Flickornas situation i världen

Motion 1992/93:U650 av Margareta Israelsson m.fl. (s, v, c, m, nyd, kds, fp)

Flickorna i världen är så utsatta att deras situation måste
lyftas fram på ett speciellt sätt. Flickans situation handlar
inte bara om jämställdhet utan också om en djupare
dimension i synen på människan, på människovärdet
generellt sett och på hur den enskilda människan upplever
sitt eget värde och sin integritet.

Artikel 2 i Barnkonventionen understryker vikten av att
diskriminering inte får förekomma: ''Konventionsstaterna
skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras
jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention
utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets... kön.''

Den största andelen av världens fattiga utgörs av
kvinnor. Den största andelen av världens flyktingar utgörs
av kvinnor. Pojkar får bättre utbildning och medicinsk vård
än flickor. Antalet läskunniga flickor i världen är betydligt
lägre än antalet läskunniga pojkar.

Enligt FNs barnfond UNICEF kan den höga dödlighet
och sociala utfrysning som miljontals flickor i framförallt
Asien, Afrika och Mellanöstern utsätts för jämföras med
apartheid.

Kvinnlig avkomma betraktas som en ekonomisk börda i
outvecklade områden, då en dotter innebär att föräldrarna
måste betala en ansenlig hemgift. En son betraktas som en
bättre arbetare och en trygghet för ålderdomen.

I Indien utförs miljontals aborter varje år när gravida
kvinnor genom fosterdiagnostik får besked om att de väntar
en dotter. Om en dotter föds blir modern omedelbart gravid
igen i hopp om att få en son. När det blir hungersnöd får
pojkarna den mat som finns medan flickorna får gå med
tomma magar. Det leder till att en miljon småflickor dör
varje år i Bangladesh, Indien och Pakistan.

Flickorna sätts i arbete tidigt och får ofta utföra tunga
sysslor inom jordbruket. I exempelvis Indien och Pakistan
hyrs de ut till mattvävare, i Afrika till hembiträden och
barnpassare och i Filippinerna till hallickar. Andra går ett
hårt öde till mötes, när de förlovas bort i utbyte mot pengar
eller varor.

Enligt UNICEF tillämpas i åtminstone 25 afrikanska
länder omskärelse av flickor med katastrofala medicinska
följder. De flickor som överlever till vuxen ålder
diskrimineras och har begränsade eller obefintliga lagliga
rättigheter.

Kvinnor får överallt i världen tidigt lära sig att vara
tåliga. Men denna tålighet skall inte tas som intäkt för att
kvinnors mänskliga rättigheter är tillgodosedda eller på den
nivå som männen har i respektive länder och situationer.

I många länder står kvinnan för försörjningen av
familjen. Det är hon som får se till att familjen får mat och
annan försörjning. Fokuseras kvinnan i världen belyses
också barnets och framförallt flickans situation. När
kvinnor får utbildning och hälsovård får även barnen det
bättre. Det sägs att om du utbildar en man, utbildar du en
individ. Utbildar du en kvinna, utbildar du ett helt
samhälle.

Vid FNs konferens om mänskliga rättigheter 1993 måste
således situationen för framförallt flickorna och kvinnorna i
världen integreras och särskilt belysas i de frågor som skall
behandlas.

Vi vill i detta sammanhang understryka betydelsen av
utbildning för flickorna. När det gäller utbildning är
flickorna diskriminerade nästan överallt, och det är det
dyraste misstag ett samhälle kan göra. Underlåtenheten att
ge flickor utbildning drabbar nämligen flera generationer
framåt i tiden.

Trots att de flesta regeringar åtagit sig att ge alla sina
medborgare utbildning visar statistiken något helt annat.
1990 var 100 miljoner barn utan skolgång, och av dessa var
60 procent flickor. Nästan en miljard vuxna människor är
analfabeter och närmare två tredjedelar av dem är kvinnor,
dvs 640 miljoner. Att uppnå baskunskaper och läskunnande
för alla barn vore att stärka möjligheten att uppnå
jämställdhet för kvinnan.

Vid den internationella konferensen för stöd till Afrikas
barn (Dakar, Senegal, slutet av november 1992)
redovisades hur stereotypa läroplaner förhindrade
kvinnornas deltagande i samhällsutvecklingen. Trots
kvinnans historiska roll och intresse för jordbruket var
mindre än 2 procent av de jordbruksstuderande kvinnor. På
det naturvetenskapliga och tekniska området var andelen 4
procent. I denna tekniska tidsålder kan inte Afrika klara
konkurrensen utan sina kvinnor.

Hundratals studier under senare år visar att flickornas
utbildningsgrad har ett nära samband med deras förtroende
för nyheter; en benägenhet att utnyttja social hjälp i högre
grad, en förmåga till högre inkomster, en förbättring av
barnavården, en minskning av barnadödligheten, en positiv
inställning till familjeplanering, en minskning av
familjernas storlek och en garanti för kommande
generationers läs- och skrivkunnighet.

De senaste åren har utbildning av flickor och kvinnor
fått ökad uppmärksamhet. Ändå ökar utbildningsgapet i
södra Asien, och skillnaden mellan industriländer och
utvecklingsländer är fortfarande stor. Huvudskälen för
detta är fattigdom, långa avstånd till skolorna, bristen på
flickskolor, avsaknaden av kvinnliga lärare och inte minst
det faktum att skolorna inte är anpassade till flickornas
verklighet.

Där man lyckats vända trenden kan man i stället se ett
mönster av riktade program som ofta har ungefär samma
innehåll; lokal rekrytering och träning, flexibla skoltider,
kostnadsläget, kvinnliga lärare, klara målsättningar för
flickor, studier kombinerade med möjligheten till
extrainkomster samt en allmän skolgång.

Som framgångsrika exempel kan nämnas BRAC-
skolorna i Bangladesh; mosque-skolorna i Bangladesh,
Kenya, Mali och Pakistan; Tostan-projektet i Senegal;
Cheli Beti i Nepal; ''Hemmaskola-projektet'' i Pakistan.

BRAC är nog det projekt som har den högsta
täckningsgraden. Det vänder sig till både pojkar och flickor,
men flickorna uppgår till 70 procent av eleverna. Från en
försiktig start 1985 med 22 skolor har den växt till 2.500
skolor 1989. Med okonventionella metoder och månadsvisa
träningspass har man uppnått en 95-procentig närvaro. Det
är också 95 procent av eleverna som går vidare till fjärde
klass i det offentliga skolväsendet.

Ja, utbildning av flickor är verkligen en klok investering.
Diverse studier belägger att flickors och kvinnors
produktivitet ökar i samma grad som utbildningen -- både i
och utanför hemmet. Ett land som investerar i flickors
skolgång kan avläsa minskad barnadödlighet. Samtidigt
minskar familjernas storlek i takt med kunskaper om
familjeplanering.

Som kvinnliga riksdagsledamöter vill vi avslutningsvis
understryka att utbildning också leder till att fler kvinnor
engagerar sig politiskt. Av världens parlamentariker är
dock endast 17 procent kvinnor och den genomsnittliga
andelen i utvecklingsländerna är fortfarande mycket låg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att vidta åtgärder i
syfte att inga barn diskrimineras i enlighet med artikel 2 i
Barnkonventionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att flickornas situation i världen
integreras och särskilt belyses vid FN:s konferens om
mänskliga rättigheter 1993,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av riktade insatser för
utbildning av världens flickebarn.

Stockholm den 25 januari 1993

Margareta Israelsson (s)

Birgit Henriksson (m)

Karin Pilsäter (fp)

Marianne Jönsson (c)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Ewa Zetterberg (v)

Margareta Viklund (kds)