Flexibel arbetstid

Motion 1999/2000:A702 av Holger Gustafsson m.fl. (kd, c, fp, m)

En allmän trend är att företagen strävar efter att öka produktiviteten
genom att producera lika mycket eller mer än tidigare men med ett
mindre antal anställda. Den starka försvagningen av svensk ekonomi i
början av 1990-talet har förstärkt processen. Den nya
informationstekniken tillåter oss att utföra våra vanliga arbetsuppgifter
men på en annan plats än inom kontorets väggar. Detta är bara några
bland flera utvecklingslinjer. Naturligtvis påverkar utvecklingen
arbetstiden.

Arbetstagarna har självfallet växlande önskemål om arbetstiden, det kan
handla både om dess förläggning och om arbetsmängden, heltid eller deltid.
Det bästa sättet att göra det möjligt för så många som möjligt att få sina
önskemål tillgodosedda är att verka för en arbetsmarknad där många nya
arbeten uppstår. På denna arbetsmarknad kan individen söka anställningar
som erbjuder det som önskas. Ett exempel erbjuder arbetsmarknaden i USA
där 15 miljoner nya arbeten skapats på sju år, vilket är fyra gånger fler än
inom EU och där arbetslösheten har fallit till drygt 4 procent, den lägsta
nivån på 30 år. På arbetsmarknaden i USA finns ett betydligt större utrymme
för individuella överenskommelser än på den inom EU.

Det finns självfallet flera aspekter på arbetstiden. En fråga är hur mycket vi
ska arbeta, en annan är när under dygnet det ska ske, en tredje är hur
arbetstiderna ska regleras. I lag, kollektivavtal eller i enskilda anställnings-
avtal? De viktigaste instrumenten för att bestämma arbetstiden är idag lag-
stiftning i form av arbetstidslagen (1982:673) och kollektivavtal. Dessutom
finns ett EU-direktiv om arbetstid som Sverige genom sitt medlemskap i
unionen måste följa.

I den politiska debatten har arbetstidsfrågan under en längre tid varit
aktuell. Diskussionen har främst handlat om en generell arbetstidsförkortning
- sex timmars arbetsdag - men också om andra frågor. 1995 års arbetstids-
kommitté hade således i uppdrag att se över inte bara frågan om arbetstids-
förkortning utan också frågan om flexibla arbetstidsregler (se SOU
1996:145). I fråga om flexibilitet stannade kommittén för lösningen att detta
skulle lösas genom överenskommelser i kollektivavtal.

Det finns dock skäl att sätta frågetecken för detta alternativ. De lösningar
som förhandlas fram i kollektivavtal måste med nödvändighet anpassas så att
de passar en stor grupp individer. Det är inte sannolikt att vi den vägen kan
få en flexibilitet som skulle kunna passa mindre enheter, såsom de mindre
företagen. Och om vi vill ha en tillväxt för ökad sysselsättning och välfärd,
krävs det att vi anpassar reglerna för sådana företag så att de får en chans att
skapas och utvecklas. Vi har idag en total arbetslöshet på drygt 10 procent,
en förbättring av dessa siffror kräver att de små och medelstora företagen
anställer fler personer.

Det är därför dags att införa regler som verkligen skapar flexibel arbetstid.
Utgångspunkterna för en reform bör vara de följande.

Hur mycket vi arbetar är främst en fråga för individen. Människor har
olika önskemål om hur mycket tid de vill lägga på arbete. Dessa önskemål
skiftar dessutom över tiden för en och samma person. Till skydd för den
enskilde måste det finnas tak för den maximala arbetstiden under en viss
period men ett sådant tak kan beräknas som ett genomsnitt över en längre
tidsrymd, till exempel ett år. Det måste också finnas regler om exempelvis
dygnsvila. Sådana regler betingas emellertid av hälso- och säkerhetsskäl och
kan därför med fördel föras över till arbetsmiljölagen (1977:1160) eller
annan skyddslagstiftning. Dit kan också föras de regler i övrigt som krävs för
att vi ska uppfylla EU-direktivets krav på arbetstidsbestämmelser. Det
normala bör sålunda vara att arbetstidens längd och förläggning bestäms i
anställningsavtalet.

Det kan dock finnas goda skäl för överenskommelser om arbetstid som
gäller för alla som arbetar inom ett företag. Så kan vara fallet om
arbetstagarna och arbetsgivaren inom företaget vill skapa en arbetstidsbank
eller liknande arrangemang för att kunna anpassa arbetstiden efter efterfrågan
på företagets produkter, dvs en konjunkturanpassad arbetstid. Sådana
lösningar kan lämpligen avtalas fram inom företaget genom avtal som gäller
för det aktuella företaget.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att skapa förutsättningar för mer
flexibel arbetstid.

Stockholm den 30 september 1999

Holger Gustafsson (kd)

Inga Berggren (m)

Marianne Andersson (c)

Kenth Skårvik (fp)

Inger Strömbom (kd)

Ola Karlsson (m)

Kerstin Heinemann (fp)