Flickors rätt till abort

Motion 2004/05:So325 av Hillevi Larsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Socialstyrelsen instruktioner som garanterar omyndiga abortsökande sekretess gentemot vårdnadshavaren om de abortsökande såönskar.

Motivering

Unga flickor har generellt sett en låg ställning i samhället. De anses inte vuxna nog att fatta egna beslut och omges därför med "skydd" som inte sällan istället yttrar sig i förmynderi och förtryck.

Ett tydligt exempel på detta är att flickor under 18 år inte omfattas av rätten till fri abort på samma sätt som andra kvinnor.

Värst av allt är att det inte blivit bättre med tiden. Tvärtom tydliggjorde Socialstyrelsen nyligen sina "allmänna råd" och gjorde det därmed ännu lättare för läkare och barnmorskor att mot flickans vilja informera hennes föräldrar om aborten.

Resonemanget hos Socialstyrelsen när det gäller detta råd ställt mot rätten till fri abort är att man har skilt dessa åt. Rätten till fri abort sägs fortfarande gälla, medan det allmänna rådet ska ses som information till föräldrarna om att deras barn planerar ett ingrepp. Enligt Socialstyrelsen är det alltså inte något som kan komma att påverka rätten till fri abort. Därmed bortser man helt från det oerhörda inflytande föräldrarna har över sina minderåriga barn, särskilt om de fortfarande bor hemma och står i ett ekonomiskt beroendeförhållande. Sociala, kulturella eller ekonomiska skäl kan mycket väl i detta fall skapa en situation där aborten inte genomförs, fast "rätten" till den fortfarande finns kvar. Rimligtvis bör detta inte få ske! Även om man är minderårig när man bli gravid är ju beslutet att skaffa barn något man får leva med resten av livet. Givetvis ska man själv styra över detta beslut, inte föräldrarna.

Det är dessutom en avsevärd integritetskränkning att mot flickans vilja informera hennes föräldrar i en så känslig fråga. I många fall innebär denna kränkning ett minst lika stort trauma som aborten i sig. Med motiveringen att man vill "hjälpa" flickan orsakar man därmed dubbelt så stor skada.

Fokuseringen enbart på flickan innebär dessutom ett gammaldags tänkande där hon görs ansvarig för något det krävs två för. Man ser det som att hon inte tar ansvar/är självdestruktiv medan pojken/mannen helt undslipper påföljder. Han kan göra hur många flickor som helst gravida utan att samhället ser något behov av att "ringa in" och sätta stopp för hans destruktiva beteende.

Jag kan inte se något annat motiv för Socialstyrelsens skärpta bestämmelser än just detta, föräldrarna ska kunna informeras så att de ska sätta stopp för flickans "destruktiva beteende".

Handlar det bara om hjälp och stöd för flickan så hjälper man henne mer genom att skapa tillit i förhållande till vårdpersonalen. Redan idag erbjuds kuratorsamtal där hon har möjlighet att prata om abortbeslutet och om eventuella bakomliggande problem. Inte sällan kan problemen dessutom handla om en jobbig situation i hemmet.

Flickorna uppmuntras vanligen att berätta om aborten för sina föräldrar, för att få hjälp och stöd. Vårdpersonalen erbjuder sig dessutom att hjälpa till med att kontakta hemmet. Men uppmuntran att berätta är något helt annat än att mot flickans uttryckliga vilja kontakta föräldrarna. Det innebär samma integritetskränkning som om en kurator skulle föra vidare det hennes elev berättat i förtroende. Givetvis skulle det dessutom fullständigt rasera förtroendet för kuratorn. Av dessa skäl är det förbjudet för en kurator att informera föräldrarna om det som framkommit under förtroliga samtal, även om det är betydligt allvarligare saker än att man blivit gravid av misstag.

Socialstyrelsen skapar genom sina "allmänna råd" ett utrymme för godtycke där orimlig makt läggs i händerna på den enskilde läkaren eller barnmorskan. Det blir helt upp till denna person att tolka när föräldrarna ska informeras. Visserligen anges i gällande lagstiftning att särskilt integritetskänsliga uppgifter inte får röjas om det kan antas att vårdnadshaven kommer att missbruka uppgifterna på ett sätt som allvarligt skadar barnet. Men vad är en allvarlig skada? På ett annat ställe står det: "Att den unga finner det obehagligt eller tror att vårdnadshavaren kommer att vidta åtgärder som hon motsätter sig men som inte kan anses medföra betydande men för henne är inte tillräckligt."

Detta kan jämföras med att en förälder i smyg läser flickans dagbok och sedan konfronterar henne med det hon skrivit. Kan detta anses innebära en allvarlig skada? Barnet får ju inga fysiska men av en sådan kränkning, även om den psykiska kränkningen av barnet kan upplevas som ett värre trauma än att bli misshandlad.

Tolkningen av vad som är en "allvarlig skada" blir godtycklig och lämnas över till en enskild läkare eller barnmorska. Denna person råder ocksåöver när behov finns att informera föräldrarna. En harmonisk, välmående tonårsflicka som av misstag blev gravid när pojkvännens kondom sprack kan av en enskild behandlande läkare betraktas som "promiskuös" och "självdestruktiv" och med denna motivering skickas hem till föräldrarna för att bli uppläxad.

Socialstyrelsen bortser helt från det faktum att enskilda i vårdpersonalen kan vara färgade av sina religiösa eller moraliska uppfattningar. Det är allmänt känt att det förekommer att medlemmar i t.ex. Livets ord och bokstavstroende katoliker arbetar på svenska abortkliniker. Genom de "allmänna råden" får dessa enskilda läkare och barnmorskor "carte blanche" i sina försök att förhindra aborter.

Det värsta är att Socialstyrelsen inte övervägt de mer allvarliga konsekvenserna av sin ytterligare inskränkning av den fria aborten. Risken är stor att de flickor som är i störst behov av hjälp och stöd skjuter upp ingreppet eftersom de våndas inför att föräldrarna ska bli informerade. Medan flickan väntar fortskrider graviditeten och blir jobbigare både fysiskt och känslomässigt när den väl genomförs.

Vad föräldrainformationen kan komma att innebära för flickor i hederskulturer vågar man knappt tänka på. En enda missbedömning, där föräldrarna informeras trots flickans protester, kan innebära en fullständig katastrof. Bara det att flickan inte längre är oskuld kan utgöra fara för hennes liv, men att hon dessutom är gravid utan att vara gift är det värsta som kan hända. Förutom fysisk och psykisk terror finns risken att hon mot sin vilja illa kvickt gifts bort för att dölja "skammen" och därmed tvingas föda barnet vare sig hon vill eller ej.

Hotet om "föräldrainformation" kan i värsta fall leda till att flickor från hederskulturer i framtiden söker sig till illegala alternativ för att göra abort, trots de stora fysiska risker detta medför.

Även om Socialstyrelsens "allmänna råd" inte är bindande, innebär de ändå i praktiken ett sätt att kringgå den fria aborten. Givetvis bör det inte accepteras att lagen om fri abort på detta sätt urholkas!

Stockholm den 27 september 2004

Hillevi Larsson (s)