Flyktingpolitiken

Motion 1990/91:Sf638 av Lars Werner m.fl. (v)

Grunderna för flyktingpolitiken

Vänsterpartiet anser att vi i Sverige i förhållande till vår
levnadsstandard, vår inkomst per capita, våra demokratiska
traditioner och arbetarrörelsens grundläggande värderingar
om internationell solidaritet borde ha en generösare
flyktingpolitik. Vänsterpartiet anser att detta nu är
viktigare än någonsin.

I samband med förverkligandet av en generös och
human flyktingpolitik prövas en rad grundläggande
värderingar som utgör grundstenar i ett solidariskt
samhälle. Det gäller värderingar som humanism,
medmänsklighet, alla människors lika värde osv. Vi har inte
råd att kompromissa bort de värderingarna för att en human
och generös flyktingpolitik innebär vissa administrativa
kostnader i initialskedet.

Särskilt i dag, när flyktingproblemen i världen är mycket
stora och växande, bör Sverige framstå som ett positivt
exempel. I dag är det de fattiga och underutvecklade
länderna i tredje världen som tar emot den dominerande
delen av flyktingströmmarna medan Europa bygger allt
högre murar omkring sig för att hindra den rännil av
flyktingar som söker sig till den industrialiserade världen.

Flyktingpolitiken i de flesta västeuropeiska länder
präglas f.n. av allt större restriktivitet. Solidaritet och
humanitet får ett allt mindre utrymme. Inom EG planeras
åtgärder som riskerar att stänga ute skyddsbehövande
människor, t.ex. gemensam viseringspolitik och åtgärder
mot transportföretag som transporterar asylsökande utan
erforderliga resehandlingar och viseringar. I detta läge bör
regeringen på statsministernivå ta kontakt med
regeringarna i de nordiska länderna syftande till ett
gemensamt nordiskt initiativ till en alleuropeisk konferens
med uppgift att åstadkomma ett konventionsskydd för de
facto-flyktingar och krigsvägrare.

Regeringsbeslutet den 13 december 1989

Vänsterpartiet har hela tiden varit kritiskt mot
regeringens beslut den 13 december 1989 om
inskränkningar i asylrätten med hänvisning till 3 kap 4

§ andra stycket 2 utlänningslagen. Genom att på detta
sätt lägre prioritet ges åt skyddsbehövande asylsökande
människors mänskliga rättigheter, försvagas hela försvaret
av de mänskliga rättigheterna. Problemen med
organiserandet av flyktingmottagandet var inte av den arten
att de utgjorde tillräcklig grund för tillämpning av de
''särskilda skälen'' när regeringen fattade beslutet. Med den
markanta nedgång av antalet asylsökande som ägt rum
under hela 1990 finns inte längre någon som helst grund för
fortsatta inskränkningar i asylrätten. Vänsterpartiet anser
att bestämmelsen i 3 kap 4

§ andra stycket 2 utlänningslagen om särskilda skäl att
inte bevilja asyl bör avskaffas och att 3 kap 4

§ andra stycket 1 om synnerliga skäl skall gälla även för
dem som omfattas av 3 kap 1

§ 2 och 3.

Den särskilda barnpraxisen

Den 20 september 1990 beslutade regeringen att kraftigt
inskränka tillämpningen av den särskilda s.k. barnpraxisen.
Den har inneburit att familjer med minderåriga barn i
princip fått stanna i Sverige om deras ärende tagit mer än
ett år att behandla och har varit ett uttryck för att
barnfamiljerna måste prioriteras och väntetiderna pressas
ned. Nu har regeringen fastställt att den särskilda
barnpraxisen skall gälla bara om invandrarverket inte fattat
beslut inom ett år från ansökan. Det är mycket tydligt att
orsaken till regeringens beslut var att många barnfamiljer
som är bulgarien-turkar närmade sig ettårsgränsen.
Beslutet får en retroaktiv verkan som är mycket olycklig ur
rättssäkerhetssynpunkt och innebär också ett minskat
mänskligt hänsynstagande till barnfamiljer som inte kan
godtas.

Återsändande av barnfamiljer till områden där krig
pågår eller där krigsliknande förhållanden råder

Vänsterpartiet anser att det är en humanitär plikt för
Sverige att inte avvisa barnfamiljer till krigsdrabbade
områden. Sverige har genom att ansluta sig till FN:s
barnkonvention åtagit sig att till det yttersta av sin förmåga
säkerställa barns överlevnad och utveckling.

Rättssäkerheten i asylproceduren

Asylutredningarna

Vänsterpartiet hälsar med tillfredsställelse att
regeringen avser att flytta över ansvaret för
asylutredningarna från polisväsendet till Statens
invandrarverk den 1 juli 1992. Det är ett krav som
vänsterpartiet framfört i många år som härigenom
tillgodoses. Fördelarna med den nya ordningen är
uppenbara: Många asylsökande har mot bakgrund av sina
erfarenheter från hemlandet svårt att våga visa fullkomlig
öppenhet när polisen sköter utredningarna. Därtill kommer
att det måste vara mer rationellt att samla all relevant
kunskap på området hos invandrarverket och att muntlig
handläggning blir enklare att genomföra.

Muntlig handläggning

Bestämmelsen i 11 kap 1

§ ger den asylsökande rätt till muntlig handläggning om
en sådan inte skulle sakna betydelse för ärendet. Trots
denna bestämmelse avslår invandrarverket nästan alltid
yrkanden om muntlig handläggning. Ibland sker detta
genom ett formellt beslut men kanske lika ofta genom att
inget svar alls ges efter ett yrkande om muntlig
handläggning. När yrkande framförs till
arbetsmarknadsdepartementet i samband med
överklagande av avvisningsbeslut om att ärendet skall
återremitteras till invandrarverket för muntlig
handläggning brukar yrkandet avslås samtidigt som beslut
fattas i ärendet. Dessa förhållanden är givetvis helt
oacceptabla ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är nödvändigt
att göra rätten till muntlig handläggning hos
invandrarverket ovillkorlig.

Dokumentation om praxis i asylärenden

Riksdagen har redan 1984 beslutat att invandrarverket
skall dokumentera och sprida praxis i asylärenden. Så har
ännu ej skett. Överdirektör Per-Erik Nilsson meddelade vid
en offentlig hearing i socialförsäkringsutskottet om flykting-
och invandrarpolitiken den 20 mars 1990 att en del av denna
redovisning skulle ske under våren 1990 och ytterligare en
del under hösten samma år. Så har ej skett. Detta är
allvarligt eftersom många bestämmelser får sin innebörd
genom lagens tolkning i de enskilda fallen. Genom att ingen
praxis redovisas berövas riksdagen möjligheten att följa
eventuella ändringar i praxis i strid med lagstiftningens
intentioner. Detta är utomordentligt allvarligt ur
demokratisk synpunkt. Vänsterpartiet anser att regeringen
bör uppdra åt invandrarverket att omgående sammanställa
och redovisa tillämpad praxis. Behovet av en sådan
redogörelse är också stort för de asylsökande själva och
deras juridiska ombud.

Beslutsmotiveringar

De nya regler i sekretesslagen som antogs samtidigt med
den nya utlänningslagen har som ändamål att möjliggöra
verkliga beslutsmotiveringar i avlägsnandeärenden.
Beslutsmotiveringarna hos invandrarverket är fortfarande
trots denna lagändring ytterst knapphändiga. Detta är en
avgörande brist ur rättssäkerhetssynpunkt. För den
asylsökande är det omöjligt att bedöma grunderna för ett
avvisningsbeslut om ingen redovisning sker genom en
ordentlig beslutsmotivering. Den asylsökandes juridiska
ombud kan inte heller utnyttja besvärsrätten på ett effektivt
sätt om skälen för ett avslag inte tydligt redovisas.
Vänsterpartiet anser det nödvändigt att regeringen uppdrar
åt invandrarverket att tydligt motivera besluten i
asylärenden.

Advokatjour

Inrättandet av en advokatjour för asylärenden där
avvisning med omedelbar verkställighet är aktuell vore av
stor betydelse för att höja rättssäkerheten. Den
uppfattningen delas av bl.a. Sveriges advokatsamfund,
UNHCR och frivilligorganisationer som arbetar med
flyktingfrågor. Diskussioner om inrättandet av en sådan
jourverksamhet har redan relativt lång tid förts mellan
invandrarverket och Sveriges advokatsamfund. Man har
bl.a. diskuterat en försöksverksamhet med en sådan
jourverksamhet vid utredningsslussen i Carlslund.
Regeringen bör ge invandrarverket i uppdrag att snarast
inleda en sådan försöksverksamhet.

Rättshjälp vid omedelbar avvisning

Utan att det finns något stöd härför i rättshjälpslagens
förarbeten har myndigheterna utvecklat en praxis att
rättshjälpen i ärenden som gäller avvisning med omedelbar
verkställighet upphör när verkställighet skett. Före 1 juli
1989 tillämpades lagen så att rättshjälpen kvarstod till dess
ett lagakraftägande beslut förelåg. Det är mycket angeläget
att det tidigare rättsläget återställs på denna punkt. I annat
fall blir det praktiskt omöjligt att skapa en praxis i ärenden
om omedelbar avvisning genom att överklaga sådana beslut
till regeringen. Regeringen bör framlägga förslag till sådan
ändring i rättshjälpslagen att rättshjälpen i dessa ärenden
kvarstår till dess ett lagakraftägande beslut föreligger.

Tidpunkten för rättshjälpens beviljande

I proposition 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag
anges att rätt till offentligt biträde i princip bör föreligga
redan under polisutredningen. Invandrarverket har utbildat
en praxis stick i stäv med detta uttalande i lagens
förarbeten. Offentligt biträde förordnas normalt inte under
polisutredningen, ej heller omedelbart sedan ärendet
kommit in till invandrarverket. Oftast blir ärendet liggande
hos invandrarverket ett antal månader innan biträde
förordnas. Gjorda undersökningar tyder dessutom klart på
att vissa jurister ensidigt gynnas av invandrarverket med
många förordnanden som offentligt biträde medan erfarna
flyktingjurister mycket sällan kommer i fråga att bli
förordnade. Dessa omständigheter visar att de principiella
betänkligheter föredragande statsrådet hyste mot att
överflytta beslutanderätten beträffande rättshjälp i dessa
ärenden till invandrarverket var synnerligen befogade. Inte
heller har denna reform på något märkbart sätt bidragit till
att förkorta handläggningstiderna. Det är angeläget att
snarast återföra beslutanderätten i dessa ärenden till
rättshjälpsnämnden.

Förvar av vuxna

Det föreligger inget starkt behov av de utvidgade
möjligheter att ta vuxna i förvar som infördes den 1 juli
1990. De regler som gällde före denna tidpunkt bör
återinföras, eftersom förvar är en allvarlig
integritetskränkning och endast bör användas när det
föreligger mycket starka skäl.

Förvar av barn

De nya reglerna om barnförvar trädde likaledes i kraft
den 1 juli 1990. Statsrådet Maj-Lis Lööw har i den allmänna
debatten gjort gällande att de nya reglerna skulle innebära
att färre barn tas i förvar än tidigare. Statistik från
invandrarverket visar att sista kvartalet innan de nya
reglerna trädde i kraft togs 78 barn i förvar. Första kvartalet
efter att de nya reglerna trätt i kraft togs 122 barn i förvar,
en ökning med över 50 procent.
Barnförvaren har legat på en fortsatt hög nivå i
oktober och november. Det finns också en tendens till att
fler förvar blir långvariga. Mot denna bakgrund och även
med hänsyn till våra åtaganden enligt barnkonventionen ser
vänsterpartiet ingen annan möjlighet än att förbud mot
förvarstagande av barn införs i utlänningslagen.

Kroppsvisitering av asylsökande

Bestämmelsen om möjlighet till kroppsvisitering av
asylsökande för att ta reda på resväg eller identitet är starkt
integritetskränkande. De praktiska vinster som kan uppnås
är inte tillräckliga för att motivera en så ingripande
integritetskränkning och bestämmelsen bör utmönstras ur
utlänningslagen.

Mottagandet av ensamma flyktingbarn och -ungdomar

I dag skickas barnen efter ett antal veckor eller månader
iväg från Carlslunds grupphem till andra
förläggningsgrupphem och får där fortsätta väntan på
uppehållstillstånd. När uppehållstillstånd beviljats flyttas
barnen till ett mer permanent boende. Som påpekats av
Rädda Barnen bör barnen inte flyttas från det första
mottagandet på Carlslund förrän de fått permanent
uppehållstillstånd. Det är utomordentligt viktigt att utgå
från barnens behov och ge dem möjlighet att få nära och
tillitsfulla kontakter med personalen. Detta omöjliggörs om
barnen flyttas mellan olika förläggningar.

Utredning av barns asylskäl

Trots uttalanden i förarbetena till den nya
utlänningslagen uppmärksammas och utreds inte barnens
egna skäl för uppehållstillstånd i avsedd utsträckning.
Regeringen bör ge invandrarverket i uppdrag att
åstadkomma sådana handläggningsrutiner att barnens egna
skäl i asylärenden alltid utreds.

Transportörernas kostnadsansvar

Den utökade skyldigheten för transportföretag att stå för
asylsökandes och bevakningspersonals resekostnader vid
avvisning kan i förening med viseringspolitiska åtgärder
hindra flyktingar att nå Sverige. Riksdagen bör besluta att
de regler som i detta avseende gällde före 1 juli 1989 skall
återinföras.

Ny ansökan om uppehållstillstånd

Invandrarverkets praxis när det gäller bedömningen av
humanitära skäl i samband med en ny ansökan om
uppehållstillstånd jämlikt 2 kap 5

§ andra stycket utmärks av utomordentlig hårdhet. Till
denna okänslighet för mänskligt lidande bidrar dess
förtroendeläkare Göran Struwe genom sina utlåtanden i
många ärenden som syftar till att ge underlag för beslut om
fortsatt verkställighet. Struwe har av socialstyrelsens
vetenskapliga råd förklarats arbeta i strid med vetenskap
och beprövad erfarenhet. Ordalydelsen i lagtexten bör
ändras från ''det annars finns synnerliga skäl av humanitär
art'' till ''det annars finns starka humanitära skäl''.
Regeringen bör ge invandrarverket i uppdrag att avveckla
det nuvarande systemet med en särskild förtroendeläkare i
ärenden om uppehållstillstånd.

Anteckning i resedokument och främlingspass om oklar
identitet

Bestämmelsen att anteckning skall ske i resedokument
och främlingspass om oklar identitet bör utmönstras ur
utlänningslagen. Sådana anteckningar strider mot FN:s
flyktingkonvention.

Förhållandet till Västeuropas samarbete i flyktingfrågor

Västeuropeiska länder bedriver ett viktigt samarbete på
flykting- och invandrarpolitikens område. Till största delen
har detta arbete förlagts utanför formella EG-organ för att
undvika insyn från EG-parlamentet. I juni undertecknades
en asylkonvention i Dublin, sedan tidigare finns det viktiga
Schengen-avtalet mellan några EG-stater och vidare finns
ett projekt om en ny yttergränskonvention. Sverige har
uttryckt intresse för att delta i detta samarbete och har
viktiga internationella kontakter i dessa sammanhang. Det
är ur demokratisk synpunkt mycket angeläget att
regeringen ger riksdagen en samlad redovisning av Sveriges
agerande i denna fråga.

Visumpolitik

Transitviseringar för sovjetiska judar

Invandrarverkets styrelse bemyndigade den 13
september 1990 de svenska beskickningarna i
Sovjetunionen att bevilja sovjetiska medborgare av judisk
börd som vill utvandra till Israel transitvisering. Det finns
goda skäl att välkomna detta beslut. Det kan emellertid inte
accepteras att beslutet skulle få till följd att vissa av dessa
sovjetmedborgare bosätter sig i av Israel ockuperade
områden. Regeringen bör därför uppdra åt de svenska
beskickningarna i Sovjetunionen att informera de sökande
om FN:s resolutioner angående de av Israel ockuperade
territorierna och Sveriges inställning till israeliska
bosättningar i dessa områden.

Besöksviseringar gällande medborgare från Iran m.fl.
länder

Riksdagen har beträffande besöksviseringar antagit de
riktlinjer som anges i prop. 1983/84:144. När det gäller nära
anhöriga och i ömmande fall bör besöksvisering beviljas om
det inte framstår som uppenbart att avsikten med besöket
är en annan. I övriga fall bör besöksvisering beviljas om det
inte framstår som sannolikt att avsikten med besöket är en
annan än den uppgivna.

I regeringens skrivelser om flyktingpolitiken
1987/88:157, 1988/89:82 och 1989/90:68 redovisas att
invandrarverket beträffande medborgare i Libanon,
Turkiet, Pakistan, Bangladesh och Syrien beslutat att de
sökande själva får göra troligt att syftet med resan till
Sverige är besök och inget annat. Nu har regeringen
genomfört den ändringen i praxis beträffande dessa länder
att föräldrar beviljas visering för besök hos barn som haft
permanent uppehållstillstånd i tre år, syskon får visering för
att besöka syskon som haft permanent uppehållstillstånd i
fem år. Till dessa tider skall också läggas den asylsökandes
väntetid för sitt uppehållstillstånd, vilken som bekant kan
uppgå till flera år. Som skäl för denna diskriminering av
medborgare från vissa länder har åberopats en
''avhoppsfrekvens'' på mellan 20 och 25 procent, vilken
andel numera uppges ha nedgått med 10 procent. Ett
''avhopp'' är emellertid varken något olagligt eller
omoraliskt. Om någon som vistas i Sverige på
besöksvisering under besöket inger en ansökan om
permanent uppehållstillstånd får ärendet avgöras på
normalt sätt med tillämpning av gällande rätt.
Diskrimineringen av medborgare från de angivna länderna
kan inte godtas. Viseringspolitiken påminner starkt om den
som tillämpades gentemot judar från Tyskland före andra
världskriget. Riksdagen bör uttala att riktlinjerna
beträffande besöksvisering i prop. 1983/84:144 fortfarande
är giltiga.

Visumpolitik som medel att hindra människor från att fly

Vänsterpartiet tar mycket starkt avstånd från
användande av visumpolitiken som ett medel att hindra
människor att fly från förtryck. Sverige har systematiskt
infört visumtvång för länder varifrån det kommit mer
betydande antal asylsökande. Syftet har varit att förhindra
flykt till Sverige. Det framstår som mycket uppenbart bl.a.
när regeringen vid årsskiftet 1990/91 införde viseringsfrihet
för medborgare från Chile och Namibia.

Flyktingkvoten

Vänsterpartiet anser att flyktingkvoten bör öka från 1
250 till 3 000 personer. Riksdagen bör därför anslå 5,5
miljoner kronor för budgetåret 1990/91 för överföring av
flyktingar m.m. utöver vad regeringen föreslagit.

Särskilda åtgärder för tortyrskadade

Genom olika undersökningar har framkommit att en så
stor andel som 20--25 procent av de asylsökande har varit
utsatta för tortyr och att många har grava fysiska och
psykiska skador.

Stockholms läns landsting har ett avtal med stiftelsen
Röda Korsets center för torterade flyktingar. Avtalet
innebär att stiftelsen årligen gör 150 patientbedömningar
och behandlar 50 tortyrskadade flyktingar. Bara till
Stockholms län kommer årligen ett tusental nya
asylsökande som varit utsatta för tortyr. Det finns också ett
stort ackumulerat vårdbehov. Röda Korsets verksamhet
finansieras av landstinget, 1990 anslogs 3,3 miljoner kronor
till verksamheten. Röda Korsets behandlingsmetoder är
mycket kostsamma per patient beräknat. Stockholms läns
landsting överväger nu att bygga upp
behandlingsmöjligheter för tortyrskadade inom sin egen
organisation.

Det är också mycket väsentligt att resurser byggs upp för
en snabb diagnostik av de asylsökande som själva söker
hjälp för tortyrskador. En grupp läkare under ledning av
docent Sten Jakobsson har på ideell basis startat Centrum
för dokumentation av tortyr (CDT) vid Karolinska
sjukhuset. CDT anser att det är av stor vikt att
tortyrskadade inte skall behöva vänta längre än högst några
veckor på undersökning. Att snabbt bli undersökt på ett
adekvat sätt och bli tagen på allvar kan ha viss
rehabiliterande verkan och skapa större förståelse för
patienten inom sjukvården.

Det ekonomiska ansvaret för flyktingmottagandet anses
vara en statlig angelägenhet. Landstingen ersätts av staten
huvudsakligen för hälsoundersökningar av flyktingar och
asylsökande och akut sjukhusvård samt förlossningsvård.
Behandling av tortyrskador betraktas normalt inte som akut
sjukvård. Det är väsentligt att landstingen erhåller statlig
ersättning för att genomföra olika projekt för behandling av
tortyrskador hos asylsökande och för metodutveckling och
personalutbildning på detta område. Det är också
nödvändigt att medel anslås för ett centrum på nationell
nivå för diagnostisering och dokumentation av
tortyrskador, förslagsvis med anknytning till Karolinska
sjukhuset och invandrarverkets utredningsslussar. För
dessa ändamål bör anslås 25 000 000
kronor.

Kyrkofrid och riksdagsfrid

En asylsökande som skall utvisas bör ha en fristad där
han inte riskerar att gripas och omhändertas av polis. Det
finns flera exempel på flyktingar som avvisats därför att
invandrarverket och regeringen bedömt att de inte skulle
löpa någon risk för förföljelse i hemlandet. Verkligheten
har sedan visat att dessa bedömningar flera gånger varit
felaktiga och lett till att människor fängslats och torterats.

Rättegångsbalken och polislagen bör ändras så att det
alltid krävs tillstånd från för lokalen ansvarigt organ för att
genomföra husrannsakan och liknande intrång i kyrkolokal
och i riksdagsbyggnaden i syfte att omhänderta en person
som skall avvisas ur riket. Detta skall gälla endast under
förutsättning att fristaden beretts av fri vilja.

Svenskundervisning för asylsökande

Invandrarverket har i en skrivelse till sin regionala
organisation framhållit att i beräkningarna för
medelsbehovet för verksamhetsåret 1991/92 och framöver
förutsättningen är att svenskundervisning och
samhällsinformation enbart erbjuds dem som beviljats
uppehållstillstånd, ej asylsökande. Denna åtgärd skulle
sannolikt medföra utomordentligt negativa effekter för
verksamheten vid förläggningarna och starkt bidra till en
försämrad psykisk hälsa hos många asylsökande. Att ta bort
svenskundervisningen vid förläggningarna är
utomordentligt inhumant och skulle säkerligen avsevärt öka
kostnaderna för psykiatrisk vård av asylsökande.
Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att samma
anspråk måste ställas på svenskundervisningens omfattning
och kvalitet för asylsökande på förläggningar som för sfi-
undervisningen.

Förläggningskostnader

Regeringen beräknar i prop. 1990/91:100 att
anslagsbehovet för sluss- och förläggningsplatser skall
minska med 1 737
miljoner kronor jämfört med det anslag som finns
anvisat i innevarande budgetårs statsbudget.
Anslagsbehovet skulle därmed bli 2 153
miljoner kronor. Invandrarverket har beräknat
behovet till 4 012 095 000
kronor.

Skillnaden i bedömningen av anslagsbehovet mellan
regeringen och invandrarverket beror främst på att
regeringen räknar med c:a 30 000
nya asylsökande medan invandrarverket beräknar
antalet till c:a 40 000.
Flyktingsituationen i världen och Sveriges ansvar att
visa solidaritet med människor på flykt gör att regeringens
bedömning inte bör läggas till grund för anslaget till sluss-
och förläggningskostnader. Vänsterpartiet anser att
asylsökande som själva kan ordna sin bostadsfråga i en
kommun inte skall tvingas in i förläggningssystemet.
Härigenom kan besparingar ske på förläggningsanslaget.
Utöver vad regeringen föreslagit bör ytterligare 900
miljoner kronor anslås till sluss- och förläggningskostnader.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunderna för flyktingpolitiken,

2. att riksdagen beslutar att upphäva bestämmelsen i 3
kap. 4

§ andra stycket 2 utlänningslagen om särskilda skäl att
inte bevilja asyl och att bestämmelsen i 3 kap. 4

§ andra stycket om synnerliga skäl skall gälla även för
den som omfattas av 3 kap. 1

§ 2 och 3,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringsbeslutet den 13 december 1989 att bevilja asyl
endast till asylsökande som uppfyller kraven enligt FNs
flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt
starka skyddsbehov bör återkallas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inskränkningarna i den särskilda
barnpraxisen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återsändande av barnfamiljer till
områden där krig pågår eller där krigsliknande förhållanden
råder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till muntlig handläggning
hos invandrarverket,

7. att riksdagen hos regeringen begär att invandrarverket
får i uppdrag att omgående sammanställa och publicera
praxis i enlighet med riksdagens beslut 1984,

8. att riksdagen hos regeringen begär att invandrarverket
får i uppdrag att göra tydliga beslutsmotiveringar i
asylärenden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en advokatjour,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
sådan ändring i rättshjälpslagen att rättshjälpen i
avlägsnandeärenden aldrig upphör innan
lagakraftägandebeslut föreligger,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av rättshjälpslagen att beslutanderätten i dessa
ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen återförs
till rättshjälpsnämnden,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
upphävande av de nya grunder i utlänningslagen för
förvarstagande av vuxna som infördes den 1 juli 1990,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
förbud i utlänningslagen mot förvarstagande av barn,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
upphävande av bestämmelserna om kroppsvisitering av
utlänning som infördes den 1 juli 1990,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mottagandet av ensamma
flyktingbarn,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av barns egna asylskäl,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
utlänningslagens regler om transportörers kostnadsansvar
åter ändras till den lydelse de hade före den 1 juli 1989,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
lydelsen av 2 kap. 5

§ andra stycket utlänningslagen ändras i enlighet med
vad som i motionen anförts,

19. att riksdagen hos regeringen begär att
invandrarverket får i uppdrag att avveckla det nuvarande
systemet med förtroendeläkare,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anteckningar i resedokument och
främlingspass om oklar identitet,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en samlad redovisning av
Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet på
flykting- och invandringspolitikens område,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information i samband med
beviljande av transitvisering för sovjetiska medborgare av
judiskt ursprung som utvandrar till Israel,1]

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjerna för beviljande av
besöksviseringar gällande medborgare från Iran m.fl.
länder,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användande av visumpolitiken
som ett medel att hindra människor att fly från sina
hemländer,

24. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
flyktingkvoten för den organiserade överföringen av
flyktingar till Sverige höjs till 3

000 personer per år och att 5

500

000 kr. anslås för detta ändamål för budgetåret 1991/92
utöver vad regeringen har föreslagit,

25. att riksdagen till åtgärder för diagnostisering och
behandling av tortyrskadade asylsökande anslår 25

000

000 kr.,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kyrkofrid och riksdagsfrid,]

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskundervisning för
asylsökande som vistas på förläggningar,

27. att riksdagen till invandrarverkets
förläggningsverksamhet anslår 900

000

000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således
3

053

000

000 kr.

Stockholm den 18 januari 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)

1 1990/91:U522

2 1990/91:Ju718