Fjällnära skogar

Motion 1988/89:Jo304 av Roland Brännström m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Jo304

av Roland Brännström m. fl. (s)
Fjällnära skogar

Grundfakta enligt riksskogstaxeringen

Den fjällnära skogen omfattar ca 1,5 milj hektar produktiv skogsmark.
Härtill kommer ca 0,7 milj hektar s. k. fjällbarrskog som bildar en skyddskappa
mellan trädgräns och fjällnära skog. Det rör sig om glesa ofta björkblandade
barrbestånd med en produktionsförmåga som ligger under en
skogskubikmeter per hektar och år. Dessa skogar berörs ej av skogsbruk.
Virkesförrådet i de fjällnära skogarna uppgår till ca 124 miljoner skogskubikmeter
vilket utgör 4,6% av det totala virkesförrådet i riket. Skogarna
uppvisar en onormal åldersfördelning med ett överskott av äldre överårig
skog. Detta sammanhänger främst med att den störste markägaren,
domänverket, ända fram till 1982 avstått från att bedriva skogsbruk inom
berörda områden.

Svenska Naturskyddsföreningens redovisning av tillståndet i
de fjällnära skogarna

I skriften Gräns för storskaligt skogsbruk i fjällnära skogar, 1988, beskrivs,
på basis av bland annat satellitbildstudier, de fjällnära skogarna på
följande sätt. Naturvårdsgränsen visar att ca 800000 hektar av den produktiva
barrskogen är slutawerkad, i ungskogsfas eller kraftigt dimensionshuggen.
Inom denna areal finns bestånd med kvarvarande skog som
dock är kringskuren av storskaligt skogsbruk. Detta innebär att drygt 50%
av den produktiva fjällnära barrskogen har avverkats huvudsakligen under
den senaste 10 20-årsperioden.

Vad är sanning?

Det är sålunda två helt olika bilder av den fjällnära skogen som tonar fram.
Riksskogstaxeringens uppgifter baserade på stickprov i fält får betecknas
som mycket tillförlitliga eftersom det gäller ett så stort område
som den samlade fjällnära skogsmarksarealen. SNF:s redovisning bygger
bland annat på studium av satellitbilder varvid man sökt att med utgångspunkt
från bevarandeintressen dela in skogen i två grova klasser; dels
opåverkade, sammanhängande skogsarealer, dels skog som påverkats av
kalhuggning eller dimensionsavverkning, under senaste 10 20 åren.

Med ledning av riksskogstaxeringens uppgifter rörande arealen kalhyggen
och skog i ungskogsfas kan man sluta sig till att mycket stora

arealer av SNF bedömts som dimensionsavverkade under senaste 1020
åren. Till detta kan den kommentaren göras att det måste vara utomordentligt
vanskligt att via satellitbild bedöma om ett bestånd avverkats eller
ej under de senaste 10 20 åren. I vart fall har det i praktiken under de
senaste 10 20 åren ej bedrivits dimensionsavverkning av den storleksordning
som kan utläsas av SNF:s beskrivning.

Den massmediala behandlingen av SNF:s förslag till naturvårdsgräns
exempelvis i DN 1988-05-28 under rubriken Ny satellitteknik avslöjar.
Halva fjällskogen avverkad kan ha bibringat allmänheten och även politiker
den uppfattningen att fjällskogarna är skövlade. Så är icke fallet;
riksskogstaxeringen ger som nämnts en helt annan och mera nyanserad
bild av tillståndet i de fjällnära skogarna.

Skogsbruk bevarandeintressen

Av totalt 1,4 miljoner hektar produktiv fjällnära skog har, som en följd av
inventeringen av urskogsartad fjällnära barrskog 198182, avsatts ett 50tal
reservat i Norrlands inland. Härtill kommer avsättning av s. k. domänreservat.
Den totala reservatsarealen omfattar ca 600000 hektar produktiv
skogsmark. Dessutom finns arealer där domänverket ej avser bedriva
skogsbruk tills vidare. Sammanfattningsvis gäller att ungefär halva arealen
fjällnära skog är undantagen skogsbruk. De som främst svarar för det
aktiva skogsbruket inom de fjällnära skogarna är privata skogsägare, allmänningar
och bolag. I Västerbotten t. ex. är det allmänningar och privata
som dominerar skogsbruket i de fjällnära skogarna. De äger sålunda ca
75 % av den aktivt brukade arealen medan motsvarande siffror för domänverk
och bolag är 15 respektive 4%.

Restriktioner

Nuvarande regler rörande avverkning i fjällnära skog trädde i kraft 1 juli
1985 efter det att riksdagen den 16 januari samma år behandlade frågan.
Riksdagens ställningstagande grundades på ett ingående och omfattande
beredningsarbete, bland annat forskarrapporten Skogsföryngring i fjällnära
skogar, Skogsvetenskapliga fakulteten, 1984.

Riksdagens beslut fattades i stor enighet och innehöll anvisningar om

nödvändigheten av att iaktta stor återhållsamhet med bedrivande av
skogsbruk i de fjällnära skogarna,

utveckling och effektivisering av samrådsförfarande mellan skogsbruk
och rennäring,

mera ståndortsanpassat skogsbruk med bland annat mindre hyggen
(max 40 ha) och skonsammare skogsskötselmetoder i de fjällnära skogarna,

största möjliga återhållsamhet med skogsbruksåtgärder i de av lantbruksstyrelsen
utpekade särskilt viktiga områdena i hänglavbärande
skog intill dess att markanvändningsplaneringen för området färdigställts.

Riksdagsbeslutet ledde till ändringar och kompletteringar i föreskrifterna
och allmänna råden till skogsvårdslagen.

Mot. 1988/89

Jo304

8

Skogspolitiska åtgärder sedan 1985

Skogsstyrelsen och berörda skogsvårdsstyrelser har lagt ned ett betydande
arbete för att tillgodose nämnda riksdagsbeslut. Sålunda fortskrider markanvändningsplaneringen
i fjällkommunerna. Berörd fältpersonal har specialfortbildats
inom ämnesområdena fjällnära skog och rennäringsfrågor. Ett
av skogsstyrelsen initierat projekt Skogsbruk i kärva lägen omfattande
tre delprojekt kommer att slutredovisas i början av 1989. Vidare deltar
skogsvårdsorganisationen i pågående forskning rörande skötsel av fjällnära
skog. Det sker sålunda en kunskapsuppbyggnad beträffande dessa skogar
och deras skötsel med avseende på såväl skogsbruk som naturvård, rennäring,
kulturminnesvård och turism.

Tillväxt avverkning sysselsättning

Tillväxten i de fjällnära skogarna är ca 2,1 milj skogskubikmeter, vilket
innebär att mindre än 60% av tillväxten avverkas. Skogsbruket ger sysselsättning
motsvarande ca 600 årsarbeten. Härtill skall läggas de indirekta
sysselsättningseffekterna i skogsindustri-, transport- och servicesektorn
uppskattningsvis ca 900 årsarbeten. Den fjällnära skogen ger således underlag
för ca 1 500 årsarbeten. Skogsnäringens betydelse i de lokala perspektivet
kan exemplifieras med uppgiften att den skogsbaserade verksamheten
i Västerbottens inland svarar för ca 14% av sysselsättningen.

Den årliga avverkningen i fjällnära skog har under 1980-talet uppgått till
i medeltal ca 1,2 milj skogskubikmeter. Under senare tid efter 1985 års
riksdagsbeslut tenderar avverkningarna att minska; 1985/86 beviljades
avverkningstillstånd på ca 7 600 ha, 1986/87 på ca 5 800 ha och 1987/88 på
ca 5000 ha. Minskningen från 1985/86 till 1987/88 är således ca 24%.

Sysselsättningsskäl talar därför för att skogsbruk skall bedrivas inom de
fjällnära områden där det finns biologiska förutsättningar för att få ny
skog. Till bilden hör att det krävs tillstånd för att slutavverka fjällnära
skog. Tillståndsprövningen görs från fall till fall och huvudkravet för
tillståndsgivningen är att ny skog kan återskapas.

Slutsatser, förslag

Det fjällnära skogsbruket bör även fortsättningsvis få verka inom ramen
för det skogspolitiska beslut som fattades 1985. Den samordnade markanvändningsplanering
som pågått några år redovisar olika intressens och
näringars anspråk, och därigenom underlättas ett lokalt samråd mellan
berörda parter hur marken skall användas. Bevarandeintressena är väl
tillgodosedda; på nära 50% av den produktiva skogsmarksarealen huvudsakligen
ägd av domänverket bedrivs för närvarande ej skogsbruk.
Ytterligare reservatsavsättning kan därför ifrågasättas. Blaikfjällsreservatet
i Västerbotten är ett aktuellt ärende där såväl länsstyrelse, skogsvårdsstyrelse
som berörda kommuner anser att reservatet bör begränsas till det
markområde som ägs av domänverket.

Förslag om ytterligare restriktioner måste bestämt avvisas. Förslagen

Mot. 1988/89

Jo304

9

drabbar sysselsättningssvaga kommuner och berör främst privatskogsbruk
och allmänningsskogar. 1 förlängningen leder detta till sviktande underlag
för samhällsservice och minskade möjligheter att utveckla turistnäring eller
annan sysselsättning i berörda bygder.

Det statliga stödet till återväxtåtgärder, inklusive stödet för restaurering
av skräpskog de s.k. § 5:3-skogarna, samt till skogsbilvägar bör även fortsättningsvis
utgå för främjande av skogsbruket i fjällnära områden. Stödet
till återväxtåtgärder skall ses som en regionalpolitisk! betingad långsiktig
investering för att åstadkomma en bättre skogsproduktion än vad skogsvårdslagens
minimikrav anger. Stödet till skogsbilvägar är i grunden ett stöd
till samverkan för att åstadkomma samlade rationella lösningar av vägfrågorna.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om angelägenheten att bedriva aktivt och ansvarsfullt
skogsbruk i fjällnära skog.

Stockholm den 19 januari 1989

Roland Brännström (s)

Leif Marklund (s) Nils-Olof Gustafsson (s)

Leo Persson (s)

Mot. 1988/89

Jo304

10