hur mycket smolt som
skall sättas ut där den naturliga reproduktionen en gång blev utslagen, skall
även återskapande av naturreproducerande vattensystem prövas i varje enskilt
fall, och då särskilt i Sydsverige. I den halländska ån Ätran har man
genom ett sådant restaureringsarbete återskapat ett av Sveriges bästa laxvatten.
Detta bör enligt vår mening leda till en skärpning av vattenlagen, så att
vattendomstolen får klara regler, som klart anger att det vid omförhandlingar
alltid skall prövas om exploatören (innehavaren av vattendomen) kan
återskapa sådana sträckor, som kan bli möjliga reproduktionsplatser för
vandrande fisk.

Fiskodlingar

Fiskodling är en form av miljöfarlig verksamhet. Större anläggningar kräver
tillstånd av länsstyrelsen. Näringsläckaget är stort och denna näring bidrar
naturligtvis till övergödningen av sjöar och hav. Krav på rening, helst i helt
slutna, landbaserade system, skall ställas.

Fiskeodlingar bör begränsas mycket starkt i insjövatten och i havsvikar,
då avfall i form av foderspill och fiskavföring och kemikalier, som används i
fiskodlingen, har negativa effekter på miljön. Även dessa tillstånd skall prövas
under vårt krav på att föra in kvalitetsnormer i miljöskyddslagen.

Vid tillståndsgivning till fiskodling måste också större hänsyn tas till lokaliseringsfrågan,
så att fiskodlingen inte utgör hinder för yrkesfisket. Vid till

Mot. 1989/90

Jo425

4

ståndsgivning måste också kraven skärpas. Fiskeristyrelsen skall utarbeta
närmare föreskrifter för verksamheten enligt ovan, och reglerna skall även
innebära att utrotningshotade fiskarter inte får användas som foder i fiskodlingen
(t.ex. lodda).

Erfarenheter från Norge visar att farliga fisksjukdomar lätt sprids inte
bara mellan olika anläggningar utan även till viltlevande bestånd.

Inom fiskodlingen används årligen stora mängder kemikalier, bl.a. malakitgrönt,
formalin, natriumhypoklorit, jodofor-preparat och olika klorföreningar.
De olika medlen används för att motverka svamp och parasiter, en
vanlig åkomma bland sättfisk. Malakitgrönt, ett trifenylderivat som förekommer
i pulverform, är ett desinfektionsmedel som kan orsaka cancer och
fosterskador. I USA är malakitgrönt förbjudet inom fiskodlingen, och i
många länder forskas det intensivt för att finna ett ersättningsmedel. På kemikalieinspektionen
har man fått upp ögonen för detta farliga medel, som
troligen kommer att klassas som bekämpningsmedel i stället för desinfektionsmedel.
Vi kräver förbud att använda malakitgrönt. Detta är farligt, inte
bara för de fiskodlare som hanterar det, utan även för att det förgiftar vattnet
och utgör en potentiell fara för andra djur. Vi kräver också att övrig hantering
av kemikalier vid kassodling starkt begränsas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge fiskeristyrelsen i uppgift att sänka fiskekvoterna
med hänsyn till biologiska förutsättningar, och att införa biologiska
trålningsgränser bl.a. i Bottenhavet och Vänern,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fiskemetoder
som ödelägger havsbottnen inte skall användas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att trålningsgränsen
skall flyttas ut till 25 m djup utanför kusten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av fiskerilånen så att de används till att
utveckla ekologiskt anpassade fiskemetoder bl.a. innanför den ovan
föreslagna nya trålningsgränsen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att maskvidden
för torsktrålar inte får understiga 10 cm, s.k. skontrålar, och
att vittlingtrålar helt förbjuds,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fast fiske efter lax,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inrätta stöd till fiskare som drabbats ekonomiskt
av miljöförstöring,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvidga talerätten för enskilda och organisationer
i mål som berör fiskevårdsintressen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all prospektering
och utvinning av gas och olja i Östersjön genast skall stoppas,

Mot. 1989/90

Jo425

5

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sandoch
grustäkter skall förbjudas på ekologiskt känsliga områden i havet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bara naturliga arter, raser och varianter av fisk
skall användas vid utplanteringar,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpning av förbudet mot rotenonbehandling av
sjöar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att generellt
fiskeförbud skall råda i tre års tid efter varje utplantering av fisk,

14. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till en allmän
fiskevårdsavgift för att stärka fiskevårdsintressena,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kravet på att det sker en översyn i syfte att skärpa
gränsvärdena för miljö- eller hälsofarliga ämnen i konsumtionsfisk,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av vattendomar,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om begränsningar av näringsutsläpp och andra störningar
av fiskeodlingar,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud att använda malakitgrönt inom fiskodlingen.

Stockholm den 19 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Hans Leghammar (mp)

Roy Ottosson (mp) Åsa Domeij (mp)

Kent Lundgren (mp) Anita Stenberg (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Mot. 1989/90

Jo425

6